Translate

2006-04-29

Sträckbänken….

…..nu har jag gått och gympat i nära fyra år uppe i en gymnastikverkstad på Sabbatsberg men aldrig lyckats närma mig just detta pinoredskap. Att ligga uppfläkt på en smal kort bänk, sprattla med benen för att få fotfäste, lyckas hålla huvudet någotsånär på plats och slutligen utföra en förväntad armhävning med ett antal vikter har jag sett som något oöverkomligt för mina gymnastiska färdigheter. Sträckbänken är faktiskt det enda redskap jag inte prövat på under mina gympaår – till häromdagen.
När jag som vanligt lite motvilligt kom instövlande på gymmet – borde heta ”grymmet” – i fredags em för veckans sista pass låg där på sträckbänken en av gymmets förtjusande sjukgymnaster – en av de där som obevekligt med kylig blick försöker hålla oss stackare som går där i gång i s.k. gymnastiska övningar och rörelser. Nu låg hon där själv på denna förfärliga sträckbänk - en liten späd varelse - och lyfte med eleganta armrörelser ett stort antal av de tunga vikterna upp och ner ett tiotal gånger i sträck – en kort paus – och sedan tio nya lyft – så där höll hon på ett bra tag!
Kan hon så skall väl jag också kunna hantera en sträckbänk! Sagt och gjort. När den blev ledig gick jag fram till vidundret och började studera det. Jodå hon hade lyft ungefär halva antalet – tio vikter som jag inte ändrade. – Jag lade mig försiktigt på bänken – ramlar du ner därifrån kommer du inte upp så otymplig kände jag mig – hasade omkring lite men fick tag i lyftverktyget och började pressa armarna uppåt precis som hon där hade gjort – trodde jag – tvärstopp!!!! - Efter att ha rubbat verktyget sisådär ca två cm. Jag pressade och pressade men kom ingen vart. – Var hon så stark i sina smala armar! Ingen ”janne” för mig med så många vikter. Det var bara att buga och bocka och försöka tänka på ngt annat. Men skam den som ger sig. Det var inte så pjåkigt att ligga där på bänken så jag minskade antalet vikter till hälften och försökte på nytt. Jodå! Ledbruten och med sillmjölke i armarna lyckades jag ”Bita i det sura äpplet” och sträcka på verktyget till fullhöjd ett femtal gånger flämtande som en blåsbälg. Puh! Premiär! Sträckbänken ingår fr.o.m. nu i mitt ordinarie program. Det vore väl katten om jag inte skulle lyckas ”om sisådär ett år” rubba de där tio vikterna också ngt över de första två centimetrarna eller…….

1 kommentar:

  1. Heja, heja! Skam den som ger sig!!
    Nyttig övning, men svårt, svårt att lyfta uppåt.... Idag en lugn dag med lite jobb och flera deklarationer (haft delarationsbyrå). Krammmmm

    SvaraRadera