Translate

2007-08-21

Rapport från en åkerimaskin

Så sitter jag återigen på den röda eleganta åkerimaskinen och skall börja klippa det stora gräshavet som nu böljar framför mig här på Rossö. Det var några år sedan – men nu är jag här för några dagars gästarbete tillsammans med värden Stefan och Ronald. Jodå det är den s.k. ”singelklubben” som sammanträder och har förlagt årsmötet till Stefans Rossö.
Det blåser storm – nåja kuling åtminstone - ute på västerhavet men i lä av höga omgivande träd ligger den stora gräsmattan och bara väntar på att bli friserad inför höst- och vinteride.
I en paus i arbetet gick jag ut på den stora unika Båsenheden – en gnistrande ljunghed – som märkligt nog alltid fredats från bebyggelse. På smala stigar i den lågvuxna vegetationen tog jag mig ned till stranden med de släta klipporna som är utformade som väldiga strandade valar. Det blåste bra och havet vräkte sig med skyhöga bränningar mot klipporna – en praktfull syn – men något bad var det icke tal om.
Nu en dag senare är ängen friserad och kortklippt. Vinden har mojnat betydligt och solen gassar där jag sitter på altanen. Det är kanske dags för ett saltvattendopp i västerhavet – Jag kan välja mellan ”plattis”, ”blås ut”, ”båsen”, ”grönebukt” eller ”bogeskäret” – alla är familjens smeknamn på tillgängliga badplatser sedan ngn gång på 1940-talet när familjen började ta denna del av Rossö i besittning. Det var min storasyster Bibi som var först här och därefter har flertalet familjemedlemmar varit här i en eller många omgångar och alla har tjusats av denna lilla del av ”Ranrike som en gång var namnet på norra Bohuslän där invånarna en gång kallades ”räner”.
Mot Ranrikes klippkust svallar Västersalt. Ranrikes klippjättar reser sina trotsande huvuden mot havet. Längre ut vill de, men Västersalt röt: Hit och icke vidare! Bränningarna bryter hejdande mot dem. Dunkelögda skådar de ut över de rasande vågvidderna, ligger där , ruvande i vanmäktigt ursinne över gåtan att vattnet är starkare än fjället. (Citat ur Bohuslandia – en hembygdsskrift av Fredrik Nycander).
Men blev det ngt bad? Jomenvisst! Tanke och handling äro ett för mannen. För årets första bad utomhus i västerhavet valde jag gamla kära Grönebukt som jag nådde på en smalt slingrande skogsstig – en stenig sandstrand och brännmagneter- en svalkande - kanske iskall upplevelse!. I skrivande stund lyser kvällssolen mellan de höga träden och det är snart skymning i Ranrike.

Så kom då till slut ”Ensamma Mamman” också och anslöt till singelklubben. Ensamma Mamman är just en sådan familjemedlem som upplevt rossösomrar i uppväxtåren och förtjust vill återkomma hit – även om det denna gång bara blev en snabbvisit. För snart var det dags att åka hem genom ett fagert sommarlandskap.

Naturligtvis stannade vi traditionsenligt i Rölanda - där en gång för hundra år sedan vår familjesaga startade med ett bröllop på Menlösa barns dag.Jag kan nu berätta att Rölanda prästgård såldes i november förra året till en inflyttad norsk familj. Vi knackade på och blev välkomnade att komma in och se oss omkring i den mycket vackert restaurerade byggnaden där fortfarande "Rölandapostens" tillblivelse kanske kunde anas?

PS Tyvärr är de foton jag tog på resan "puts väck" pågrund av klumpig hantering. Jag hoppas få några bilder från Ronalds kamera inom kort.
DS
I salen på Rölanda prästgård den 27/12 1909
Brudparet Nils och Maria omgivna av Nils syskon Anna o Per samt Marias mor Agnes o vigselförrättaren.
(Vänsterklicka så kanske bilden förstoras)

4 kommentarer:

  1. Ja , var badade du egentligen? Den sista juli i år badade jag i Grönebukt /enligt Beata och Sonja/ vid brygga och sjöbodar.
    Tja det spelar ingen roll. Det var kallt och skönt.
    Besöket på Rossö skedde i samband med en vecka på Sydkoster, även den en underbar ö.
    Vår västkustsvistelse avslutades i Grebbestad hos min kära kusin Maria och hennes Johan. Vi väckte också sjöfararen Cecilia, som hade jobbat sent.

    Anders & Helén med Gunnar och Tora

    SvaraRadera
  2. Det var härligt att återse Rossö. Har redan varit och kollat på www.hemnet.se om tänkbara fynd i dessa trakter. Jag hittade ett trevligt hus på 40 kvm nära Rossö hamn för några millar...... Och kartan har jag vid hemkomst noggrannt gått igenom och zoomat in och konstaterade att första vägen till Björke var korrekt, men sedan skulle vi ha svängt vänster.... Krammmmmmm

    SvaraRadera
  3. Minnena väller fram när du talar om Rossö. Hav, klippor, Fammi och inblåst på Klaholmen. Det känns nästan som om den tiden bara var en dröm. Kul att min kära bror också kommenterat.
    A+A+a

    SvaraRadera
  4. Härligt att läsa din berättelse från Rossö och Rölanda. Roligt att det gick så bra - både promenader och havsbad. Fantastiskt! Även jag minns somrar på Rossö!
    Och så dök Kajsa upp!!! Vilken överraskning. Jag trodde hon slet som barnvakt hemma!
    Kram, Anna

    SvaraRadera