Translate

2006-09-28

Hej Sverige

Återigen är det Cecilia Sjöfararen ombord på skolskeppet T/S Gunilla som tagit kommandot i min blogg och berättar från sin andra resa:

2006-09-28 På väg genom Kielkanalen, Antwerpen, Belgien
Hej Sverige!

Hej Sverige!En hamn avklarad. Lübeck, en marsipanstad med 5 kyrkor, 4 kloster, massa shopping, fullt med tyska människor... Det är en mysig stad. Vi började med att på ankomstdag (20/9) göra stan. Hjälpte en kompis att göra sin tyska uppgift. Hon hade fått en bild av sin lärare som hon skulle hitta i staden. Det var ett marionettmuseum och vi hade inte så mycket annat för oss så vi gick in och tjeckade leget. Vi hade jätteroligt, det är skönt att komma ifrån båten och bara vara några stycken.

Dag 2 i Lübeck åkte vi allihop till Neungamme, ett koncentrationsläger under 2a världskriget. vi hade tyvärr bara tre timmar på oss där, och det kanske låter mycket, men när vi väl var där så räckte tiden knappt till.
På kvällen var vi på en minnesgudstjänst inne i staden. Det var till minne av Pamir, ett skolfartyg som sjönk ute på Atlanten -57. DSG har varit där vartenda år, men det var första gången i år som vi var där på årsdan. Vi hade egentligen vakt den här dagen, men det blev inte så mycket av det eftersom vi var iväg så mycket. men på natten var det de två obliatoriska timmarna. Jag fick som tur är sitta mellan 2-4. Rätt skönt.
Dag 3 var en allmän hänga-runt-i-stadendag. Lite projektarbete, lite fotboll mot en tysk skola. Surt, de vann på straffar... Jo jag skrev blogg för den här dagen (22/9) den tycker jag att ni ska läsa (på www.dsg.nu) Var lite trött på alla vanliga bloggar, så jag piffade till min lite. Blev rätt nöjd ändå :P .
Dag 4 var en till hänga-runt-i-stadendag. Satt bla på café väääldigt länge och njöt av livet. Senare på kvällen var vi i Mariakyrkan på en helt fantastisk orgelkonsert. Det var bland det mäktigaste jag någonsin varit med om. Så himla tufft. Världens största orgel med jag vet inte hur många pipor..
Dag 5. Ännu en slapp vaktdag. Stod i byssan (köket för er icke insatta) men vid 13 fick jag gå iväg på Hansa- museum. Det brukar man inte få göra, men jag hade velat göra det igår också, men då var det bara jag, så jag fick gå idag istället. Det var ett jätteroligt museum. En massa lådor att dra ut, knappar att trycka på och saker att snurra på. Kan inte bli mycket bättre, jo all text var ju på tyska, men det är sådant man får leva med..
På eftermiddagen hade vi roddtävling allihopa. Det var asroligt! Linnea, Filip och jag hade bildat "Samlaget redheaded albinos". Vi är alla tre rödhåriga och vi smetade vääldigt mycket solkräm i ansiktet och på kroppen så att vi verkligen såg ut som albinos. Eller franska mimare som någon uttryckte det... Vi var rätt oseriösa vad gällande rodd, men jag gissar på att vi hade roligast!
Dag 6 var sista dagen iland. Alla mina kompisar hade panik över vad de skulle göra och försvann sedan iväg ut på olika utflykter (utom de som hade vakt självklart) men jag valde, helt frivilligt att stanna kvar på båten och... PLUGGA!! Jag var jättenöjd med mitt beslut, även när folket kom tillbaka och berättade hur roligt de hade haft det. Det var skönt att komma ikapp med matten, och att bara stanna hemma på båten och ta det lugnt. Det är så himla skönt att vara ombord när det bara är ett fåtal, det blir en hel annan känsla.
Har seglat ett dygn nu och nu när vi har kommit igenom Kielkanalen ut på Elbe har det börjat att gunga lite... På fredag kommer vi fram till Antwerpen, 5 största hamnen i världen, som ligger i Belgien och inte i Nederländerna som jag trodde förrut.. Det är skönt att det är så korta seglingar, för är rätt trött på min vakt och iland kan du umgås över vakterna. Plugget ombord går bra. Jag tar verkligen tag i mitt liv den här resan. Har till och med en seriös träningsplan! Några eventuella kakor har det inte blivit än så länge. Har missat tillfällena.. Surt..
Morten, varsågod, jag är jättegärna gästkrönikör!
Jo, det måste jag ju berätta. Förra resan fick jag ju som sagt chokladtransport från Svedala och då inför den här resan tänkte jag att "nej det håller inte, jag får köpa med mig ett ordentligt lager så att jag klarar mig". Sorgligt, men sant så är det redan slut.. Haha, jag skrattar. Så himla typiskt.. Mamma, få inte araben på mig. Har självklart inte ätit allt själv och det är ju ändå bara två månader kvar... Sicken ursäkt.. Jaja, jag njöt. :D .
Nu ska jag gå och kinesa. Ska på vakt om tre timmar.. Ha det så himla bra och skicka en massa mejl till mig
elev40@ship.gunilla.nu
så att jag har något att roa mig med.

