Translate

2006-01-30

Castor på besök hos Morfar Morten

Häromdagen hade jag besök av unge herr Castor – en yngling på 2½ år – mitt yngsta barnbarnsbarn. Han kom vid 9-tiden åtföljd av sin pappa som lämnade honom i mina händer och lovade återkomma efter kl 14. En hel halv dag tillsammans ensamma minsann.
Jag hade förberett mig – köttbullar och spagetti, kanelbullar och några bananer – det fick bli dagens kosthåll. Ute i lägenheten var framplockat diverse lockbeten för sysselsättning för att få honom att förstå att mor o far var långt borta och nu fanns bara Morfar Morten att tillgå som sällskap. Det gick riktigt bra. Hans charm och mina förberedelser löste upp all tvekan att ifrågasätta ett sådant här arrangemang.

Det är klart att man är lite undrande och tittar lite storögt på den ovana omgivningen och den där kar´n som bara följer en med en blixtrande kamera. Men se där en manick på hjul med en massa knappar som det bara är att trycka på för det vet jag hur man gör. Då började manicken att tala och tuta och frusta och sen kan man köra runt på golvet med den. Stör mig inte för nu är jag upptagen ser du väl!









Och titta där – vilken grej – en svart manick på hjul som kilar runt på en bana – runt, runt - med broar och bommar – och resan tar aldrig slut. Det var skoj!
Nu vill han att vi skall gå in och hälsa på alla djuren och rota i leksakskorgen. Ja, ja - lego på hjul var ju kul förstås ett tag men annars var där bara skräp som dockor och en uppstoppad flodhäst. Nej tillbaks till manickerna på hjul – det är grejer det!













Ja - där framför min kinesiska tågbana i plast köpt för 25 år sedan på Kiviks marknad kunde han stå hur länge som helst. Förundrat intresserad följde han det lilla lokets framfart på den långkorta resan med svängande broar och roterande stationshus. Ett studium som förhöjdes av att han hittade tågbanans originalkartong med alla bilderna av konstruktionen. Då fann han att jag inte monterat tillhörande tunnel och påpekade detta vilket naturligtvis måste rättas till.
Ja vi hade en hel del att göra och vi var för det mesta överens så tiden gick snabbt mot en lunch. Då fann han dörren som han en gång kommit in genom och föreslog att nu var det dags att gå ut genom den igen. Han säger inte mycket – egentligen ingenting annat än ”nä” men han har ett talande kroppsspråk och det räcker. Nu var vi inte riktigt överens – att gå ut eller gå på lunch? Han löste tvisten genom att sitta i mitt knä, gömma sig i min famn, sucka några gånger för att visa att han tyckte att han blivit orättvist behandlad och därefter välvilligt acceptera en lunch.
Som förrätt mumsade han i sig en kladdig kanelbulle och en bit kardemummakaka. Varmrätten bestod av ett antal kalla köttbullar. Men den nykokta spagettin ratades sånär som på fyra tråder som han i nåder snaskade i sig. Framlagd gaffel och sked ignorerades helt. Till efterrätt serverades en banan. Jag tror han blev mätt. För sen var det brått ut till tågen igen.
Ja så kom det högtidliga ögonblicket för det anbefallda blöjbytet som gick som en dans. Han var vänlig nog att inte ha hunnit bajsa vilket underlättade bytet och rengöringen.
Vi hann också köra i datorn ett bildspel av en fil med barnbilder där han förtjust kommenterade sina egna och systrarnas bravader. För säkerhet skull körde vi bildspelet två gånger.
Så kom pappa för att hämta hem honom och vi skildes som goda vänner. Det här var ju premiär för oss bägge – att vara ensamma tillsammans. Jag tror han var nöjd med mig och dagen.
Du är välkommen tillbaka, Castor, säger Morfar Morten

