Men här kommer Cecilia med kanske en sista reserapport för just nu seglar hon direkt mot hemmahamnen på Öckerö för avmönstring och slutbetyg. Tack för tjusiga reserapporter!
Horta, Azorerna,
Det saltaste stället man kan sitta på som seglare är Peter's Café i Horta, på Azorerna. Det har varit, i tre generationer, en naturlig samlingspunkt för skäggiga seglare. Man har träffats, rekryterat ny besättning, diskuterat väder eller bara tagit en öl och kanske hängt upp en flagga med sitt och sin båts namn på. Tack vare det perfekta läget mitt på Atlantens vidsträckta hav är det inte konstigt att det är stället man pausar på när man är på väg över.Befinner mig just nu på Azorerna. Vi ligger i Horta, 200 meter ifrån Peter's. Jag har en sådan glad känsla i magen över att vara just här. Lever just nu många seglares dröm och verkligen att jag njuter av det. Visst, resan har varit bra innan, men den toppas nu verkligen av detta besök.När vi först kom in i Hortas hamn bogserade Marcus och Sofia in våran fransman. Han har nu hängt med som en liten blindtarm, gjort mest ingenting, och jag kan tro att han tyckte det var skönt att komma iland. Sedan blev det tumult. Våran back fungerade inte och från att ha varit 10 meter ifrån kaj blev vi tvungna att åka med strömmen bakåt och ankra utanför hamninloppet i väntan på en bogserbåt. Det som var så himla skönt var att ingen av befälen stressade upp sig. Jag såg på Berne (överstyrman) att det var något som inte riktigt stämde, ögonen blev lite panikartade, men ändå inget skrik eller panik utan konkreta order om vad som skulle göras. Och som vi gjorde det. Det avbeslogs segel, fixades trossar och allt gick bra. Efter frukost, en dusch och en liten powernap kom bogserbåten och vi kunde till lägga till vid Hortas kaj. Skönt med lite land under fötterna.
Vad våran utbildningsledare sa inför besöket var att vi skulle ta det lugnt. Ta igen oss efter Atlanten del ett och ladda upp inför Atlanten del två. Hans rekommendationer var picknick och som vi har picknickat. På ett berg, i en hytt, i en bil, på en gräsmatta, på en kaj, i en park. Och det har varit lika roligt varje gång. Det finns alltid saker att diskutera, bilder att tas, gott att äta. Njuta var slagordet inför hamnen och njutit är det enda vi har gjort.
Vi har även varit på bilutflykt. Hela styrbordsvakten klämde in sig i två minibussar och åkte på tur. Vi såg det mesta och ingenting. Åkte på obefintliga vägar, krockade nästan med en hund, hittade ett rep ner till en stenstrand, gömde oss undan regnet i bilen och lyssnade på mysig musik,tittade på havet och besteg berg. Som sagt, njuta var ordet.
Som bekant fyllde jag år för ett tag sen. Av mina päron och bröder fick jag pengar till en valfri konsert. Jag ändrade detta till pengar till en valfylld upplevelse. Jag åkte på valsafari. Den här valsnubben har varit lite konstig vad gällande tider och dagar och det var planerat att vi skulleåka ut den första dagen i hamn. Vi var 16 stycken som skulle ut då, men han dök aldrig upp, så den här dagen var vi 4 tappra kämpar kvar. När vi kom till hans båt berättade han att hans valspanare inte hade sett några valar, men de skulle ut och titta på delfiner och vi kunde få åka med för lite mindre pengar. Det är ju alltid kul att åka rib-båt tänkte vi och hängde på. Vi åkte utåt i ungefär en timme för att hel plötsligt stoppa motorn och vara alldeles tysta. Vår snubbe säger att hans spanare har sett valar där. Helt plötsligt skriker en av tjejerna till och vi vänder oss om. Bakom båten ser vi utblåset och sedan ryggfenan från en stor val. Hur sjukt var inte det! Vi fortsatte att smyga runt lite och oj vad vi såg valar. Det varuppblåsningar, ryggfenor och en och annan stjärtfena. Men tro nu inte att det var hoppande valar i tusental utan vi fick allt vänta, spana, söka, leta, avvakta. Vi var ute i sammanlagt 4 timmar (inklusive båttur ut och in) och sammanlagt såg vi kanske 4-5 valar. Men tiden gick fort och sjukt coolt var det. Det är majestätiska varelser och då var det ändå "bara" kvinnliga kaskelotter vi såg, alltså inte så sjukt stora, bara mycket stora.
Vår planerade avgångstid var igår vid 0900, men det är en storm på ingång som skulle ha träffat oss om några dagar med 7 meters vågor och 25-30 m/s från helt fel håll så vår plan nu är att avvakta. Vi stannar här i Horta i fyra dagar till för att vänta ut den. Inte mig emot, det behövs lite till tid här. Andas, plugga och njuta. Man kan aldrig njuta för mycket av livet, det är allt något jag har lärt mig.
Cecilia.
