Påskkäringar

I barnbarnsfamiljen kläddes småfolket ut sig till påskkäringar på skärtorsdagen ..”och vi fick massor av godis när vi gick runt till grannarna” berättar Mira. Här är de ystra systrarna i påskkäringkläder med brorsan Castor som givetvis måste vara påskakäring han också - så grabb hann var.
Själv hade jag besök av en egen påskkäring på påskafton som kom flygande från Shanghaj för att bo hos mig och hjälpa mig med påskaftonens förberedelser för en familjeträff hemma hos mig. På kvällen när alla hade gått hem stassade hon upp sig i högklackad elegans och flög iväg ut i natten på galej med kompisar. Jag var strängt tillsagd att ha ett fönster öppet så hon kunde flyga hem på sin kvast på morgonkulan. Det blev sen frukost innan mamma kom och hämtade henne. Nu flyger hon tillbaka till Shanghaj! Tack för lånet av henne, Mark!

I övrigt hurrade vi för 25-årsbarnbarnet som bjöds på ”laxtårta med ett tänt ljus” och bl.a. fick en symaskin i present. Det blev en glad påskafton i familjekretsen!

I dag firar vi Caroline 25 år!!

"Det är Caroline, våran Caroline
Vi alla firar denna da'
Att hon blir 25, vem kan det ana?
Vår kära Caroline , hipp Hurra!"













Den här Bilden av Caroline har hon själv en gång placerat in i min dator som ”skrivbordsbild” och kallade den:”Den sötaste bilden”säger Morfar
och tillägger
att han måste berätta att han är en stor beundrare av denna ”präktiga helylletös” som med fast blick och mycket målmedveten står med bägge fötterna på jorden - nu försedd med en stilig sambo och sommarhus på landet - egenhändigt nystartad bostadsrättsförening där hon är ordförande – framgångsrik i det mesta som hon företar sig – och dessutom mycket vacker!!!!
Se här!




Och så här såg hon en gång ut våren 1982 på Morfars arm!

GRATTIS påfödelsedagen!!!!

Soluppgång över Kairo - sista resdagen 3/3-07

Hej då Egyptie-land och Tack för att jag fick se och höra så mycket om Faraoners tidevarv!

Vänsterklicka på bilderna så blir de större!

Lunch på ”Koshary & Sweets”

Egypten är inte bara pyramider, sfinxalleer, kungagravar, mumier, praktfulla moskeer och koptiska kyrkor från första kristna århundradet eller medeltida Saladinborgar. – Nej där myllrar det av människor och liv – särskilt i Kairo med sina 17- 20 miljoner invånare – man vet inte riktigt hur många det är som bor i denna väldiga stad. Utbudet av näringsämnen är naturligtvis oändligt. Nilen göder landet med jordbruksprodukter av alla slag. Egypten var ju en gång ”Romarrikets kornbod”.

Apropå ”korn” så var det en dag dags att äta lunch, sa Pontus, och föreslog att vi - hela gruppen - skulle gå till ett i hela Kairo folkligt och berömt matställe. Sagt och gjort!
För 40 år sedan var herr Koshary en ung gatusäljare i Kairo som började med att sälja en enda vegetarisk rätt från sitt ambulerande gatustånd. Det var en blandning av spagetti, makaroner, korn, russin etc och kryddor som slevades upp i en pappmugg för några piastrar. Nu har gatuståndet byggts ut till en populär och ständigt fullsatt trevånings restaurang där samma och enda rätt är denna ursprungliga Kosharyblandning – numera uppslevad i små skålar av keramik för 5 eg. pund – dygnet runt (troligen). Medan vi väntade på att få komma in och få plats – dvs när personalen hunnit slänga ut motsvarande antal färdigätna gäster - kom utifrån gatan stora kokkärl med rykande makaroni- och spagettiingredienser – troligen från ngt angränsande kokeri – avsedda att blandas med övriga ingredienser innanför det stora restaurangfönstret där jag trodde mig kunna skymta en äldre man i min egen ålder som med grandessa utförde denna kulinariska procedur - kosharyblandningen. Jag misstänker att det var herr Koshary himself - jag hoppades iaf att det skulle vara han själv. När tillräckligt många gäster var utslängda placerades vi vid lediga bord i andra våningen och i en aldrig sinande ström kom unga män uppför trappan med skålar fyllda av koshary som vi åt med plastsked – allt till det facila priset av 5 pund = 6.50 SEK. Ville vi ha Husets ”Sweets”- ngn slags mannagrynspudding som efterrätt betalade vi ytterligare 4 pund dvs totalt 13 SEK för denna lunch. Hur smakade anrättningen? Ronald och jag tyckte nog att lite bacon skulle kanske piffa upp den – men det var väl i det närmaste en hädelse att tycka så i detta religiösa land eller….
Tyvärr har jag inte ngn bild från Kosharybesöket. Som smakprov/kontrast visar jag ngra matbilder från Ramses Hilton Hotell och deras buffé där – Smaskens!