Lots of löööv. Puss C.
tillie_dg

Ja gör det skicka henne ett mail - det är hon värd!!!

2006-09-26

Castor tre år


I går den 25 september fyllde jag tre år men dom firade mig i söndags. Det var rysligt spännande för det kom så mycket folk – farmor o farfar naturligtvis, bonusmorfar Bengt o moster Linnea som jag gillar skarpt, farsmoster Kajsa med farsbonussmorbror Ronald åsså mina tjusiga farbröder Peter o Mikael med sina tantvänner Linda o Pernilla o Joakim som är kusin till pappa. Åsså var där en skäggig gammal gubbe som ständigt skulle fotografera mig och störde mig när jag var så upptagen med att öppna alla paket som allihopa kommit med - stora spännande paket med spel o pussel, järnvägsstation till mitt trätåg, små b ilar o stora vräkiga som tjuter och blinkar, en gul byggkran med fällbar kranarm som tjejerna envisades med att fälla stup i ett för det tyckte dom var skojigt. Men jag vet hur man leker byggkran. Det är bara på natten den skall sova som kranarmen fälls. På dagarna arbetar man med två spel som vinschar krok med last upp o ner eller ut o in. Tur att lillebror är så liten än så länge att man får ha de här grejerna i fred. Men Vega är väldigt klåfingrig och Mira vill helst höra sagor. Vet ni jag tror att jag inte fick ett enda mjukt paket - såna är så ointressanta – det ska vara hårda paket som gäller. När alla paket var öppnade så blev jag tillsagd att sitta stilla och då kom pappa med en tårta med några tända ljus nerkörda i tårtan som alla ville att jag skulle blåsa ut så at vi skulle kunna käka upp tårtan – och så sjöng dom o hurrade för mig men då blev jag rysligt generad.
Jag undrar om det är min födelsedag snart igen för det här var skoj!

2006-09-22

Sjöfararen Cecilia seglar igen!

Jag flaggar igen för Cecilia som just nu gör en andra långresa till havs och skriver
resedagbok. Cecilia bor i Grebbestad i Bohuslän och är dotterdotter till en syster till
mig. Det är en käck tös på 17 år som skriver en rolig och spännande resedagbok.
Var med på hennes resa via: http://www.resedagboken.se/ . Klicka på Snabbsök/resenär och logga in på : "tillie_dg" och klicka på sök! Då träffar du på Cecilia - och läs hennes "dagbok". Var med från början! Mer om skolan och fartyget hittar dui på http://www.dsg.nu/ som är hemsida för Den Seglande Gymnasieskolan.

Här är hennes första rapport.

