Translate

2012-01-15

Januaridagar

 Nyårsaftonens tolvslag firades traditionsenligt tillsammans med vännerna Sven, Göta o Vendela hos Kerstin o Lennart på Karlbergsvägen – Gott Nytt År 2012!

 
2 januari: Champagne-lunch ute i Häggvik där vi firade en 20-årig pingis-drottning med krut i hammaren när hon tävlar – Jeanette Lindberg. Det är alltid så trevligt att få vara med familjen Lindberg som är min släkt via min Maj
3 januari: Tack alla mina kära för uppvaktning på min födelsedag – alla i facebook – i telefon och brevledes! Hemma på Norrbacka blev ett roligt kalas med god knytismat att mumsa på. Själv blev jag uppfångad av det intensiva bonusbarnbarnet Isabelle och blev satt att spela Chinaschack o Fia med knuff som hon naturligtvis vann överlägset med hjälp av kvinnlig list, hänsynslöst övermod och lite fusk.

4-5 januari: Ut till Vemlinge tillsammans med Ronald för ett dygns övernattning i mitt kära Tusculum – Härligt att andas lantluft och jag kunde gå några vändor i det soliga vädret


6-12 januari: Åter hemma – men nu började en kommande ”execebation” att plåga mig och fredag kväll kom K+R och körde det ”utskj-tna äppelmoset” till St Göran där en liten bedårande sjuksyster med det märkliga namnet Elvan konstaterade efter ett röntgenbesök – lunginflammation – och skickade mig till Geriatiken på Sabbatsberg där jag trots den sena kvällen blev väl omhändertagen och nattad. Trettonhelgen passerade. Men på 7 trappor upp med en milsvid utsikt ut över stan, en ruskigt spännande ”TVMidsomer” och den gamla filmen Charade med Audrey Hepburn o Gary Grant kunde jag åter börja andas lite lugnare. När ”KOOL” har börjat galoppera lite för mycket i mig så är ”Geriatiken på Sabbatsberg” en räddande ängel som helar mig igen. Och här händer det en hel del må ni tro! Vi är tre på salen – Nils äldst 90 år den 17/1 - säger inte mycket men ler gott när han inte sover för det mesta. Halvar sängliggande snart 80 men är en god historieberättare och ofta föremål för sjukgymnastens intensiva försök att få honom upp på benen. Det är verkligen spännande hur personalen livar upp oss och får oss aktiva. Jag har lärt mig mycket de här dagarna! Måndag morgon hissade vi upp Halvar ur sängen med en taktravers och satte honom i en rullstol och jag tog en sväng med honom ut till dagrum medan flickorna bäddade hans säng. Runt omkring oss svävar en hord av personal som tålmodigt tar hand om oss på allra bästa sätt! Tisdag morgon. Nu skulle alla duscha. Sängliggarna Nils o Halvar fick nu äntligen sitta uppe och röra på sig. Det kändes skönt med hjälp av stor personalinsats. Vad de kan dessa förtrollerskor av systrar i olika grader som nu omger mig! De pillar med nålar och sticker mig, tömmer mig på blod eller pumpar in nya mediciner via inhalation och dropp dag som natt och jag är tydligen mottaglig för avsevärd förbättring i andning o lungor – jag har börjat kunna tala! Och det blir tal om hemfärd den 12:e januari. Tack geriatriken för den här gången! Nu har jag lärt mig ny andningsteknik gm att ”pysa” och ”huffa” och i nästa vecka går jag i KOOL-skola en eftermiddag på St Göran. Så det så!

4 kommentarer:

  1. Ta hand om dig Morten! Jag kommer hem i början av april och då vill jag träffa dig och utbyta nya historier :) Kramar Cecilia

    SvaraRadera
  2. Ja kära någon vad vintern kan gör med en.....

    Skönt att det finns duktig och handfast hjälp att få. 12 det betyder att du är hemma igen nu och då hoppas jag förstås att det är skönt.

    Mail kommer om vå resa till Vietnam, jag behöver fortfarande samla mina tankar om den. Det jag igen kan säg är att det var en fantastisk resa som jag inte vill ha ogjord, men jag skulle inte resa tillbaka till Ham Thien igen mest för att platsen är så turistexploaterad, men till Vietnam gärna!

    Kram
    Maria

    SvaraRadera
  3. Det var bra att jag klickade in din blogg i kväll så jag fick veta lite vad du haft för dig de senaste veckorna. Jag önskar dig allt gott men förstår att det kan vara svårt att andas på rätt sätt ibland. Själv knallar jag runt med min rullator som gör att jag lättare kan ta mig in till centrum - med buss förstås. Jag bor nämligen i norra utkanten av Lund, tyst och lugnt i parkliknande miljö åt söder även om Norra ringen sveper förbi åt norr. Anne hälsar. Kram, brder.

    SvaraRadera
  4. Skönt att du är hemma igen! Sedan är det fantastiskt att höra hur positiv du är till hur du behandlas (en annan skulle vara gnällig och tvär), vad som händer på sjukhuset etc. Men det ju därför jag tycker du är så mysig!! Rram Kajsa

    SvaraRadera