Pyramiddags!

Vi börjar från början. En störtdykning redan andra resdagen ned i forntiden och de allra tidigaste dynastierna. Vi har åkt ut till Gize där jag bugar mig djupt för den allra väldigaste pyramiden – Farao Keops pyramid – skapad av hans arkitekt Hemiunu för 4570 år sedan.
2,6 miljoner kalkstensblock staplade på varandra på en area av 230 x 230 kvm och med en högsta höjd på 146 m från början – nu bara 138 m. Total vikt ca 6 miljoner ton. Från början heltäckt på alla fyra sidorna av ett lager glänsande polerad kalksten – effektfullt minsann! Alldeles intill reser sig ytterligare två mäktiga pyramider. Hantverket att bygga pyramider var tydligen populärt vid den tiden då det fortsatte med att Keops son Chefren och sonsonen Menkaure byggde varsin storslagen pyramid alldeles intill.
Nu har jag äntligen fått se pyramiderna på riktigt och dessutom med en djup bugning hälsat på den ståtliga och vördnadsfulla Sfixen som lär vara Chefren själv. En mycket lyckad förmiddag med andra ord!
Efter lunch fortsätter vi till Sakara där Farao Djoser i tredje dynastin med sin berömda arkitekt Imohotep var först att bygga en pyramid den s.k. trappstegspyramiden – ca 60 m hög.
På en stor plan framför pyramiden anordnades det var 3:e år ngt slags festspel där regerande farao skulle visa för folket att han var en lämplig regent – störst , starkast och vackrast kanske. Hur det nu gick till? Bl.a. skulle han springa ett antal varv runt planen.
Krutgubben Ramses II som blev över 90 år körde hårt och visade upp sig varje år!!!!
En sådan här dag måste verkligen firas på ett värdigt sätt så Ronald och jag åt en 3-rätters middag på Hiltons top floor – 110 m över Nilens vatten och med en vidunderlig utsikt över Kairo!!!

