Söndagsglädje

Vasaloppssöndagen blev jag uppringd av barnbarnet Caroline som frankt förklarade att hon skull komma över till mig och äta söndagsfrukost hos mig. Vi skulle senare på dagen åka ut till Tumba och fira äldsta barnbarnet Mattias som fyllde 30 år.
Det blev en mycket rolig och trevlig söndagsförmiddag varvad med Vasalopp och fläskpannkaka i stekpanna till lunch. Den unga vildinnan från barn- och ungdomsåren har växt till en målmedveten, kreativ ung dam med stor humor och medmänsklig värme.

Varför inte låta henne berätta om vår gemensamma söndag. Så här skrev hon om oss i sin egen blogg:
Söndagen är som bekant en slappardag. Jag drog iväg till morfar vid niotiden på morgonen och kollade på Vasaloppet. Eller rättare sagt – morfar kollade på Vasaloppet (nej, han somnade faktiskt inte) och jag läste mina medhavda Cosmopolitan och Veckorevyn. Vid lunchtid gjorde vi i ordning en fläskpannkaka. Riktigt nöjda blev vi eftersom den var otroligt god.Sen var det dags att stuva in oss i bilen och raca iväg till Mattias och Jennie. Mattias är min kusin och morfars barnbarn. Han fyllde år och 30-årspartaj stod på tapeten.
Det är alltid kul att köra rally med morfar. Jag tror han tycker om det. Han säger i alla fall inget om att han inte gillar det. Vi gjorde St Eriksplan – Tumba på 7 minuter.Väl framme fann ordet släktträff sin rätta bemärkelse:
*Jag hamnade i ett långt samtal med Beata (morfars syster) om mobiler och datorer. Hon ogillar att all reklam hänvisar till hemsidor eftersom hon inte har någon dator. Jag förstår henne, jag hade inte heller tyckt om det om jag var i samma situation.
*Moster Anna, Ronald, Morfar och Mattias for omkring, likt turistande japaner, och fotograferade för fullt. Inte en handling fick gå om intet i dokumentationen och alla skulle fotograferas jämte alla.
*Mickekusinen roffade enligt rutin till sig min mobil och började ladda ner diverse program och spel. När jag fick tillbaka den var den inte som innan, så jag fick be vår tekniker Joel att ta en titt på vad Micke ställt till med.
*Peterkusinen försökte övertala mig att köpa den sista biljetten till nästa helgs technokryssning. Visst skulle det vara superkul, men när jag frågade var jag isåfall skulle sova blev svaret i "killrummet". Tack, men nej tack.
*Mina tvillingkusiners flickvänner, Linda och Pernilla, befann sig närmare i chocktillstånd av allt fotande och blev sittandes ett bra tag med smilet upp till öronen. När fotograferandet lugnat sig hamnade de i vanlig ordning i en diskussion kring gårdagens uteliv och nästa helgs ovannämnda kryssning.
*Mamma sprang mest omkring och kramade alla kusinbarnen och påpekade gång på gång att de var så gulliga så man bara ville lyfta upp dem och krama dem.
*Morbror Olle var väldans stolt över att ha varit barnvakt åt sina tre barnbarn under gårdagen och berättade med inlevelse om hur de hade lekt i parken, målat, ritat, busat och ja - you name it…
*Mattias fru Jennie hade fullt upp med den yngsta sonen som bara ville ha mer och mer glass. Dessutom är Jennie gravid med fjärde barnet, så snart besitter familjen ett helt curlinglag :)

Här är iaf mitt bidrag med bilder från den ”glada och stimmiga födelsedagen":

Mattias 30 år

Ätandets svåra konst!!

Flickvännerna Linda o Pernilla t.v. Bröder t.h.

