Sirius Liam Patrik

Sirius Liam Patrik
Det är jag det. I lördags döptes jag i Ängskyrkan hemma i Tumba. Så fick jag då äntligen ett namn på riktigt. Precis som mina tre äldre syskon så blev även jag uppkallad efter en stjärna – Sirius, huvudstjärnan i Stora hundens stjärnbild. Det var mycket trevligt i lördags när jag döptes. För en gång skull var det jag som var medelpunkten och själv tyckte jag att jag skötte mig finemang. Mycket folk hade kommit. Mormor, Farmor och Farfar, Mostrar flera stycken, Farbröderna med tant Pernilla, Gammelfaster Kajsa och naturligtvis Gammelmorfar. Och många andra.
Tyst och intresserad bars jag fram av min gudmor Pernilla, väninna till min mamma och min gudfar Joakim, kusin till min pappa. Pappa läste något som var viktigt att känna till. Sedan fick storasyster Mira hälla upp vatten i det vackra silverfatet på dopfunten och det gjorde hon utan att darra på manschetten. Det var rysligt spännande och hela församlingen följde med spänning vad hon då gjorde i stundens allvar. Sedan tog farbror prästen hand om mig och höll mig i ett stadigt grepp så jag trodde han skulle doppa hela huvudet i silverfatet och talade om vad jag skulle heta. Med orgelspel och lite sång avlutades det hela – vår lilla fina familjehögtid som någon sade att det var. Tack för att ni alla var med!
Sedan var det ett himla blixtrande och plåtande och jag kände att det var gott att få vara i centrum för så mycken uppmärksamhet. Sedan bjöds alla på kaffe och kakor och det blev mycket pratande. Själv hamnade jag i min lilla korg på golvet och kände mig kanske lite övergiven. Men då kom Morfar Morten fram och lyfte upp mig och jag fick sitta i hans knä vid bordet och då blev det skoj igen så jag nästan kiknade av skratt – Också berättade jag för honom vad han kunde skriva i sin blogg om den här dagen.




PS:. Från jorden sett är Sirius den klarast lysande stjärnan (bortsett från solen). Sirius ligger 8,6 ljusår från solen och är därmed en av de stjärnor som ligger närmast jorden.DS

Två Tjejer - Wow

Jag skulle vilja presentera två frejdiga, rödhåriga o fräkniga tjejer– lite äventyrliga och mycket modiga rättframma tjejer i 17-årsåldern som jag är mycket stolt att jag känner. De har båda låtit tala om sig här i min blogg.
De är ganska lika i utseende och sätt när de här nedan poserar framför kameran
Det är bara det att det är 99 år mellan de två bilderna – men de hör ihop på ngt sätt!














Fröken Maria Stenberg, 17 år – präst- och bondjänta från
Rölanda på Dal. Här klättrande i fjällen kring Ammarnäs
1907. Blivande Mormorsmor till Cecilia här nedan



Fröken Cecilia Olsson 17 år – gymnasist från
Grebbestad och djärvt klättrande i mast och rår på
segelfartyget T/S Gunilla ute på Biscaya 2006 när
hon inte som här slår klackarna i taket på
”Tjamps Elajsas” i Paris.
Barnbarnsbarn till Maria här ovan

PS Av Marias 32 barnbarnsbarn är Cecilia den enda som är
"dotterdotterdotter" till Maria!!! DS

Tjoho världen!

Cecilia Sjöfararen anropar oss från Antwerpen och Paris där hon slår klackarna i taket ute på "Tjamps Elajsas" och käkar Pain du Chocolate
2006-10-17 16:24 Antwerpen, Belgien
Tjoho världen!ursäkta min försening, men jag har varit busy som bara den... Antwerpen, been there done that. lagom lattjo. kom dit på lördag runt middag, så vi hade en kväll ute på stan. sprang runt och kollade läget, himla stor stad.
På söndagen hade vi en friidrottstävling, HKF-pokalen. (har ingen aning vad det står för, kanske nått med Handboll Kan Försvinna.. :P ) men jag var himla aktiv och njöt som en smörboll i vårsolen. satte personliga rekord i alla grenar tror jag. jag slog i alla fall mig själv sen förra året. det var stående höjd (1.10 m) stående längd (2.50m) 60 meter (8.8 sec) och kula(8.55 m) och självklart fick jag mest poäng av alla på båten när Benny Djup (våran agent i antwerpen) hade räknat ihop alla poäng. visst det var olika poängsystem för tjejer och killar, men jag hade ändå runt 2600 poäng så numera är jag stolt medlem i 2000poängsklubben. fick ett himla snyggt snappsglas (?) som bevis på det. Senare på dagen spelade vi fotboll mot några andra fartygs-besättningar, det gick väl sådär...
På måndagen åkte vi till Bryssel och verkligen alla som hade varit med i friidrotten hade en fruktansvärd träningsverk. det var riktigt kul att se hela klassen försöka se så oberörda ut när vi gick runt i stan. vi åkte tåg dit och började sedan på ett lobbyingföretag West Sweden och det var himla supedupertråkigt. kunde varit intressant, men han hade en presentation som passade kommunsnubbar och han berättade inte förrän i slutet vad en lobbyist gjorde. Fråga mig inte om vad det är, jag satt mest och tyckte synd om mig själv och min träningsverk. Sedan hade vi liten lunchpaus och sedan gick vi till europaparlamentet. det var tufft. värsta säkerhetskontrollen för att komma in. väl där fick vi en föreläsning som var intressant, men snäppet för lång. efter det en rundvisning på stället. tidigare år har alla kostymsnubbar varit i strasbourg när DSG besökt byggnaden, men i år var alla där, fast de gömde sig rätt bra. sedan gick vi runt på stan och käkade belgiska våfflor och kollade på den här kissande pojken (som var himla liten tycker jag) och köpte födelsedagspresent till Boris.
Tisdagen ägnade vi åt geografiarbete i Charleroi. det är en liten industristad och våran uppgift var att ta reda på hur det hade varit där tidigare år och hur det såg ut i dagsläget. en väldigt grå stad, men vi hade det ändå rätt trevligt. vi sprang runt och försökte hitta kommunhus, bibliotek, turistinformation... det tog hela dagen i stort sett. rätt nöjd ändå, pratade franska rätt mycket. sedan på kvällen var vi ute i Antwerpen och firade Boris som fyllde år. det var trevligt.
Onsdagen var vaktdag, rätt slapp, men vi hade ett träningspass på kvällen. lite röra på dököttet. jag hade gjort världens bästa byte med Matthias i byssan. han hade fått erbjudandet att åka till Rrotterdam med HKF och spela boll så han frågade om jag kunde gå in i byssan för honom i ca 3 timmar. då sa jag visst, om du tar min landgågsvakt i natt (skulle egentligen ha suttit mellan 3 och 5) rätt nöjd, för då kunde jag sova ordentligt och vakna nästan utvilad på torsdagen.
Gick upp 0500 (!!) för att sedan traska bort till Aantwerpens centralstation och ta tåget till Paris tillsammans med Gustav vid 0615. världens grej! vid 0830 var vi i paris, Frankrikes huvudstad! och det på skoltid!! kan det bli mycket bättre?herregud vad nöjda vi var när tåget tuffade in mot paris och vi sa, jaha, nu har de uppställning där hemma på båten och vart är vi snart? jo i Paris. det var grymt tufft. både jag och Gusav har varit i Paris innan så vi sa det, det enda vi vill ha ut av dagen är att äta pain au chocolate. sedan hann vi även med eiffeltornet, triumfbågen, notre dame, montremarte, pont neuf, les halles, champs élysee... och även att träffa gustav kompis hann vi med. Hon bjöd oss på lunch och det var rätt skönt att komma hem till henne och få lite hemkänsla.sedan sprang vi runt på stan igen. vi tog tåget hem och var hemma på båten igen vid 22.30.
Dagen efter lämnade vi Antwerpen och gungade över kanalen till Portsmouth. det gungade rejält kan jag berätta. Det var sista seglingen som 12-4 vakt också, lite sorgligt, för våra vaktledare har varit så himla bra att det knappt är sant. det ska bli surt att byta vakt, men 4-8 vakten är rätt skön. sova och äta är typ det enda du gör på den vakten. det är lite jobbig stämning ombord. alla är lite halvt deprimerade. lite trist. jo vi hade hagel i Antwerpen när jag satt landgångsvakt och det var nog det roligaste på länge. stört stora hagel som gjorde skitont när de träffade fingrarna. tur att man har stora seglarstället att ta på sig.. Jo, tror att det snart kommer upp bilder från Antwerpen på hemsidan (www.dsg.nu).. hehe, det är inte jag som har valt ut dem, men man skulle kunna tro det. där kan ni se en aktiv person. eller snart kan ni det.annars är det väl bara att säga, thank you for listening, over and out. puss c.
tillie_dg

CinemAfricas Filmfestival i Stockholm

10-årsjubilerande Sällskapet CinemAfrica bjuder på en välkryddad filmfestival med film från 16 afrikanska länder – Marocko, Burkina Faso och Madagaskar är bara några exempel. Filmerna visas på biografen Zita och Moderna Museet.
Se vidare på deras hemsida: http://www.cinemafrica.se/
Hårt engagerad i denna filmfestival är dottern Anna som genom sina många resor i tjänsten till Afrika är en varm afrikavän och en av initiativtagarna till det 10-årsjubilerande sällskapet CimemAfrica. Idag ledde hon en filmvisning på biografen Zita för ett par hundra elever från några skolor här i Stockholm. Hon berättar att i år erbjuder CinemAfrica lärare och elever möjlighet att se afrikansk film. När barn och ungdomar får tar del av afrikansk film får de en mer nyanserad bild av livsvillkoren i Afrika. När de sedan diskuterar tillsammans med kamrater och lärare med hjälp av sällskapets filmhandledare, upptäcker de dessutom hur mycket som förenar barn och ungdomar världen över.
Jag är mycket stolt över hennes engagemang och skall i morgon och på söndag se två filmer som hon valt ut åt mig.

17 oktober - en Minnesdag

Den 17 oktober var alltid en viktig dag för min lilla familj antingen vi bodde på Skåpvägen i Gubbängen, i Vinkeltået eller på Kungsvägen i Sundsvall, Repslagargatan i Luleå eller slutligen på Norrbackagatan i Stockholm. Den 17 oktober var Mor Majs födelsedag!
Jag citerar här ur min MM-krönika ett brev från Maj till hennes svärmor den 25/10 1951, där hon berättar om sin födelsedag i Sundsvall. Låt höra:
Käraste lilla Fami!
Ännu en gång en riktig k-r-a-m och tack för den ljuvliga presenten, det ” flors-tunna”, som Bibi kallar det. Du kan inte ana hur mitt i prick du träffade även denna gång. Du har en underbar förmåga att välja presenter, jag känner mig alltid överlycklig efteråt. Det var så roligt att prata med er alla o jag berättade väl allt det jag skulle skriva om här (den eländiga telefonen som alltid fördunklar krönikörens arbete!!!!). Morten o Anna var så ”goa”, när de kom in på morgonen enligt tradition utklädda, Anna hade basker o halsduk o var festlig värre, kånkande på stort, fyrkantigt paket, son visade sig innehålla en brödrost……
Ja, det var nog mest praktiska ting som blev födelsedagspresenter i familjen – t.o.m. en gång - påstår hon – att hon förärades fyra vinterdäck!!! Troligen var det dags för ett däcksbyte inför norrlandsvintern just då. Men det finns sparat travar med kärleksfulla teckningar till lilla Mor från hennes barn.
Nu kan jag bara sätta en ros vid hennes grav – men födelsdagsstaken med de smala ljusen tänder jag för henne idag precis som alla gånger förr.

Några bilder Orionteaterns föreställning Fusk

I dag träffade jag Martin Skoog som har fotograferat Orionteaterns föreställning Fusk som jag berättade om i min föregående blogg . Martin tipsade mig hur jag skulle kunna hitta hans bilder på nätet och här är några av dem från denna hissnande teaterföreställning:
Klicka på bilderna så förstoras de!

Från Lars Rudolfssons cirkusteater till Cecilia Sjöfararens landkänning

I går kväll var jag på Orionteatern och såg en föreställning som kallas FUSK som kanske kan tydas med Fenomenal Uppvisning Styrka Kraft.
”En svävande nycircusföreställning med livemusik” var det!
Hur otroligt lätt de lekte med sina kroppar i de olika scenerna från början till det fantastiska trapetsnumret i slutet. Och musiken o sången som följde alla rörelserna så väl. Tänk om man kunde filma hela föreställningen för att bevara den – en sinnrik, vacker, rolig, lekfull och spännande teater. För visst är detta teater – stor teater - i Shakespeares anda. Här behövdes inga hörapparater för att uppfatta budskapet!!
Bravo Orionteatern och Bravo Lasse Rudolfsson och Bravo alla hans scenkonstnärer!!!!
Gå och se och häpna!

När jag kom hem ¨på kvällen fick jag i en reserapport läsa om vad en ung svensk gymnasist från det Seglande Gymnasiet gjorde en kväll när hon gick i land i Portsmouth och den rapporten vill jag inte undanhålla mina läsare. Dessutom finns det ett samband mellan ovanstående teaterhändelse och ”hoppilandkallan” i Portsmouth – Cecilia Sjöfararen är systerdotter till Lasse och jag är omåttligt stolt över vad de uträttar och att få vara släkt med dem.

Cecilia Sjöfararen berättar:
2006-10-08 23:01 Fareham, Portsmouth, Storbritannien
Liten Parentes
Tjohoo världen!! innan jag berättar om min vistelse i Antwerpen (och även i Paris!!), som jag ska skriva ihop när jag har tid, så vill jag bara berätta att nu sitter jag hos en engelsk familj i Fareham (tror jag att det heter) som ligger precis utanför Portsmouth. jag och Ella är här idag/inatt och kommer tillbaka till båten imorgon. Det är rätt schysst grej att vara här. Man vet inte riktigt hur lyckligt lottad man är. Det är en sådan himla skön grej våran skola.
Har inte så mycket mer att berätta, jo vi har ju ätit världens kanonmiddag. rostbiff, ungsrostad potatis, "greavvy", yorkshire pudding, kokt graving, kokta grönsaker, bla swede, christmas pudding, fruktsallad och självklart ost och kex och engelskt te. Liten kul grej är att i dag åt jag en likadan osy som jag åt i paris förra torsdagen :P . rätt schysst.
Jag tror att mamma kanske kan lägga upp en bild från Paris som hon förhoppningsvis fått på mejlen. mina bilder därifrån ligger på min dator på båten, ska försöka få upp några bilder när jag har connection med den datorn.
Nu ska ja se på brittisk såpopera. Ursäkta att det blev så hafsigt, känner mig lite jobbig bara som sitter uppe på deras internet istället för att socialisera med den engelska världen..
puss på er och lev livet!

Någon bild från Paris har vi ännu inte sett. Men vi ser fram emot vad en ”hoppilandkalla” gör i sjöfartsstaden Antverpen och hur hon kom till Paris – seglade de uppför Seine?