Translate

2008-04-28

I dag landar Cecilia Sjöfararen i hemmahamnen på Öckerö

Välkommen hem Cecilia säger vi landkrabbor - fyllda av beundran för en genomförd tredje resa och Lycka till inför "studenten"
2008-04-27 10:48 På väg, strax utanför Danmark, Göteborg, Sverige
"hellre en fransman på svaj än ett dansband på kaj"
Med den meningen vann vi i styrbord resans mest prestigefyllda tävling, quizen. (med tanke på att vi hade en fransman på släp som delvis gjorde att vi blev försenade så att vi inte kom hem i tid så att denna fantastiska orkester kunde stå på kajen och spela låter som typ "ta mig till havet" och sådär..) Efter varje hamn har vi haft en quiz om hamnen, viktiga årtal och händelser, eller bara allmänt konstiga frågor. Vi i styrbord har vunnit tre av dem, befälen två, babord en och midskepps inga. Den här sista quizen var på alla resmål och vi tog de jävlarna! ojoj, När Tina presenterade resultatet flög vi i styrbord upp, glädjefnatt! vi var lite oroliga ett tag, men efter att ha spikat i stort sett alla frågor var det klart. Kändes väldigt gott att vinna...Annars är det så att jag har precis gått av vakt, det betyder att klockan är över midnatt, alltså nästa dag. det betyder att nu är det söndag och på måndag (I MORGON!!!) ska vi komma hem. Det känns så himla avlägset att komma hem till ett helt hus som inte gungar en enda millimeter. att lämna den här båten, min hytt, min koj som jag har bott i i nu tre månader. Det är sorgligt. Vi har haft det så sjukt bra på den här resan. Jag längtar hem, men vill verkligen inte lämna det här. Tyvärr är det oundvikligt. och nu har vi städat varenda sabla millimeter av den här båten att det är skinande rent överallt. det är bara att packa ihop och försvinna. usch. Precis halvtimmmen innan jag gick av vakt såg jag fyrar som blinkade. Det är fyrar som blinkar från Danmarks kust. Förstår ni detta, för det gör inte jag. Vi har seglat hela vägen från Colombia, via Providencia, Belize, Kuba, Usa, Bermuda, Azorerna och England för att nu alldeles strax vara hemma på Öckerö!? Jag kan inte riktigt förstå att vi faktiskt nästan är hemma. efter våran lilla åtta Innan England känns det som om vi aldrig skulle komma hem, men snart är vi där! Oj. att jag aldrig mer ska ut på en sådan här resa. aldrig mera få sitta en stjärnklar natt med mina bästa vänner, berätta konstiga saker för att sedan gå in och fika pizzavåfflor. fy.Jag skulle vilja tacka för alla mejl som jag har fått under färden. det är kul att ni har uppskattat mina berättelser, det har varit så himla mycket roligare att skriva när jag vet att det allt är några som läser det. Ojoj. när jag nu blir väckt om 6 timmar är det för att vakna till min allra sista söndag här ombord. sista dagen med ägg och bacon till frukost. ja ursäkta,Jag kan hålla på så här i all evighet, "min sista det och min sista det här" blir lite tjatigt i längden. Ska bara berätta om denna underbart mysiga tradition vi i hytt 9 har haft (egentligen tog vi efter killhytten) i nu snart två (?) veckor. när vi alla fyra har borstat tänderna och krupit ner i kojerna sätter någon, vanligtvis Carro, på "somewhere over the rainbow" med Israel Kamakawiwo'ole. sedan lyssnar vi på denna mysiga låt, alltid två gånger och sedan sover vi. Åh. vi har en natt kvar, då blir det sista gången.... ARGH!!! Det är jobbigt det här, tur är att livet inte tar slut efter det här, även fast det nästan känns så. tusan, nu ska jag sova (min näst sista natt ombord!). snart är jag hemma!stora kramar cecilia.





Vänsterklicka på collagen så förstoras de!

2 kommentarer:

  1. Hej Cecilia!

    Än en gång säger jag att det har varit fantastiskt att läsa dina reseberättelser. Och du själv är fantastisk som inte bara fixar allt det båtmässiga utan också författar inspirerande och roliga kåserier. Tack för att vi i din omgivning har fått vara med på resan.
    Kram,
    Anna

    SvaraRadera
  2. Kära Morten vilka härliga collage på Cecilia. Det är underbart att ha henne hemma igen. Hon är stark och frisk och otroligt full av själslig kraft och mod. Tänk vad en seglande skola kan gör. Trevlig valborg och Kram
    Maria

    SvaraRadera