I dag landar Cecilia Sjöfararen i hemmahamnen på Öckerö

Välkommen hem Cecilia säger vi landkrabbor - fyllda av beundran för en genomförd tredje resa och Lycka till inför "studenten"
2008-04-27 10:48 På väg, strax utanför Danmark, Göteborg, Sverige
"hellre en fransman på svaj än ett dansband på kaj"
Med den meningen vann vi i styrbord resans mest prestigefyllda tävling, quizen. (med tanke på att vi hade en fransman på släp som delvis gjorde att vi blev försenade så att vi inte kom hem i tid så att denna fantastiska orkester kunde stå på kajen och spela låter som typ "ta mig till havet" och sådär..) Efter varje hamn har vi haft en quiz om hamnen, viktiga årtal och händelser, eller bara allmänt konstiga frågor. Vi i styrbord har vunnit tre av dem, befälen två, babord en och midskepps inga. Den här sista quizen var på alla resmål och vi tog de jävlarna! ojoj, När Tina presenterade resultatet flög vi i styrbord upp, glädjefnatt! vi var lite oroliga ett tag, men efter att ha spikat i stort sett alla frågor var det klart. Kändes väldigt gott att vinna...Annars är det så att jag har precis gått av vakt, det betyder att klockan är över midnatt, alltså nästa dag. det betyder att nu är det söndag och på måndag (I MORGON!!!) ska vi komma hem. Det känns så himla avlägset att komma hem till ett helt hus som inte gungar en enda millimeter. att lämna den här båten, min hytt, min koj som jag har bott i i nu tre månader. Det är sorgligt. Vi har haft det så sjukt bra på den här resan. Jag längtar hem, men vill verkligen inte lämna det här. Tyvärr är det oundvikligt. och nu har vi städat varenda sabla millimeter av den här båten att det är skinande rent överallt. det är bara att packa ihop och försvinna. usch. Precis halvtimmmen innan jag gick av vakt såg jag fyrar som blinkade. Det är fyrar som blinkar från Danmarks kust. Förstår ni detta, för det gör inte jag. Vi har seglat hela vägen från Colombia, via Providencia, Belize, Kuba, Usa, Bermuda, Azorerna och England för att nu alldeles strax vara hemma på Öckerö!? Jag kan inte riktigt förstå att vi faktiskt nästan är hemma. efter våran lilla åtta Innan England känns det som om vi aldrig skulle komma hem, men snart är vi där! Oj. att jag aldrig mer ska ut på en sådan här resa. aldrig mera få sitta en stjärnklar natt med mina bästa vänner, berätta konstiga saker för att sedan gå in och fika pizzavåfflor. fy.Jag skulle vilja tacka för alla mejl som jag har fått under färden. det är kul att ni har uppskattat mina berättelser, det har varit så himla mycket roligare att skriva när jag vet att det allt är några som läser det. Ojoj. när jag nu blir väckt om 6 timmar är det för att vakna till min allra sista söndag här ombord. sista dagen med ägg och bacon till frukost. ja ursäkta,Jag kan hålla på så här i all evighet, "min sista det och min sista det här" blir lite tjatigt i längden. Ska bara berätta om denna underbart mysiga tradition vi i hytt 9 har haft (egentligen tog vi efter killhytten) i nu snart två (?) veckor. när vi alla fyra har borstat tänderna och krupit ner i kojerna sätter någon, vanligtvis Carro, på "somewhere over the rainbow" med Israel Kamakawiwo'ole. sedan lyssnar vi på denna mysiga låt, alltid två gånger och sedan sover vi. Åh. vi har en natt kvar, då blir det sista gången.... ARGH!!! Det är jobbigt det här, tur är att livet inte tar slut efter det här, även fast det nästan känns så. tusan, nu ska jag sova (min näst sista natt ombord!). snart är jag hemma!stora kramar cecilia.





Vänsterklicka på collagen så förstoras de!

