När någon gör en resa har han mycket att berätta

I skrivande stund är jag nu ute på Annas och Olles landställe och hamrar på en gammal dator som står här. Ute hamrar regn och rusk men inomhus är det varmt och gott – tittar på TV och läser böcker. Här finns det gott om gamla deckargodingar. Jag är ensam, värdfolket är i Italien på en kortresa och kommer hit ut i morgon. I går sken solen och det blev riktigt hett trots stormblåst. Då hann jag med att göra lite nytta och tog fram gräsklipparen som jag lyckades starta – och sedan raka rör på de stora gräsytorn. Men finliret mellan buskar och rabatter hoppade jag över. Maskinen har blivit lite tyngre på senare år att hantera.
Jag har tittat på mina två gamla cyklar som står härute – men jag förstår att de numera bara är skådebröd för mig. Men tänk om jag skulle grensla min fina orangeröda, artonväxlade Mountain Bike som jag köpte som nybliven pensionär för 17 år sedan och nu susa utför nedförsbackarna – härligt – men så finns uppförsbackar och då trillar man väl av när orken tar slut eller vinglar av vägen. I sommar får jag i stället ägna mig åt att på kartan följa dottern Kajsa som med sin Ronald susar på cykel nerför och uppför de väldiga Kasselbackarna på väg till Barcelona… och kanske lite till? Varför inte Gibraltar – en verklig Europatour. Följ deras resa på www.simplesite.com/cyklisterna. De startar den 3/6 och planerar att vara ute i 6 veckor. Spänstigt – Tänk om jag var 17 år yngre!!!!! Ja Ronald är iaf nu snart 61 år!!!!

För att titta lite bakåt i tiden så reste jag till Åmål av alla ställen i förra veckan………
18/5 mot Åmål i en glest besatt långfärdsbuss. Vädret - regntunga skyar. Jag skall besöka Ulla o Gunnar Björkman. Gunnar är en nyfunnen systerson som jag berättat om i min Familjehistoria. Vi träffades första gången i somras i Stockholm och nu är det dags för ett returbesök.
Bussresa – javars – men varför i all världen hade jag glömt den där uppblåsbara halskudden som är så skön att vila huvudet mot?

Erik Gunnar Björkman är son till min halvsyster Inga som jag hittade under mitt arbete att upprätta en familjekrönika. Inga är mitt äldsta syskon. Hon föddes med noteringen ”fader okänd” 1909 i Sorsele. När min Mor som nygift, 21 år gammal, 1910 kom upp till sitt nya hem i Lycksele förmådde hon min Far att erkänna barnet som sitt och hämtade det från Sorsele. Lilla Inga blev familjemedlem och familjens första barn och växte upp under några år tillsammans med sin halvbror Gunnar i Lycksele. När sedan nästa syskon, Bibi, var på väg 1913 började min farmor och några till i släkten Björkman att dra i några trådar. En bror till min farfar - omgift med ung fru – var barnlös. Det fanns gott om barn i Lycksele av det björkmanska blodet så man tyckte väl att lyckselefamiljen skulle kunna dela med sig av sitt överflöd och avstå ett av sina barn till den 50-åriga farbrodern och hans unga fru. Så gick det till. Inga lämnades ut och nämndes inte mer i vår växande familj. Min tro är att denna omflyttning av ”hennes lilla ljuslockiga Sorseletös” var helt mot min Mors vilja. Hon talade aldrig med oss syskon om denna händelse - ”locket var på”.
Men hemma hos Ulla och Gunnar i Åmål berättade vi mycket ”familjehistoria” och dunkla minnen klarnade.
Gunnar driver tillsammans med ett gäng likasinnade ideellt ett ”Indstrimuseum” - en gammal verkstad – där tiden verkligen stått still i 100 år – ”Thorstenssons verkstäder” som tillverkade den tidens jordbruks-maskiner av hemmagjorda bearbetningsmaskiner som via repdrift drevs av en råoljemotor. Innanför verkstadskontoret bodde fabrikör Thorstensson med fru och åtta barn i ett rum och kök – allt, ja allt, bevarat i minsta detalj!
Så tittade vi naturligtvis på akvedukten vid Håverud – ett jättelikt ”finmekaniskt ingeniörsarbete i stålplåtar hopfogade med tiotusen nitar” - och åt lunch på Dalslands Gästgiveri långt inne i sjumilaskogen vid en av de många sjöarna.
Ja det här blev en långblogg – men ”Wenn jemand eine Reise tut, er hat viel zu erzählen” som det stod i den kära Tyska Grammatiken – också anno dazumal – under § ”användandet av als och wenn” – om nu någon kommer ihåg den.

