Translate

2007-12-31

Gott Nytt År 2008

Någon: Vad önskar du inför det nya året 2008?

Jag: Att jag skall kunna öka till sju vikter - en ännu icke uppfylld nyårsönskan från 2007, men nu lell skall det ske - i den förskräckliga "sträckbänken" på gymmet



samt att jag får vara med i familjen ännu ett år

och att



ALLA, ALLA i VÄNKRETSEN får ett riktigt GOTT NYTT ÅR 2008
också, allt det där om fred på jorden till människors behag!


I kväll skall jag gå och skåla in det nya året tillsammans med goda vänner på Karlbergsvägen!


Kontakt


Ludwig sex veckor på besök tillsammans med Mor o Moster



2007-12-21

Två födelsedagstårtor på raken!

Första tårtan severades när den illustra föreningen Huddinge Square Swingers firades med ett 10-årskalas i lördags och jag tackade så här:

Huddinge Skvärdans Swingers!! Vilket namn – säger allt
En svängom i skvärdans uti Huddinge
”Dans” möter oss i många sammanhang. Magdans…, Kalvdans…., Danslysten….När de stora elefanterna dansar……Det var dans bort i vägen…..Dans på slak lina…Fröken får jag lov skall vi dansa ett tag……Vi går och dansar… Dansen den går….kanske på Svinsta skär som lär finnas i Bråviken utanför Kolmården…. Dansa min docka mens du är unger när du blir gammal så blir du så tunger…..men det gäller naturligtvis inte glada, ivriga, heta, dansanta, skvärdansande och charmerande seniorer i Husq…. Dansen ädla känslor föder…måntro bara det inte brejkar…..
Vi firar tio år i dag. Tio år av glad gemenskap och samvaro – egentligen har vi rätt trevligt på våra sammankomster - förutom att vi får lära oss och öva nya cåll. Det lär finnas i runda tal 6000 skvärdanscåll inkl variationer. Hur många cåll kan vi efter dessa tio år? Dum fråga! ”Golvets nivå” är det som gäller!

Men – och nu kanske jag kommit in på rätt spår - för att vi Husqmedlemmar skall få ha det så här trevligt och kunna träffas i glad gemenskap så fordras det en duktig styrelse – ett antal eldsjälar – en festkommitté som vill och verkligen kan greja till ett sådant här kalasfint kalas Tack Berit och compani
Den saken gjorde ni fan så bra
En skål uti botten för dem alla vi ta


Där var god mat vid vackert dukade långbord, underhållning, sångarglädje och modevisning av lite extra slag samt ett sånglustspel enl följande löpsedel:
Plåtslagare vittnar vanvördigt
Triangeldrama i grevligt gemak!
Vad ett rött sidenband kan ställa till med?
Här några bilder med en stolt ordförandegeneral i spetsen:

Primus Motor med hjärntrust


Modevisning

Andra tårtan serverades i söndags ute i Älvsjö på Tröskverksvägen – ett namn som får mig att osökt tänka på Falstaff Fakir som skaldade om ett ”ångtröskverk” i en julklappsvers – hos min brorssondotter Pia och hennes familj. Där var många som skulle dela på sonen Johannes födelsedagstårta – far och morföräldrar bröder och systrar i form av diverse småfolk som jag alla kände var en del av min kära släkt.. Tack Pia för att jag fick vara med! Några bilder får berätta:









När jag ändå är i farten passar jag på att gratulera brorsonen Anders som nu fyller 65+ dagen före julafton. Det var inte nådigt att som barn ha födelsedag strax före och särskilt dagarna efter jul – före jul fanns ingen tid att också köpa födelsedagspresent och efter fanns inga pengar kvar till födelsedagspresent fick man höra – särskilt om den inträffade i början av januari!!!

Ja, så är det plötsligt JUL i mitt hus – skinkan griljerd, laxen gravad och ”sillsallaten med äpplen och lök nyskuren à la Hagdahl i mitt flottiga kök” Ja .så flottigt är det just inte . Men hur det än blir så blir det gärna lite stökigt när man håller på i hushållet.
På julaftons morgon åker jag ut till min Maj och tänder ett ljus där hon vilar under den stora björken ute på Sandsborgs kyrkogård.
Mycket stolt bifogar jag här årets julkort som jag fått från min barnbarnsfamilj i Tumba och det får bli mitt julkort till er alla!