2006-01-28

Helge sjutiofem år

I dag skall vi fira min Gode Vän Helge Schieche som nu fyller Sjuttiofem År.
Helge får följande hyllning av mig:
H som i Hat – åh vad jag hatade att gå upp mitt i natten, ta tåget till
Huddinge och traska flera Hundra meter över tomma torg för att av Helge lära mig dansa skvärdans. Vi kan börja med det Hået

E som i ELDSJÄL – Han var eldsjälen som lärde mig alla de underbara
krumelurerna som då skulle bli min skvärdans

L som i Läraren – utan att blinka åtog han sig att lära oss alla de 6000
kålen i Skvärdansandet trots att han själv bara kunde tjugo
kål fler än vi andra

G som i Generös - Globetrotter – Glädjespridare och lite Gleshårig
Grafiker och en hejare att spela Golf och God vän

E som i Energisk – huga vilken energi han ständigt har och vilken
Elegant Estradör han är! Men kanske lite Envis o Enveten
(vad säger Anny?)

S som i Skitrolig – Skicklig i SvarvStolen med Sommarhus i Sälen,
Sång- och Sågkunnig, Skäggig och framförallt avancerad
Skvärdansare

J som i Jubilar – en i Järngänget

U som i - Upplyst Underhållare med stor Ubikvitet = allestädes närvaro

T som i – Tryckerikunnig Tidningsutgivare av en Tongivande Tidning
för dansanta i egna Teleslingesalar

T som i - Tenor i Truddeluttkör á la Bellman

I som i - Instruktör naturligtvis och något Istadig (vad säger Anny)

O som i – Oemotsägligt Oemotståndlig

F som i - klämmig Farsa, Farfar och gudomlig Famljefar med bostad i
Fullersta

E som i - En Eldsjäl Extremt-Enastående-Effektiv Entydig
Extrovert=utåtriktad Exklusiv Elegant Eminent Estet
Eftertraktansvärd

M som i – Annys Make!!!!!

Vi hurrar för HELGE SJUTTIOFEM ÅR!

2006-01-23

Hänt i veckan

Oj! Nu har det gått mer än en vecka sedan jag skrev i min blogg. Men jag ser att den finns kvar och nu har ni haft god tid att bekanta er med min tuffa gästkrönikör, Cecilia, som nu har seglat över Atlanten och liksom en modern och kvinnlig Fritiof Andersson” på sailorvis gått i land på ”rio de la plata just där vid kanten av den blåa Atlanten och med Pampas bakom sig med flera hundra gröna mil” – ”för att dansa tango”! Njutit av den käcka brudens skildringar på kärvt sailortugg av sjölivet nu när hon lärt sig att ”spotta i lä och klättra i tackel och tåg”. Det kommer mera därifrån – men först något om vad som hänt under veckan som varit.

I söndags dansade mina stjärmbarnbarnsbarn ut julen för allra sistagången i år på Forum. Hemgång med en välfylld godispåse och små Barbiedockor och en gröngul dinosaurie – lyckan var fullständig!

Det finns mer Lycka! Hör här:
Morten: I går blev jag uppringd av Sofia Karlsson!
Någon: …och vem katten är Sofia Karlsson?
Morten: Det är hon som sjunger DanAnderssonpoesi så vackert!
Någon: Varför ringde hon dig?
Morten: Hon ville tacka mig!
Någon: För vad?
Morten: För en CD-skiva med bilder hon fick av mig när hon sjöng i Bervaldhallen i höstas. Jag hade fotat henne när hon uppträdde på Stortorgget i Gamla stan på Valborgsmässoaftonen och sjöng så vackert sina Dan Andersonlåtar. Nu frågade hon snällt om hon fick använda mina bilder på sin hemsida för at de var så bra.
Vad tror ni jag svarade???
Tänk att jag har fallit för en artistidol och att jag är en lyckans ”fan”! Min ursäkt är att hon sjunger Dan Andersson så himla bra

