Translate

2007-08-26

Bilder från Rossö o Rölanda i augusti 2007



Gästarbete



Beata på Rossö


Kajsa och Båsenklippor






Plattis med Oxelfjäll och Ronald


Rölanda prästgård. Nu privatbostad








Rölanda kyrka



2007-08-21

Rapport från en åkerimaskin

Så sitter jag återigen på den röda eleganta åkerimaskinen och skall börja klippa det stora gräshavet som nu böljar framför mig här på Rossö. Det var några år sedan – men nu är jag här för några dagars gästarbete tillsammans med värden Stefan och Ronald. Jodå det är den s.k. ”singelklubben” som sammanträder och har förlagt årsmötet till Stefans Rossö.
Det blåser storm – nåja kuling åtminstone - ute på västerhavet men i lä av höga omgivande träd ligger den stora gräsmattan och bara väntar på att bli friserad inför höst- och vinteride.
I en paus i arbetet gick jag ut på den stora unika Båsenheden – en gnistrande ljunghed – som märkligt nog alltid fredats från bebyggelse. På smala stigar i den lågvuxna vegetationen tog jag mig ned till stranden med de släta klipporna som är utformade som väldiga strandade valar. Det blåste bra och havet vräkte sig med skyhöga bränningar mot klipporna – en praktfull syn – men något bad var det icke tal om.
Nu en dag senare är ängen friserad och kortklippt. Vinden har mojnat betydligt och solen gassar där jag sitter på altanen. Det är kanske dags för ett saltvattendopp i västerhavet – Jag kan välja mellan ”plattis”, ”blås ut”, ”båsen”, ”grönebukt” eller ”bogeskäret” – alla är familjens smeknamn på tillgängliga badplatser sedan ngn gång på 1940-talet när familjen började ta denna del av Rossö i besittning. Det var min storasyster Bibi som var först här och därefter har flertalet familjemedlemmar varit här i en eller många omgångar och alla har tjusats av denna lilla del av ”Ranrike som en gång var namnet på norra Bohuslän där invånarna en gång kallades ”räner”.
Mot Ranrikes klippkust svallar Västersalt. Ranrikes klippjättar reser sina trotsande huvuden mot havet. Längre ut vill de, men Västersalt röt: Hit och icke vidare! Bränningarna bryter hejdande mot dem. Dunkelögda skådar de ut över de rasande vågvidderna, ligger där , ruvande i vanmäktigt ursinne över gåtan att vattnet är starkare än fjället. (Citat ur Bohuslandia – en hembygdsskrift av Fredrik Nycander).
Men blev det ngt bad? Jomenvisst! Tanke och handling äro ett för mannen. För årets första bad utomhus i västerhavet valde jag gamla kära Grönebukt som jag nådde på en smalt slingrande skogsstig – en stenig sandstrand och brännmagneter- en svalkande - kanske iskall upplevelse!. I skrivande stund lyser kvällssolen mellan de höga träden och det är snart skymning i Ranrike.

Så kom då till slut ”Ensamma Mamman” också och anslöt till singelklubben. Ensamma Mamman är just en sådan familjemedlem som upplevt rossösomrar i uppväxtåren och förtjust vill återkomma hit – även om det denna gång bara blev en snabbvisit. För snart var det dags att åka hem genom ett fagert sommarlandskap.

Naturligtvis stannade vi traditionsenligt i Rölanda - där en gång för hundra år sedan vår familjesaga startade med ett bröllop på Menlösa barns dag.Jag kan nu berätta att Rölanda prästgård såldes i november förra året till en inflyttad norsk familj. Vi knackade på och blev välkomnade att komma in och se oss omkring i den mycket vackert restaurerade byggnaden där fortfarande "Rölandapostens" tillblivelse kanske kunde anas?

PS Tyvärr är de foton jag tog på resan "puts väck" pågrund av klumpig hantering. Jag hoppas få några bilder från Ronalds kamera inom kort.
DS
I salen på Rölanda prästgård den 27/12 1909
Brudparet Nils och Maria omgivna av Nils syskon Anna o Per samt Marias mor Agnes o vigselförrättaren.
(Vänsterklicka så kanske bilden förstoras)

2007-08-10

Bröllopstelegram.




I morgon lördag den 11 augusti gifter sig det ”djupdykande” paret Helena och Daniel i Trönö kyrka strax norr om Söderhamn i Hälsingland.
Hurra för brudgummen!
Hurra för bruden!
Jag hade kommit om jag blivit bjuden.
…var ett populärt bröllopstelegram en gång när det begav sig med telegrafiska bröllopstelegram.
Nejdå, jag var visst inbjuden att komma till deras bröllop – ja faktiskt riktigt stolt att de ville ha mig med – men tyvärr kom ngt i emellan i sommarhettan så jag får vackert stanna hemma och skickar följande bröllopstelegram i s.k. god telegramsedvänja:
Daniel – till din älskling viska
Jag skall diska!
…och
Må ni skina som små ljus
Och ert hem bli ett glädjens hus!
…bara för plocka ur egen skörd en gång i november 1947

Brudparet är bland mycket annat hejare i den ädla djupdykningssporten. Ja, Daniel vet numera hur man kan dyka ända ner till 60 m djup och det är mycket avanserat – det har han diplom på! Dessutom spelade han i unga dar undervattenspolo i ngn gärdsgårdsserie.
Jag önskar Brudparet all Välgång och Lycka!!