Till öland under april

Häromdagen följde jag med en grupp skvärdansare i en lyxig tvåvånings långfärdsbuss ner till deras högborg som ligger i Böda på norra Öland.- de för att dansa men jag för att än en gång få uppleva många fina minnen jag har därifrån tillsammans med min käraste högerdansare och få andas lite frisk havsluft.
Återigen gjorde vi ett vidunderligt besök på Vida Konsthall i Halltorp – en skapelse som knappast kan beskrivas - den måste ses och njutas av på plats – arkitektur och natur i varm gemenskap. Det var en fröjd för öga och öra när fru Kamras, konsthallens ägarinna, med berättarglädje delgav oss all tänkbar information om konst i allmänhet och om de två glaskonstnärerna Ulrica Hydman-Vallien och Bertil Vallien vars unika och spännande konstverk förevisades med stolthet.
Vädret var det bästa tänkbara med strålande sol från molnfri himmel över skir vårgrönska under de tre dagarna resan varade. Men jag saknade Inger Torelds goda mat men hon hade väl i det närmaste en ”stjärna hos Michelin”.

Vänsterklicka på collaget så förstoras bilderna!

Cecilia Sjöfararen styr nu på kurs mot Öckerö

Cecila anno dazumal

Fahlmouth, Plymouth, Storbritannien
hello sweden!
Ojojoj. nu börjar det krypa i skinnet på mig. idag är det den 23 april, våra klockor ombord har samma tid som era där hemma, det sitter nedräkningslappar på toaletterna och hela besättningen bara längtar efter att få mönstra av (fast ingen vill egentligen lämna detta glada sällskap). Efter att ha kört i en åtta (8!) ute på Atlanten för att undvika vågor var jag rätt knäckt. jag har vakttiden 8-12 och den fullkomligt förstör mig. jag får ingen ordentlig sömn och det var så himla mycket tyngre när man vaknade på morgonen med orden "god morgon! idag har vi kurs mot Spanien/Räddningens öar/Brasilien/Kap Verde/Island." men en dag (denna underbara dag!) kom Betty in och purrade oss och sa "vi har kurs mot England, välkomna upp!" oj vad allt blev lättare efter det.Det tog 12 dygn för oss att ta oss över Atlanten del två, och det var bara 1 dygn mer än planerat enligt tidsplanen, men på grund av den där orkanen på Azorerna som fördröjde oss x antal dygn var vi dock försenade.Vi kom tillslut till Falmouth, England och känslan att hoppa av båten och kunna gå mer än 10 meter utan att svänga var underbar. helt fantastiskt underbar! Jag och fyra av mina tjejkompisar hade vakt tre timmar på morgonen (från ankomst vid 0800 och framåt) och var sedan lediga fram till middag.Vi tillbringade hela dagen i stan. Vi besökte ett café och drack gott kaffe efter 12 dagar med båtkaffe. vi pratade som vi inte har kunnat prata på 12 dagar eftersom du aldrig är riktigt ensam på båten, det är alltid någon som hör digFör första gången på länge tittade även solen fram och som vi njöt! Det var så skönt att vara av båten. men till middag var vi ombord igen och 18.15 lämnade vi. Då hade vi lämnat personer och segel till reparation och fått ombord personer, diesel och mat. allt klart.Nu tuffar vi på bäst vi kan. Förseningen hem till Öckerö är definitiv. Kapten har sagt att det är omöjligt att komma hem i tid till den 26:e (samtidigt som det är en liten röst i min hjärna med typiskt gunde svan-dialekt som säger "ingenting är omöjligt") så vi hoppas på tidigast möjligt. mellan den 28:e och 30:e blir det istället, får se när.
Läget ombord är fortfarande himla bra. vi har inte haft några storbråk och vakterna har hållit hela seglingen, tack för det! och just nu springer folk runt och har en massa fuffens för sig, det är nämligen filmfestival ombord snart! Det ska bli kul att se vad de andra har kokat ihop. Ska nu försöka göra mitt bästa för att inte gå under, ta en liten powernap. Ni ska få ett litet sista inlägg om några dagar, så ha det så bra fram tills dess!


kramar cecilia.




Hej och hå i tackel och tåg

Cecilia Sjöfararen gör helomvändning ute på Atlanten!

Det är inte bara sol och laber vind ute på de sju haven - hör här!


