Lunch med 24:or

Är(r)ade styrelsemedlemmar i f.d. Förenngen 1924 års Män!
I julas fick jag av några barnbarn en 18-årig Singel Malt Whiskey.
Den vill jag nu dela med mina vänner styrelsemedlemmar och inbjuder till
LUNCHTRÄFF måndagen den 22 Mars KL 12.00
hemma hos mig Norrbackagatan 4,
VÄLKOMNA!
Och sju kom glada i hågen och v i fick en trevlig eftermiddag med mycket tal om gångna år till hemlagad ärtsoppa serverad med varm punsch, ostmacka och knäckig äppelkaka med vaniljsås.

Ronald var vidtalad att som in- och utkastare hjälpa gästerna in och ut genom porten och de första trappstegen.

Jadå Single Malt Whiskyn blev urdrucken i god traditionell ordning!

Vänsterklicka på collaget!

Datorhaveri o skådespel med trollspön

En fredagseftermiddag häromdagen satt jag vid datorn och arbetade med avskrifter av ett antal nyupptäckta familjebrev från 1930-talet – en intressant period i vår familjehistoria som jag nu skulle kunna med brevens hjälp berätta mera om. Arbetet omfattade 90 A4-sidor som jag nu höll på att korrekturläsa och lägga in egna kommentarer. Då helt plötsligt poppade det upp på skärmen en massa ovidkommande text och jag kunde inte fortsätta pågående arbete. Datorn hade infekterats av ngt virus och det var bara att stänga ned datorn efter ett försök att ladda ner de 90 sidorna brevavskrifter på en USB-pinne jag hade till hands. Min LaCie extra hårddisk var tack o lov inte inkopplad så jag visste att där fanns alla mina dokument o bilder sparade utom de just pågående 90 sidorna. Det blev en orolig kväll o natt med mardrömmar – Burr vad jag kände mig olycklig. Det var bara att gå ut o köpa en ny dator!!
Lördag – Jag tog fram en gammal Laptop jag har och kunde testa både USB:n och den extra hårddisken o kunde konstatera att där fanns allt kvar. Kajsa o Ronald vidtalades o de lovade komma och titta till eländet o jag skulle inte göra ngra egna försök. Söndag em kom Kajsa och med sitt trollspö återställde hon min dator i brukbart skick. Hur hon gjorde vet hon knappt själv så det var nog ett trollspö hon hade o jag var glad igen!!!

Och några timmar senare kunde vi gå på Orionteatern tillsamman med Anna o Olle och se Mor Courage regisserad av Lasse Rudolfsson och skratta o gråta över krig och elände men också om en Mors kärlek o omsorg om sina barn - just vad jag så gärna vill berätta om i vår familjehistoria

Undrar om också regisören Lasse har ngt slags trollspö när han skapar en sådan stark stämning på sin teaterscen?

Teaterbilderna har jagit från teaterns programblad som Martin Skoog har gjort.

Teatersupén åt vi tillsammans på Elie’s Kök o Bar på KatarinaBangata o när jag kom hem så var allt som förr – åtminstone vad datorn anbelangar – peppar, peppar!

Vänster klicka på bilderna!

Senaste nytt från Grebbestad

Här berättar en stolt mammma Maria:

Hej ville bara berätta om Martin. Han går ju nu tredje året på gymnasiet och till projekt arbete valde han att "åka Vasaloppet". Jag hade en fantastisk dag i Sälen i Söndags där jag fick följa med honom runt spåren i bilen (inget Vasalopp för mig, men nog är jag sugen) Till saken hör att Martin hade varit sjuk de 2 sista veckora innan han skulle åka så vi trodde väl inte att han skulle orka, men i mål kom han på 11 tim 50 min. Bilden är tagen i Mångsbodarna. jag är mäkta stolt över honom. han är kanske inte den enda i "la familia" som har åkt men den yngste antar jag. han fyller 19 i maj.
Kram
Maria

Det låter som om det blir Maria som åker nästa år. Har någon i vår storfamilj ngn gång åkt Vasaloppet??? Hör av er och berätta!!

Snyggt jobbat Martin!!!!

Martin i Mångsbodarna

På barnkalas och vernisage

I söndags var det barnkalas hemma hos faster Agnes i hennes vackra våning med utsikt över Spökparken. Vi firade Helenas o Daniels lilla tös Fanny som fyllde 1 år där hon stultade omkring till glädje för mor- och farföräldrar och jämnåriga kompisar.
Så här såg det ut i collage:

En eftermiddag var jag på Vernisage i OddFellow.huset där Helena Gräslund visade sitt måleri och presenterade sitt kungaporträtt i husets kungarum...
...och så här såg det ut i collage:

Vänsterklicka på collagen så förstoras bilderna

I går var det barnkalas hos yngsta bbb Julia som fyllde ett år.....

......där små o stora åt smarrig födelsedagstårta och latjade med allsköns plingande, snackande, kvittrande och färgglada leksaker. Och så här såg det ut i collageform:

Den 13 februari fyller min bror Magnus 90 år!

Här på promenad i Lund med Ann!

Här vid stugan vid Gömmaren

och här ngra år innan han gick till sjöss

...en sailor i unga år ute på världshaven med sjökaptensbrev och U-båtsofficer som så småningom hamnade på landbacken. Men här berättar han som jungman i brev hem till vår Mor:
M/s Suecia d.11.10.1938
s. 9°20’;w. 33°30’
…….strax innan Madeira där styrbords maskin gick sönder. Då hade vi kraftig sjö på låringen o för att hålla henne på kursen måste vi rigga upp segel…. Och så seglade världens äldsta motorfartyg i väg för stagfock och storsegel så skummet yrde om bogen o kronometern gjorde 14 minuter på timmen. Men xxxxxx fixad …. ”och hon brassade för fyllning och hon började sin sång……….”