Bilderna: Lyckselefamiljen 1911 och från Åmål med Gunnar o Ulla

Fadäser

Veckans kommentar: "- Din syster, hon är vacker hon. Hon har utsidan. Men du Millan, du har insidan". Morfar ger mig en komplimang utan dess like
Carro said...
MOOORFAAAAR!!!! Vad i allsin dar är det jag hör??!???!? Att jag inte har nån insida, utan att endast Camilla besitter en sådan?!?! Nä nu! Ibland ska man hålla inne med vad man tycker....!!!

Ja, hur ”satan i gatan” ( som jag såg att ngn hade skrivit häromdagen) skall jag förklara ovanstående där jag ordentligt blir tagen i örat och uppläxad av mina två mycket vackra och underbara barnbarn C + C.
Jag försöker med ett: ”Jag är felciterad” med den förhoppningen att stormen bedarrar. Ev förklaringar i detta läge tror jag bara förvärrar situationen. För ordningens skull kan jag tillägga att bägge barnbarnen är försedda med både in- och utsidor och att jag är en stor beundrare av dem – barnbarnen alltså!!!

Tyvärr är det så att ytterligare en fadäs av mig måste tillrättaläggas. Häromdagen uppvaktade jag i min blogg barnbarnsbarnet Vega som fyllde år - tre år skrev jag – oförlåtligt. – Morfar Morten (som jag kallas i den familjen eftersom jag bara är morfar till pappa Mattias) – borde veta bättre!!!! Den unga damen fyllde fyra år – ja minsann inte en siffra rätt – usch – men hon har förlåtit mig med ett gnistrande leende.

Grattis Frida och Vega

I lördags var det hojtigt värre här hemma hos mig. Bloggjubilaren Camilla har under en blixtvisit i Swedala ockuperat min lägenhet och passat på att bjuda in ett antal väninnor att fira väninnan Frida som fyllde 21 år i en s.k. förfest innan de begav sig ut i nattvimlet på ngn nattklubb. Det var verkligen ett glatt gäng unga vackra damer – märkligt nog tre syskonpar!!! Som nu fyllde mitt vardagsrum med prat o skratt. Nu så här efteråt skulle jag önska att jag haft ngn sorts inspelningsapp med dold mikrofon så jag nu kunde relatera samtalet som naturligtvis var av högsta klass och dignitet. Det blev riktigt tomt och tyst när de hade gått.

I början av veckan var nya datorn på läkarkontroll några dagar vilket skulle kunna föranleda storstädning av mitt kombinerade arbets- och sovrum vilket faktiskt skedde. Sedan kom den nya ”vännen” tillbaka uppfräschad, arbetsvillig och slutligen upphängd och fastsurrad på plats

under skrivbordet.
När detta har skrivits färdgt skall jag klä mig fin och gå på födelsedagskalas hos mellanbarnbarnet yrvädret Vega som fyller tre år. Jag uppvaktar henne tillsammans med Camilla med en rosa hängsleklänning och en liten näpen väska där vi lagt en portmonnä och ett halsband som tillhört hennes Mormor Maj.

Sådärja…

…nu har jag tagit avsked av min gamla PC-processor av märket Compaq. Tack för lång och trogen tjänst. Du har varit som en vän för mig under långa ensamma kvällar. Men allt vad jag skrivit i Dig under årens lopp har jag nu under dessa våra sista gemensamma dagar komprimerat och fört över till Din 80 GB-disk som jag nu genom en operation i Ditt inre avlägsnat och tagit med mig för inmontering i Din efterföljare. En del av dig finns därmed kvar i min nya dator - en kraftfull historia i borstad stål - lite oregerlig så här i början då den envist vägrade utföra vissa program varför jag nu i kväll måste gå till datadoktorn med den för konsultation och åtgärder så snart jag skickat denna blogg.
Jag blir alltså utan dator ett par dagar och för att inte behöva känna mig ensam och sysslolös - kanske, kanske kan det vara på tiden att så här i vårljuset tvätta några fönster och kanske, kanske damma mina bokhyllor. - Ja vi får se vad som händer - alla mina trogna bloggläsare kommer att bli underrättade.

I söndags hade jag stämt möte med min cyklande barnfamilj ute hos Mor Maj där vi hade picknick i gröngräset. Kajsa o Ronald berättade att de i sommar skall cykla till Barcelona och kanske vidare till Gibraltar. Så här ser de ut i all sin cykelstass.Det blir ngt att rapportera om i sommar!!!