Västkustskt i juni 2008 – del 1

Från studentmottagningen på Stenpiren i Göteborg
Tog tåget till Göteborg där jag mottogs av Agneta och Stefan. Mötet med Agneta var kärt men kort då hennes arbete kallade. Stefan som nu skulle bli min chaufför till Rossö och jag tog oss i gatuvimlet ned till ”Stenpiren” där en jublande studentkull från det seglande gymnasiet på Öckerö landsteg och möttes av anhörigas kramar, blommor och presenter. Min Cecilia Sjöfarare var en av dem
Efter ”Stenpiren var det Rossö som gällde och dit kom vi efter en lång och trafikmödosam bilresa.


Från studentskivan i Grebbestad

Det var ett sommarfagert sällskap som samlades under partytältet i villan i Grebbestad för att fira husets student. Jag saknade husets äldste son som nu var ute och seglade. Men yngsten Martin var där huvudet högre än de flesta och naturligtvis Mor och Far som dukat fram grandiosa smörgåstårtor och ros prinsesstårtor när husets prinsessa skulle firas med tal av bl.a. prinsessans Gudmor och Gudfar.
Så här berättade jag:
Cecilia Sjöfararen har jag kallat dig!
Vittbefaren lättmatros nu hemkommen från de sju haven. Tre resor har du redan gjort – kämpat med tackel och tåg i atlantiska stormar och karibisk stiltje medan du pluggat algebra, geometri, språk och all annan gymnasiekunskap som gett dig höga vitsord och betyg, Dessemellan har du skrivit fantasifulla och hänryckande resebrev. Vi vanliga landkrabbor avundas och beundrar dig för dina äventyrsresor!
Låt mig berätta en liten familjesaga. - det är ju min uppgift när jag kommer på släktkalas – denna gång om äventyrliga resor:
För hundra år sedan resta en äventyrlig präst- och bondjänta som 17-åring från hemmet i Rölanda prästgård i Dalsland norrut upp till Sorsele i Lappland – en lång och obekväm och inte så lite äventyrlig resa med 100 mil skrangligt tåg och 30 mil hästskjuts för att läsa med kyrkoherdens barn.
Kyrkoherden hade ämbetsplikt att till midsommar hålla gudstjänst för samerna i Ammarnäs beläget ca 9 mil väglös terräng norr om Sorsele. Transportmedlet var båtar som roddes uppför Vindelälven av inhyrda roddarlag och som drogs med handkraft förbi de mäktiga Järnforsarna – en resa som tog flera dagar och nog så äventyrlig och strapatsrik för Rölandatösen Maria som nu tillsammans med kyrkoherdens hela hushåll följde med upp till Ammarnäs. Där vid den berömda ”Potatisbacken” mötte hon en ung jägmästare från en lärarfamilj i Stockholm med känt resultat - 6 barn, 12 barnbarn, 32 barnbarnsbarn och ett otal bbbb.
Maria/Maj Björkman blev din mormorsmor. Vet du förresten att du är unik. Du är den enda tös i hela vår storfamilj som är dotterdotterdotterdotter till min mormor Agnes Stenberg – kyrkoherdefrun i Rölanda och mor till Rölandatösen.
40 år senare reste en annan äventyrslysten ung flicka med studentmössan på svaj. Denna gång till Paris. Kriget var slut och Europa lockade – din mormor MarieLouise – blivande journalist och författare – också med många hemskickade och kryddade reseberättelser
Så har vi en tredje Maria – lilla ”Krusidull” som nyfödd reste till Rossö och där nyfiket och intresserat tog efter de äldre mariornas stil och charm – din mor Maria som efter vad jag nu förstår varit en drivande kraft bakom ditt makalösa sjöfareri och mycket annat för din uppväxt och utbildning.
Kära Cecilia! Jag har här i min hand en DVD-skiva med
”Familjehistorien” som en gång skickades ut till de tolv barnbarnen f.v.b. ner i generationerna nu kompletterad med en del tilläggsberättelser och fotografier och alltså mogen för ett nytt utskick.
Samlat datorarkiv kring ”Familjehistorien”
Cecilia, jag skulle vilja att du gör ett försök och tittar på detta dokument för en eventuell fortsättning………..
Det kommer att finnas mer att berätta om oss Ta god tid på dig att fundera!
Under tiden önskar jag dig all lycka och välgång för framtiden!!!!




Vänsterklicka på collagen så förstoras de!