Passerar linjen d.8 okt kl 22. Ngn motsjö men för övrigt gott väder. Vattnets temperatur var 31°. Farten 9,9 knop.
Det finns väl ingenting som gör sådant intryck åtminstone på mig, som möte med annan svensk båt, särskilt en bolagsbåt, så här långt hemifrån, ute till havs. Och allra helst när man får stå vid flaggen. Det är verkligen ngt visst över det hela!
Strax innan vi hade linjen skulle vi möta Pedro Christophersen, samma typ som Suecia. Tiden var bestämd till kl ½3 på lördagseftermiddagen. Hela dagen har alle man gått o kikat så smått föröver i hopp att vara den första som kan varsko den. Men klockan blir både halv 3 o 3 men ingen Pedro syns till. Kl tre dyker det upp ett par master vid horisonten långt om styrbord. Men det syns ju att det är en steambåt ty det bolmar ur skorsten och det gör det inte ur en motorbåt. Åter kikas det och spejas det föröver och har man stått o tittat en stund från rodret tycker man sig se båtar runt hela horisonten . Men det blir i alla fall rorsman som ser henne först där hon kommer vinglande ngt styrbord om vår kurs. Kursen ändras så vi styr nästan rakt ned på henne. Det tar inte mer än 20 min ung. innan vi är längs sidan. Jag har just blivit avlöst o får sätta flaggorna, bolags- o nationalflaggor. Sedan får man ställa sig stand by på poopen för att passa flaggan. Nu visslar försten, kvickt ned med flaggan, och så åker den ner där borta också. ( Det är vi som hälsar först, ty vi kommer hemifrån) Och så rullar tre långa dova signaler ut över vattnet. Det är tre mål fyllda av så mycket. Där är det glada återseendet, hälsningen från hemmet, hemlängtan….. Som ett eko kommer svaret. Tack, vi skall hälsa hem. Lycklig resa, hem, hem, hem…..Så en lång till adjö! Adjö, adjö. Vissel och vi halar upp våra flaggor. Och så tar jag av mig mössan och vinkar. Gasten där borta vid flaggspelet svänger också med vepan, lika brunbränd o lika urblekta blåbyxor. Men vinkningarna är desamma med lika stor o internationell betydelse som vilka dova råmanden från en skorstenspipa som helst.
Under tiden har det naturligt varit liv på däck med hejanden (dom hörs nog inte halvvägs förståss) och vinkningar. Men när man står där, ofrivilligt givakt, med flagglinorna stramt tajtade och flaggan sakta vajande tätt över relingen har man inte öga för annat än det stora hela.
Att man sedan får den tanken att det allt är en riktig holk man är på när man ser den i sjön, det hör ju inte hit. Och snart försvinner Pedro i fjärran och kvar ä bara gamla bussiga Suecia med hela vida oceanen att lunka fram på.

…..och så här svarar vår Mor i ett brev till honom:
Stockholm d.10.12.38
Älskling!
Vill bara ge dig ngra välkomst-rader i Gbg
Tack för dina brev och kort till oss alla särskilt för det förtjusande brevet utifrån havet till mig och den lilla dikten. Det mötet ute på oceanen var utomordentligt vackert o levande skildrat – jag ser det. – Roligt att du fick se Buenos Aires. – Ja, det måtte vara en praktfull stad, men den har väl också sina avigsidor. Vad du ändå får se mycket din krabat. Åh – vad jag skall krama om dig – nu dröjer det inte längre. Hoppas bara att du ej kommer för tidigt, så du hinner ge dig av igen före jul.
Nejdå vår sjöman kom hem precis lagom så att han fick stanna hemma ngra dagar kring jul till glädje för en lycklig Mor o Far och alla sex syskonen!
Grattis min bror!

Vänster klicka på bilderna så förstoras de!

....forts: Cecilia Sjöfararen seglar i ett nötskal över Atlantpölen

Se min blogg 28 Jan

IRLAND
Jag tänker hela tiden på en textbit, kommer inte på låt eller artist men den går ungefär såhär :
Det blir inte alltid som man har tänkt sig, hur man än planerar och går på. Det är inte hela världen, vi gråter inga floder. Man får ta dagen som den kommer, vi kommer inte hinna fram ändå.

Och det stämmer så himla bra. Just nu är vi på Irland, utanför Cork. En liten jättemysig marina. Typiskt mysiga irländska hus (men låt dig inte luras, vi har sett på tv att det är där de brutalaste morden sker!) Motor är helpaj, endast använd 5 timmar från Azorerna. Vi räknade på 10 dagar, på den 13e kommer vi i land. Torbjörn skyndar sig till flygplatsen för att hinna hem till sin kärastes studentmottagning. Min pojkvän kunde inte möta upp oss eftersom han då skulle missa sitt jobb. Men vi gråter inga floder (jag kanske fällde en tår eller två) men som sagt, man får ta dagen som den kommer. Vi kommer att komma fram ändå, dock kanske inte på den dagen som vi räknade med. Nu ska jag ta hand om en disk som väntar på mig, sen blir det tacos med köttfärs och färska grönsaker. Underbart. Solen skiner och partyskivan är igång. Humöret på topp, trots förseningar och omdirigeringar.
Och nu kom jag ihåg fortsättningen på texten (ungefär),
Det skulle vara skönt att vara framme nu, visst är det så, visst är det så. Men det är något visst att va på resande fot, bara snubbla ut i det blå...

Vi har ätit köttfärs och färska grönsaker så att det nästan sprutat genom öronen. Uppdaterat facebook med både diverse statusar och bilder, flera gånger om. Besökt Cork, druckit en öl eller tre, promenerat långt i gröna miljöer, pratat med de där hemma, gått och handlat bara för att det är så roligt att befinna sig i en affär med kyldisk, färsk frukt och chips. Idag tisdag, fem dar efter ankomst, har då äntligen Lilla Mao återkommit. Filip har skruvat tillbaks honom för vad vi hoppas är sista gången.
(två minuter senare)
Startmotorn fungerar utmärkt, men huvudmotorn vill inte starta. Ja, dieselkranen är i rätt läge, det är luftat, bränslestrypkranen nedtryckt. Suck, men vi har satt vår bästa man på jobbet och även Ray från marinan är här och pekar.
(10 minuter senare)
Startmotorn funkar utmärkt, inga problem men resten.. Vi suckade djupt, testade en gång till och med ganska många svordomar och tjuvknep löste det sig. Hon spinner som en katt. Så nu är det bara hey whoe lets go! Sverige, här kommer vi!!!!
Dag 45, 10/6
Konstigt att ha waypoint och ankomsttid, men ändå inte vara framme snart.
Mobilen funkar kalasbra.
Täckning och smsskrivandet i full fart.
Äter Gustavs färskkycklinggryta och grötris.
Pratar med Edward, en av våra gemensamma kompisar.
Fikar Bounty och kaffe.

