Julklappar – vad en älskad morfar begåvats med julen 2006

Jag har inte varit på ”mellandagsrea” för att byta en enda julklapp!
Nej, jag vaknar på morgonen och dricker ”Morfars té” serverat i ett elegant litet set bestående av engelsk tekanna och lika engelsk tekopp med fat. Under frukosten tittar jag i av givaren egenhändigt tillverkad Morfars Kalender vad jag har att göra den närmaste tiden, och knaprar på en traditionsenlig marsipangris rullad i choklad och sneglar på ett förtjusande inramat snapshot från Porto Bello Road. Jag tar på mig min bruna långärmade yllecardigan och den vackra biblioteksmönstrade sidenslipsen. Sålunda kan jag möta dagens uppgifter oavsett det gäller arbete , gymmet eller minglande gäster som serveras glögg ur min eleganta glöggtunna eller kanske ännu hellre varm punsch under en ärtsoppsmiddag. Ett i trä tillverkat förvaringshus för boxvin med skjutdörr och fyrbenat magnetanslutet underrede är också ett uppbyggligt medel att visa gästfrihet. Lite underhållslitteratur i form av några spännande böcker och actionfilmer i DVD-format skall avsluta en behaglig dag
Sist och minst är en nyckelring av svart glas och MORFAR i vita bokstäver – ett kreativt bevis från en i år påbörjad kurs i keramik.
Någon: Du är inte lite stolt över din familj!
Jag: Jomenvisst – och inte så lite heller!
Någon: Vad gav du själv din familj i julklapp?
Jag: Ja, se det är en annan historia.

Någon: Vad önskar du inför det nya året 2007?
Jag: Att jag skall kunna öka till sju vikter i den förskräckliga "sträckbänken" på gymmet samt
får vara med familjen ännu ett år och att

ALLA, ALLA i VÄNKRETSEN får ett riktigt
GOTT NYTT ÅR 2007

Nu skall jag gå och skåla in det nya året tillsammans med goda vänner på Karlbergsvägen!

Julafton 2006

Julaftons morgon var alltid en unikt traditionell tidpunkt i min lilla familj. Då väcktes Mor och barn tidigt och alla samlades i soffan framför radion eller senare TV:n. Då skulle det smakas på julbaket för första gången och kanske delades en första julklapp ut. Far skull öppna ytterdören på vid gavel och hojta ut i farstun: ”Välkommen in Jul! Välkommen in kära jul!” – och så var julen inne – och det var helg i stugan.
Den där samlingen på julaftons morgon har jag fått göra ensam i fem år. Men inte i år!!!!

För yngsta käraste barnbarnet (- alla mina barnbarn är ”käraste”- ) Camilla kom instormande i lördags i det närmaste direkt ifrån Shanghaj där hon nu har sin pojkvän Mark boende och arbetande. Hon ville kinesa hos mig för att på julafton åka hem till mamma i Täby.. Det var så viktigt, tyckte hon, att hon skulle hjälpa mig med att duka upp i det stora fönstret alla de där små figurerna som samlats under 59 jular och dessutom tillföra samlingen det traditionella tillskottet för julen 2006 – det var en kinesisk snögubbe som nu står intill kyrkan. Vi pyntade, lagade middag, pratade och somnade som vanligt framför TV:n – och det blev julaftons morgon och allt blev som förr! Behöver jag säga mer!

Nästa anhalt på julaftonen blev en stund ute hos Maj tillsammans med Anna, Kajsa o Ronald, där hon vilar under den stora björken ute på Sandsborgs kyrkogård Därifrån kördes jag till Uttrans sjukhem i Tumba där mångårige vännen Acke Litström låg inlagd efter en svår sjukdom. Vi träffades första gången 1934 i skolbänken i klass 1 5c i Nya Elementar på Slöjdgatan intill Hötorget och har sedan dess hållit ihop under alla åren. Han fyllde 84 i fredags och jag ville gratta honom. Vi har många gemensamma minnen så vi hade mycket att prata om och tiden där ute gick alltför fort. Men jag hann hem i tid för att ta emot mina julaftonsgäster, Anna, Olle och Peter som ville äta julmiddagen hos mig

Kontakt över gränser

Så har jag nu kommit igång med skvärdansandet igen - efter fem års avhållsamhet. För säkerhets skull började jag en nybörjarkurs och det blev faktiskt en upplevelse – att på nytt lära sig och öva de invecklade turerna i denna krumbuktiga och slingerbultiga dansform som bilkungen Henry Ford ngn gång i början av 1900-talet lät några hejdukar fastställa en officiell lista på cåll som idag omfattar 6000 variationer.

Jag har nu i höst lärt mig 24 stycken. Det var mycket nog och ser fram emot ytterligare ca 25 till under vårterminen. För jag tror att jag fortsätter – för det här är faktiskt riktigt roligt fast jag aldrig riktigt ville erkänna det förra gången. Och dessutom lär det vara en god motion för både knoppen och kroppen som det så vackert sägs i ngt skvärdanssammanhang – åtminstone för en andtruten pensionär.
Med denna läpparnas bekännelse önskar jag alla mina kära läsare av denna blogg:

En god Jul och Ett Gott Nytt År 2007

Kontakt över alla gränser (foto Anna)

I dag fyller Camilla år

Grattis Camilla på födelsedagen!