heeeeeeej väääääärlden!!nu äntligen funkar mejlen! här är allt toppen. vi ligger utanför tyska kusten, rostock snackade någon om. tänkte att jag skulle få iväg ett mejl nu innan vi ska sätta alla segel och bege oss mot Lübeck. jag har redan haft mitt sammanbrott... natten fredag-lördag kunde jag inte sova, slumrade i kanske tre timmar. på dagen efter var det fullt ös, innan nattvakten sov jag kanske en halvtimme och sedan var vi uppe och beslog massa segel på vakten. och efter det kunde jag kanppt sova.. helt död skulle man kunna säga. men nu har jag sovit ikapp. grejen är den att jag inte kan slappna av ordentligt.. men nu går det fiiiint. vakten är väl bra. känns som om vi har ett litet latgäng med att göra. det är synd.
I går hade vi lektioner hela dagen, en liten introduktion så att man kan komma in i det hela. vädret är sådär, det blåser rätt mycket för det mesta. men det är oftast soligt, men det är ju ändå rätt kallt tyvärr. befälen är hur störtsköna som helst, det är jätteroligt. det känns verkligen som om man är hemma igen. efter ettt bra tag så hittade man hem. det är väldigt skönt. vi har två nya personer i klassen, eftersom två slutade förra året. de verkar komma in i det hela jättebra. det är rätt schysst.
Nu har jag precis ätit frukost och så ska jag gå och göra mig iordning, för sen är det det alle man upp i riggen och sätta segel. det ska bli skitkul! åh, jag önskar att alla skulle förstå min känsla att vara tilbaka. allt underbart. alla kompisarna, segling, havet, ordning, gröten till frukost. allt är såååååååå bra! jag längtar efter massa tusen mejl. annars hoppas jag att ni har det jättebra! pussokram C

Som sagt en välskrivande positiv tjej och råbarkad sjöfarare.

Jag har bett om hennes mailadress under resan och meddelar den här så snart jag fått den

2006-09-14

Middag med pannkaka




I väntan på barnbarnet Camilla sitter jag på ”Byn Mat o Drycker” på Torsgatan i höjd med Röda Bergen. Det är en varm o skön kväll – fortfarande sommar trots mitt i september. Det skall bli en avskedsmiddag för Camilla som nu reser tillbaka till London för att plugga. Jag har hört att detta skall vara ett ”pannkakshus” och bespetsat mig på en redig fläskpannkaka.
Här är nu trångt och fullsatt. Bakom mig sitter en väggfast slasktratt av gammal god modell som jag lutar min trötta rygg mot. Slasktratten är väl en kvarleva från ngn mjölkaffär som det kryllade av i de här kvarteren anno dazumal. Inredningen är sparsam med små bord och obekväma stolar. Men det står av ngn anledning en lättviktsmotorcykel – en sådan där helvetestamejfan som var så populär på 40-50talet innan bilarna blev var mans egendom – i ett av fönstren..
I väntan på Camilla har jag gluttat i den fransktalande matsedeln där fantasin blomstrar på köksfranska. Vad sägs om:
L’archippel med västerbottenost, stenbitsrom, rödlök, gräddfil 118:- eller
La Laponne med rökt renstek, riven ost, glaserade rotfrukter, syltade kantareller 118:-
Dä bar å välj! Men var är pannkakorna – som efterrätter kanske för där läser jag Creppes.
Nu har klockan blivit 1800 och samtidigt konstaterar jag att jag som vanligt glömt mobiltelefonen hemma trots uttrycklig tillsägelse att ta med den. Tänk om tösen är försenad…
Men lugn i stormen där viker hon runt hörnet vid motorcykelfönstret och kommer instormande fullastad med som vanligt en massa paket inköpt under en shoppingrunda på stan. Middagen kan börja. Hokus Pokus – det visade sig att allt som här serverades var baserat på pannkaka – tunna pannkakor med alla tänkbara ingredienser serverade som små konstverk
La Laponne som jag valde var nog det närmaste jag kunde komma en fläskpannkaka medan Camilla friskade i med en L’archippel . Vi åt och vi blev mätta och trivdes med varandra.
”Byn” hittar ni på:
http://www.bynmatochdryck.gastrogate.com/

2006-09-09

A prince charming has visited us!

Oance upon a time thera was a young princess.........

Yngsta barnbarnet Camillas pojkvän, Mark, har nu presenterats för familjen. Han visade sig vara en artig belevad Young British Gentleman – 190 cm i strumplästen – och med glimten i ögat vilket kan behövas för att tackla vår Camilla.
Presentationen skedde vid en som vanligt livlig middag som mamma Kajsa och Ronald bjöd på i går kväll på kvarterskrogen Minerva i Vasastan. Vi som var med var storasyster Caroline, hennes Pierre och så jag, Morfar. Lite senare - till efterrätten - kom bonussyrran Hanne med sin Daniel som också charmades av denne Prince Charming.
Det glammades vilt vid bordet så det var kanske lite svårt att uppfatta allt som sades så jag låter några bilder berätta.

