Translate

2007-12-15

Jag vill minnas….



I dag - när det är 10-årskalas i skvärdansklubben Huddinge Square Dance Swingers vill jag gärna minnas – ja vad då?
Jag minns först och främst Min Allra Käraste Högerdansare. Utan henne hade jag varit eoners ljusår från allt skvärande och allt vad denna skvärdans fört med sig.
Jag minns ”Huset” ute på Sjödalsvägen där vi lärde oss grunderna och de första stapplande stegen - hur det nu gick till.
Jag minns att jag var lite motsträvig att tidiga morgnar ge mig ut på landsbygden och försöka lära mig en massa underliga och konstigt slingriga dansturer utropade av en mycket enveten skäggig herre som kallade sig kåler. Men så fort jag fick hennes lilla vänsterhand i min högerhand då tyckte jag att det här var något att lära sig för oss gemensamt - och på den vägen blev det.
Jag minns hur vi dansade ihop med andra och blev ett ”Järngäng” – sammansvetsat av de första knepiga basic- och mainstream-kålen som övades var vi än var. Ingen golvyta var för liten för att vi inte skulle ställa upp oss i en skvär och dansa runt. Där var någons villavind, där var vår egen trånga hall, där var guldbröllopskrogen, där var SPF-och Odd Fellow-lokaler, och där var utomhus på kullersten och asfalt och en och annan skranglig dansbana och t.o.m. en födelsedagsdans med tårta och många gäster
Jag minns hur vi övade hemma på köksgolvet – med kylskåpet fullklistrat av de svåraste kålens definitioner. Det gällde att hålla oss uppdaterade! Ja, vi till och med gick på kurser arrangerade av andra klubbar och hur vi travade upp i Plus- och A-formationer
Jag minns hur vi med bävan besökte andra klubbdanser och Ericssons årliga ”Jamboree” där proffsiga skvärdansare i färggranna kläder virvlade runt oss och lärde oss ett snabbare tempo. Med beundran kikade vi in i den allra heligaste vrån där C-dansarna höll till och dansade långt över vår egen förmåga.
Jag minns att jag en gång satte ut hakan och nämnde något om att musiken var ibland lite besvärande. Men det fick jag naturligtvis inget gehör för. Jag har med tiden suckande förstått att den är helig och det får väl en helt vanlig omusikalitet acceptera eller….?
Jag minns att vi reste land och rike runt och fann att det vi lärt oss under det gångna året var helt dansbart när vi mötte utsocknes dansare. Först och främst till Böda – skvärdansens högborg på Öland, där Ingrid och Gösta Toreld härskade med omväxlande blandning av kulturella utflykter, skvärdans med världsberömda kålers och glada fester – ibland var vi där i flera veckor. Vi reste till Sundsvall och dansade på Norra Stadsberget, till Klövsjö där vi dansade utför skidbackarna, Till Norge och vännerna där. Ja, vi reste en sommar till Polen och skvärdansade i Dansens hus i Danzig
Jag minns många kära vänner och sorlet från många glada jul-och vårfester fyllda av spex och underhållande tragisk- komiska sånguppträdanden och charader.
Jag minns slutligen hur jag började om från början förra hösten i en nybörjarkurs och känslan att än en gång få uppleva de första trevande basic-kålen och lära känna än en gång ett nytt sammansvetsat ”Järngäng” och att då som nu var och är kaffepausen väsentlig för gemenskapen
God fortsättning i skvärdansens virvlar alla kära husqmedlemmar i ytterligare tio år önskar
Husqus Anonymus Finis




Nybörjarkursen april 2007

1 kommentar:

  1. Far!
    Det är verkligen mycket att minnas från danssvängandet. Vi följde dig och Mor i alla turerna och vet hur mycket dansen och vännerna betydde för er. Och nu har du skrivit både fint och med humor om alla dessa år. Det blev många upplevelser i ert liv tillsammans.
    Nu kan du ta skvär-krönikorna och länka in dom på bloggen på ngt sätt.
    En jättekram till både dig och Mor från Anna

    SvaraRadera