Translate

2008-08-17

Lilla vackra Hanne Sofie har "gått hem"

Käraste Hanne Sofie vad du har kämpat !
Vi har med stor beundran följt din tappra kamp mot den svåra sjukdomen i din fantastiska blogg: http://livetenligthanne.blogspot.com/

Vi sörjer och saknar dig alla!


Får jag än en gång minnas då du stod som lycklig brud en försommardag på Ulriksdal



2008-08-11

Gömmaren - då och nu

Gömmar-epoken 1940 och några krigsår.
1940 var Kungens Kurva ännu inte påtänkt och miljonprogrammets Vårby än så länge bara skog och ängar. Till Huddinge kom man via Stockholms Central med SJ persontåg på stambanan söderut mot Södertälje och sedan apostlahästarna eller kanske en vilsekommen röd buss med konduktör om man inte cyklade från Kungsholmsgatan - där vi då bodde - via den nybyggda Slussen, fiffigt komponerad för en kommande högertrafik - gamla Götgatan med sin uppförsbacke (puh), Skanstull – och så Götalandsvägen via Örby ner genom Snättringe och de många småvillorna från 10- och 20-talen. Cykeln var ju det vanligaste transportmedlet..

Vilka vi? Gunnar hade redan bildat familj i Göteborg med sin förtjusande och käcka Ethel och 1934 föddes Barbro. Men för de övriga syskonen blev Gömmaren en sista återsamling inför kommande vuxenliv.
Bibi, välbeställd skicklig tandtekniker styrde småsyskonen med fast hand på Kungsholmsgatan. Bengt Magnus kom hem från sjön för att läsa på navigationsskolan med pengar på fickan.
Vid sjön Gömmaren i Huddinge hittade de ett romantiskt och rustikt blockhus på en klipphäll. En operasångare som kommit hem från Amerika lär ha byggt det á la Wild West. Blockhuset var byggt av knuttimrade stockar glest lagda ovanpå varandra och tätade med mossa, ingen brädfodring, men med en stor murad öppen spis som enda värmekälla och ljuspunkt kvällstid. På tomten fanns ytterligare ett hus - vinterbonat - inrett som ett kök eller kokhus med en vanlig vedspis. Till tomten hörde också en liten klippö som man kom ut till på en vinglig spång illa sargad av vintrars isar. Den lilla ön blev vår bad- och solö
Gömmaren blev under några år en kär samlingsplats för oss alla - från Mor och Far, faster Anna och övrig släkt, syskonens ungdomsvänner, scoutkamrater - ett härligt utflyktsmål alla årstider. Inte minst lockelsen att Gömmaren fortfarande var en kräftrik sjö och i arrendet ingick fri kräftfångst från andra dagen de blev lovliga i augusti. Första dagen var förbehållen blockhusets ägare som vi hyrde av - ryttmästaren på Fittja gård.
Den 13 augusti var syster Beatas födelsedag och den dagen kunde då firas med ett kalas av en nyfångad riklig kräftfångst natten innan.
Gömmare-epoken är dokumenterad i en bevarad gästbok och jag kikar lite i den för att påminna mig litet om dessa lyckliga uppväxtår – för det var lyckliga år när vi fem syskon fick kampera ihop därute under några år.

Augusti 2004 – åkte Stefan och jag ut till Gömmaren. Vi letade oss fram på småvägar och helt plötsligt – efter 62 år – såg jag den lilla holmen som hörde till vårt ställe och uppe på klippan skymtade blockhuset allt på rätt plats men idag helt förfallet. Obebott så vi kunde klättra upp på klippan förbi ett förfallet kokhus upp till blockhuset som nu var i det närmaste raserat. Spången ut till holmen fanns inte kvar men spåren efter oss på 40-talet kunde jag skönja – potatislandet var nu en igenvuxen äng och kanske några örter som hållit ut från den tiden. Det blev ett minnesrikt besök och det var bara att sätta sig ner och läsa i gästboken när jag kom hem och tänka bakåt.

I gästboken på allra första sidan läser jag:
Den 26 maj 1940 besökte jag för första gången Bengt Magnus och Beata i stugorna vid sjön Gömmaren, det sotades, såddes, fiskades, regnades och bjöds (på te).
Far

Satte potatis och sådde runt knutarna, städade visthusboden och tog en tur över Snickarkrogen och Fittja. 15 gr. i vattnet men för övrigt ganska visset väder. Första gången i egen stuga har i varje fall utfallit till största förtjusning! 26/5-40
Bengt Magnus
Knyckte en tunna? och repade hallonbusken. Trevlig brasa i öppen spis.
Beata
!


Juli – augusti med kräftor – september – oktober – november -jul och nyår -påsk
Det blev många vänner som tog sig den långa krokiga vägen ut till Gömmarens strand – skol- och arbetskamrater, scouter (vi var ju själva fem aktiva scouter hemma på Kungsholmsgatan – från Bibi ner till MajLis).
Så här skrev Mor Maj till Kräftskivan vid Gömmaren 17.8.1940:
Ja, vandringen i världen är svår att tänka på.
Det är så många öden, som man skall genomgå
men den som har ett litet hus vid Gömmarns branta strand
han klagar ej på ödet, han har sin tröst på hand.

Ja – vandringen till Gömmarn är ganska lång och sen,
för vägen den går upp och ner och ner och upp igen.
Men ingenstans i världen är trevnaden så stor
som i vårt lilla, lilla hus där gräs och mossa gror
.

Ja – Bibi och Bengt-Magnus ha skurat nu sitt hus
och fångar sina kräftor och påtänt sina ljus.
De samlat sina gäster – och släkten hänger på.
Den får man alltid dras med, men det går bra ändå
.
Etc

I lördags fick jag på nytt tillfälle att än en gång besöka Gömmaren då vännen och huddingebon Ingvar körde mig i sin bil den krokiga och backiga Gömmarevägen fram till vårt gamla boställe – nr 40. Nu var potatislandet en ny grön gräsmatta och blockhuset rivet och ersatt av en elegant villa med en stensatt uppfart - allt skyltat med en bitsk hund. Men vår lilla solö finns kvar!!!

Tack Ingvar för en minnesrik dag!!!

Vänsterklicka på collaget så förstoras bilderna

2008-08-10

http://livetenligthanne.blogspot.com/


Det var en varmt leende fru "Jäklar Anamma" jag mötte när jag i dag besökte Hanne som nu flyttat över till ett stort och vackert rum påStockholms sjukhem varifrån hon nu lovade nya rapporter via sin tappra och fantastiska blogg: http://livetenligthanne.blogspot.com/

2008-08-03

På grönbete i Roslagen - del 2

Sköna sommardagar!




Vänsterklicka för stor-collage