Atlanten på väg hem....,
hej Sverige (som försvinner bort i ett diffust mörker)

Jag sitter här på en båt på väg till Brasilien. no shit sherlock! hur kan detta vara möjligt undrar ni då planerad hemkomst till Öckerö är om 9 dagar. Det vaaaar såhär... Vi blev som bekant försenade från Azorerna på grund av att vi skulle vänta ut en orkan. När vi väl avgick hade vi vinden i näsan nån dag, för att den sedan skulle vrida till perfekt seglingsväder.några få korta dygn. Sen kom ändringen. Det blev seglingsbärgning och vi brassade så mycket som möjligt. det gick, ett tag. I morse blev jag väckt av Linnea med orden "godmorgon! klockan är några minuter i 7 och om ni skulle kunna vara så snälla och skynda er upp, för de behöver er hjälp uppe på däck. Kan ni vara uppe vid halv?" jaja, ingen ligga-och-dra-sig-i-kojenmorgon. på med halvtorra kläder (ingenting hinner att torka mellan användningarna) och upp på däck. Direkt inkastad i händelserna. Jag och Anton fixade i ordning brasskvajlarna som låg och flöt på däck, försökte sätta fast dem på sina platser för att sedan inse att jag stod med vatten upp till bröstet. tjena! Men vi fortsatte att fixa, om de inte satt fast ordentligt var det risk att tamparna åkte ut i vattnet och in i propellen. När sedan både babord och styrbord var uppe på däck gjorde vi en undanvindsvändning. Det drogs i tampar, det skvätte och vi fick sedan över brassarna. Babord fick gå ner och lägga sig och vi i styrbord gick på vakt som vanligt. dagen gick ut på att gömma sig för vågorna, tömma vattnet ur stövlarna och hålla humöret uppe. vi sjöng "fångad av en stormvind" och var allmänt glada. När vi sedan hade avlösning kom dagens sorgbesked. Kapten berättar att vi kommer inte komma i tid till Öckerö, för just nu har vi helt kontrakurs. just för att om vi hade fortsatt mot Öckerö hade vi bara stått och stampat mot vinden.. ojoj.. nu måste jag hjälpa till att röja kläder ur stora mässen. vi hörs! kramar cecilia.

1924:or till sjöss

Två dagar i lyxig koloss över stilla vatten Stockholm - Helsingfors ToR. Mycket God mat och Goda drycker i behaglig samvaro med Goda vänner. Tack Ulla och Gunnar för en behaglig utfärd!

vänsterklicka på collagetså förstoras bilderna

Det saltaste stället.....och valsafari

Tillfälligtvis har jag tagit bort möjligheten att "kommentera" min blogg!!!!
Men här kommer Cecilia med kanske en sista reserapport för just nu seglar hon direkt mot hemmahamnen på Öckerö för avmönstring och slutbetyg. Tack för tjusiga reserapporter!