Förälskelsen är påtaglig

2006-09-03

En dag av mitt liv

Fredagen den 1 september.
Med en lätt travestering av Stiernhjelm började dagen så här
Morten arla stod upp, en morgon, fuller av ångst och tvijk huru han sin dag böria skall
Grötfrukost, kaviarsmörgås utan smör, en balja grönt te och dagens tidning är alltid en bra början på dagen – lite av en högtidsstund medan man knaprar på s.k. medicin och insuper första Spiriva-dosen för andningen – men sedan kaos eller välplanering.
Så här blev det denna dag. Fyra timmars datorarbete i biblioteket i det gamla 1600-talspalatset på Blasieholmen. Jag gillar att arbeta där och få någonting gjort. Denna dag var det livligt på Blasieholmstorg med de vackra bronshästarna – ursprungligen utförda någon gång på 400-talet fvt – Där vimlade det av folk med anledning av givarkonferensen för Libanon o Gaza i grannhuset Grand Hotell. Det kändes lite pirrigt att komma inlunkande på torget i min gröna jacka och gröna ryggsäck bland alla väktare och poliser som fanns där utposterade. Jag blev troligen granskad men inte stoppad.
Vid tvåtiden stod jag ute på torget igen och precis som Hercules inför en skiljeväg – gympa eller falla för frestelsen att strosa ut i Kungsan, sätta mig på ett fik, njuta av solen och titta på alla som går förbi. Jag lät buss 47 bestämma nere på Nybroplan. Om det kom som första buss en 47:a märkt Tomteboda skulle jag ta den och åka direkt till gymmet på Dalagatan – alternativet var en 47:a märkt Sergelstorg, då blev det inget gym. Det kom efter en stund två bussar samtidigt. Jag steg upp i den andra och åkte till gymmet. Det finns en viss Martin Luther i mig som försöker hålla mig på den smala stigen.
På gymmet var det som vanligt ganska lugnt och tyst en fredagseftermiddag. Under cykel-trampandet råkade jag gäspa lite för högljutt vilket uppmärksammades av en tjänstgörande sjukgymnast som sa: ”Hörde jag en gäspning? Är det så tråkigt?” ”Njanäää” svarade jag och försökte med ett ursäktande: ”Det var naturligtvis en glädjeyttring att äntligen få vara här och trampa en fredagseftermiddag när solen skiner och det är full sommar”. Här på gymmet är det bara ”kallt stål” som gäller. Man skulle ibland vilja kalla sjukgymnasterna där ”fru/fröken ”Jobba På” Ingen förståelse för lättja. För att mjuka upp samtalstonen lite berättade jag lite malligt senare att jag snart var ikapp henne i lyftförmåga på den där otäcka sträckbänken jag skrev om i min blogg den 29/4-06 (klicka här). Hon tog mig snabbt ned på jorden och meddelade kallt att hennes rekord var 19 vikter – medan jag fortfarande stampade på 4-5 vikter. Hon tröstade mig med att det rekordet sattes när hon en gång var elitgymnast!!!
Med en liten gnutta självkänsla som jag trots allt hade kvar avslutade jag gym-övningarna och kunde strosa hem via ”Sinnenas Trädgård” i Sabbatsbergsparken – denna härliga trädgårdsoas där nästan allt i flora finns att titta på, lukta på och känna för.
Hemma väntade midagsmål lite extra festligt för att det var fredagskväll med blåbär och mjölk och lite hårt bröd som efterrätt.
Mitt hemmapyssel just nu är alla mina diabilder som jag nu håller på att inventera, sortera och skanna in för överföring på CD-skivor - ett mycket intressant o tankeväckande arbete samtidigt som jag gottar mig åt alla små söta barnbarns-knubbisar jag fick tillfälle att fota under 80-talet. Meningen är att bilderna skall förvandlas till CD-skivor för spridning till familjen. Om nu ngn vill ha sådana hemskiteter?! Det finns ett visst motstånd i banbarnsskaran att jag publicerar bilder av dem i koltåldern just nu.
Därför blir det i stället några bilder på småfolket i nästa generation från ett besök hemma hos mig häromdagen. Det är stjärnbarnen Vega och Castor som poserar och de har ännu inte förstånd att protestera! Och roligt hade vi!