Det är Camilla, våran Camilla
Vi alla firar denna da'
Att hon blir 23, vem kan det ana?
Vår kära Camilla , hipp Hurra!"

säger Morfar - än en gång - och ger henne en stor födelsdagskram som räcker ända härifrån och till London där hon är just nu - förhoppningsvis.
Camilla kommer du ihåg att det var för ett år sedan som du startade den här bloggen åt mig så samtidigt firar jag nu ett år med min blogg. Tack kära blogmentor!
Lycka till på din långa hemresa - nästan jorden runt - London-Shanghaj-Stockholm före jul. Välkommen hem! Hälsa Mark från mig när du möter honom i Shanghaj!

…..så var vi på Krampus i lördags – det händer viktiga saker i december minsann – barnbarnsbarnen Mira, Vega och Castor, jag, farfar o pappa. Krampus det är svensk-österrikiska föreningens julfest när deras jultomte St Nikolaus kommer med julklappar till alla snälla barn i början på december. Med sig har han en liten ilsken djävlett som far omkring med ett ris i handen för att daska till alla som inte har varit riktigt snälla. För säkerhets skull försöker han daska till alla om han kommer åt. Där var också fiskdamm, och en rysligt spännande trollkarl som trollband hela ungskocken och saft o kakor så vi roade oss efter förmåga. Castor var väl lite avvaktande inför allt stojet men hans ystra systrar for omkring och lattjade med alla barnen.

Mira, dagen till ära med fläta

Adventskalendern studeras

En sjöfarare går iland!

Grebbestad (till och med!), Uddevalla, Sverige
så var man äntligen hemma...
hejsan! vad konstigt det är att vara hemma. det blir mörkt jättetidigt, jag kan sova hur länge jag vill och kranvattnet är gott att dricka! har nu varit ledig i en vecka och spenderat min tid väl. jag har sovit och pillat naveln.. har inte ansträngt mig mer än så.. Vill bara berätta hur jobbigt det var att gå ut från bagageutlämningen på Landvetter. sara, boris och jag stod kvar och sa "vi vill inte gå ut härifrån, då kommer andra resen verkligen att vara slut". men tillsut gick vi ut och det var jättetrevligt att träffa familjen igen. Jo tänkte även berätta om våran sång som vi sjöng hela klassen innan vi gick ut genom portarna. jag är textförfattare av första versen tillsammans med elin l. melodin är martin svenssons gammla slagdänga "yeah yeah wow wow". och vi tog i enda från tårna...
Vi är här, vi är hemma
Kan det här verkligen stämma?
72 dygn, har vi vart borta
Både långa dar och korta
Några ord som vi har saknat”
Du får sova tills du vaknar”
Och Biscaya, genom stormen
DSG, vi håller formen!
För vi är så, yeah yeah wow wow!
Vi är så, yeah yeah wow wow!

Jag är sjösjuk, jag mår illa
Kom och ta mig från Gunilla.
Spytt på backen, och i råna
Till och med i Barcelona
Vad gör det om man är sliten
Kom igen vi är eliten
Nästan allting kan vi klara
Tillsammans är vi oslagbara
Vi är så YEAH YEAH WOW WOW!

Om 15 månader är det dags igen, sista resan. om allt blir som det var sagt från början så korsar vi då den norra delen av Atlanten och kommer inseglandes till Öckerö. vi får hoppas på det. Ha en trevlig vinter hörrni! kramar cecilia
tillie_dg

Beatans bilder sa Dramaten chefen Ragnar Gierow

Min kära syster Beata – med två SM-tecken i orientering när det begav sig. Berömd teaterfotograf och numera Klok Gumma och Farmor när hon påtar i jorden och odlar hälsobringande örter på Rossö och ute i Järna – besökte mig i helgen. Det blev förstås mycket prat om tiden när vi var unga och växte upp tillsammans. Beata är fortfarande ett villebråd för kändisjournalistiken och lät sig nyligen intervjuas i den intressanta och eleganta kvartalstidningen ”Balder”. Det är inte utan stolthet jag saxarur denna tidskrift:

- Barndomen den tar vi en annan gång. Vi börjar i Stockholm, dit jag kom som 20-åring. Jag var idrottsintresserad, höll på med orientering i 10 år. Jag var stjärna, vann SM två gånger, dte var roligt, åkte skidor. paddlade och tränade. Gick på målarsolor och arbetade som laboratorieassistent en tid på Skogsforskningsinstitutet, sen var jag på Axel Johnsons labb i Nynäshmn......(Se vidare Balders hemsida: http://www.balder.info/ Några röster om Beata:

Se här prov på hennes bildkonst och måleri!