Slutligen lille Castor med mamma Jennie

Avslutningsvis kan jag hälsa från Cecilia Sjöfararen som ni kommit hem till vardagen igen. Så här har hon mailat mig:
hejsan morten!
Nu har jag kommit hem, varvat ner och till och med hunnit vara i skolan en dag. det är konstigt att komma hem till all snö och kylan framförallt. jag kommer ihåg hur jag i några svaga ögonblick nere i värmen utryckte min stora saknad av kylan, vilket jag inte gör nu. jag längtar efter värmen! har varit inne på din blogg och kollat, vad kul att du har lagt upp mina texter där, och det är ett roligt sätt att ta del av din vardag. min vardag är att börja skolan och sammanställa all fakta vi har fått ute i världen. bla om mangroveskog, kap verdes energisituation, kvaliten på skolor vi har besökt. nu gäller det att sammanställa allt. det är lite jobbigt. vi började skolan i torsdags, och det var så himla kul att träffa mina klasskompisar efter 1½ vecka ifrån varandra. på fredagen var jag hos tandläkaren i uddevalla, jag var tvungen att åka från öckerö vid 7 för att vara i uddevalla vid 10. det är en liten bit att åka. jag ska (äntligen?) få mina tänder fixade. jag kan nämligen inte bita ihop ordentligt med framtänderna, så nu ska jag först få tandställning i ca ett år och sen ska jag oppereras(!). allt för att få ett så snyggt leende som möjligt... nej, nu ska jag ta och gå och lägga mig. imorgon ska jag städa mitt rum så att det är snyggt när jag åker till öckerö. jo jag hade Unn på besök här ett tag, hon kom fredag förra veckan och åkte hem i onsdags. det var jättejättetrevligt att träffa henne igen. sov så gott! vi hörs. kramar cecilia

Söndagslunch

Hänt i Veckan som varit

Ja egentligen är det två veckor som jag har att redogöra för.

Rubriker: Kungens slott – Djupbadande gäster – Brobygge – Lördagslunch med Söndagsmat – Sista OS-dagen – I kväll.

Kungens slott – Allra första dagen som jag kom till Stockholm – en augustidag 1932
besökte jag både Skansen där jag såg småbjörnar matas med nappflaska, minns jag – och slottet
Häromdagen – en iskall februaridag – besökte jag slottet en andra gång. Det var nästan lika kallt inomhus som utomhus – men pampig byggnad med över 600 ordinära möblerade rum. Tar man till smårum och mindre utrymmen har ngn räknat till över 1000 rum. Festvåningens utsmyckning var imponerande –särskilt utsmyckningen av taken och de fantastiskt vackra vävda gobelänger och vävda tapeter från 16- och 1700 talen som prydde väggarna. Jag säger som kolingen sa i en OA-historia när han vräkte sig på en marmorbänk i en högreståndsomgivning: ”Fan va överklassen är bra att ha i alla fall!” Sedan såg vi Gästvåningen färdigdukat för ett kommande statsbesök och Bernadottevåningen. Sedan gick vi till Stortorgskällaren och åt ”Raggmunk med fläsk”. Vi, det var delar av 1924 Års Män.




Middag för Djupbadande gäster – Delar av systerfamiljen Bergström och Kajsa o Ronald. Orsak: Daniel o hans Helena berättade och visade bilder från en sportdykarresa till en liten exotisk ö långt ut i den Indonesiska övärlden där de djupbadade efter vad jag förstår i Celebessjön. Jag lyckades fånga upp några bilder därifrån som jag visar här. Vad vi åt: fransk laxlåda med äpplen, purjo och fransk senap och badande i lite matgrädde och därefter ostbricka.




Brobygge – Är nu färdigbehandlad på tandläkeriet, - förhoppningsvis för sista gången. Det är ett finmekaniskt ”brobygge” som min tandläkare har utfört – ett mycket elegant konstverk – ett pilleri av högsta klass. Tänk vad man kan! Jag går inte in på några detaljer.

Lördagslunch med Söndagsmat – Bjuden på lördagslunch hos vänfamilj tillsammans med delar av vänkretsen. Vi serverades en riktig gammaldags söndagsmiddagsmat: Köttfärslimpa med rikligt brun sås, potatis (som man kunde mosa när man var liten och bordsskicket inte det bästa – men det kliade i fingrarna nu också), långa ärtor??? och inlagd gurka!!! Jag tog en tredje portion. Efterrätten var chokladpudding – men värdinnan sa att det hette ngt annat. Mums filibabba! Tack kära värdinnan! Jag gick hem på krokiga och lite vingliga ben frampå kvällskvisten.

Sista Os-dagen – Äntligen så kördes 5-milen (- på skidor - för de som inte följer med i OS). Är det ngn sport jag gillar att läsa om/attse på i TV eller lyssna på i radio är det just 5-milen på skidor. Kanske är det för att jag en gång 1936 stod på Slöjdgatan i Stockholm – 12 år gammal – med stolthet och beundran lyssnade på en spännande radioutsändning från OS i Garmisch-Partenkirchen där nu fyra svenskar ledde i femmilen och som efter 3½ timmar i spåret kom i mål som
Etta: Elis Wiklund,
Tvåa: Axel Wikström,
Trea: Nils Englund
Fyra: Hjalmar Bergström!!
Hurra!
Att sedan Kiruna-Lasse tagit Guld på distansen 18 km några dagar tidigare gjorde inte min lycka mindre.
Dagens OS-femmil med masstart blev en sällskapsresa där alla låg och lurpassade på varandra tills upploppet kom och det blev en vild fight mellan de bästa spurtarna. Nej tacka vet jag mina barndomshjältar. Men en eloge till herr Södergren som tappert försökte bryta sig ut ur klungan men fick ingen hjälp av det lurpassande gänget. Han är min hjälte för dagen.

I kväll – skall jag gå på stadsteatern i vinterkylan och se en Misommarnattsdröm

Om Kusinträff på Norrbackagatan mm

Mitt bloggande barnbarn ,Caroline har redan – på ett mycket smickrande sätt – berättat om ”kusinträffen” den 16/2 som jag var värd för – sett ur hennes synvinkel.
Sett ur min synvinkel gällde det för mig att visa mig för mina unga gäster att jag är den ärrade och aktade morfar jag helst vill leva upp till. Nämligen att lugnt sitta och lyssna på deras livliga diskussioner om Bunsai-kattor, fåglar, det senaste i mobiltelefoneri och dataprogramering och försöka se ut som man förstod ngn bråkdel av snacket. Jag fick iaf lära mig hur man anpassar sparade bilder till bildspel!!! Alltid lär man sig ngt när man träffar sina barnbarn! Men mina herrar: ”Sila tekniksnacket när det är brudar i kartongen!”
Det finns inte mycket att tillägga utöver Carolines beskrivning av denna kusinträff. Gästerna uppskattade tydligen utfodringen För de åt så det stänkte om det och maten räckte så att de blev mätta.
Caroline! Det var en himla tur att vi glömde att ställa fram den där dressingen vi lagade till före middagen!! Jag hittade den i kylen dagen därpå och höll på att storkna när jag försökte smaka på den. Vi får nog – du och jag – gå i ngn dressingskola innan vi serverar nästa sallad!
I övrigt var alla överens om att det där gör vi om – och morfar håller med!

Fredag blev en vilodag visserligen med en eftermiddagsgympa men sedan kom Stefan från Skåne för att bo här några dagar och då åt vi resterna av den gravade laxen till supé.
Söndag em var det så dags att träffa delar av ”järngänget ” av skvärdansare ute i Huddinge där en av oss visade upp sin nya lägenhet på Patron Pehrs Väg.
Ja man blir lite avundsjuk på moderna badrum och kök. I badrummet fanns det utrymme för en ”skvär” (En sådan dansas av åtta personer!)
Nej, jag gillar mitt hörnrum – där får hela styrelsen för 1924 Års Män ledigt rum kring mitt avlånga matbord eller mina växande barnfamiljer vid glada sammankomster.
Nu är det ”måååndagmoooorgon” och i övermorgon sista tandläkeribesöket förhoppningsvis på ett tag. Heja!

Välkommen hem Cecilia Sjöfararen

Cartagena, Cartagena, Colombia
Sista sammanfattningen?
Just nu har jag ingen hemlängtan, men hela kroppen är inställd på att få komma hem och slappna av. Seglingen hit till Cartagena gick jättebra. Mycket vind och lagom med vågor. Som Kotte sa, det har blivit rutin att komma till ett nytt land. Det är lite konstigt, ett helt nytt land som bara har hört om, om man är bara halvt nyfiken. Då är man mätt på intryck och då passar det väldigt bra att få komma hem och vila upp sig innan man drar iväg på nästa resa. Det är en väldigt trevlig stad vi hamnat i, men varm. Har ränt runt på stan i två dagar nu och är helt slutkörd.. det finns massa kul att titta på och en hel del folk. Vi var på besök i på en riktig amerikansk snobbskola häromdan och det var lagom kul. Eleverna var jättetrevliga, fotbollsmatchen vi förlorade var skitkul att spela, negerbollarna vi bjöd på när de kom hit var mums, men mer var det inte. lagom kul sammanfattningsvis. De skulle ta med oss på disko, men det var inställt så det blev det inget av, utan vi åkte till en bar istället. Den låg uppe på den gamla stadsmuren precis vid havet. Det var riktigt tufft, men inte särskilt kul. Ingen dans.. L. Vi fick skjuts av eleverna dit, (de är 17-18 år) och det var tufft.. De får ta körkort när de är 16 och börja övningsköra när de är 12!! Hm… annars är staden väldigt mysig innanför de gamla murarna. Smala gator, kyrkor/katedraler, små affärer, många glassförsäljare, varmt… det kunde vara bättre om vi visste att vi inte ska åka hem på lördag (3 dagar guys, snart!!) visst det ska bli jättekul att komma hem, men nu vill man stanna här.. att man aldrig kan vara nöjd. Vi var på åktur ut i kåkstäderna igår och det var… öh, kåkstäderna? Vi åkte till en kyrklig samlingslokal inne i staden och sedan ut ur staden till stranden där kyrkan hade sitt ”field”. Där blev vi presenterade för ett gäng ungdomar och sedan dansade de lite för oss och sedan åkte vi hem. Det var inte mer än så. Vi hade fått berättat för oss att vi skulle ut bland kåkstäderna med militärbevakning och det skulle vara VÄLDIGT farligt. Vi blev ganska besvikna.. och det här att Colombia är världens 3:e farligaste land? Det har jag inte märkt något av. Det kändes läskigare att vara ut på kvällen i Surinam, här är det bara väldigt mysigt. Jag ska ut ikväll och äta middag, sista kvällen med gänget. vi har vakt imorgon nämligen, och då är det packning som gäller. Och städning självklart! Allt ska skina inför treornas hitkomst. Men det ska bli skönt att komma hem. Jag saknar er!Det blev ett litet mesmejl, men jag har en hel del skolarbete att göra, vi ses om 4 dagar!! Puss C.
tillie_dg
Sida 19