Horta, Azorerna,
Det saltaste stället man kan sitta på som seglare är Peter's Café i Horta, på Azorerna. Det har varit, i tre generationer, en naturlig samlingspunkt för skäggiga seglare. Man har träffats, rekryterat ny besättning, diskuterat väder eller bara tagit en öl och kanske hängt upp en flagga med sitt och sin båts namn på. Tack vare det perfekta läget mitt på Atlantens vidsträckta hav är det inte konstigt att det är stället man pausar på när man är på väg över.Befinner mig just nu på Azorerna. Vi ligger i Horta, 200 meter ifrån Peter's. Jag har en sådan glad känsla i magen över att vara just här. Lever just nu många seglares dröm och verkligen att jag njuter av det. Visst, resan har varit bra innan, men den toppas nu verkligen av detta besök.När vi först kom in i Hortas hamn bogserade Marcus och Sofia in våran fransman. Han har nu hängt med som en liten blindtarm, gjort mest ingenting, och jag kan tro att han tyckte det var skönt att komma iland. Sedan blev det tumult. Våran back fungerade inte och från att ha varit 10 meter ifrån kaj blev vi tvungna att åka med strömmen bakåt och ankra utanför hamninloppet i väntan på en bogserbåt. Det som var så himla skönt var att ingen av befälen stressade upp sig. Jag såg på Berne (överstyrman) att det var något som inte riktigt stämde, ögonen blev lite panikartade, men ändå inget skrik eller panik utan konkreta order om vad som skulle göras. Och som vi gjorde det. Det avbeslogs segel, fixades trossar och allt gick bra. Efter frukost, en dusch och en liten powernap kom bogserbåten och vi kunde till lägga till vid Hortas kaj. Skönt med lite land under fötterna.
Vad våran utbildningsledare sa inför besöket var att vi skulle ta det lugnt. Ta igen oss efter Atlanten del ett och ladda upp inför Atlanten del två. Hans rekommendationer var picknick och som vi har picknickat. På ett berg, i en hytt, i en bil, på en gräsmatta, på en kaj, i en park. Och det har varit lika roligt varje gång. Det finns alltid saker att diskutera, bilder att tas, gott att äta. Njuta var slagordet inför hamnen och njutit är det enda vi har gjort.
Vi har även varit på bilutflykt. Hela styrbordsvakten klämde in sig i två minibussar och åkte på tur. Vi såg det mesta och ingenting. Åkte på obefintliga vägar, krockade nästan med en hund, hittade ett rep ner till en stenstrand, gömde oss undan regnet i bilen och lyssnade på mysig musik,tittade på havet och besteg berg. Som sagt, njuta var ordet.
Som bekant fyllde jag år för ett tag sen. Av mina päron och bröder fick jag pengar till en valfri konsert. Jag ändrade detta till pengar till en valfylld upplevelse. Jag åkte på valsafari. Den här valsnubben har varit lite konstig vad gällande tider och dagar och det var planerat att vi skulleåka ut den första dagen i hamn. Vi var 16 stycken som skulle ut då, men han dök aldrig upp, så den här dagen var vi 4 tappra kämpar kvar. När vi kom till hans båt berättade han att hans valspanare inte hade sett några valar, men de skulle ut och titta på delfiner och vi kunde få åka med för lite mindre pengar. Det är ju alltid kul att åka rib-båt tänkte vi och hängde på. Vi åkte utåt i ungefär en timme för att hel plötsligt stoppa motorn och vara alldeles tysta. Vår snubbe säger att hans spanare har sett valar där. Helt plötsligt skriker en av tjejerna till och vi vänder oss om. Bakom båten ser vi utblåset och sedan ryggfenan från en stor val. Hur sjukt var inte det! Vi fortsatte att smyga runt lite och oj vad vi såg valar. Det varuppblåsningar, ryggfenor och en och annan stjärtfena. Men tro nu inte att det var hoppande valar i tusental utan vi fick allt vänta, spana, söka, leta, avvakta. Vi var ute i sammanlagt 4 timmar (inklusive båttur ut och in) och sammanlagt såg vi kanske 4-5 valar. Men tiden gick fort och sjukt coolt var det. Det är majestätiska varelser och då var det ändå "bara" kvinnliga kaskelotter vi såg, alltså inte så sjukt stora, bara mycket stora.
Vår planerade avgångstid var igår vid 0900, men det är en storm på ingång som skulle ha träffat oss om några dagar med 7 meters vågor och 25-30 m/s från helt fel håll så vår plan nu är att avvakta. Vi stannar här i Horta i fyra dagar till för att vänta ut den. Inte mig emot, det behövs lite till tid här. Andas, plugga och njuta. Man kan aldrig njuta för mycket av livet, det är allt något jag har lärt mig.
Cecilia.

Ludde på besök

Yngsta bbb:et Ludde - fem månader så när som på några dagar - kom i dag och hälsade på mig tillsamman med mamma och "plastmorfar" Ronald. Jag bjöd på fläskpannkaka till lunch som även Ludde väl får ta del av så småningom. Vi hade en glad stund tillsammans och han gurglade av förtjusning när jag sjöng "prästens lilla kråka..." och "här kommer lilla Ludde..." för honom. Det uppskattades.Sedan somnade han hos mamma

Vänsterklicka på bilderna så förstoras de!

Progressivt eller slipat?

