Jaha detta är vad som mig förevarit i veckan. Så nu vet ni! Men jag kanske skall berätta….

Kärt återseende! Ja det var det verkligen! Under våra norrlandsår umgicks vi med en familj i Umeå som hade både hästar och grävmaskiner. Min Maj och Ulla-Märta blev goda vänner och beslöt att resa tillsammans till London på en semesterresa i maj månad 1960. De hemmavarande familjerna förstod att det var en rolig resa att döma av hemskickade reserapporter.
I våras när jag i min MM-krönika kom till just det avsnittet gjorde jag ett utdrag av Majs resebrev och skickade det till reskamraten som nu bor utanför Sundsvall. Vi fick tfnkontakt och

Vi hade mycket att berätta för varandra så timmarna flög i väg, Vi hade inte setts sedan 1963 - när vi flyttade från Luleå.
Så det var en intressant eftermiddag i återseendets tecken, I Kungsträdgården försökte jag ta en bild av oss tillsammans – den blev därefter!
I onsdags träffade jag vännerna Ulla o Gunnar från Åmål och vi gjorde stan tillsammans via Riddarholmen, Strömparterren och det fantastiska Medeltidsmuseet uppbyggt kring resterna

– Visste ni att det var skådespelaren Fritiof Billqvist som en gång som ung stod modell till Milles Solsångaren på Strömparterren. I den vevan kan man nämna att inte långt därifrån är en blivande svensk ärkebiskop i adamskostym placerad ovanför porten till gamla Sundsvallsbanken på Fredsgatan tillsammans med en lika lätt klädd parisisk dansös - skulpterade av Christian Eriksson i Paris för över 100 år sedan när Nathan Söderblom var en ung student i Paris. –
Vidare i sommarhettan mot Kungsträdgården, Nk, och Gallerian och därifrån ut till en svalkande Hagapark där Kajsa och Ronald bjudit in till

Kajsa o Ronald och hela hans klan från minstingen Erika upp till farmor Dagny + Caroline o Pierre. Alla talade i mun på varandra, solen sken men fasligt kall blåst så jag gick hem när det var som muntrast.
Oskar gillade käket som morfar Ronald serverade!
Nästa dag blev det sjötur med ångfartyget Norrskär till Vaxholm där vi trakterades med en strömmingsmacka på hårt bröd i en berså under regntunga skyar.
Samvaron med Åmålsfolket avslutades med en tur på den smala slingriga men mycket vackra skärgårdsvägen från Tyresö ner mot Brevik med sin "mar" och längst ut till Dyviksudde Vid Breviksmaren försökte jag peka ut ett gammalt släkthus där Gunnars mamma en gång hade lekt. Jag tror jag pekade på rätt hus. På återvägen besökte vi slottsparken vid Tyresö slott och Notholmens Café – ett smultronställe att rekommendera.

Ja morfar!! Snart kommer jag igen :) Det var sååååå mysigt att vara hos dig och äta och prata!
SvaraRaderaVad mycket du gjort under veckan! Aktiv 82-åring får man säga! Krammm
SvaraRadera