I övrigt har veckan varit huslig i hög grad. Middag för tolv personer på fredag kräver djupa kunskaper och förberedelser av huslig karaktär som städning, matlagning etc. Allt hade jag gjort alldeles själv! Vad jag bjöd på?
Det blev laxmackor, Lustgårdens provencalskt örtmarinerad lammgryta med råstuvad potatis och som efterrätt egenhändigt vispad äggtodyparfait med Calvadossmak. Jag var alldeles matt i höger arm efter allt vispande. Gästerna åt så det stänkte om dem och vi blev nog lite högljudda för vi sjöng vackra visor och var rätt glada!!! Men när de gick så hade de diskat – sådana gäster har jag! Det var ”Järngänget” som en gång för 10 år sedan startat Huddinge Skvär Swingers som jag samlat till en ”Treffpunkt Morten”. – så det så!
Avslutningsvis vill jag ge min yngsta dotter en komplimang. Visserligen är jag strängt tillsagd att inte uttala mig om hårfärg, ondulering och annat tillrättaläggande av utseendet men jag tycker att bif bild av Kajsa är söt. Hör här vad hennes dotter Caroline säger om bilden:
Bilden var på mamma. Det syntes klart och
tydligt att det var en makeover som utfärdats. Mamma var inte längre rödhårig, utan brunhårig. Hon hade inte längre långt hår, utan kort. Inte heller stod luggen åt alla håll, nej den låg fint över pannan. Kunde även skymta en dos rosa läppglans på de leende läpparna. Jättefint var det i alla fall!!

2006-01-13

Nu har hon seglatsom Columbus och hittat Amerika!

Nu låter jag Cecilia Sjöfararen rapportera läget igen. Var med på hennes resa via: http://www.resedagboken.se/ . Klicka på Snabbsök/resenär och logga in på : "tillie_Dg" och klicka på sök! Då träffar du på Cecilia - och läs hennes "dagbok". Var med från början! Mer om skolan och fartyget hittar dui på http://www.dsg.nu/ som är hemsida för Den Seglande Gymnasieskolan. Heja på henne via hennes mail: ceciliao2@ship.gunilla.nu.

NU har hon seglat som Columbus och hittat Amerika! - "El Pirata" med pärla i örat och glimten i ögat!!!

2006-01-11 på väg mot Surinam, Île du Diable, Franska Guyana
Vart ska jag börja?

