Selda Evgin säger i DN--- använd huvudet, inte stavar. Jag saxar…
1) Tårna ska peka rakt fram, inte mer än ” fem i ett”.
2) Höfterna får inte falla ner mot sidorna utan rör sig framåt tillsammans med motsatt arm
3) Kasta inte stavtrissan framför dig. Den skall hela tiden peka bakåt.
Det här är bara en del av de punkter som är hämtade från en informationssajt. Där står ”Att gå med stavar är att tillämpa kroppens naturliga gångteknik”. Naturlig gång! – men ändå skall man tänka på en massa saker.
Vad är det som är så speciellt med de där mystiska pinnarna. Är de verkligen effektiva. Någon har sagt att man förbränner mer och att det ger stöd för armarna.
Varför behöver man stöd för armarna? Ja, tydligen för att man viftar så mycket med dom. Kära nå’n. Behöver man stöd för sånt? Vad händer med den hederliga promenaden och joggningen. Då kan vi lika väl ha stöd för hakan också så fort vi går ut genom dörren. Överbeskyddade från topp till tå med prylar som är rena säljbluffen. Köp inte allt ni ser, gå ut och använd er egen kropp i stället – avslutar Selda sitt rytande.
Jaha, nu har jag väl satt ut hakan lite för långt hävdar kanske delar av vänkretsen eller…
Den första skälvande och tunna isbildningen ser jag på delar av Karlbergssjön från mitt fönster efter nattens köldgrader – vinter i Stockholm - och staden är lätt pudrad.
Stavar ja, jag har aldrig förstått mig på det där... Det verkar dock som att äldre damer föredrar dem före rullatorer numera. De används även som nån form av ispiggar har jag sett. Användningsområdena är många och jag hoppas de läst bruksanvisningen ;-)
SvaraRaderaGod Jul Morten!