Translate

2007-03-30

Soluppgång över Kairo - sista resdagen 3/3-07


Hej då Egyptie-land och Tack för att jag fick se och höra så mycket om Faraoners tidevarv!

Vänsterklicka på bilderna så blir de större!

2007-03-18

Lunch på ”Koshary & Sweets”

Egypten är inte bara pyramider, sfinxalleer, kungagravar, mumier, praktfulla moskeer och koptiska kyrkor från första kristna århundradet eller medeltida Saladinborgar. – Nej där myllrar det av människor och liv – särskilt i Kairo med sina 17- 20 miljoner invånare – man vet inte riktigt hur många det är som bor i denna väldiga stad. Utbudet av näringsämnen är naturligtvis oändligt. Nilen göder landet med jordbruksprodukter av alla slag. Egypten var ju en gång ”Romarrikets kornbod”.

Apropå ”korn” så var det en dag dags att äta lunch, sa Pontus, och föreslog att vi - hela gruppen - skulle gå till ett i hela Kairo folkligt och berömt matställe. Sagt och gjort!
För 40 år sedan var herr Koshary en ung gatusäljare i Kairo som började med att sälja en enda vegetarisk rätt från sitt ambulerande gatustånd. Det var en blandning av spagetti, makaroner, korn, russin etc och kryddor som slevades upp i en pappmugg för några piastrar. Nu har gatuståndet byggts ut till en populär och ständigt fullsatt trevånings restaurang där samma och enda rätt är denna ursprungliga Kosharyblandning – numera uppslevad i små skålar av keramik för 5 eg. pund – dygnet runt (troligen). Medan vi väntade på att få komma in och få plats – dvs när personalen hunnit slänga ut motsvarande antal färdigätna gäster - kom utifrån gatan stora kokkärl med rykande makaroni- och spagettiingredienser – troligen från ngt angränsande kokeri – avsedda att blandas med övriga ingredienser innanför det stora restaurangfönstret där jag trodde mig kunna skymta en äldre man i min egen ålder som med grandessa utförde denna kulinariska procedur - kosharyblandningen. Jag misstänker att det var herr Koshary himself - jag hoppades iaf att det skulle vara han själv. När tillräckligt många gäster var utslängda placerades vi vid lediga bord i andra våningen och i en aldrig sinande ström kom unga män uppför trappan med skålar fyllda av koshary som vi åt med plastsked – allt till det facila priset av 5 pund = 6.50 SEK. Ville vi ha Husets ”Sweets”- ngn slags mannagrynspudding som efterrätt betalade vi ytterligare 4 pund dvs totalt 13 SEK för denna lunch. Hur smakade anrättningen? Ronald och jag tyckte nog att lite bacon skulle kanske piffa upp den – men det var väl i det närmaste en hädelse att tycka så i detta religiösa land eller….
Tyvärr har jag inte ngn bild från Kosharybesöket. Som smakprov/kontrast visar jag ngra matbilder från Ramses Hilton Hotell och deras buffé där – Smaskens!



















2007-03-11

Pyramiddags!







Vi börjar från början. En störtdykning redan andra resdagen ned i forntiden och de allra tidigaste dynastierna. Vi har åkt ut till Gize där jag bugar mig djupt för den allra väldigaste pyramiden – Farao Keops pyramid – skapad av hans arkitekt Hemiunu för 4570 år sedan.
2,6 miljoner kalkstensblock staplade på varandra på en area av 230 x 230 kvm och med en högsta höjd på 146 m från början – nu bara 138 m. Total vikt ca 6 miljoner ton. Från början heltäckt på alla fyra sidorna av ett lager glänsande polerad kalksten – effektfullt minsann! Alldeles intill reser sig ytterligare två mäktiga pyramider. Hantverket att bygga pyramider var tydligen populärt vid den tiden då det fortsatte med att Keops son Chefren och sonsonen Menkaure byggde varsin storslagen pyramid alldeles intill.
Nu har jag äntligen fått se pyramiderna på riktigt och dessutom med en djup bugning hälsat på den ståtliga och vördnadsfulla Sfixen som lär vara Chefren själv. En mycket lyckad förmiddag med andra ord!
Efter lunch fortsätter vi till Sakara där Farao Djoser i tredje dynastin med sin berömda arkitekt Imohotep var först att bygga en pyramid den s.k. trappstegspyramiden – ca 60 m hög.
På en stor plan framför pyramiden anordnades det var 3:e år ngt slags festspel där regerande farao skulle visa för folket att han var en lämplig regent – störst , starkast och vackrast kanske. Hur det nu gick till? Bl.a. skulle han springa ett antal varv runt planen.
Krutgubben Ramses II som blev över 90 år körde hårt och visade upp sig varje år!!!!
En sådan här dag måste verkligen firas på ett värdigt sätt så Ronald och jag åt en 3-rätters middag på Hiltons top floor – 110 m över Nilens vatten och med en vidunderlig utsikt över Kairo!!!





