Translate

2009-11-10

Ett nostalgiskt minne - På kvällen den 9 november 1951..........

......som var en fredag befann jag mig i Ljusdal på tjänsteresa. Det var mörkt, kallt och underkylt regn – vägarna var glashala. Dubbade vinterdäck var vid den tiden ännu inte uppfunna, De kom först några år senare. Jag beslöt mig för att övernatta i Ljusdal och åka hem till Sundsvall nästa morgon, Jag ringde Mor Maj som kvittrade – nej, nej, kom hem i morgon, då kan du åka direkt till lasarettet där jag har tid för läkarundersökning och hämta mig där vid 13-tden.
Vi skojade om….Tänk om…. Nej, nej, Det är 4 veckor kvar, Det händer ingenting i natt!!!
Jomenvisst – Lillungen pockade beslutsamt på att få komma ut samma natt. Av omtanke skulle jag givetvis inte kontaktas. Här skulle inte bli något nattrally på såphala vägar i hälsingeskogarna hem. Nej då nu var det nästan som att ”föda i lingonskogen”. Alldeles ensamma i hela världen med värkarna tog de sig ner för trapporna till en väntande taxi och full fart till BB och knappt innanför dörrarna var det hela klart. Snabba ryck här minsann – jomenvisst. Sedan var det bara att ligga och gosa hela morgonen och vänta på Far som nu skulle överraskas. Och det blev han ju – ordentligt överraskad. I maklig fart rullade jag in på parkeringen på lasarettet strax för klockan 13 den 10/11 och satte mig att vänta. Ett noggrant instruerat bud kom fram till bilen och meddelade att jag skulle gå upp till avdelningen och hämta Mor Maj där. Och där låg de båda två och småfnittrade och tyckte de hade gjort världens grej – och det hade de ju!!! Tänk att få föda sitt barn alldeles ensam i hela världen utan att kära och nära hade en aning om det och samtidigt få ställa en lycklig Far inför fullbordat faktum.
Inom parentes kan här sägas att vid den tiden fick inga pappor vara med vid förlossningar i Sundsvall utan hade att oroligt vanka fram och tillbaka i ett ensligt väntrum..
Vän av ordning kanske frågar sig var resten av familjen var dvs Anna tre år. Anna hade av en förutseende Mor placerats hos Mormor och Morfar i Stockholm där hon behandlades som en liten prinsessa och trivdes storartat.

4 kommentarer:

  1. Och lilla Karin tackar för fint blogginlägg och fin present i söndags!

    SvaraRadera
  2. Jasså Karin minsann!!!!

    GRATTIS på huskliaden son Nalle puh skulle ha sagt. Hoppas att dagen har varit BRA!

    Morten vilken gullig historia och tänk vad saker och ting har förändrats.

    Kram
    Maria

    SvaraRadera
  3. Kajsa och Far!
    Njuter av läsningen och Grattis i efterskott!
    Härligt att ha de gamla fotona så här i datorn.
    Stor kram,
    Anna

    SvaraRadera
  4. Vilket fint inlägg:) kram Camilla

    SvaraRadera