Translate

2006-01-13

Nu har hon seglatsom Columbus och hittat Amerika!

Nu låter jag Cecilia Sjöfararen rapportera läget igen. Var med på hennes resa via: http://www.resedagboken.se/ . Klicka på Snabbsök/resenär och logga in på : "tillie_Dg" och klicka på sök! Då träffar du på Cecilia - och läs hennes "dagbok". Var med från början! Mer om skolan och fartyget hittar dui på http://www.dsg.nu/ som är hemsida för Den Seglande Gymnasieskolan. Heja på henne via hennes mail: ceciliao2@ship.gunilla.nu.

NU har hon seglat som Columbus och hittat Amerika! - "El Pirata" med pärla i örat och glimten i ögat!!!

2006-01-11 på väg mot Surinam, Île du Diable, Franska Guyana
Vart ska jag börja?

Hejsan. Vart ska jag börja?Resan över Atlanten var lång, vääääldigt lång. 13 dagar på en båt tillsammans med ett gäng som jag bara blev tröttare och tröttare på. Människorna i min vakt, midskepps, har jag i stort sett tröttnat på. Och de andra vakterna, som f.ö. anser oss som töntvakten, träffar man bara vid avlösningarna. Helt enkelt ett jävligt stort problem. Det blir ju inte bättre av att jag inte sover om nätterna. Resan över till andra sidan var lång, spännande, lärorik, förjävlig, underbar, rolig, ensam, långrandig, gungig, jobbig, skitkul… en blandning av det mesta kort och gott. Efter många om och men, och efter en rejäl urladdning mellan oss i vakten, närmade vi oss Räddningens öar. En morgon, självklart när jag stod i byssan, ropade Issa: ”land i sikte!” jag tog mig ut från byssan och klättrade upp i riggen och såg till min förtjusning ett par öar skymta långt där borta vid horisonten. Det var en underbar känsla som spred sig i kroppen. Om 9 timmar skulle vi ankra utanför Öarna! Resten av dagen var inga problem. Lektionerna flöt på och tillslut var vi framme. Det var ett par paradisöar som var bara ett 20-tal meter ifrån oss. Palmerna hängde ner över vattnet och värmen var alldeles perfekt och ljudet, det var verkligen ett djungelljud som hördes. It’s a Halelulja moment, som min kompis Kishti skulle sagt. Dagen efter började vi med att ha vakt. Jag var MOB-båtsförare och sedan efter lunch gick jag mest runt och höll mig undan… Andra dagen åkte jag & Gustav in till Ile du Royal. Det första vi möts av är en sköldpadda somligger och sprattlar i vattnet. Några steg till och vi ser en herr nilsson apa. Ön kryllar av djurliv och det är framförallt palmråttor, stora hamstrar typ, som vi ser. Även papegojor (fast inte i det fria), leguaner, tuppar och höns. Vid 1130 fick våran franskagrupp en guidad tur på franska. Det kunde varit intressant om inte guiden skulle snackat om frankrikes historia i 45 minuter. Eftermiddagen tilbringades på andra ön St. Joseph. Det är på den ön som Papillon sitter i isoleringscell. Royal var inte lika spännande som Joseph. På R. var alla byggnader i stort sett hela och rena och det var skyltar uppsatta om vad som var vad, men på Joseph hade man låtit allt förfalla. Naturen försökte dölja spåren efter Frankrikes kanske hemskaste brott. Fängelserna var förfallna och det växte träd och blommor överallt. Det var mäktigt att gå omkring i byggnaderna, nästan lite kusligt… på kvällen fick vi två franska främlingslegionärer till middag, eller på middagsbesök :P . eftersom de bara pratade franska så fick jag uppdraget att ta hand om dem. Det gick väl sådär, men jag hade Gustav till hjälp. Vi blev inbjudna att spela volleyboll, men var tvungna att tacka nej eftersom våran bensin till MOB-båtarna hade tagit slut. Men jag och Gustav fixade biffen. Vi skjutsade hem dem till ön och de skänkte bensin till oss. Så om det inte varit för mig och Gustav så hade vi lämnat paradisöarna en dag tidigare.. (tack, tack. Jag vet!) Dagen efter började med ett varv runt St. joseph. Det var underbart att springa, att få röra på dököttet. Sedan tog vi ett snabbdopp och sen utklassade vi snubbarna på volleyboll, eller okej. Det kanske vann om vi ska vara ärliga, men kul hade vi. Tillbaka på lunch och sedan tillbaka till St. Joseph för att ligga på playan. Underbart. Snäckstrand, palmer, solsken, värme, nyöppnad kokosnöt i handen. Kan livet bli mycket bättre? Har nästan förätit mig på kokos. Men gott är det (har dock blivit lite lös i magen, men det är smällar man för ta). Lite ledsamt var det att åka härifrån, men man kan ju itne stanna här för evigt. Kan sammanfatta de tre hamnar vi besökt med bra (Marocko), Bättre (Kap Verde) och Bäst (Räddningens Öar). man får hoppas att trenden håller i sig. Är nu på väg till Surinam och Paramaribo. har ingen koll alls på vad det är för land, men det ska bli spännande. Är snart hemma. Tiden har gått fort. Det är inte långt till den 18:onde februari. Ha det gött haj! C.
tillie_dg

4 kommentarer:

  1. Hej morfar!!! Hur är det där hemma i Sverige? Avundsjuk på Cecilia som klättrar uppe i mastar och seglar över land och rike? Det där med segla kan man ju avundas, men inte masten. Hu, jag har höjdskräck... Massa kramar från petite moi!! kraaaaaaaaaaaaam

    SvaraRadera
  2. Hej Morten. Vi har kanske salt-vatten i blodet lite till mans (kvinns). Även jag har seglat över Nordsjön på ett segelfartyg och sedermera med Älvsnabben till Västindien och genom Panamakanalen och upp till Kanada.
    Det är en käck flicka den där Cecilia.

    SvaraRadera
  3. Halsningar fran en annan sjofarare, eller snarare flygfarare.
    Nu ar jag i Indialand bak Himalajastrand, narmare bestamt i Bangalore i sodra Indien.
    Imorgon blir det flyg till Delhi och senare i veckan till Kolkata,dvs Calcutta.
    ALLT AR BRA OCH MYCKET INTRESSANT.
    Anna

    SvaraRadera
  4. Hej favoritmorfar!!! Kanske dags för en liten uppdatering snart? :) Saknar dig!! kraaaaaam

    SvaraRadera