2007-03-09

Anteckningar från första resdagen



17 februari 2007. Jag står i tamburen resklar med en bullig kappsäck på hjul vikt ca 15 kg och den gröna ryggan, vikt ca 3 kg. Jag är klädd i solhatt (nyinköpt), vit överdragströja – den på sommaren – nya byxor med de många fickorna, stödstrumpor och gympadojor, ytterplagget är gröna jackan.
Klockan är 0730 prick och snart ringer telefonen från Kajsas bil och Ronald kommer upp för att hjälpa mig med bagaget. Vad är det nu jag har glömt? Pass, pengar, biljett! Nu kom de båda två – Kajsa och Ronald.
Snabb transport till Arlanda, terminal 5 där vi köar för snabb incheckning. Vi hälsar på reseledarna Pontus o Henrik. Jag tilldelas en ytterplats – tack Ronald. Farvälkram till Kajsa som nu skall till jobbet. Jag kom igenom första kontrollpunkten utan mankemang – hörde ni det Caroline o Camilla!!! Macka till Ronald som inte ätit frukost. Han åt en tre dm baconmacka. En titt in i ”glasbanken” för ett whisky-köp – helt enligt planerna. Sedan fotvandring flera km genom terminalen till anbefalld gate och fann att starten var framflyttad en timme.
Nu placerad i planets stolsrad nr 24 i den av Ronald begärda ytterstolen. Vi är en grupp på 22 pers inkl de två reseledarna-
Nu 1055 börjar vi rulla. Start – så är vi uppe i luften. Just starten är ett känsligt ögonblick. Jag kommer ihåg när jag en gång på 50-talet flög hem till Sundsvall från Umeå. Flygfältet låg då i Nordmaling, 6 mil söder om Umeå. Flygfältet bestod av en gammal gräsbelagd åker och maskinen var en DC-trea med två propellermotorer. Just när vi hade lyft slocknade ena motorn och jag kunde se från mitt fönster hur propellern stannade. Det blev alldeles tyst i kabinen och vi flög med bara en motor några sekunder innan motorn gick i gång igen. DC-treorna var kända för att då och då kunna flyga med bara en motor.
Vårt plan var ett SAS-plan, Viking ngnting och körde med fyra jetmotorer som steg snabbt upp till lämplig marshhöjd.
Kl 1230 Första whiskyn – ja det blev bara en – serverad. Jag minns med vemod när vi – Min Maj och jag – fick vår första/enda whisky på planet. Då kändes det att vi verkligan hade startat vår resa! Matdags kl 1245 – biff stroganoff - lite pepprig – men bif sillröra var perfekt. Det känns i andningen att vi flyger i tunn luft på 10-12000 m höjd. Men jag har en luftstråle rakt emot mig – undrar om den är syresatt? Måste ta reda på det.. Lite gympa i gången sätter fart på syretillförsel och blodomlopp.
Nu har vi landat i Kairo kl 1600 lokal tid. Vi möts av skön svensk sommarvärme och vår egyptiske guide och arkeolog Aymen. Han däremot var egyptiskt vinterklädd med fyra lager kläder under en stickad tröja och ”långkalsonger!!!”. Transfer genom denna väldiga stad, 17-20 miljoner innevånare - sa Pontus – till Ramses Hilton Hotell – urtjusigt stort med många väktare och passerkontroll – finfint rum med balkongutsikt över en aldrig sinande trafik. Kl 1800 har solen gått ned och det blev snabbt mörkt – ngn skymning var det inte tal om. Men staden strålar av ljus och reklamskyltar uppe på alla tak. Gatulivet fascinerande. Gemensam middag med hela sällskapet – sedan sovdags. I kväll hoppar vi över nattlivets fröjder i Kairo
Jag hade äntligen kommit till Egypten och faraonernas land!
Vänsterklicka på bilderna så blir de stora och granna!

2007-03-05

Åter hemma från Egypten!




Jaha, nu har jag kommit hem från egyptenresan. En helt otrolig resa av absolut högsta klass. Min önskan om att resan skulle bli en historielektion har överträffats med råge. Det har varit en stor upplevelse att på detta sätt få resa genom hela Egypten från norr till söder och uppleva hela dess forntid och i ngn mån dess nutid.
Jag tänker inte skriva en reserapport dag för dag utan endast då och då återkomma med en och annan episod från resan. Resrutt och program finns på Nimbus Resors hemsida: http://http://www.nimbusresor.se/
Ressällskapet - ingen nämnd och ingen glömd bestod av 20 st ivriga, glada, intresserade, omtänksamma, trevliga ……och slutligen sista dagen mycket nöjda damer o herrar – och jag trivdes storartat i deras sällskap. Reseledarna med Pontus som primus motor i spetsen var skickliga, kunniga och förmedlade sina kunskaper roligt och intressant. Tack Pontus för denna resa som du så skickligt arrangerade!!!! Jag njöt mycket av hur du kunde berätta! Du gav mig en ”riktig upplevelse- och äventyrsresa” ner i den egyptiska forntiden. Vi reste och bodde mycket komfortabelt – ja, lyxigt på Hilton, Sheraton och fartygshotell
Jag har tagit över 400 bilder med min kamera som jag hoppas jag kan göra ett bildspel av på en CD om nu ngn skulle vilja ha.