Vega, Sirius,Mira, Castor

God Jul !

Vänsterklicka på bilderna så förstoras de - kanske!

2007-12-15

Jag vill minnas….



I dag - när det är 10-årskalas i skvärdansklubben Huddinge Square Dance Swingers vill jag gärna minnas – ja vad då?
Jag minns först och främst Min Allra Käraste Högerdansare. Utan henne hade jag varit eoners ljusår från allt skvärande och allt vad denna skvärdans fört med sig.
Jag minns ”Huset” ute på Sjödalsvägen där vi lärde oss grunderna och de första stapplande stegen - hur det nu gick till.
Jag minns att jag var lite motsträvig att tidiga morgnar ge mig ut på landsbygden och försöka lära mig en massa underliga och konstigt slingriga dansturer utropade av en mycket enveten skäggig herre som kallade sig kåler. Men så fort jag fick hennes lilla vänsterhand i min högerhand då tyckte jag att det här var något att lära sig för oss gemensamt - och på den vägen blev det.
Jag minns hur vi dansade ihop med andra och blev ett ”Järngäng” – sammansvetsat av de första knepiga basic- och mainstream-kålen som övades var vi än var. Ingen golvyta var för liten för att vi inte skulle ställa upp oss i en skvär och dansa runt. Där var någons villavind, där var vår egen trånga hall, där var guldbröllopskrogen, där var SPF-och Odd Fellow-lokaler, och där var utomhus på kullersten och asfalt och en och annan skranglig dansbana och t.o.m. en födelsedagsdans med tårta och många gäster
Jag minns hur vi övade hemma på köksgolvet – med kylskåpet fullklistrat av de svåraste kålens definitioner. Det gällde att hålla oss uppdaterade! Ja, vi till och med gick på kurser arrangerade av andra klubbar och hur vi travade upp i Plus- och A-formationer
Jag minns hur vi med bävan besökte andra klubbdanser och Ericssons årliga ”Jamboree” där proffsiga skvärdansare i färggranna kläder virvlade runt oss och lärde oss ett snabbare tempo. Med beundran kikade vi in i den allra heligaste vrån där C-dansarna höll till och dansade långt över vår egen förmåga.
Jag minns att jag en gång satte ut hakan och nämnde något om att musiken var ibland lite besvärande. Men det fick jag naturligtvis inget gehör för. Jag har med tiden suckande förstått att den är helig och det får väl en helt vanlig omusikalitet acceptera eller….?
Jag minns att vi reste land och rike runt och fann att det vi lärt oss under det gångna året var helt dansbart när vi mötte utsocknes dansare. Först och främst till Böda – skvärdansens högborg på Öland, där Ingrid och Gösta Toreld härskade med omväxlande blandning av kulturella utflykter, skvärdans med världsberömda kålers och glada fester – ibland var vi där i flera veckor. Vi reste till Sundsvall och dansade på Norra Stadsberget, till Klövsjö där vi dansade utför skidbackarna, Till Norge och vännerna där. Ja, vi reste en sommar till Polen och skvärdansade i Dansens hus i Danzig
Jag minns många kära vänner och sorlet från många glada jul-och vårfester fyllda av spex och underhållande tragisk- komiska sånguppträdanden och charader.
Jag minns slutligen hur jag började om från början förra hösten i en nybörjarkurs och känslan att än en gång få uppleva de första trevande basic-kålen och lära känna än en gång ett nytt sammansvetsat ”Järngäng” och att då som nu var och är kaffepausen väsentlig för gemenskapen
God fortsättning i skvärdansens virvlar alla kära husqmedlemmar i ytterligare tio år önskar
Husqus Anonymus Finis




Nybörjarkursen april 2007

2007-12-10

Grattis Camilla! - Den 11 december...



….. fyller mitt käraste barnbarn – alla mina barnbarn är mina käraste!! – 24 år
Och jag ger henne en stor födelsdagskram som räcker ända härifrån och till London där hon är just nu - förhoppningsvis.!


Lycka till med plugg och jobb och snart kommer du hem på jullov Du har lovat att komma och julpynta mitt stora fönster. Välkommen hem! Vi längtar efter dig!
Lite nostalgi i bilder från Anno dazumal har väl en Morfar rätt till en sådan här dag.











Det är Camilla som gör laxmackorna när Morfar bjuder på krabbmiddag!



