En dag av mitt liv

Fredagen den 1 september.
Med en lätt travestering av Stiernhjelm började dagen så här
Morten arla stod upp, en morgon, fuller av ångst och tvijk huru han sin dag böria skall
Grötfrukost, kaviarsmörgås utan smör, en balja grönt te och dagens tidning är alltid en bra början på dagen – lite av en högtidsstund medan man knaprar på s.k. medicin och insuper första Spiriva-dosen för andningen – men sedan kaos eller välplanering.
Så här blev det denna dag. Fyra timmars datorarbete i biblioteket i det gamla 1600-talspalatset på Blasieholmen. Jag gillar att arbeta där och få någonting gjort. Denna dag var det livligt på Blasieholmstorg med de vackra bronshästarna – ursprungligen utförda någon gång på 400-talet fvt – Där vimlade det av folk med anledning av givarkonferensen för Libanon o Gaza i grannhuset Grand Hotell. Det kändes lite pirrigt att komma inlunkande på torget i min gröna jacka och gröna ryggsäck bland alla väktare och poliser som fanns där utposterade. Jag blev troligen granskad men inte stoppad.
Vid tvåtiden stod jag ute på torget igen och precis som Hercules inför en skiljeväg – gympa eller falla för frestelsen att strosa ut i Kungsan, sätta mig på ett fik, njuta av solen och titta på alla som går förbi. Jag lät buss 47 bestämma nere på Nybroplan. Om det kom som första buss en 47:a märkt Tomteboda skulle jag ta den och åka direkt till gymmet på Dalagatan – alternativet var en 47:a märkt Sergelstorg, då blev det inget gym. Det kom efter en stund två bussar samtidigt. Jag steg upp i den andra och åkte till gymmet. Det finns en viss Martin Luther i mig som försöker hålla mig på den smala stigen.
På gymmet var det som vanligt ganska lugnt och tyst en fredagseftermiddag. Under cykel-trampandet råkade jag gäspa lite för högljutt vilket uppmärksammades av en tjänstgörande sjukgymnast som sa: ”Hörde jag en gäspning? Är det så tråkigt?” ”Njanäää” svarade jag och försökte med ett ursäktande: ”Det var naturligtvis en glädjeyttring att äntligen få vara här och trampa en fredagseftermiddag när solen skiner och det är full sommar”. Här på gymmet är det bara ”kallt stål” som gäller. Man skulle ibland vilja kalla sjukgymnasterna där ”fru/fröken ”Jobba På” Ingen förståelse för lättja. För att mjuka upp samtalstonen lite berättade jag lite malligt senare att jag snart var ikapp henne i lyftförmåga på den där otäcka sträckbänken jag skrev om i min blogg den 29/4-06 (klicka här). Hon tog mig snabbt ned på jorden och meddelade kallt att hennes rekord var 19 vikter – medan jag fortfarande stampade på 4-5 vikter. Hon tröstade mig med att det rekordet sattes när hon en gång var elitgymnast!!!
Med en liten gnutta självkänsla som jag trots allt hade kvar avslutade jag gym-övningarna och kunde strosa hem via ”Sinnenas Trädgård” i Sabbatsbergsparken – denna härliga trädgårdsoas där nästan allt i flora finns att titta på, lukta på och känna för.
Hemma väntade midagsmål lite extra festligt för att det var fredagskväll med blåbär och mjölk och lite hårt bröd som efterrätt.
Mitt hemmapyssel just nu är alla mina diabilder som jag nu håller på att inventera, sortera och skanna in för överföring på CD-skivor - ett mycket intressant o tankeväckande arbete samtidigt som jag gottar mig åt alla små söta barnbarns-knubbisar jag fick tillfälle att fota under 80-talet. Meningen är att bilderna skall förvandlas till CD-skivor för spridning till familjen. Om nu ngn vill ha sådana hemskiteter?! Det finns ett visst motstånd i banbarnsskaran att jag publicerar bilder av dem i koltåldern just nu.
Därför blir det i stället några bilder på småfolket i nästa generation från ett besök hemma hos mig häromdagen. Det är stjärnbarnen Vega och Castor som poserar och de har ännu inte förstånd att protestera! Och roligt hade vi!