Hejsan. Vart ska jag börja?Resan över Atlanten var lång, vääääldigt lång. 13 dagar på en båt tillsammans med ett gäng som jag bara blev tröttare och tröttare på. Människorna i min vakt, midskepps, har jag i stort sett tröttnat på. Och de andra vakterna, som f.ö. anser oss som töntvakten, träffar man bara vid avlösningarna. Helt enkelt ett jävligt stort problem. Det blir ju inte bättre av att jag inte sover om nätterna. Resan över till andra sidan var lång, spännande, lärorik, förjävlig, underbar, rolig, ensam, långrandig, gungig, jobbig, skitkul… en blandning av det mesta kort och gott. Efter många om och men, och efter en rejäl urladdning mellan oss i vakten, närmade vi oss Räddningens öar. En morgon, självklart när jag stod i byssan, ropade Issa: ”land i sikte!” jag tog mig ut från byssan och klättrade upp i riggen och såg till min förtjusning ett par öar skymta långt där borta vid horisonten. Det var en underbar känsla som spred sig i kroppen. Om 9 timmar skulle vi ankra utanför Öarna! Resten av dagen var inga problem. Lektionerna flöt på och tillslut var vi framme. Det var ett par paradisöar som var bara ett 20-tal meter ifrån oss. Palmerna hängde ner över vattnet och värmen var alldeles perfekt och ljudet, det var verkligen ett djungelljud som hördes. It’s a Halelulja moment, som min kompis Kishti skulle sagt. Dagen efter började vi med att ha vakt. Jag var MOB-båtsförare och sedan efter lunch gick jag mest runt och höll mig undan… Andra dagen åkte jag & Gustav in till Ile du Royal. Det första vi möts av är en sköldpadda somligger och sprattlar i vattnet. Några steg till och vi ser en herr nilsson apa. Ön kryllar av djurliv och det är framförallt palmråttor, stora hamstrar typ, som vi ser. Även papegojor (fast inte i det fria), leguaner, tuppar och höns. Vid 1130 fick våran franskagrupp en guidad tur på franska. Det kunde varit intressant om inte guiden skulle snackat om frankrikes historia i 45 minuter. Eftermiddagen tilbringades på andra ön St. Joseph. Det är på den ön som Papillon sitter i isoleringscell. Royal var inte lika spännande som Joseph. På R. var alla byggnader i stort sett hela och rena och det var skyltar uppsatta om vad som var vad, men på Joseph hade man låtit allt förfalla. Naturen försökte dölja spåren efter Frankrikes kanske hemskaste brott. Fängelserna var förfallna och det växte träd och blommor överallt. Det var mäktigt att gå omkring i byggnaderna, nästan lite kusligt… på kvällen fick vi två franska främlingslegionärer till middag, eller på middagsbesök :P . eftersom de bara pratade franska så fick jag uppdraget att ta hand om dem. Det gick väl sådär, men jag hade Gustav till hjälp. Vi blev inbjudna att spela volleyboll, men var tvungna att tacka nej eftersom våran bensin till MOB-båtarna hade tagit slut. Men jag och Gustav fixade biffen. Vi skjutsade hem dem till ön och de skänkte bensin till oss. Så om det inte varit för mig och Gustav så hade vi lämnat paradisöarna en dag tidigare.. (tack, tack. Jag vet!) Dagen efter började med ett varv runt St. joseph. Det var underbart att springa, att få röra på dököttet. Sedan tog vi ett snabbdopp och sen utklassade vi snubbarna på volleyboll, eller okej. Det kanske vann om vi ska vara ärliga, men kul hade vi. Tillbaka på lunch och sedan tillbaka till St. Joseph för att ligga på playan. Underbart. Snäckstrand, palmer, solsken, värme, nyöppnad kokosnöt i handen. Kan livet bli mycket bättre? Har nästan förätit mig på kokos. Men gott är det (har dock blivit lite lös i magen, men det är smällar man för ta). Lite ledsamt var det att åka härifrån, men man kan ju itne stanna här för evigt. Kan sammanfatta de tre hamnar vi besökt med bra (Marocko), Bättre (Kap Verde) och Bäst (Räddningens Öar). man får hoppas att trenden håller i sig. Är nu på väg till Surinam och Paramaribo. har ingen koll alls på vad det är för land, men det ska bli spännande. Är snart hemma. Tiden har gått fort. Det är inte långt till den 18:onde februari. Ha det gött haj! C.
tillie_dg

2006-01-12

Gastkramningen är över - för denna gången!

Yngsta barnbarnet Camilla lyckades efter en veckas gatlopp – gata upp och gata ned i London hitta en drömlägenhet. Ja dröm och dröm – men dock en lägenhet att bo i. Stort jubel. Skam den som ger sig. Farväl currydoftande hotellskrubb – Wellcome lägenhet på Kings Road i Chelsea som är ”så fantastique, så très, très magnifique! Två våningar med tre ljusa sovrum, stort och vackert vardagsrum med spotlights i taket, kakelklätt splitternytt kök med matbord och tvättmaskin…allt! Att jag sen har det minsta rummet, det får man väl stå ut med”.
Ja det får du verkligen stå ut med – bra!!! Ett litet, litet rum kanske lär unga fröken att lära sig plocka undan saker o ting - hålla ordning på alla prylar – allt på sin plats! Lev som en sjöman i en trång koj!

Nu lell – nu skall här pluggas Skrivkonst! Good Luck says Morfar!