Vänsterklicka på bilderna så förstoras de kanske!

2007-12-09

Tjolahoppsan vad bra de spelar Pippi Långström på Stadsteatern



Teaterdags i lördags tillsammans med Ronalds barnbarn Felicia och Oskar och mina egna bbb Mira och Vega Vi såg, hörde och hänfördes av ”Pippi Långström” på Stadsteatern. Salongen kryllade av väl pålästa ungar som sjöng med i de kända melodierna och deltog och kommenterade livfullt i det hejiga spelet på scenen där en suverän Pippi dominerade i Villa Villerkurva med omnejd. Det vart lite tyst i salongen när det plötsligt uppstod en romans mellan Pludderluskan och pappa sjökaptenen – vilket väl var utanför det Lindgrenska protokollet eller….. Men det hela slutade lyckligt med att Pippi stannade i land hos Annika och Tommy. Spelglädjen var det verkligen inget fel på och ungarna var förtjusta!

Mira tyckte att "Lilla gubben" var fin i sin roliga dräkt, dansande på bakbenen och Vega gillade "herr Nilsons" alla konster när han for som ett yrväder över scenen - och det tyckte jag också.

2007-12-06

Berit och Göran - kändispar i Huddinge med omnejd


I ett långt och trevligt reportage i en ”hemtrevlig” veckotidning hittar jag – nåja efter viss påstötning – de kära vännerna Berit och Göran ömt omfamnande varandra i dansens virvlar. Det är skvärdans det är frågan om - vad annars när det gäller dessa två eldsjälar som nu förbereder stort 10-årskalas i klubben Huddinge Square Swingers där Berit är ordförande och Göran ”primus motor”. Personligen känner jag visst ansvar för de bådas dansutveckling. För det var kanske jag och min allra käraste högerdansare som lockade Berit att börja skvärdansa
Så här skrev jag om henne i min blogg när hon fyllde år för ngt år sedan:

Började skvärdansa i Huddinge – var annars – blev blixtkär i en lång och gänglig vänsterdansare, tillika Huddingebo under den allra första skvären i Huddinge Square Swingers och på den vägen är det. Och undan går det för nu är hon ordförande i Huddingeklubben och leder den med lust och fägring stor upp till A-dansndets spännande nivåer i Huddinge.
Och om Göran skrev jag så här när han en gång fyllde år:
......Sedan dess har jag inte hört så mycket om dig förrän du dök upp här i salen och skulle lära dig att dansa skvärdans och envisades med att bara dansa med den snyggaste tjejen som du inte gärna släppte ifrån dig när du väl greppat tag i henne

2007-12-05

Bullbak och syskonträff

I morse försökte jag mig på att baka lussekatter att bjuda på när vi skall klä gran och mingla kring ett glöggbord i husets tvättstuga nu på söndag. De blev lite ojämna i formen men kanske de duger i stället för de köpekatter som jag hade fått i uppdrag att anskaffa. Måntro jag får bo kvar i huset????


Här några bilder från syskonträffen på KB den 30/11:


2007-11-30

Skvärdans

Som alla vet har jag ett förflutet i skvärdansandet. Det började för tio år sedan då jag och min allra käraste högerdansare tog våra första stapplande skvärdanssteg ute i ”Huset” på Sjödalsvägen i Huddinge varefter Huddinge Square Dance Swingers - HUSQ kallad - bildades. För att det överhuvudtaget skall bli ngn sorts skvärdans så behövs en kåler – en ropare som talar om vad man skall göra och som styr dansvimlet – dessutom måste man göra som han säger. I den vevan träffade jag min första riktiga "kåler". Nu har han i dagarna fyllt 50 år och jag skrev några uppvaktande rader till honom på hans födelsedag:

Roland du är bäst! Du var/är min favorit-”kåler”!!
Det lär finnas totalt drygt 6000 olika turer med variationer och de som kan alla dansar i vad man säger ”C1- C4” Roland kan dem alla och undervisar från Basic upp till C. Dessutom kan han skilja på höger och vänster Bara det är en prestation att hålla reda på i synnerhet som han står vänd emot de dansande. Jag har under de här tio åren lärt mig ca 150 call. Så det är med stor beundran man lyfter på hatten för Roland – och många andra callers! Och det gör jag genom att visa er denna video med Roland som ensamdansare…. Fotograferad på Böda april 2007.



