Atlanten på väg hem....,
hej Sverige (som försvinner bort i ett diffust mörker)
Jag sitter här på en båt på väg till Brasilien. no shit sherlock! hur kan detta vara möjligt undrar ni då planerad hemkomst till Öckerö är om 9 dagar. Det vaaaar såhär... Vi blev som bekant försenade från Azorerna på grund av att vi skulle vänta ut en orkan. När vi väl avgick hade vi vinden i näsan nån dag, för att den sedan skulle vrida till perfekt seglingsväder.några få korta dygn. Sen kom ändringen. Det blev seglingsbärgning och vi brassade så mycket som möjligt. det gick, ett tag. I morse blev jag väckt av Linnea med orden "godmorgon! klockan är några minuter i 7 och om ni skulle kunna vara så snälla och skynda er upp, för de behöver er hjälp uppe på däck. Kan ni vara uppe vid halv?" jaja, ingen ligga-och-dra-sig-i-kojenmorgon. på med halvtorra kläder (ingenting hinner att torka mellan användningarna) och upp på däck. Direkt inkastad i händelserna. Jag och Anton fixade i ordning brasskvajlarna som låg och flöt på däck, försökte sätta fast dem på sina platser för att sedan inse att jag stod med vatten upp till bröstet. tjena! Men vi fortsatte att fixa, om de inte satt fast ordentligt var det risk att tamparna åkte ut i vattnet och in i propellen. När sedan både babord och styrbord var uppe på däck gjorde vi en undanvindsvändning. Det drogs i tampar, det skvätte och vi fick sedan över brassarna. Babord fick gå ner och lägga sig och vi i styrbord gick på vakt som vanligt. dagen gick ut på att gömma sig för vågorna, tömma vattnet ur stövlarna och hålla humöret uppe. vi sjöng "fångad av en stormvind" och var allmänt glada. När vi sedan hade avlösning kom dagens sorgbesked. Kapten berättar att vi kommer inte komma i tid till Öckerö, för just nu har vi helt kontrakurs. just för att om vi hade fortsatt mot Öckerö hade vi bara stått och stampat mot vinden.. ojoj.. nu måste jag hjälpa till att röja kläder ur stora mässen. vi hörs! kramar cecilia.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar