Translate

2007-03-05

Åter hemma från Egypten!




Jaha, nu har jag kommit hem från egyptenresan. En helt otrolig resa av absolut högsta klass. Min önskan om att resan skulle bli en historielektion har överträffats med råge. Det har varit en stor upplevelse att på detta sätt få resa genom hela Egypten från norr till söder och uppleva hela dess forntid och i ngn mån dess nutid.
Jag tänker inte skriva en reserapport dag för dag utan endast då och då återkomma med en och annan episod från resan. Resrutt och program finns på Nimbus Resors hemsida: http://http://www.nimbusresor.se/
Ressällskapet - ingen nämnd och ingen glömd bestod av 20 st ivriga, glada, intresserade, omtänksamma, trevliga ……och slutligen sista dagen mycket nöjda damer o herrar – och jag trivdes storartat i deras sällskap. Reseledarna med Pontus som primus motor i spetsen var skickliga, kunniga och förmedlade sina kunskaper roligt och intressant. Tack Pontus för denna resa som du så skickligt arrangerade!!!! Jag njöt mycket av hur du kunde berätta! Du gav mig en ”riktig upplevelse- och äventyrsresa” ner i den egyptiska forntiden. Vi reste och bodde mycket komfortabelt – ja, lyxigt på Hilton, Sheraton och fartygshotell
Jag har tagit över 400 bilder med min kamera som jag hoppas jag kan göra ett bildspel av på en CD om nu ngn skulle vilja ha.

Nu när ni läst förutsättningarna så kanske en episod skall berättas:
Redan från första dagen blev vi mycket ”strängt” tillsagda av Pontus, reseledaren, att vi inte skall låta os ”förledas” av Kairos alla tusentals försäljare utan avvakta bättre och lugnare inköpstillfällen i Luxor. Helt övertygade om att vi verkligen inte skulle falla för frestande anbud traskade Ronald och jag 3:e resdagen ut från det stora Kairo museet med alla dess skatter för att hitta ett Internet café. Men först måste vi ta oss över Kairos mest intensivt trafikerade trafikplats. Att där försöka ta sig över tvärs igenom den otroligt täta och snabba fordonstrafiken – målade övergångsställen saknas mestadels eller nonchaleras helt - fordrar stort mod och snabba ben. Vi hade fått lite instruktioner hur man gör – men ett vågspel är det.
När vi stod där vid trottoarkanten och tvekade kom en medelålders gentleman fram till oss och erbjöd sin hjälp. Med honom som murbräcka banade vi oss ut i det 12-filiga vimlet av bilar som kom emot oss från ett tiotal olika håll som alla koncentrerade sig att dela på vår lilla tremannagrupp. Lyckligt framme på andra sidan halade jag fram en 1-pundsedel för att tacka honom för hjälpen vilket jag lärt mig att man skall göra. ”Åh nej, ”han skulle minsann inte ha ngt. Det var ett nöje att hjälpa till. Han sa att han var artist, konstnär och professor och bedyrade att han ville oss allt väl och att ”jag var en far för honom” och gjorde i samma veva Ronald till sin bror. Samtidigt frågade han vart vi var på väg och fick veta att vi sökte efter ett internetcafé. Jodå det skulle han visa oss var det låg. Men sa han ”just nu är det stängt och öppnar om 20 minuter” varför han föreslog att han skulle få bjuda på en kopp kaffe eller te alldeles runt hörnet. Han föste oss raskt in i ”ett hål i väggen” där han hade en smyckeshop – egen produktion naturligtvis - och en trappa upp till sin ateljé där han bad oss sitta ner. Sonen kom efter med ett glas hett te. Nu skulle vi få titta på hans konstnärliga alster – mest faraomotiv tecknade på papyrusblad – äkta sådana naturligtvis och alla signerade med hans namn. Eftersom jag var hans ”fader” ville han så gärna att jag skulle få ett eller flera blad. Blåögd som jag är fastnade jag för två blad – ett med motiv från min favoritfarao Echnatons familjeliv med hustrun Nefertite och sex döttrar. O, han blev så glad att jag tyckte om dem. Försynt erbjöd jag mig att ändå få betala ngt för dem – varvid han snabbt meddelade att ”dottern skall gifta sig ikväll” och att han måste stå för bröllopskostnaderna och höjde mitt bud till 500 LE. Det blev lite pinsamt men Ronald ingrep och som ”räddande ängel” bjöd 300 LE Mannen suckade och stönade. Men vi stod på oss och sa att nu var det dags att söka upp internetcafét. Det borde vara öppet nu. Med två papyrusblad i en papprulle och 300 LE fattigare tvingade vi oss ut ur hans shop och fick en obestämd anvisning i ngn riktning var vi kunde finna ett internetcafé.
Detta var ett prov på egyptisk försäljningsteknik av högsta klass! Han hade nog spanat in oss redan när vi stod ute på trappan till Egyptiska Museet.





3 kommentarer:

  1. Ja du morten jag ler än i dag åt detta minne, hur grundlurade vi blev av denna gentleman. En såsn histori måste ändå finnas för att resan skall betraktas som lyckad, och du fick (300le) ju dina bilder.
    Och vi lärde oss mycket av detta så nu var det tvärstopp för att falla i nya fällor.

    SvaraRadera
  2. Jag ler också gott. Ni fick ju i alla fall en trevlig försäljare som hjälpte er över gatan, prat om det ena och det andra (om än kanske osant) och så fina bilder. Ibland får man betala ett "turistpris", men det är OK om kommersen görs under trevliga former istället för av attackerande försäljare som man helst vill freda sig emot.

    SvaraRadera
  3. Hahaha ni kan verkligen inte konsten att pruta!!! Men ähh han blev säkert hur lycklig som helst, ni betalade säkert hans månadslön....

    VÄLKOMMEN HEM!!!

    KRAAAAAAAAM

    SvaraRadera