Anteckningar från första resdagen

17 februari 2007. Jag står i tamburen resklar med en bullig kappsäck på hjul vikt ca 15 kg och den gröna ryggan, vikt ca 3 kg. Jag är klädd i solhatt (nyinköpt), vit överdragströja – den på sommaren – nya byxor med de många fickorna, stödstrumpor och gympadojor, ytterplagget är gröna jackan.
Klockan är 0730 prick och snart ringer telefonen från Kajsas bil och Ronald kommer upp för att hjälpa mig med bagaget. Vad är det nu jag har glömt? Pass, pengar, biljett! Nu kom de båda två – Kajsa och Ronald.
Snabb transport till Arlanda, terminal 5 där vi köar för snabb incheckning. Vi hälsar på reseledarna Pontus o Henrik. Jag tilldelas en ytterplats – tack Ronald. Farvälkram till Kajsa som nu skall till jobbet. Jag kom igenom första kontrollpunkten utan mankemang – hörde ni det Caroline o Camilla!!! Macka till Ronald som inte ätit frukost. Han åt en tre dm baconmacka. En titt in i ”glasbanken” för ett whisky-köp – helt enligt planerna. Sedan fotvandring flera km genom terminalen till anbefalld gate och fann att starten var framflyttad en timme.
Nu placerad i planets stolsrad nr 24 i den av Ronald begärda ytterstolen. Vi är en grupp på 22 pers inkl de två reseledarna-
Nu 1055 börjar vi rulla. Start – så är vi uppe i luften. Just starten är ett känsligt ögonblick. Jag kommer ihåg när jag en gång på 50-talet flög hem till Sundsvall från Umeå. Flygfältet låg då i Nordmaling, 6 mil söder om Umeå. Flygfältet bestod av en gammal gräsbelagd åker och maskinen var en DC-trea med två propellermotorer. Just när vi hade lyft slocknade ena motorn och jag kunde se från mitt fönster hur propellern stannade. Det blev alldeles tyst i kabinen och vi flög med bara en motor några sekunder innan motorn gick i gång igen. DC-treorna var kända för att då och då kunna flyga med bara en motor.
Vårt plan var ett SAS-plan, Viking ngnting och körde med fyra jetmotorer som steg snabbt upp till lämplig marshhöjd.
Kl 1230 Första whiskyn – ja det blev bara en – serverad. Jag minns med vemod när vi – Min Maj och jag – fick vår första/enda whisky på planet. Då kändes det att vi verkligan hade startat vår resa! Matdags kl 1245 – biff stroganoff - lite pepprig – men bif sillröra var perfekt. Det känns i andningen att vi flyger i tunn luft på 10-12000 m höjd. Men jag har en luftstråle rakt emot mig – undrar om den är syresatt? Måste ta reda på det.. Lite gympa i gången sätter fart på syretillförsel och blodomlopp.
Nu har vi landat i Kairo kl 1600 lokal tid. Vi möts av skön svensk sommarvärme och vår egyptiske guide och arkeolog Aymen. Han däremot var egyptiskt vinterklädd med fyra lager kläder under en stickad tröja och ”långkalsonger!!!”. Transfer genom denna väldiga stad, 17-20 miljoner innevånare - sa Pontus – till Ramses Hilton Hotell – urtjusigt stort med många väktare och passerkontroll – finfint rum med balkongutsikt över en aldrig sinande trafik. Kl 1800 har solen gått ned och det blev snabbt mörkt – ngn skymning var det inte tal om. Men staden strålar av ljus och reklamskyltar uppe på alla tak. Gatulivet fascinerande. Gemensam middag med hela sällskapet – sedan sovdags. I kväll hoppar vi över nattlivets fröjder i Kairo
Jag hade äntligen kommit till Egypten och faraonernas land!

Vänsterklicka på bilderna så blir de stora och granna!

Åter hemma från Egypten!

Jaha, nu har jag kommit hem från egyptenresan. En helt otrolig resa av absolut högsta klass. Min önskan om att resan skulle bli en historielektion har överträffats med råge. Det har varit en stor upplevelse att på detta sätt få resa genom hela Egypten från norr till söder och uppleva hela dess forntid och i ngn mån dess nutid.
Jag tänker inte skriva en reserapport dag för dag utan endast då och då återkomma med en och annan episod från resan. Resrutt och program finns på Nimbus Resors hemsida: http://http://www.nimbusresor.se/
Ressällskapet - ingen nämnd och ingen glömd bestod av 20 st ivriga, glada, intresserade, omtänksamma, trevliga ……och slutligen sista dagen mycket nöjda damer o herrar – och jag trivdes storartat i deras sällskap. Reseledarna med Pontus som primus motor i spetsen var skickliga, kunniga och förmedlade sina kunskaper roligt och intressant. Tack Pontus för denna resa som du så skickligt arrangerade!!!! Jag njöt mycket av hur du kunde berätta! Du gav mig en ”riktig upplevelse- och äventyrsresa” ner i den egyptiska forntiden. Vi reste och bodde mycket komfortabelt – ja, lyxigt på Hilton, Sheraton och fartygshotell
Jag har tagit över 400 bilder med min kamera som jag hoppas jag kan göra ett bildspel av på en CD om nu ngn skulle vilja ha.