Alltså! Grattis Roland 50 år och Grattis HUSQ 10 år!!!!!

2007-11-29

Syskonträff i Stockholm

I morgon träffar jag mina syskon, Beata och Magnus - ett kärt besök som tyvärr sker alltför sällan. Tänk en gång var vi sex stycken - tre systrar och tre bröder. Äldst var Gunnar och Bibi och yngst var MarieLouise. Här har ni hela syskonskaran i tidsenliga kostymer och frisyrer från1910-20-3o-talen

Och här sitter vi tre som är kvar på en klippa uti det fagra Bohuslän. Året är 1930
Vi äter middag på Kb för att sedan gå till teatern på Brunnsgatan. Jag tar kameran med mig så jag kan visa upp en mer tidsenlig bild av oss


Vänster klicka på bilderna så kanske de förstoras

2007-11-22

Novemberdagar att minnas. Del 5

Det är verkligen ingen hejd på minnesrika novemberdagar – Barns och numera ett barnbarnsbarns viktiga födelsedagar och en bröllopsdag.
Den tionde november har dottern Kajsa födelsedag
Den sjuttonde november har dottern Anna tillsammans med den lille Ludwig födelsedag




Grattis mina kära barn!!!
Den tjugoandra november är min Majs och min bröllopsdag!
Tre betydelsefulla dagar att minnas!

Och jag minns - För 60 år sedan - den 22 november 1947 – åt jag min sista grötfrukost vid familjens köksbord på Kungsholmsgatan. Några timmar senare den dagen vandrade jag uppför Oscarskyrkans kyrkogång tillsammans med min förtjusning och mitt livs kärlek, min ”Akela” fröken Maj Britt Blom - vacker som en saga i sin vita brudklänning - som nu skulle bli MIN MAJ BJÖRKMAN, älskad hustru och livskamrat. Kyrkogången var kantad av små vargungar som surmulet tittade under lugg på brudgummen för att jag hade tagit deras älskade Akela från dem. Var det inte så att någon av dem försökte sätta krokben för mig när vi vandrade gången uppför mot koret? Men den kloka Maj hade tänkt på allt och hade ordnat saftkalas med bullar och tårta i en närbelägen lokal för sina uppvaktande vargungar och missnöjet avtog så småningom förhoppningsvis.
Efter vigselakten väntade utanför kyrkan en alldeles ny och grant röd SL buss av senaste modell som hyrts för transport av gästerna till middagen i Lärkstaden. Brudparet fick åka limousin för att fotograferas i Strandvägsateljén.
Det gladaste bröllopet på år och dag sa alla som var med. Min Majs talang att arrangera roliga och trevliga fester och sammankomster är numera känd i vänkretsen. Men det här var första gången jag fick vara med.
Efter en lång och festlig dag åkte brudparet till Majs lilla lya på Sibyllegatan som nu blev vårt gemensamma hem för en tid framöver
Vad hände sen – ja, se det är en annan historia!

2007-11-18

Novemberdagar att minnas. Del 4.

På besök hos Ludwig - en dag gammal.
Hur känns det Ludde? Jovars. Lite sömnig och lite hungrig - annars så är det lugnt. Åsså blundar jag för det är ett förskräckligt blixtrande med kameror runt om mig. Stick i väg nu så man kan få lite käk i sig och få gosa med mamma!







2007-11-17

Novemberdagar att minnas. Del 3

Får jag lov att presentera mitt femte barnbarnsbarn –en pojke
Ludwig född i dag den 17.11.07. kl 11.17, vikt 3850 g och 53 cm lång
Föräldrar: Caroline och Pierre. Nybliven Mormor och Moster är Kajsa o Camilla.
Vi önskar familjen allt gott!!


Så här skrev han själv i ett mail till sin nyblivna moster som just nu studerar i London

Hejsan moster Camilla Nu har jag kämpat mig ut i den stora världen - den är ju hiskeligt stor men det gäller att tackla den rätt och det tänker jag göra så småningom - jag har stora planer Kanske måste jag en gång konkurrera med dig om att bli FN:s generalsekreterare om jag inte skall spela i Djurgårn som jag tror pappa vill. Tjosam!

Mamma o och Pappa hälsar.