Efter att ha hostat i fyra veckor utan annat avbrott än att då och då kippa efter andan i brist på eller frånvaro av syresättning vaknade jag i går morse utsövd och märkligt nog helt normaljävlig. Jag t.o.m. funderade på att det kanske är dags för en gardintvätt eller något annat verkningsfyllt. Tvätt- och städplaner sköts på framtiden. Nej jag gick och gympade och det kändes precis som om jag aldrig gjort ett uppehåll på fyra veckor. Se där ett besök på Claes Ohlsson och en titt in på min arbetsplats på biblioteket på Blasieholmen Jag är m.a.o. återställd
På söndag åker jag till Helsingfors med gamla 24:or. Föreningen är ju nedlagd. Men vi kan ju träffas ändå. Till den träffen har jag gjort en CD med bilder ur föreningens album som jag kallar ”1924:or genom åren”. CD:n mångfaldigar jag nu så jag kan dela ut till deltagarna – en kul grej. Så har jag nu äntligen beställt tid hos min optiker för en synundersökning Jag märker att jag kryper allt närmare in i datorskärmen och letar ständigt efter förstoringsglaset när jag skall läsa tidningen Det är nog dags med nya glasögon. Skall jag välja ”progressiva” den här gången? Och skall jag köpa nya bågar eller duger mina gamla stålbågade. Viktiga frågor det där. Jag får anledning att återkomma.
Läs om ”Lilla fröken Jäklar Anammat” i hennes blogg: ”http://http//livetenligthanne.blogspot.com/.

Den här bilden av mitt bbb Ludwig ”knyckte” jag ur hennes blogg i dag och den 3:e maj är jag bjuden på hennes bröllop och då får Ludde och jag dansa brudvals med henne och alla hennes ”systrar”. Något att med glädje se fram emot!!!

Atlantäventyr - Cecilia Sjöfarare berättar

hejsan!

Satt igår i stora mässen och skrev en engelsk läxa när jag hörde hur motorljudet minskade. "gott" tänkte jag, "då sätter vi segel" men icke. Benjamin kommer ner och säger "vi har en ensamseglare där uppe!" eftersom klockan var 15 så var det även tre-fika. Tog min lilla morotskakbit och traskade upp på däck. Där, mitt ute på havet, guppar en ensam båt på ungefär 29 fot. rodret var kaputt och mannen stod och vinkade på däck. Befälen stod på bryggan och funderade, men när mannen tände ett nödbloss var det inga tvivel om saken. mannen var i nöd! för att inte vara i vägen satt nästan alla elever uppe på navhustaket. första parkett, och eftersom vi även hade vår lilla morotskaka var det nästan som på bio. lite tre-fikaunderhållning.
Efter lite trixande och misslyckade kast med kastlinan var han tillslut ordentligt fastsatt med en redig tross. han vill inte komma över till oss, utan han sitter i sin lilla båt och gungar något förskräckligt. men han ligger inte still mitt ute på Atlanten utan hopp om att ta sig någonstans...
Annars är läget bra. vi hade chans att ta oss fortast över Atlanten, men nu när vi har en fransman i släptåg så sinkas vi några timmar. precis de timmarna vi hade behövt för att knäcka rekordet, men det här är så sjukt mycket tuffare.
Vi anländer till Azorerna på måndag morgon om inget mer oväntat inträffar. Känns ganska konstigt att det är det nästa sista stoppet före Öckerö. det betyder att vi snart är hemma och att jag snart tar studenten. hur galet är inte detta? Är det då Livet börjar? just det. det är ju då man ska ta ett år off och åka ut och resa lite. ja just det ja...ha det gott!

Cecilia

3 april Grattis på födelsedagen , Caroline!

Vi firar Caroline som har födelsedag i dag!!
Det är Caroline, våran Caroline

Vi alla firar denna da'

Vår kära Caroline , hipp Hurra!"

Jag är en stor beundrare av denna ”präktiga helylletös” som med fast blick och mycket målmedveten står med bägge fötterna på jorden - försedd med en stilig sambo, sommarhus på landet - egenhändigt nystartad bostadsrättsförening där hon är ordförande – framgångsrik i det mesta som hon företar sig som bl.a, nybliven Mor till lille Ludwig – och dessutom mycket vacker!!!!

Se här!

GRATTIS på födelsedagen!!!!

Vänsterklicka på collaget så blir bilderna större!