Nu när ni läst förutsättningarna så kanske en episod skall berättas:
Redan från första dagen blev vi mycket ”strängt” tillsagda av Pontus, reseledaren, att vi inte skall låta os ”förledas” av Kairos alla tusentals försäljare utan avvakta bättre och lugnare inköpstillfällen i Luxor. Helt övertygade om att vi verkligen inte skulle falla för frestande anbud traskade Ronald och jag 3:e resdagen ut från det stora Kairo museet med alla dess skatter för att hitta ett Internet café. Men först måste vi ta oss över Kairos mest intensivt trafikerade trafikplats. Att där försöka ta sig över tvärs igenom den otroligt täta och snabba fordonstrafiken – målade övergångsställen saknas mestadels eller nonchaleras helt - fordrar stort mod och snabba ben. Vi hade fått lite instruktioner hur man gör – men ett vågspel är det.
När vi stod där vid trottoarkanten och tvekade kom en medelålders gentleman fram till oss och erbjöd sin hjälp. Med honom som murbräcka banade vi oss ut i det 12-filiga vimlet av bilar som kom emot oss från ett tiotal olika håll som alla koncentrerade sig att dela på vår lilla tremannagrupp. Lyckligt framme på andra sidan halade jag fram en 1-pundsedel för att tacka honom för hjälpen vilket jag lärt mig att man skall göra. ”Åh nej, ”han skulle minsann inte ha ngt. Det var ett nöje att hjälpa till. Han sa att han var artist, konstnär och professor och bedyrade att han ville oss allt väl och att ”jag var en far för honom” och gjorde i samma veva Ronald till sin bror. Samtidigt frågade han vart vi var på väg och fick veta att vi sökte efter ett internetcafé. Jodå det skulle han visa oss var det låg. Men sa han ”just nu är det stängt och öppnar om 20 minuter” varför han föreslog att han skulle få bjuda på en kopp kaffe eller te alldeles runt hörnet. Han föste oss raskt in i ”ett hål i väggen” där han hade en smyckeshop – egen produktion naturligtvis - och en trappa upp till sin ateljé där han bad oss sitta ner. Sonen kom efter med ett glas hett te. Nu skulle vi få titta på hans konstnärliga alster – mest faraomotiv tecknade på papyrusblad – äkta sådana naturligtvis och alla signerade med hans namn. Eftersom jag var hans ”fader” ville han så gärna att jag skulle få ett eller flera blad. Blåögd som jag är fastnade jag för två blad – ett med motiv från min favoritfarao Echnatons familjeliv med hustrun Nefertite och sex döttrar. O, han blev så glad att jag tyckte om dem. Försynt erbjöd jag mig att ändå få betala ngt för dem – varvid han snabbt meddelade att ”dottern skall gifta sig ikväll” och att han måste stå för bröllopskostnaderna och höjde mitt bud till 500 LE. Det blev lite pinsamt men Ronald ingrep och som ”räddande ängel” bjöd 300 LE Mannen suckade och stönade. Men vi stod på oss och sa att nu var det dags att söka upp internetcafét. Det borde vara öppet nu. Med två papyrusblad i en papprulle och 300 LE fattigare tvingade vi oss ut ur hans shop och fick en obestämd anvisning i ngn riktning var vi kunde finna ett internetcafé.
Detta var ett prov på egyptisk försäljningsteknik av högsta klass! Han hade nog spanat in oss redan när vi stod ute på trappan till Egyptiska Museet.

Baksidan av ett vykort från Nilen

Sekler blickar ned på mig när jag nu färdas på Nilen. - Denna väldiga flod som i årtusenden gett liv åt en fascinerande kultur.
Ja, jag reser faktiskt just nu på Nilen i ett flytande modernt 5-vånings lyxhotell som drivs av 2 st 400 hk Caterpillar dieselmotorer. Solen lyser över ett spegelblankt vatten och fartygshotellet plöjer fram förbi ett landskap som ständigt byter scenerier. Detta är en dröm- upplevelse- och äventyrsresa och jag är nu på väg från Luxor - det gamla Tebe - till Aswan. En resa som tar fyra dagar.
Jag har nu åxå varit i ABU SIMBEL - ett drömmål för alla egyptenresenärer - i soluppgången!! Vad kan jag mer begära??!! Till Abu Simbel reste vi med buss i konvoj under polis/pansareskort. Rena ökenrallyt med hundratals små och stora bussar i vild kapplöpning för att hinna fram till slutmålet just vid soluppgången.
Jag kramar om er alla!
PS Detta vykort skrevs ursprungligen på ett internetcafé i Luxor på en skranglig dator som tydligen vägrade förmedla budskapet av ngn anledning. DS