Min mormor o Ronald äter just nu middag hemma hos gammelmorfar tllsammans med gammelmoster Anna och Olle, farbröderna Peter o Mikael med sina tanter Linda och Pernilla och har rysligt trevligt. Det är ju oxå Annas födelsedag. Så nu måste man konkurrera med henne när detblir födelsedagskalas den 17/11.

Kramis från din syrrason Ludwig
PS Mamma har sagt att jag skall stava mitt namn med’w’

Mormor Kajsa med sitt första barnbarn
Stolta föräldrar

2007-11-14

Novemberdagar att minnas . Del 2.

Häromdagen kikade jag in på min egen blogg och fann till min glädje tre kommentarer skrivna av en farmor, en tvåbarnsmamma och en alldeles strax blivande mamma. Alla tre har något gemensamt de är släkt med varandra och alla tre ståtar med samma efternamn och dessutom tillhör de en grupp som jag kanske beundrar allra mest - nämligen kvinnorna i min stora familj. Tack kära Agneta, Pia och Caroline för besöket i min blogg. Jag blir både stolt och glad när jag möter er där. Pia skall inte du ha ett födelsedagskalas snart för en av dina söner? Agneta när ses vi nästa gång? Caroline jag står alltid beredd med en fläskpannkaka när du kommer!

"Storasyster" till er alla i denna familjegrupp är Barbro äldsta barnbarn till mina föräldrar. Vi träffades första gången på ön Hyppeln i Göteborgs skärgård 1935. Redan då gjorde hon ett outplånligt intryck på mig där hon satt på en vit filt och jag skulle vakta henne medan föräldrarna simmade i bränningarna. Plötsligt var filten inte vit längre…..!!
Numera sitter hon ofta som den Göteborgstjej hon är gärna på Kafé Valand på Surbrunnsgatan där hon skriver, ritar och berättar. Jag var där för några dagar sedan och fick följande berättelse av henne:

Till Mortens blogg, med en smula tvekan, från Barbro. Inte för att det är tråkigt att skriva om sig själv, utan för att orden svävar iväg någonstans ut i rymden. I vanliga fall skriver jag gärna dagbok, ritar och textar med tusch och färg på Papper. Handens rörelser är viktiga, meditativa .
Att skriva på ett tangent bord och se det på en skärm, är inte nytt för mig, eftersom jag arbetade som sättare ett tag på 80-talet. Men då var det mörkrumsarbete efteråt och man hade en viss koll tills det kom i tryck. Nu känns det nästan som tankarna inte hinner med. Skynda dig, skynda dig, ett litet streck pickar fram tiden.
Luktärterna som jag målar av tittar på mig och ropar: ”måla av oss, vi vissnar snart” . Men vi har ett samförstånd. Dom vet min ofullkomlighet. Hur gärna jag än skulle vilja kan jag omöjligt fånga deras doft .
Ja, i alla fall har jag lovat att skriva om ’Det stora arbetet’.
En stor önskan fanns hos mig när jag var tolv år. Dels att vara NÅGON, en konstnär. Dels att skapa bilder och ord.
Då började jag så sakta med ’Det stora arbetet’.
Först extra teckning i skolan, sedan frihandsteckning, kvällskurser, målning, textning, sökte in till konstskola men kom inte in, jobbade på annonskontor, sökte igen och kom in! Härligt.
Men Konsten krävde mer än jag drömt om. ’Fortsätt’ sa mina lärare. Det gjorde jag, trots allt. Efter konstskolans många år var jag med i samlingsutställningar, gick på kvällskurser, tecknade då och då i tidningar. Barnen kom. De var en gåva. På den tiden sa man ”få barn” inte ”skaffa barn”
Barn och hushållsbestyr kräver omsorg och tid. Då fanns inga dagis. Tecknade ändå mycket, och skrev. Skickade in till olika tidningar, blev oftast refuserad. Jag var politiskt aktiv i den progressiva rörelsen. Försörjde mig med layout, bilder, texter och stenciltryck. Arbetade inom hemtjänsten för att få tid att måla. Började undervisa i Kalligrafi. Behövde friska upp kunskaperna om skriftens historia, för att kunna berätta för elever.
Då började ’Det stora arbetet ’ på allvar. Tillsammans med våra resor(Bosses och mina) växte en historia fram om skrift och bild från förhistorisk tid till nutid. Oj 300 000 år!
Den första separatutställningen 1993 handlade om floden Dordogne, symboliskt från nutid och tillbaka till förhistorisk tid.
Jag behövde lära mig att göra ”illuminationer” och skriva med gåspenna för att komma vidare in i medeltiden. En ”illumination” är en målad och guldbelagd bild i medeltida handskrifter. Kurser fanns inte, så jag började måla ikoner. Och kunde sedan infoga ”illumination” i kalligrafikurserna.
Nästa egna utställning var ”VERE” (sanning) i Triangelkyrkan 1997. Den hade nordfranska kloster från åttahundratalet som tema. Kopior av handskrifter och akvareller från natur och historia.
Flera ateljévisningar och utställningar tillsammans med andra
Under den här undervisningstiden började jag skriva och rita ’Anteckningar om skrift och bild genom tiderna’. Så småningom med ett kvinnoperspektiv. Det blev sju delar, som bygger på människans största uppfinningar, när det gäller skrift och bild, framförallt skriften.
1. Skriftsystem Tecken och symboler, Förhistorisk tid,
2. Den första skriften, 10 000 år tillbaka
3. Alfabetet växer fram, 4 000 år gammalt
4. Olika stilar, ett alfabet - hundratals möjligheter, 300 f kr
5. Skriftreformen, små och stora bokstäver, 800-talet
6. Tryckkonsten, att mångfaldiga, år 1457 i väst världen
7. Data, nutid.
Jag läste och läste; skrifthistoria, konsthistoria, idéhistoria, litteraturhistoria, vanlig historia, filosofi mm. Men hittade nästan ingenting om kvinnor som skrev och målade under tidig medeltid. Då läste jag också kvinnohistoria och letade på egen hand efter den röda tråden, som jag sedan följt. Samtidigt (har jag upptäckt efteråt) som flera andra kvinnor sökte i historien och gav ut böcker och forskningsrapporter.
1999 kom ’Det stora arbetet’ in i en annan form. Att utifrån undervisning ha ett samarbete, att göra gemensamma utställningar, att följa den röda tråden tillsammans med andra. Ett rikt samarbete växte fram med tjugotalet kvinnor; elever och kollegor - om hur skriftens utveckling också påverkat kvinnans situation i samhällslivet .
Vi kallade vårt arbete: HELANDE TANKAR – Kvinnans vandring genom tiderna i bild och skrift
Fem stora utställningar gjorde vi med gemensamma ansträngningar. Den första var i Roma kloster på Gotland 2001 och den sista? i Upplands Väsby 2005. Till de olika utställningarna hade vi kataloger och vykort. Vi tryckte upp häften om skrift- och bildhistoria, om örter, kan örterna läka Moder Jords sår, om Hildegard av Bingen, som då var ganska okänd i Sverige.
Vi kallar oss nu Akademi ADA, efter Ada i Göteborg och Moder ADA , som levde på åttahundratalet i Karl den stores närhet i Aachen. Hennes ADA-evangelium finns i Triers stadsbibliotek.
Vi i Akademi Ada planerar en utställning, midsommarveckan 2008 på Galleri Kaxig i Norrtälje
Eget arbete är ”VINDY” En berättelse i ord och bild om en flicka, som med vindens och modergudinnans hjälp får uppleva och delta i hela historien flicka/skrift. Sju häften, och en ateljévisning i Enskede Gård och en på Panorama Art hösten 2006.
Nu 2007 arbetar jag med ‘Gåvan – en saga’ Om Afghanistan och barnen som far illa i USA:s krig. Hur ska vi vanliga människor stå emot det onda? Det blev en saga om vadderade jackor mot bomber. Den var med på en samlingsutställning ”vet hut Bush” i Skarpnäck. Dessutom gjorde jag några politiska bilder om Bush som elefant. Republikanerna kallas ju för elefantpartiet.
Varje teknik har sitt eget liv. Att teckna med kol och måla med jordfärger, blandade med ägg eller fett är uråldrigt. Också att rista i sten, vax, lera, trä är förhistoriskt . Att skriva med tusch är mångtusenårigt. Att skriva i sanden med vinden, eller på datorn elektroniskt - flyktigt.

Klippmålningar och Venus från Brantôme

Så berättade Barbro Skoog-Stenström, trebarnsmamma och Farmor till tio barnbarn för mig en novemberdag 2007

Vänsterklicka på bilderna så blir de kanske större och mer innehållsrika