Dag 3 o 4: Saladins borg o urgammal mosaikkarta över Palestina och ”mellanösterns Pompeji” i Jerash

Nu Lite stelbenta efter marschen i Petra äntrar vi bussen och reser längs den gamla kungsvägen - ”The Kings way” norrut mot Mosesberget där den gamle gossen efter 40 års intensivt travande inte fick gå längre in mot det utlovade landet av ngn anledning – det var ngt om den gyllene kalven . Men utsikten på 1500 m var finfin liksom världens äldsta mosaikkarta över Det Heliga Landet som finns inne i St George kyrkan i mosaikstaden Madaba. Vi besökte också en ”mosaikskola” och såg hur de svängde ihop fabulösa motiv i mosaik. Spatserkäppar helt inklädda i mosaik lockade men de kostade skjortan och kanske var lite för klena i jämförelse med landstingets påkar. Saladins borg eller fästning från 1100-talet var naturligtvis välplasserat på toppen av ett högt berg med milsvidd utsikt åt alla håll och kunde härbärgera 5000 man innanför en bred vallgrav.

Nu övernattar vi i huvudstaden Amman – en i det närmaste kritvit stad. I staden Jerash tittar vi på utgrävning av en romersk stad från kejsar Hadrianus tid med triumfbåge, hippodrom som fortfarande är i bruk, kolonner och stenlagda torg och gator. Där omringades jag av en hoper skolpojkar –ärtiga , belevade, intresserade i 10-12 års ålder. Härligt att prata med dem och när jag frågade om de var duktiga i skolan var svaren enhälliga!

Middagen åt vi ute på stan på en restaurang som ståtade med bilder av don Quijote och i tamburen bakade en äldre kvinna på gammaldagsvis det tunna brödet vi åt som tilltugg. Jordansk middag består av en massa assietter med allehanda smårätter som förrätt, lamm gärna kokt, kyckling eller fisk som varmrätt och som efterrätt massor av små eleganta bakelser. Efteråt tog vi en kort rundtur i gamla stan. Amman har 2,6 miljoner invånare och är arabvärldens ”Schweiz” men med en styrande kung – ättling till en av de tre prinsbröderna som red med min gamle hjälte Lawrence av Arabien under Första Världskriget 1914-1918 och slogs mot turkarna. Prinsarna blev sedan utkörda ur Arabiska halvön av rövarhövdingen Saud som med oljans flödande hjälp tog över halvön och bildade SaudiArabien. Som ”kompensation” fick prinsarna varsitt kungadöme på 1920-talet – Hussein Jordanien, Feisal Syrien och tredje brodern Irak och sen gick det som det gick…. utom i Jordanien där kungen fortfarande är respekterad och kanske lyssnar på sitt folk.