Isar har alltid lockat mig!

Isar har alltid lockat mig - De stapplande skridskoskären på en isbelagd Byfjord i 6-7 årsåldern – Jumpandet på isflaken vid Kungshollmsstrand på väg till och från skolan vid Hötorget (Man hade väl varit på Metropol och sett ”Andersonskans Kalle” på film i stum beundran över hans äventyrligheter) och i ynglingatid mallat sig för beundrande blickar i konsten att göra en och annan trea och åtta på Stadions eleganta isbana och tuff skridskosegling ute på Värtan. Långfärdsskridskor var ett måste för några år sedan när fjärdarna låg spegelblanka och lockade till långa spännande utfärder i medvind – men av ngn anledning alltid i motvind på hemvägen
I måndags var det invigning i Vasaparken av den konstfrusna isbanan. Att den var efterlängtad märktes på det myller av skol- och dagisbarn som nu håller till där om dagarna. Jag pratade med några unga herrar i 7-årsåldern som nu intensivt tränade för en karriär i Tre Kronor f.v.b. NHL over there. Jag blev ombedd att hjälpa den ene killen med en skridsko som hade lossat. Vilka grejor – spännanordning á la slalompjäxa! Jag undrar vad ett par skridskor för en 7-åring kostar och det måste väl bli nya igen om ett år.
Mitt i vimlet av stapplande och ramlande dagisbarn gled en äldre dam – 70+:are - på långfärdsskridskor elegant förbi i långa, säkra skär. Snyggt!
Ja närmare än så kom jag inte skrinnandet.