Nedräkning 5 inför Egypten resa

Tack Alexander i Shanghaj, Maria i Malmö som berättar att henne sovrum är inrett i egyptisk stil (!) och alla ni andra som önskat mig ”lycka till” på resan till Egypten. Jag åker nu om några dagar och kanske kan min resa bli föremål för en blogg efter hemkomsten – vad jag nu kan berätta som inte alla redan vet. Det är många som velat utforska detta land. Först på plats med en mycket intressant reseberättelse var greken, resenären och historieberättaren Herodotos som på 300-talet fvt rapporterade från ett besök i Egypten – mycket läsvärd i Claes Lindskogs översättning.
Karl XII lär ha varit intresserad av Egyptens forntid och beordrade mitt under eller strax före ”kalabaliken i Bender” en delegation att resa till Egypten och sedan rapportera till honom hur det såg ut där – man kan undra var denna reseberättelse finns arkiverad ngnstans. Och detta långt innan Napoleon landsteg i Egypten och man fann ”Rosettstenen” så man äntligen med Champollions hjälp kunde läsa hieroglyferna. Sedan var det som att slå tappen ur tunnan. Berättelser om Egypten har bara forsat fram. Söker man i Google på ordet Egypten får man fram 4 220 000 sökningar varav 1 580 000 är svenska sidor. Så det mesta är väl sagt om åtminstone det forna Egypten
Nu åker jag i väg för att se med egna ögon – en riktig historielektion kommer jag att få – det vet jag.
Hejdå!

Nedräkning 4 inför Egypten resan

Häromdagen tog jag min andra dos vaccin för kolera. Den smakade jordgubbe och slank ned så fint och därmed är jag fit for fight inför resan vad betr. vaccinering o medicinalt skydd - förhoppningsvis. För det litterära har jag skaffat boken "Hundra Hieroglyfer” som får följa med som reslektyr tillsamman med boken om min favoritfarao Echnaton (som betyder ”Nyttig för Aton”). Echnaton var den tidens "Martin Luther" som protesterade mot den rådande Amonkulten och hellre ville dyrka Aton - solguden - och flyttade med hela sitt hov från huvudstaden Tebe och Amonprästerna där ut till en ny stad ute i öknen i närheten av nuvarande EL Amarna. Men det var naturligtvis en överloppsgärning Så snart han var död jämnades hans solstad med marken. Hans vackra gemål "snyggingen" Nefertite fick krypa till "korset" och flytta tillbaka till Tebe och svärsonen Tutankaton fick byta namnet till Tutankamon om han ville bli farao - vilket han kanske ville - han var då bara elva år. Men han dog i unga år och blev världsberömd på 1920-talet då man hittade hans grav oförstörd. Sic transit gloria mundi! S å det så. Efter denna tragiska historia så är det dags för mig att vittja tvättmaskinen som nu mullrat färdigt i badrummet – jag har att göra.
Så här vanvördigt berättade Ruben Nilsson om en Farao vilken som helst: (Vänsterklicka på verserna så kanske de kan förstoras!)

Nedräkning 3 för Egypten

Med anledning av mitt föreståeende besök i Faraos Egypten har jag låtit undersöka hur mitt namn skall skrivas med hieroglyfer bara för att jag i händelse skulle …..ja vad då?
Iaf skrivs det såhär:
Tjusigt - inte sant?
Det är msieur S Rosmorduc vid universitetet i Paris som har hjälpt mig att ta fram detta underlag för ett visitkort lämpligt att ta fram vid ev sammanträffande med ngn faraonsk potentat - man har väl sett den gamla filmen "Mumien vaknar" från 1932 med Boris Karloff!

Nedräkning 2 för Egypten

I en kommentar till min förra blogg om ”Nedräkningen för Egypten resa” säger dottern Kajsa:
.... och jag har funderat på vad jag ska göra under tiden! Festa, jobba?? Men en sak är jag klar över: Det blir inte någon middag för mig på 14 dagar, eftersom det alltid är Ronald som lagar middag här hemma.
Detta uttalande ger mig omedelbart skuldkänslor och får mig att överväga om jag och Ronald borde stanna hemma för inte kan vi låta Kajsa möta svältdöden här hemma medan vi vältrar oss i Egyptens forntid. Men min kära Kajsa om du äter dubbla portioner under luncherna på arbetet och ber att få en ”dogpåse” som du kan ta hem till kvällsvard för du vet väl iaf i vilken riktning köket ligger hemma hos dig eller…..???? Ja jag säger då det – dessa infödda ”fröknar Bjkn” tur att de har karlar som lagar mat åt dem.
Iaf har jag nu tagit fram min nya kappsäck – en liten läcker strömlinjeformad sak på stadiga hjul och med extra utskjutbart utrymme i locket. Denna tillsamman med min gamla slitna gröna rygga av klassikermärket Fjällräven får bli mina två kollin att hålla reda på.
Ja - Ja! Jag vet nu att jag inte får ha knivar och nagelpetare i handbaggaget utan de skall förvaras i den polleterade väskan. En ficklampa har inköpts för att kunna läsa hieroglyferna i mörka gravvalv ( på rekommendation av resebyrån) Det gäller att vara både rätt utrustad och påläst – jag har också beställt arkeologen Barry Kemps bok ”100 Hieroglyfer”