Nu när ni läst förutsättningarna så kanske en episod skall berättas:
Redan från första dagen blev vi mycket ”strängt” tillsagda av Pontus, reseledaren, att vi inte skall låta os ”förledas” av Kairos alla tusentals försäljare utan avvakta bättre och lugnare inköpstillfällen i Luxor. Helt övertygade om att vi verkligen inte skulle falla för frestande anbud traskade Ronald och jag 3:e resdagen ut från det stora Kairo museet med alla dess skatter för att hitta ett Internet café. Men först måste vi ta oss över Kairos mest intensivt trafikerade trafikplats. Att där försöka ta sig över tvärs igenom den otroligt täta och snabba fordonstrafiken – målade övergångsställen saknas mestadels eller nonchaleras helt - fordrar stort mod och snabba ben. Vi hade fått lite instruktioner hur man gör – men ett vågspel är det.
När vi stod där vid trottoarkanten och tvekade kom en medelålders gentleman fram till oss och erbjöd sin hjälp. Med honom som murbräcka banade vi oss ut i det 12-filiga vimlet av bilar som kom emot oss från ett tiotal olika håll som alla koncentrerade sig att dela på vår lilla tremannagrupp. Lyckligt framme på andra sidan halade jag fram en 1-pundsedel för att tacka honom för hjälpen vilket jag lärt mig att man skall göra. ”Åh nej, ”han skulle minsann inte ha ngt. Det var ett nöje att hjälpa till. Han sa att han var artist, konstnär och professor och bedyrade att han ville oss allt väl och att ”jag var en far för honom” och gjorde i samma veva Ronald till sin bror. Samtidigt frågade han vart vi var på väg och fick veta att vi sökte efter ett internetcafé. Jodå det skulle han visa oss var det låg. Men sa han ”just nu är det stängt och öppnar om 20 minuter” varför han föreslog att han skulle få bjuda på en kopp kaffe eller te alldeles runt hörnet. Han föste oss raskt in i ”ett hål i väggen” där han hade en smyckeshop – egen produktion naturligtvis - och en trappa upp till sin ateljé där han bad oss sitta ner. Sonen kom efter med ett glas hett te. Nu skulle vi få titta på hans konstnärliga alster – mest faraomotiv tecknade på papyrusblad – äkta sådana naturligtvis och alla signerade med hans namn. Eftersom jag var hans ”fader” ville han så gärna att jag skulle få ett eller flera blad. Blåögd som jag är fastnade jag för två blad – ett med motiv från min favoritfarao Echnatons familjeliv med hustrun Nefertite och sex döttrar. O, han blev så glad att jag tyckte om dem. Försynt erbjöd jag mig att ändå få betala ngt för dem – varvid han snabbt meddelade att ”dottern skall gifta sig ikväll” och att han måste stå för bröllopskostnaderna och höjde mitt bud till 500 LE. Det blev lite pinsamt men Ronald ingrep och som ”räddande ängel” bjöd 300 LE Mannen suckade och stönade. Men vi stod på oss och sa att nu var det dags att söka upp internetcafét. Det borde vara öppet nu. Med två papyrusblad i en papprulle och 300 LE fattigare tvingade vi oss ut ur hans shop och fick en obestämd anvisning i ngn riktning var vi kunde finna ett internetcafé.
Detta var ett prov på egyptisk försäljningsteknik av högsta klass! Han hade nog spanat in oss redan när vi stod ute på trappan till Egyptiska Museet.





2007-03-03

Baksidan av ett vykort från Nilen

Sekler blickar ned på mig när jag nu färdas på Nilen. - Denna väldiga flod som i årtusenden gett liv åt en fascinerande kultur.
Ja, jag reser faktiskt just nu på Nilen i ett flytande modernt 5-vånings lyxhotell som drivs av 2 st 400 hk Caterpillar dieselmotorer. Solen lyser över ett spegelblankt vatten och fartygshotellet plöjer fram förbi ett landskap som ständigt byter scenerier. Detta är en dröm- upplevelse- och äventyrsresa och jag är nu på väg från Luxor - det gamla Tebe - till Aswan. En resa som tar fyra dagar.
Jag har nu åxå varit i ABU SIMBEL - ett drömmål för alla egyptenresenärer - i soluppgången!! Vad kan jag mer begära??!! Till Abu Simbel reste vi med buss i konvoj under polis/pansareskort. Rena ökenrallyt med hundratals små och stora bussar i vild kapplöpning för att hinna fram till slutmålet just vid soluppgången.
Jag kramar om er alla!
PS Detta vykort skrevs ursprungligen på ett internetcafé i Luxor på en skranglig dator som tydligen vägrade förmedla budskapet av ngn anledning. DS