
Julaftons morgon var alltid en unikt traditionell tidpunkt i min lilla familj. Då väcktes Mor och barn tidigt och alla samlades i soffan framför radion eller senare TV:n. Då skulle det smakas på julbaket för första gången och kanske delades en första julklapp ut. Far skull öppna ytterdören på vid gavel och hojta ut i farstun: ”Välkommen in Jul! Välkommen in kära jul!” – och så var julen inne – och det var helg i stugan.
Den där samlingen på julaftons morgon har jag fått göra ensam i fem år. Men inte i år!!!!
För yngsta käraste barnbarnet (- alla mina barnbarn är ”käraste”- ) Camilla kom instormande i lördags i det närmaste direkt ifrån Shanghaj där hon nu har sin pojkvän Mark boende och arbetande. Hon ville kinesa hos mig för att på julafton åka hem till mamma i Täby.. Det var så viktigt, tyckte hon, att hon skulle hjälpa mig med att duka upp i det stora fönstret alla de där små figurerna som samlats under 59 jular och dessutom tillföra samlingen det traditionella tillskottet för julen 2006 – det var en kinesisk snögubbe som nu står intill kyrkan. Vi pyntade, lagade middag, pratade och somnade som vanligt framför TV:n – och det blev julaftons morgon och allt blev som förr! Behöver jag säga mer!

Nästa anhalt på julaftonen blev en stund ute hos Maj tillsammans med Anna, Kajsa o Ronald, där hon vilar under den stora björken ute på Sandsborgs kyrkogård Därifrån kördes jag till Uttrans sjukhem i Tumba där mångårige vännen Acke Litström låg inlagd efter en svår sjukdom. Vi träffades första gången 1934 i skolbänken i klass 1 5c i Nya Elementar på Slöjdgatan intill Hötorget och har sedan dess hållit ihop under alla åren. Han fyllde 84 i fredags och jag ville gratta honom. Vi har många gemensamma minnen så vi hade mycket att prata om och tiden där ute gick alltför fort. Men jag hann hem i tid för att ta emot mina julaftonsgäster, Anna, Olle och Peter som ville äta julmiddagen hos mig














