I morgon skall jag träffa mitt käraste barnbarn (alla mina barnbarn är mina käraste) Caroline som lovat köpa en skjorta åt mig och därmed torde jag vara färdigekiperad för Egypten såvida vi inte hittar ett par nya långbrallor åt mig När det är klart går vi hem till mig och gör en ”knäckig äppelkaka” som hon har beställt av mig att jag skall lära henne att göra – Äpplet faller inte långt ifrån päronträdet – för det verkar som om denna fröken Bjkn kunde vara ett undantag och intresserad av att själv laga sin mat.

Nedräkningen har börjat….

…..för en resa till Egypten den 17/2 – 3/3. Jag reser tillsammans med min”bonus”-svärson/måg Ronald och jag är övertygad om att mina döttrar noggrant har instruerat honom att jag inte ger mig ut på några äventyrligheter eller försvinner bland hieroglyfer och faraogavar.
Alltsedan jag i min ungdom läste Mika Waltaris roman ”Sinhue” har jag längtat att få klättra i pyramiderna och besöka faraonernas historiska platser Gize, Luxor, Abu Simbel för att nämna några – och nu skall det bli av!
Vi är inbokade på en resa som arrangeras av Nimbus Resor och kommer att guidas av Henrik Bogdan docent och religionsforskare vid Göteborgs universitet. Dessutom har vi med oss en arkeolog från Kairo Museum. Aymen George Boctor och tillsammans skall vi upptäcka den fantastiska kultur som gav oss pyramiderna och stora delar av vårt moderna tänkande.
Det blir en riktig historielektion!
Allt detta medan vi kryssar uppför Nilens lugna vatten på en lyxkryssare och gör strandhugg här och där för att besöka ett tempel eller en antik gravplats. Vi får även en inblick i den muslimska mysterietraditionen under besök i moskéer. Vi besöker världens äldsta kristna kloster och Koptiska kyrkor och katedraler.
Jaha det låter minsann.
En gång på 60-talet skeppades ett 50-tal klenoder från Tutankamons grav över till London för en unik utställning på British Museum. Jag minns att det var en stor museal händelse och Maj och jag reste till London bara för att se dessa föremål i verkligheten. Och vi var inte ensamma!!!Vi köade i fyra timmar i en kö som ringlade sig runt hela museikvarteret – en kö som var betydligt längre än de berömda julköerna utanför Systembolaget i Sundsvall i motbokstid i början på 50-talet - och mycket roligare att stå i för runtom oss stod bara förväntansfulla och entusiastiska experter på egyptologi. Tiden rann snabbt i väg under allsköns diskuterande och berättande och plötsligt stod vi förstummade inför Tutankhammons guldmask och alla de övriga fantastiska föremålen tillverkade en gång för en 18-årig ung mans hädangång för nära 3500 år sedan.
Jag gläder mig mycket och nu gäller det att få med de rätta grejerna för en sådan här resa – vaccinering, pass och pengar, lämplig fotoutrustning och kläder för varma dagar och kyligare kvällar. I resebyråns information har vi fått lite klädråd; bl.a. eftersom vi reser i ett muslimskt land är det bra att vara ”moderat” klädd och man får mer respekt om man täcker axlar och knän!! Ja det skulle de gamla egypterna från Faraos tid veta när de enligt relieffbilder man sett var ganska lättklädda i kort-kort och ärmlöst när de jobbade på pyramiderna.



