Translate

2008-06-30

En resa i svunnen tid och rum - Del 2


Så här berättar kontraktsadjunkt Hjalmar Ahlner

Till kyrkhelgen i Ammarnäs nio väglösa mil från Sorsele reste i midsommartid hela överheten d.v.s doktorn, länsman, jägmästaren och prästen. Resan tog sex dagar helgens två da­gar inräknade. Den gjordes tillsammans med Erik Svensson som var kyrkoherde i Sorsele från 1898 till sin död vintern 1908.

"Näverkontarna tas fram. Soltorkad renbog, smör, limpa, tunnbröd, skinka, ägg, köttbullar samt socker och kaffe stuvas ner. Bredvid kontarna står kaffepetter bredbent och sotig.
Allt föres ned i Ammarnäsbåten, en ryslig tvåroddarbåt. De vana roddarna läg­ger ut med kraftigt porlande årtag. Båten glider uppför den stilla älven. Bakom kommer en tvåroddare, det är länsman med sina roddargubbar. Ännu en tredje båt sticker fram nosen. Även i den glänser uniformsmössor. Det är jägmästaren. Någon ser doktorn komma stegande till sin båt. Från nästan varje by och nybygge fara båtar upp mot fjällen till lapphelg. Båten skrapar mot stranden.
Rast vid vitknösens fot. Kaffepetter puttrar. Ressällskapet lägger sig till bords vid kaffebord dukat bland blommande ljung. Rodden fortsätter. Om en stund lägger båten till vid stranden. I närmaste stuga skall ett barn döpas. Ringningen sköts av gammklockarn i Sorsele, Bernhard Åström som också följer med på resan och leder sången.
I gården längre upp under det branta berget längtar en gamling efter nattvarden. Även doktorns, länsmans och jägmästarens båtar gör uppehåll här och där för förrättningar.
Himlen mulnar. Regnet duggar, ökar, strömmar och piskar händer och ansikte. Landkänning. Sofi i Sörberga bjuder på grädde ur trätråg. Någon berättar att Sofi om vintrarna selar sin häst och far ut på timmerkörning i skogen, och när det arbetet tryter far hon som forkarl till Bastuträsks järnvägsstation, en fyrtio mils resa.

Utmed Gibmovares lodräta ättestupor fortsätter färden. Framför ligger Vännäs kulliga klack. Ivrigt har våta, frysande resenärer spanat efter hus. Nu är man framme. En brasa flammar i den öppna spisen. Helgfirarnas kläder upphängas till tork. Fläskpannan fräser och kaffepannan har fattat nytt mod och spottar över­modigt i spisen. Välbefinnandet återvänder. Följande dag är det uppehållsväder. Med nytt mod lägger roddarna ut från stran­den. Vid sjöns ände dånar Gillesnuoleforsen. Vid kapellplatsen sova sex lappmän den sista sömnen. Forsen är svår. På en väg av utlagda runda kavlar drages båten över holmen som ligger mitt i forsen.
Ännu en halv mils rodd. Sandselebor får påhälsning. Deras grädde drickes upp och på spångad stig når man Kraddsele by. Här bor Gustav Erson, hans barn och barnbarn, alla av jättelik växt. De bor här som vildmarkens betvingare. Efter en stadig middag fortsätter resan i båt en halv mil och sedan till fots på slingrande stig. Järnforsen dånar. Vid forsen har en björn med fin smak valt platsen för sitt ide.
Efter kafferast, vila i idyll mitt i vild natur, fortsätter vandringen. Sällskapet in­skeppar sig på prästbåten på Övre Gautsträsk. En sväng om udden. Vilken sa­golik syn! Ammarnäs fjällby framträder. Efter slingrande rodd förbi det bördiga deltalandet framför byn lägger båten till vid bryggan och alla välkomnas av kyrk­värden Strömgren.

Nästa dag kommer båtlaster med lappar och nybyggare. Följen av nomader kom­mer på stigar från fjällen. Klocktoner ljuda. Helgen ringes in. Folket strömmar till Herrens hus. De kommer hungrande, törstande och med längtan att få fira högtid.
Följande dag hålles högmässa med nattvardsgång. Vilken färgprakt i det enkla kapellet! Vackra dräkter, barmkläden och smycken strålar mot den vackra tim­merväggens bakgrund. Gudstjänsten fortsätter på eftermiddagen med husförhör och till sist altartjänst.

Dagen därpå kommer lapparna in för att säga farväl. Fjällfolket vandrar uppåt snöfjällen där renarna söka svalka och vila från mygg och flugor. Ut över Gautsträskets spegel löper båtar med hemvändande helgfirare. En fin kyrkhelg är slut för denna gång."


På väg mot Ammarnäs - Gillesnuole kapell
Vänsterklicka på bilderna så förstoras de

2 kommentarer:

  1. Jo, det var en resa som heter duga. Jag kan berätta att samtidigt som vi for runt i bygden efter "spår" läste Far Farfars brev till Fami och spänningen steg. Vi hittade böcker som beskrev en del av de personer som vi hört om i breven och som fanns på fotona. Trodde oss till slut vara kvar i 1900-talets början. Du har gjort ett fantastiskt jobb med alla brev, berättelser och fotografier. Det är en fin present till oss och till eftervärlden att få veta hur det var på "den tiden" och om våra "rötter". Kram Kajsa

    SvaraRadera
  2. Det var roligt att läsa om resan med båtarna. extra roligt tycker jag det var efterson han Hjalmars sätt/stil att skriva påminner en del om din morfar.

    Hälsn Mattias

    SvaraRadera