Tack , Cecilia, för dina käcka och trevliga reseskildringar vi fått läsa från din spännande resa!

Grattis på födelsedagen!

Grattis på födelsedagen den 13 februari säger jag till min broder Magnus som fyller 86 år och nu bor i Lund med sin Ann.

När vi var små i Uddevalla var sådana dagar förväntansfulla med strikt utformade ritualer. Jag kommer ihåg att uppvaktningen skedde vid middagsbordet och födelsedagsbarnet bars i gullstol in i matsalen efter att ha fått vänta utanför olidligt länge till sin hedersplats där presenter väntade att bli öppnade. Gunnar, storebror, visade sin växande armstyrka genom att bära in MajLis sittande på sin utsträckta hand.
En annan viktig detalj var att det var födelsedagsbarnet som bestämde dagens matsedel med att få önska sin livrätt. Jag vet att jag valde kroppkakor och Kronans kaka medan MajLis önskade dillkött och chokladsoppa. Bibi hade en mera exklusiv smak och ville gärna äta vilt som tjäder eller rådjur. Men vad valde ”Lilleman”?
Den lilla sjuarmade födelsedagsstaken med de rysligt smala och långa ljusen skulle också tändas och sedan fick man gissa vilket ljus som brann längst – det var taktikval.
Den är fortfarande i bruk i min familj och i morgon tänder jag den för dig! Grattis!


Grattis på födelsedagen den 15 februari säger jag till en favorit – brorsbarnbarnet Elin som fyller 24 år och nu bor i Malmö och pluggar i Lund – förhoppningsvis - om hon inte spelar teater. Det är Elin som tar med mig ut på teateräventyr när hon är i Stockholm.
Jag kramar om dig på din födelsedag!

Kryddön Grenada

2006-02-04 11:34 Grenada, S:t George's, Grenada
Hello sweden!