Här står han själv Tutankamon i egen hög person och ganska lättklädd

Nyårs-åligganden

Nu gäller det att hålla i gång – inte bara att gå omkring lite slött utan röra på sig verkningsfullt och motiverat. Nyårspremiären i gymmet kändes seg eftersom månadsavgiften nu höjts med ca 18% och jag bestämt mig att samtidigt höja gymmets arbetsvikter med motsvarande ökning

Häromdagen var jag i alla fall på barnkalas med småfolket – Mira, Vega och lille Castor – på den årliga julgransplundringen på Forum vid Nybrogatan. Där var det hejsan, svejsan när vi kom med danskringgranen, saftochbullar, ballonglekar, holiansroligochspännandetrollkarl, utmedgranendans, fiskdamm samt godispåsenärvigick!!! Det var bara så förtvivlat svårt att man måste gå därifrån när man har så roligt med alla nyfunna kompisar. Farmor o Pappa var oxå med och höll i trådarna när vi sprattlade som mest.
Här några bilder. Det är Mira som fotograferat granen!

Så är glada julen slut, slut, slut

Och julegranen den har burits ut, ut, ut….
…och ligger i en jättestor stack av granar och skräpar i hörnet av Rörstrands- och Birkagatorna till någons glädje och mångas förtrytelse.
Men sällskapslivet fortsätter kring nyår och trettonhelg i vanlig ordning med en nyårsskål med vännerna på Karlbergsvägen – bugning för en åttiofemåring som samlat familj och vänner till kalas på Frejgatan - laxtårta och julmust med familjen på Norrbackagatan – lutfisk hos vännerna i Huddinge och sist men inte minst vännen Ronalds traditionella kalopsmiddag för sin stora familj ute i Täby. Ja jag har verkligen ”smakat” på det nya året och kunnat konstatera flera kilos ökning i vikt av allt det goda.
Nu gäller andra villkor – gymstart i morgon och en allmän skärpning av levnadsvillkoren! Nja inte riktigt, nu på fredag är jag bjuden på middag hos en skvärdansare i Huddinge så godagspiltsdagarna är inte riktigt över än åsså har jag lovat älsklingsbarnbarnet Caroline att lära henne baka ”knäckig äppelkaka” en dag i nästa vecka då vi också skall gå ut och köpa en skjorta åt mig - det har hon lovat.
Àpropå mat och livets goda hade jag småfolket hemma en eftermiddag och då serverades det lunch som avslutades med varsin saffrans-lussekatt från NK, vilket framgår av följande bilsdsvep.

Julklappar – vad en älskad morfar begåvats med julen 2006

Jag har inte varit på ”mellandagsrea” för att byta en enda julklapp!
Nej, jag vaknar på morgonen och dricker ”Morfars té” serverat i ett elegant litet set bestående av engelsk tekanna och lika engelsk tekopp med fat. Under frukosten tittar jag i av givaren egenhändigt tillverkad Morfars Kalender vad jag har att göra den närmaste tiden, och knaprar på en traditionsenlig marsipangris rullad i choklad och sneglar på ett förtjusande inramat snapshot från Porto Bello Road. Jag tar på mig min bruna långärmade yllecardigan och den vackra biblioteksmönstrade sidenslipsen. Sålunda kan jag möta dagens uppgifter oavsett det gäller arbete , gymmet eller minglande gäster som serveras glögg ur min eleganta glöggtunna eller kanske ännu hellre varm punsch under en ärtsoppsmiddag. Ett i trä tillverkat förvaringshus för boxvin med skjutdörr och fyrbenat magnetanslutet underrede är också ett uppbyggligt medel att visa gästfrihet. Lite underhållslitteratur i form av några spännande böcker och actionfilmer i DVD-format skall avsluta en behaglig dag
Sist och minst är en nyckelring av svart glas och MORFAR i vita bokstäver – ett kreativt bevis från en i år påbörjad kurs i keramik.
Någon: Du är inte lite stolt över din familj!
Jag: Jomenvisst – och inte så lite heller!
Någon: Vad gav du själv din familj i julklapp?
Jag: Ja, se det är en annan historia.

Någon: Vad önskar du inför det nya året 2007?
Jag: Att jag skall kunna öka till sju vikter i den förskräckliga "sträckbänken" på gymmet samt
får vara med familjen ännu ett år och att

ALLA, ALLA i VÄNKRETSEN får ett riktigt
GOTT NYTT ÅR 2007

Nu skall jag gå och skåla in det nya året tillsammans med goda vänner på Karlbergsvägen!