Dag 46, 11/6
Passerar waypoint efter waypoint.
Gustav lär oss om tidvatten; ibland går det fortare, ibland långsammare.
Håller på att bli påkörda av en båt vid namn Gerd, Värrrmlaands stööörsta drugggdeealer.
Firar att det är torsdag.
Länsar friskt i 7,5 m/s.
Skickar paniksms till Persson om hur vi ska väja för en båt eller inte.
Han förstår inte skämtet direkt, även fast han anade det.

Dag 47, 12/6
Frustrerande att se land, men veta att det är långt kvar tills vi får gå iland.
Vi klarar oss fint ombord med tanke på att vi bara är tre, även fast det är lite jobbigt att bara sova 6 timmar i sträck.
Motorn puttrar på och Dover kommer allt närmare.
Sitter på vakt halva dan och rör mig minimalt.
Sammanlagda stegmängd, dryga 20 steg.
Till kvällningen fungerar mobilerna, efter litet uppehåll där det rådde brist på samarbetsvilja.
Filip hittar sin, vi ringer Totte, ytterligare en gemensam vän som varit väldigt duktigt på att sms:a.

Dag 48, 13/6
Efter att ha sovit två timmar väcker Filip mig.
Ska agera hoppilandlotta.
Anländer till Dover och angör direkt på bränsledocken.
Betalar för internet, kollar vädret och tokdeppar över total avsaknad av vind.
Noll komma noll ska det blåsa.
Diskuterar helg i London, men bestämmer oss för att bunkra diesel och dra.
När Filip och jag handlade på den nattöppna bensinmacken och på tillbakavägen stöter vi på en lastbilschaufför.
Han pratade inte engelska men visar med händerna att vi ska följa med honom.
Vi tror att han ska lura på oss knark, sprit eller horor.
Lite smånervösa står vi när han öppnar luckan till sitt förråd.
Vi drar en lättnadens suck för fram kommer två tomater och två gurkor.
Tack så mycket okända icke engelsktalande lastbilschaufför, det var faktiskt precis vad vi ville ha!
Tillbaka på båten dricker jag en kopp earl grey som brukligt är i England.
Som min pappa säger, den som lever får te!
Och kom ihåg: The highs are higher and the lows are Dover.
Det var allt från Dover, over.
Vi går från Dover och några timmar senare sätter Gustav och Filip segel.
Ytterligare några timmar senare seglar vi i 6 knop.
Och det trots att det inte skulle blåsa någonting på en enda av alla vädersidor vi kollade.
Medströmmen försvann i solnedgången och Perkins arbetar.

Dag 49, 14/6
Sitter och läser halva dan.
Blir nästan solbränd på axlarna.
Diskuterar abort och makten att leka Gud.
Ger varandra smeknamnen Svartfot, Torsken och Blondie. (50 poäng till den som gissar rätt på vem som är vem och av vilken anledning!)

Dag 50, 15/6
Sitter och läser halva dan.
Framåt kvällen dricker vi upp coca-colan och äter upp kakorna.
Lyssnar på "Hallelulja" och blir sådär gött rödvinsnostalgiska.
Berättar hur bra vi tycker om varandra och hur ikketrötta vi är på varandra.
Börjar redan se fram emot nästa äventyr.
Efter solnedgången pratar Filip och jag om vår generation och vad som hände med våra mellanstadiekompisar.
Vågorna är inte jobbigt stora, men tillräckligt för att försvåra sovandet.

Dag 51, 16/6
Sitter med storsegel och halvt utrullad genua på min morgonvakt, klockan 6-9.
Det gungar, men solen skiner.
Paniksituation, krockscenario, vindökning och genua som bråkar.
Gustav kommer upp och hjälper mig.
Seglar på gött.
Nästa vakt blir blöt.
Rediga vågor in från sidan, blött överallt, 16 m/s i byarna.
Nya favoritläckan är den under salongskojen.
På halv genua och med andra revet i storen är vi ändå uppe och nosar på 9,6 knop.
Det gungar för mycket för matlagning.
Dagen kuliminariska måltid består av burkpotatis och tonfisk.
Sa jag att det är blött överallt?
Ser Danmark.
Pratar med Persson och hoppashoppashoppas vi ses på torsdag.

Dag 52, 17/7
Sover för första gången på länge riktigt, riktigt gott.
Torr koj gör susen!
Gustav väcker Filip 50 minuter innan min vakt börjar, jag vaknar och ligger kvar och är så himla nöjd med att inte kunna motorn.
Perkins krånglar.
Pratar med Dan, ägaren till båten.
Filip löser problemet.
Strålande sol och 7 m/s.
Skagen snart och vi är fascinerade/rädda/glada/ledsna/förvånade/imponerade över att vi faktiskt tagit oss så här långt.
Lägger till i Skagen och käkar hamburgare till lunch.
Blir grymt besvikna över ölpriset i Danmark och det grusar våra inköp.
Städar hela båten och lite till.
Inser att vi faktiskt är i Skagen.
GÖTEBORG IMORN!!!!!!
Galet.
Ja, vi kom fram till slut. Det blåste rejält hela vägen från Skagen, men det var från rätt håll och vågorna kom även de bakifrån. Vi ville inte hålla på att kryssa i Göteborgs hamn utan vi la till så fort vi kunde.

Landkänning klockan 1650. Där väntade Gustavs pappa Calle och ägarna till båten, Dan och Anne. Mycket trevligt. Sedan droppade kompisar och föräldrar in allt eftersom. Skönast var nog ändå Totte som hade varit ute på löprunda, sprungit över Älvsborgsbron, sett oss, sprungit hem och duschat och sedan kommit ner.
Summa kardemumman, resan har varit himla dolce, men nu ska det bli roligt att hitta på något annat.