2006-01-08

På barnkalas

Fliten lyser i närstående bloggar. Men nu har jag kanske vaknat upp efter ngn slags influensa. – Tänk jag har inte varit och gympat sedan den 23 eller var det den 22/12!. Men nu lell – manyna, manyna – i morgon premiärdag för 2006 års gympa. Var det där ett senkommet nyårslöfte?
I går, lördag, var jag i alla fall på barnkalas – två stycken till och med samma dag. Det gäller att hänga med i svängarna! Först tillsammans med alla tre barnbarnsbarnen – Mira, Vega och lille Castor – på det årliga barnkalaset på Blasieholmen. Där var det hejsan, svejsan – fiskdamm med godispåse när vi kom, danskringgranen, saftochbullar, holiansroligochspännandetrollkarl, utmedgranendans, tecknad film med HiawathaPlutomedflerakändisar samt godispåsenärvigick!!! Det var bara så förtvivlat svårt att man måste gå därifrån när man har så roligt med alla nyfunna kompisar.









När vi sedan vinkat i väg varandra vid T-Centralen tog jag mig ut i snömodden ute i Täby och lyckades hitta rätt trappuppgång till nästa barnkalas – tre trappor utan hiss!! Där satt alla till bords och slevade i sig Ronalds legendariska kalopps . Hela Ronaldsklanen med farmor Dagny i spetsen tillsammans med son och de tre vackra döttrarna och fyra förtjusande barnbarn i åldrarna 14 till 3 månader plus ”ett på väg” presenterat i form av ett ”snapshot” via ultraljud som Emma stolt visade upp för mig – ja det var ngt att få vara med om!. Där fanns också den lilla sambofamiljen – mor o dotter.

Ja där var mycket kvinnlig fägring och tillhörande unga stiliga män.
Kalopsen räckte till en tallrik åt mig också på detta Ronalds barnkalas. Att han sedan - som alltid – skjutsade hem mig var en välgärning efter denna långa och innehållsrika dag!

2006-01-02

Morfar i centrum - ibland



Jag har tydligen varit föremål för viss indiskret diskussion av hushållskaraktär i en av barn familjerna enligt vad som har berättats mig från en säker och ngt lösmynt källa. Hör här:
Barnbarn 1: Å vad skall man ge morfar i julklapp?
Dotter: Köp en ny skjorta till honom. Hans ena skjorta är full med hål som han har tejpat eller klistrat igen och på den andra hänger kragen i trasor och saknar en manschett i ena ärmen. Så där kan han inte gå omkring med även om han har en kavaj eller tröja som skyler de värsta skavankerna.
Barnbarn 1: Jaha ngt mer?
Dotter: Hans tekopp – en stor balja i vitt porslin - som han dricker te ur hela dagen. Den diskas sällan eller aldrig. Han säger att den diskas automatiskt när han slår på det varma teet. Hur vore det om vi köpte en helsvart elegant kopp med tunna kanter så syns det inte om den skulle vara lite odiskad.
Som ett ytterligare bevis på vad som avhandlats före jul bifogar jag följande grötrim som åtföljde den inhandlade svarta tekoppen:
Svart som synden och lite rund


Du kan spara på disk
Njut en stund
på egen risk
Med fotnoten: "Behöver alltså inte diskas jämt."
Det skall här sägas att både skjorta och tekopp är valda med stor omsorg och mycket god smak och egentligen alldeles för fina för vardagsbruk……
Det skall också sägas att den igentejpade skjortan är numera ett minne blott - i form av några torktrasor – medan den andra, den manschettlösa, nog kan hänga med lite till.

I den andra barnfamiljen med ett mer påfallande maskulint inslag däremot är det mer raka rör som knappast föranlett några indiskreta diskussioner - några packar CD-skivor med märkpennor för inspelning och en stor flaska Calvados att bjuda vänkretsen på till den knäckiga äppelkakan.

Jag har två underbara barnfamiljer där morfar ständigt är en medelpunkt! Härligt!