Tillslut, favoritcitaten samlade på ett ställe. Och vi är inte så dumma som det verkar av citaten.
Filip svarar vad vårat callsign är "Sierra, Kilo, Mike... Oh?"
Torbjörn hör lite fel vad han ska spana efter "Jaja, farliga jungfrur i nöd"
Kommentar från mig när vi ska mäta vattentemperaturen "Vänta, vänta! Är termometern vattentät?"
Några minuter efter min kommentar när ”min” termometer ha döpts till vattentermometern säger Gustav "Visar vattentermometern verkligen rätt i luften?"
I en våg av McGyverlösningar ombord undrar jag "Vem fan är McGyver?"
Gustav spekulerar "Här går solen ner i väst, men hemma går solen ner i öst!"
Efter en snabb titt på plottern och lite morgontrött utbrister jag "Ryktet säger att Göteborg ligger ditåt!" (pekar mot USA)
När vi håller på att pumpa diesel från ena tanken till den andra säger Gustav "Det kanske blir en fysisk reaktion?"
Jag spekulerar "Nu på lördag är det den 6:e, nästa lördag är det den 12:e. Det kan inte stämma!"
Jag springer ifrån Filip och Gustav på väg till affären varav Gustav utbrister "Hon springer skitfort, som om hon springer 400 ton OS”.

Ja, SE DETTA VAR EN RIKTIG SKEPPARHISTORIA! TACK CECILIA SJÖFARAREN!!

...forts. Cecilia från Grebbestad seglar i ett nötskal över Atlant pölen

... se min blogg 21 jan 2010

Besättningen

AZORERNA

Dag 22, 18/5
Horta - HÄR ÄR VI!!!
Vi gick till Peter's (känt seglarhak på Azorerna där man bl.a. kan lämna och hämta post).

Hittar internet.
Torbjörn och jag sitter kvar vid Internet medan Filip och Gustav handlar mat.
Går längre än fem steg i taget.
Filip lagar grymt god mat.
Ugnsgratinerade grönsaker, kött och sås.
The Arc var mycket nöjda med att förlora och få välkomstmiddag. (2-0 till SunChaser!)
En stor klick vitlökssmör, livsmedelsverket rekommenderar.

Dag 23, 19/5
Gustav och jag besöker en galen tvättant.
Filip och Gustav går till matbutiken.
Torbjörn och jag viker tvätt.
Möter upp de andra två i matbutiken.
Köper lite gottgott.
Ett glas vin i båten.
Hamnar på Peter's igen.
Möter upp The Arc där till efterrätten.
Träffar ett gäng glada danskar som var för glada så vi blev tillslut utslängda tillsammans.

Dag 24, 20/5
Planerad avgång, men vinden vägrar.
Springer iväg till internet.
Skypar med Persson jättejättelänge.
Pratar med familjen ett tag och sedan med Persson igen.
Lunch med Filip i parken.
Picknick, oliver och hagel.
Hittade värsta Experimentumstället på ovanvåningen till internetstället.
Vi fortsätter sporta på Peter's.
Tidig hemkomst.
Lagar pastasallad.

Dag 25, 21/5
Tidig uppgång.
Varken Filip eller Annika från The Arc hänger med till Pico, Azorerna tillika Portugals högsta berg.
Torbjörn och jag tar färjan.
Klättrar, promenerar, pustar, stånkar, stönar, kämpar, häver oss uppåt.
Äter lunch på kallaste stället i mannaminne.
Fortsätter uppåt.
Traskar på kraterkanten.
Myser på toppen.
Tar några shyssta kort.
Traskar ner igen.
Äter glass.
Åker färja tillbaka.
Middag med/på The Arc tillsammans med de två från båten Emelie.
Mycket trevligt!

Dag 26, 22/5
Upp, tvätta svettiga Picokläder.
Kycklingburgare, dusch.
Lämna bryggan, tanka diesel.
Kapten Gustav gjorde en brutal omkörning av svindyr katamaran, ivrigt påhejande av Annika och oss.
Vi fick tanka först!
The Arc vinkar av oss.
Motorn startar inte.
Fixar, skruvar, donar, grejar, funderar, äter glass, fyller på olja.
Gustav trycker ner bränslestrypkranen.
Motorn startar.
Off we go!
Firar att vi är till sjöss.
Dag 27, 23/5
Vaktbyte.
Folk sover hela dagarna.
Äter pasta och färdig pastasås.
Ser på Sex and the City.
Gustavs förslag, men han hatade den.
Sover lite till.
Gustav tar "min" förpik.

Ser skuggan av en val.
Jag fixar pulvermos och ovegankorv.

Dag 28, 24 /5
Flappflappflappflappflapp.
Noll vind och seglen bara fladdrar.
Äter ris och beefstew.
Läser.
Ser på "21".
Cool film.
Ser val!
Försöker få igång motorn till natten.
Det går skit.

Dag 29, 25/5
Ringer lillebror vid 06.30, grattis på 18årsdan!
Motorjäveln startar inte idag heller.
Filip och Torbjörn bosätter sig i motorn.
Skruvar, pillar, luftar, kollar kolen.
Angående hur man skruvar lär Filip mig ramsan Righty tighty Lefty loosy.
Äter Gustavs corned beefsås med pasta.
Steker bröd och mumsar nutella.
Grejar lite till.
Fyra pers för att starta en motor (startnyckel, startgas, batteritjuvkopling och knackning på startmotorn.)
Det funkar!
Mot England.
Firar att vi överlistade Pelle Perkins.

Dag 30, 26/5
Trött dag.
Torbjörn bakar bröd i ugnen.
Ganska så, ganska så nice.
Paus i "Mamma Mia" för att frossa med smör, ost och Nutella.
Gustav, nötallergikern, försöker övertala oss om att det inte är nötter i Nutella.
Vi försöker övertala Gustav om att Nutella är gjort på hasselnötter.
Gustav vet inte vad hasselnötter heter på portugisiska och smakar ändå, vi håller andan i väntan på… ingen reaktion! Besvikelse eller lycka?
Helt jätteglada över att "Mamma Mia" är så bra.
Jag kokar potatis och tomatchickensås.
Filip äter på kvällen kall potatis med kaviar.
Ser gott ut och jag äter kaviar för första gången i mitt liv och tycker att smakar bra.

Dag 31, 27/5
Seglar på utav bara den.
Pratar med Persson.
Han bokar flygbiljett till Fallmouth i England.
Får inte igång motorn, trots att vi är fyra.
Inser att det är startmotorn som nu är problemet.
Döper den till Lilla Mao, trots att den här Mao bara har 4 människor på sitt samvete jämfört med han den andra som har några fler.
Fick fisk och fick upp den i båten!
Dränker den med finpunsch.
Filip slaktar den med stor fascination.
Det är en riktig jäkelsjäkel.
Njuter av den tillsammans med klyftpotatis.
Mums!
Det var blod överallt, men jag och Torbjörn ägnar oss åt prima karaktärsdanande rengöringsarbete.
Såg "Seven Pounds".

Dag 32, 28/5
Gustav och jag diskuterar livet.
Torbjörn lagar till en bit av fishyfishyn.
Vinden vrider emot.
Ligger på en tuff biddevindbog med första revet och full genua (anledning till den plösliga invasionen av seglingstermer av de svårare slag är Gustav som tycker att det är för lite av den varan).
Skriver hatdikter till Lilla Mao för att han inte startar.
Mitt bidrag:
Little Mao, little Mao
Du är det värsta jag vet.
Värre än både herpes och matte C
Det finns en sak jag önskar i livet
Och det är att kunna ta dig för givet
Det ända givna med dig
Är att du alltid säger nej
Jag hatar dig
På kvällen ser vi Grease, en klassiker som inte alla ombord hade sett innan.

Dag 33, 29/5
Filip lossar på Little Mao.
Han tas upp och får kärlek, blir ompysslad och kontaktrengöring i mängd. (Mao alltså, inte Filip)
Sätts tillbaka.
Funkar i ganska många startförsök efter varandra.
Motorn får då istället ingen diesel och vägrar fungera.
Allt pillpill och ändå ingen motorgång.
Jag lagar fiskgryta och pasta.
Istället för motor tar jag fram FRÄNA GREJEN.
Den FRÄNA GREJEN har jag pratat om sen Bermuda.
En väl bevarad Presidente.
Succé, vilken Jesusgrej.
Åt även upp Tobleronen vi fått av The Arc.

Dag 34, 30/5
Jag får sällskap av en massa svarta varelser som utgör blåsljud på morgonkvisten.
Mäktigt. Tyvärr är det för mörkt för att se de, men jag hör dem.

Svinkallt och fuktigt ombord.
Men vinden kom efter att igår ha gjort endast 8 NM på 12 timmar.
Gjorde god fart framåt.
Gick och la mig.
Vaknar till en vindvridning, så trots tuff biddevindsegling är kursen mer Frankrike än England.
Gustav lagar feskröra och ris.
Filip och Torbjörn fortsätter motorpill.

Dag 35, 31/5
Fortsatt vindvrid.
Mer Irland är England.
Generatorn har gett upp.
Noll el.
Ingen film.
Motorpill.
Ingen start.
Livet suger purjo.
Kaffebryggaren var i ett ögonblick obevakad och såg sin chans att förstöras mot kanten och slippa sitt eviga arbete.
Glassplitter, förtvivlade rop och gråt.
Ingen fara, det var bara i överkant den krossades, den är fortfarande funktionsduglig.

Dag 36, 1/6
Sista motormecket.
Funkar inte.
Vi bestämmer oss för Cork istället.
Pratar med Persson, han låter tveksam med tanke på hans jobb.
Tråkigt att missa The Arc i Fallmouth.
Men Irland är för rödhåriga vad Israel är för judarna.
Gemensam tandborstning i sittbrunnen.

Dag 37, 2/6
The Arc är på väg till Cork.
Persson vågar inte riskera jobbet och kommer tyvärr inte segla med oss.
Diskuterar andra möjliga besättningsmedlemmar.
Har läst grymt många böcker under dagarna, "Idioten", "Flyga drake", "Underdog", "Dolly Parton - En smart blondin", "Populärmusik från Vittula".

Dag 38, 3/6
Fortsätter läsandet, "Berlinerpopplarna", "Smuts", "Skumtimmen".
Irland kommer närmare och närmare på plottern.
Vinden leker lite med oss och kan inte bestämma riktigt vilken bog vi ska ligga på.
Nattvakt och jag går och lägger mig med vetskapen om att jag sett en fyr blinkades från en udde på Irland.
Skön känsla.

Celebert besök på Gymmet i dag!

I dag var det "öppet hus" på Sportlife vid Odenplan där jag numer går och sträcker på mig och lyfter skrot. Då passade jag på att bjuda in Kajsa o Ronald på några timmars träning. De skötte sig riktigt bra så jag behövde inte skämmas för dem. Vi tog några foton som visar att vi inte låg på latsidan utan körde hårt!


Vänsterklicka så förstoras collaget!

Forts: Cecilia från Grebbestad seglar i ett nötskal över Atlantpölen

...se min blogg 12 jan 1013


Dag 8, 4/5
Vaknar, amerikanska kapten Scott kommer över med en öl av det karibiska favoritsorten Presidente.
Partyt fortsätter.
Fixar och grejar med båten.
Tvättar några kläder.
Gustav, Torbjörn och jag går in till stan på jakt efter en cheeseburgare.
Staden är översvämmad av bleka amerikanska turister som alla har sprillans nya gympadojor.
Torbjörn och jag går fem varv runt stan på jakt efter billigaste coca-colan.
Bermuda är svindyrt.
Tillbaka i marinan, fixa ordning, pumpa diesel.
Avgång, vinkvink.
The Arc drar imorn.

Dag 9, 5/5
Skrev på min blogg om smsfunktionen till satelittelefonen ombord.
Hur kul som helst när de plingar till i telefonen.
Gustav fixar beefen.
Angående ordet pömsig får vi lära oss att SAOL har fel.
På en båt gäller två regler:
1. Kapten har aldrig fel.
2. Skulle så vara fallet gäller regel 1.
Firar i sinnet med GBG folket som är på reaggekväll på Kontiki.
Någon somnar i någons soffa.
Diskuterar alla äventyr som inte hänt i Karibien.

Dag 10, 6/5
Ringer till Totte, utnämnd till veckans ivrigaste Sun Chaser-sms:are.
Filips vegangryta gör succé ännu en gång.
Firar att vi leder över The Arc.
Pratar med The Arc, de låg visst bara 46 NM efter.
Jag smygäter Skittles i förpiken.
Resans första Fuckup går till Filip som låtit sin dusch rinna.
Han straffas med en shot Fernet.
Ser på "Snowroller", ganska så nice.
Läser klart "The Secret" och livet faller på plats.


Dag 11, 7/5
Och långsamt tog vi oss framåt.
Firar med en gott och blandat att vi får lite vind i seglena.
Äter lax på burk med ris och sparrissås.
Dagens Fuckup går till Kapten Gustav som försöker misshandla Jenny (vår generator) med storskotet.
Straffas med en shot Fernet.
Torbjörn får färg och plats med allt hår i en hästsvans.
Ser på "Notting Hill" och bara kärleksmyser.
Får vind till nattvakten, hej vad det går!

Dag 12, 8/5
Finfin segling med strålande sol.
The Arc ligger 60 NM söder om oss.
Firar att vi överlevde den eventuella minan som höll på att spränga oss.
Dagens Fuckup går till Torbjörn som höll på att få oss alla dödade med hans brist på uppmärksamhet av båtar och minor.
Ser på "Nära och kära" och fortsätter kärleksmyset.

Dag 13, 9/5
Vaknar med orden "du har fått sms från Persson". Persson är min pojkvän som egentligen heter Johan, men alla heter ju Johan så han går under namnet Persson.
Dagen kan inte börja bättre, men rackarns att han inte svarar när jag ringer.
Torbjörn inser varför frukostgröten alltid smakar saltast i kanten, diskvattnet!
Torbjörn bakar bröd i ugnen!
Det pågar en maskopi ombord.
Dagens Fuckup går nämligen till mig!
PGA 1. Mina trosor hamnade bland Torbjörns kläder när vi lämnade in kläderna för tvättning på St Martin.
2. Fiskekroken blev tydligen utböjd på min vakt.
3. Dum kommentar om termometern.
Straffas med en shot Fernet.
Ser delfiner, en sköldpadda och en pinne.
Ser på "Smala Sussie" och njuter av denna genifilm.
Firar det ugnsbakade brödet och jag firar ett halvår tillsammans med ÄlsklingsPersson.

Dag 14, 10/5
Passerar 1000sjömilkvar-sträcket.
Det firas!
Brist på Fuckups gör att vi tittar till tidigare bravader.
Dagans Fuckup går till Torbjörn for att han hjärtlöst hivade det lilla kaffefiltret överbord.
Fernet på det!
Gustav och jag släptes lösa i byssan och åt kaksmet, host, jag menade bakade kakor.
Har mest snakkefest hela tiden.
Såg på "Swimfan", jag var nojig.

Dag 15, 11/5
Halfwayparty! WOWWIEUEOWUWIWOWIY!!
Käkade trerätters.
Susade fram emot mål.
Efterrätten var fruktcocktail, kaffe OCH CHOKLAD!
Sista Ferneten till sista Fuckupen.
Den går till Torbjörn för en hångelincident i ett tidigare år.
På med Parthey-skivan och colaburkarna öppnades.
Feststämningen infann sig inte riktigt trots att Filip hade på sig en stråhatt.
Det började regna.
Genuan fastnade.
Filip och Gustav gör en hjälteinsats på däck.
Vinden vred.
Nattvakt med noll fart.
Vindstilla.
Purjo.
Torbjörn lyckas tjuvkoppla och motorn startar tillslut.

Dag 16, 12/5.
Vaknar, ser regnvåta kläder överallt.
Gustav får låna mina mjukisbrallor.
Han har nada byxor kvar.
Gårdagens hummus och tonfiskröra tar slut.
Farten är uppe i 4,5 knop, men kursen är alldeles för nordlig.
Lagar pulvermos och tonfisktomatsåsröra.
Motorn går för fullt.
Vind på 7 m/s, rakt i näsan.
Ser "People I know", vi gissade på att han skulle bli rånbögmördad i slutet, han blev bara knivstucken.

Dag 17, 13/5
Något har gått sönder i The Arcs rigg.
Synd, då kan vi ta in de 11 NM de ligger före.
Torbjörn och Filip gourmesmakar Alhgrens bilar.
TP-competition:
1:a Sisi!!!! (ohyesohyes!)
2:a Torbjörn
3:a Filip
Gustav gav upp efter tre frågor, han bevärdigas inte med en 4:e plats.
Kapten Gustav lagar sin berömda cornedbeefröra.
Gustav har varit för straight i sitt tidigare liv, därför såg vi "Dirty dancing", för vissa första gången.
Etterpå låg vi å såg på stjärnorna
och såg hela stjärnhimlen.
Diskuterade parallella världar.
Såg ett assexigt stjärnfall, ni vet ett sånt med svans.

Dag 18, 14/5
Filip lagar beefstewochris.
Fortsätter den vanliga snakkefesten.
Avstånd till Azorerna, typ 400 NM.
Filip steker blåbärspannkakor. (Japp, på en torsdag!)
Vi pratar med en fransman på vhf:en som varken är dryg eller ovillig på engelska.
Firar att det finns trevliga fransmän i världen.
Ser på "Allt om min buske" och blir mycket osugna på att tugga svamp.

Dag 19, 15/5
Jag ligger mest framme i förpiken och läser.
Torbjörn lagar perfekt kokt pasta med röra.
Bo Kaspers sjunger om smak i munnen, inget annat. *PhNizZ*
Fråga, är man vuxen när drömmarna inte längre är planer att göra utan just drömmar?

Dag 20, 16/5
Att folk är oroliga för oss förstår jag inte, men sms är ju alltid trevligt.
Vinden rakt i näsan.
Vår motor Pelle Perkins jobbar på.
Börjar, likt Gustav och Torbjörn, på Fjodors bok "Idioten".
Får se om jag pallar längre än de.
Filip lagar ris och chili con carne, utan både chili och carne.
Firar med norrmännens Eurovisionvinst med en undangömd gott och blandatpåse.
Lycka.
Ser "Bourne Identity" utan text.
Filip fångar en fisk som var en fågel som fastnat i fiskelinan.

Dag 21, 17/5
Motorkrångel innan jag vaknat.
Bombaderade med sms.
Spisen funkar inte.
"Idioten" är ändå rätt bra, om inte rysk.
Äter perfekt pasta med tonfiskröra.
Diskuterar samhällets olika styrningar och vilka som är bättre än andra.
När kommer Filipismen?
Firar Syttonde maiii.
Går på nattvakt.
Går av nattvakt med en soluppgång över ön Faial.
Underbart att äntligen se Azorerna.

Häromdagen fick jag två uppdrag!

Maria i telefon: "på måndag kommer jag till Stockholm för kurs och vill besöka dig tillsammans med (sonen) Joakim Amadeus, hans flickvän Jenny och kusinen Unn" - ett celebert besök minsann förstärkt med mitt bb Peter - och så här såg de ut bänkade kring mitt middagsbord.

Vittberesta ungdomar - Joakim o Jenny som båda läser på Handelshögskolan här i Stockholm - samma kurs och samma ämnen - pluggade under höstterminen i Singapore resp Nya Zeeland och Unn volontärjobbade på ett barnhem i Kenya - så de hade mycket att berätta!
oOo

Dag två var det dags för nästa uppdrag - en middag för Camilla o nye pojkvännen Nils tillsammans med Kajsa, Ronald o Caroline - en familjeträff för att bekanta oss med Camillas Nils

Vänsterklicka!

Forts. Cecilia från Grebbestad seglar i ett nötskal över Atlanten

(se min blogg d.27.12.09 "Man borde vara på Maldiverna")

Dag 1, 27/4
Mycket blåst.
Inganämndavidnamn är sjösjuka.
Kapten Gustav gör en riktig laginsats och lagar makaronicornedbeefcurry.
Kylen är trasig.
Firar att vi är till sjöss.

Dag 2, 28/4
Jag lagar delikatesspotatiswhitechickenmjölkgryta.
Befinner oss i Sargassohavet.
Torbjörn och jag blir utskällda för vårt bråk om sockerklumpen av pappa Filip.
Köttfärsen är grön, paw rhiktitt.
Firar att Filip grejar och har sig.

Dag 3, 29/4
Vi inser att vattentanken inte är tankad.
Torbjörn tappar Filips liv (kaffefiltret) överbord.
Filip inser att det läcker typ överallt på båten.
Makaronerna är blöta.
Vi förälskar oss i ziplockpåsar.
Filip lagar vegangryta.
Jag steker bröd.
Det läcker i duschen på alla våra väskor.
Ser på filmen "De feta åren är förbi".
Firar att vi är på väg till Bermuda.

Dag 4, 30/4
Solen skiner.
Fin segling.
The Arc är på väg till Bermuda, trasig autopilot.
Jag schteker pannkakor, en hand på smeten, en hand att flippa med och en hand att hålla i sig.
Firar att det är valborg, Ahlgrens bilar och partyskiva.
Dans i sittbrunnen till YMCA.
Vacker månnedgång.
Fråga, vem var Desmond Tutu och var Charles de Geulle general i franska armén, eller byggde han bara flygplatser?
Diskuterar, kärlek är bara kemiskt.

Dag 5, 1/5
Befinner oss mitt ute i ingenstans.
Gustav lagar mat med den förbjudna gula kryddan, gott ändå.
Filip och jag tröttnar på den norska hårdrocken och bränner en mjuk svensk musikskiva med svenska namn som Tracy Chapman, Jack Johnsson och John Legend.
Gustav och jag läser ut samma bok under samma dag och fullkomligt gottar oss i tantsnusk.
I Filips bokvärld befinner han sig i Bolivia och smugglar knark.
Firar att det är sommar.
Torbjörn tröttnar och går och lägger sig tidigt.
Har även läst klart min bok om Gandhi och ser klarhet i livet.
På nattvakten spanar Torbjörn efter farliga jungfruar i nöd.

Dag 6, 2/5
Torbjörn steker potatisplättar i två timmar som försvinner på en kvart.
Firar att vi snart är framme.
Blir omseglade och uppropade av en fransk katamaran med en kapten som fått fisk och dålig besättning.
Filip njuter av kaffearomen som aldrig förr.

Dag 7, 3/5
Blir väckt 0700 istället för vid 11.
Ser Bermudas leksakshus speglas i det klarblå vattnet.
Lägger till vid tullen, pröjsar 140 dollar och åker sedan vidare till marinan med The Arc i sällskap, vi kom först!
Tar buss till Hamilton.
Firar att vi är på Bermuda.
Avslutar kvällen med grillning i marinan.
Torbjörn charmar alla med sina norska sånger.
BERMUDA
Okej, det var stressigt på St Martin när vi skulle tanka vatten. Vi fyllde på vatten i 45 minuter och vattenmätaren steg. Trodde vi. Tre dagar senare inser vi att vi har ungefär 50 liter kvar i tanken (som rymmer 800 liter) plus våra reservflaskor som rymmer 40 liter. Ojojoj, läcka ombord tänker vi och börjar leta frenetiskt. Efter mycket letande hittar vi ingen läcka och börjar använda de där grå. På kvittot läser vi sedan att vi tankade visst bara 174 liter och inte 750 som vattenmätaren visade. Riktigt klantigt, men Bermuda är ju trevligt. Så nu ligger vi här och är ändå rätt nöjda med livet. Och ja just det ja, The Arc var efter oss (OHYES, 1-0 till Sun Chaser!!)
Forts följer

Julgransplundring på Blasieholmen....

,,,var det häromdagen och jag fick dansa ut julen med mina fyra bbb från Tumba. Där var en trollkarl som förtrollade oss, en fiskdamm med godis och filmäventyr med lille Hiawatha på björnjakt och Kalle Anka som skogshuggare och slutligen det stora "ballongfallet".

Vänsterklicka!

Mellandagar och nyår

Mellandags middag hos vännerna Anny o Helge i Huddinge!



Traditionsenlig nyårsskål med vännerna på Karlbergsvägen.
Nästa år är det mintur!!!


Den 2 januari firade vi Maj-familjens pingisstjärna Jeanette 18 år ute i Norrviken

En helt vanlig dag den 3 januari - kalas på Norrbacka

Jag passar på att tacka alla vänner som grattat mig via Face-book

Vänsterklicka på bilderna så förstoras de!!!

Gott Nytt År 2010!

Någon: Vad önskar du dig inför detta ny år?

Jag: Att jag skall kunna ta mig till gymmet åtminstone tre gånger i veckan nu när det är öppet även lör- och söndagar

Någon: jaha, och vad önskar du mera?

Jag: Att jag får vara med min familj ännu ett år och att alla, alla i vänkretsen får

Ett riktigt Gott Nytt År

2010

och allt det där med fred på jorden till människors behag

Nu skall jag snart gå och skåla in det nya året tillsammans med goda vänner på Karlbergsvägen

Detta vattenfyrverkeri som dottern Anna fotograferade en kväll i Dubai när hon var där på konferens i november månad får avsluta det gångna oo-talet/decenniet. Vad kan man inte göra med vatten? - Jo det går inte att tillverka nytt vatten!!!!

Mina sex bbb får inleda här det nya 2010-talet och när detta övergår till ett nytt 2020-tal är Mira 20 år, Vega 18 år, Castor 17 år, Sirius 14 år, Ludwig 13 år och minstingen Julia 11 år gamla + förmodar jag ännu några namnlösa småttingar

Mitt årliga julbord i stora fönstret - komponerat....

.....traditionsenligt av yngsta bb Camilla - är i år en folkvandring symboliserande livsfrågan "Vadan och Varthän".

En ömklig centralt placerad figur försöker dock passa på att demonstrera mot julen men omringas och hånas av motdemonstranter.

Här tar Camilla igen sig efter den komplicerade julpyntningen.

Vänsterklicka på bilderna så föstoras de

Man borde vara på Maldiverna nu...

...tänkte jag när jag i går morse vek om hörnet i snömodden på Rörstrandsgatan efter att ha knegat mig uppför den tunga Bråvallagatsbacken och mötte en isande kall nordanvind som tog andan ur mig. Men det var bara ta ny sats - målet var gymmet på Västmannagatan - en höjdare jag hittat efter att ha blivit utsparkad från rehabgymmet på Sabbatsberg (se min blogg oktober 2009). Jag var lite sur i början att jag måste lämna ett invant gym. Men det gick snabt över när jag kom till det fräsiga Sportlife och all dess muskeldundermaskiner som det är bara att ta för sig av.
Favoriten är den där jag står på ett motviksbelastat fotstöd lyfter mig själv "i håret" dvs armhäver mig upp i krokig arm. Det har jag inte kunnat göra sedan skolåldern - nåja med lite hjälp från det motviktsbelastade fotstödet - en slags "hjälpmotor" - en sympatisk muskeldundermaskin vill jag påstå - och den enda med hjälp-på-traven-motor!
Så kan nu år 2009 läggas till handlingarna. "Familehistoriskt" kan det sammnfattas följande:
Tre nyfödda barn - Julia och Fanny i februari och Bruno i maj.
Jag har varit på två bröllop - systrarna Pias och Elins - två dop - allt redovisat i min blogg - ock så har Cecilia Sjöfararen från Grebbestad seglat över Atlanten i ett nötskal. Här berättar hon själv:
Hej! Mitt namn är Cecilia Olsson och jag är 20 år gammal. Jag ska berätta för er när jag och mina tre jämnåriga kompisar seglade över Atlanten i våras. Båten heter SunChaser och är en Caribien Sailing Yacht, ungefär 13 meter lång. Den är utrustad med en akterhytt med toalett och dusch, en stor sittbrunn med plats för 12 personer, kombinerad byssa/vardagsrum med både soffa och koj, och en förpik. Precis vid förpiken finns det ytterligare en toalett och dusch, men den duschen använde vi för förvaring av våra väskor. Seglingen startade från ön St Martin i Karibien. Personerna ombord är jag, Cecilia som tillbringat hösten och vintern med att jobba i en klädbutik på hemmaplan. Torbjörn, norrman som under hösten har läst några kurser i matte och natur i Norge. Gustav som kommer vara kapten ombord har varit på St Martin under vintern och pysslat med diverse båtjobb och Filip, som även han har varit i Karibien under vinterhalvåret. Både Gustav, Filip och jag är rödhåriga och det har fascinerat många människor vi mött. De flesta har trott att vi är syskon, men det är vi inte. Vi har bara begåvats med samma hårfärg.
Jag och Torbjörn flög ner i mitten av april och där mötte vi upp Gustav och Filip. Vi var på St Martin i ungefär två veckor och fixade med båten, bunkrade mat och godis. Kosten kom att bestå av pasta/ris/potatismos och då diverse konserver. Tonfisk, corned beef, lax, kyckling, korv, majs, svamp. Ja man kan hitta det mesta på konservburk, frågan är bara hur det smakar. Mellan båtfix och matbunkring har vi självklart haft tid med lite semester. Tillbringade dagar i solen och bara passade på att njuta av livet. The Arc var en annan svensk båt som seglade iväg samtidigt som oss. Vi försökte hålla kontakten så gott det gick ute till havs med hjälp av en satelittelefon. Rutten var planerad att gå från St Martin, via Azorerna, England och sedan till Göteborg. Tanken var att vi skulle vara hemma i början av juni. Men det blir aldrig som man tänkt sig när man seglar och behöver lita på vädret.
Dag 1, 27/4
Mycket blåst.
Inganämndavidnamn är sjösjuka.
Kapten Gustav gör en riktig laginsats och lagar makaronicornedbeefcurry.
Kylen är trasig.
Firar att vi är till sjöss.
etc,etc forts. följer....

Grattis Jan-Erik 75 år i dag!

Fornborgare och "nämdeman" med bravur i Övertänger

Festliga decemberdagar

Huddinge Skvär Swingers Julfest den 11/12:

Folkligt, festligt fullsatt! "Cabarete" med spelglädje! Oj vad roligt vi hade och så här kunde det se ut med en Fat Mammy Brown i spetsen

Camillaparty den 12/12 på en bar ngnstans.

Jag var där också!

Vänsterklicka på collagen så förstoras de!

Grattis säger jag till yngsta bb Camilla---

...som i morgon har födelsedag.
I går åt vi födelsedagslunch tillsammans på nyöppnade Melanders Fisk vid Sabbatsberg - stekt strömming med fluffigt potatismos och rårörda lingon - smaskens sa vi båda två och jag tog den här bilden av mitt förtjusande barnbarn innan hon virvlade iväg till nya uppdrag!