Efter ett himskets massa gungade kom vi fram till Grenada. Vinden blåste lite konstigt så för att komma in i hamnen var vi tvungna att kryssa. Lycka till med en råseglare som Gunilla. När Torben förklarade hur vi skulle göra lät det jättebra. Men efter andra försöket gav vi upp och beslog seglen istället. Vi kom in i hamnen och det blev landgångsvakt 12-4 för våran vakt. Stackars mig hade oturen att inte behöva stå (thanks god!) någonting alls eftersom vi lottade den vakten.. så jag fick en god natts sömn. Dagen efter var jag ute på stan och tjeckade leget. Trevlig stad St George, bättre än Paramaribo tycker jag. Hittade lite småtjafs sådär, gick sedan tillbaka till båten för lunch. Jag gick dels tillsammans med en trevlig tjej vid namn Anna-Lisa även kallad Skåne (kanske för att hon är från just Skåne?) som är allmänt hästintresserad. Hon visste en snubbe typ Alex Miguel Rodriguez, eller nått sånt, enligt henne vääääldigt känd, som bodde och tränade på Grenada. Honom ville hon besöka och jag sa: jag är på! Sedan sprang vi till tursitinfon och försökte hitta honom, men där visste de inte vem han var eller var han jobbade, så då försökte vi hitta ett annat stall för att upptäcka Grenada från hästryggen. Väldigt bra initiativ enligt mig. Fick tag på ett nummer till ett stall, men de hade inga lediga tider förrän nästa vecka. Ajpaj som min kompis Totte skulle ha sagt. Istället hittade vi i en katalog om att åka ner för en flod i ett gummidäck. Väldigt kul tänkte vi och tjacka (eller åkte med) en taxi dit. Vi hade inte så stora förhoppningar ändå om att det skulle vara öppet och tur var väl det, för det var inte öppet. Men vi gick en bit, på gränsen till en odling med massa olika frukter, och sedan under ett bambuträd ner till floden. Där badade vi och hade picknick, ett gäng på 6 tjejer. Väldigt kul att göra något vi planerat alldeles själva.. plockade en massa grapefrukt och apelsiner som vi tog med till båten. Vi träffade ägarna till plantagen och de sa att det var OK. (Förresten, jag har hört att ”OK” är från nått krig då det betydde ”zero killed” men som sedan gått över till betydelsen som den har idag.) kom hem till båten och var glada att vi hittat på nått istället för att ligga på playan hela dagen eller tillbringat hela dagen i stan.
Sedan på kvällen frågade Ellinor vad jag skulle hitta på imorgon, cykla till udden längst ut, sa jag halvt på skoj, halvt på allvar och gick och la mig. Nästa dag började på Granadas flickskola med föredrag på engelska. Jag berättade om våra resor. Det var en väldigt jobbigt bunt tjejer som lyssnade på oss. De var inte intresserade ett dugg av vad vi sa, bara av våra killar.. och Anton började sitt tal med ”Hello, you fool I love you, come and joy the joyride... Ever heard of Roxette?” sedan var de sålda på honom.. men det gick bra och vi fick se ett uppträdande av dem med sång och dans.
Sedan efter det gick vi hem till båten och Gustav kom och frågade ”hörde det du sa till Ellinor igår, ska vi ut och cykla idag Cecilia?” självklart sa jag, så vi gick och packade matsäck, letade cykeluthyrning på turistinfon och gick sedan dit. Efter många om och men fick vi hyra cyklar, and off we go! De första tramptagen var underbara. Det är ju skitkul att cykla! Vi cyklade i 4 timmar ner på södra västsidan av Grenada. Fan vad kul vi hade! Vi var och kollade segelbåtar (gustav ville), badade (min vilja), fikade fyra gångar (båda). Och bara njöt av den underbar naturen. Det var lite läskigt att cykla på trafikerade gator eftersom de kör som galningar på fel sida av vägen. Men det gick bra utan större incidenter. Kom tillbaka och alla var jätteavundsjuka på att vi hittat på något eget. Folk har försökt härma oss, men misslyckats. De har inte den rätta GustavCissi andan. Men gud vad kul det var att göra något eget.
På kvällen sedan var vi ute i city och försökte hitta på något. Vi lyckades inte kan jag berätta. Det slutade med att vi gick tillbaka till båten och jag och Anna la oss i en MOB-båt och svullade Marabou mintkrokant och pratade om livet.
Gick sedan och la mig och sov. därpå hade vi vakt, ganska slappt eftersom halva midskepps var på kraftverksbesök så vi fick inga jätteprojekt att deala med. Men kom inte och säg att vi inte jobbade.. beslog bramstorstängstagseglet (puh!) och kollade alla säkerhetsdräkter, slipade och lackade både mesan- och apbommen… i tryckande hetta. Jobbigt… Sedan dagen efter hade vi en rundtur på ön. En fullastad buss med trötta elever. Det var intressant. Först badade vi i ett vattenfall, sedan kollade vi på en kryddfabrik, besökte ett rom destelleri där vi smakade på 75% rom (blääääääääääää!!!!). sedan en chokladfabrik där vi smakade 71% och 60% choklad (mums). Mysig natur på ön hära. Åt tonfiskbaguette på en mysig sandstrand med riktiga turistsnäckor. Kom hem och åt middag. Stack sedan iväg till Grande Anse Beach där det var välkomst.. (fest tänkte jag skriva, men tillställning passar nog bättre), för deras seglingsfestival börjar idag. Jag och Gustav fick med oss ett ganska stort gäng och vi trodde att det skulle bli världens disco. Det stod i programmet att Grenadas populäraste Dj skulle vara där. Jag visste att det skulle vara seglingsmänniskor. Föreställde mig riktiga vältränade brunbrända 24-åriga hunkar, men vad är det för folk som är där? Jo gamla gråa seglingsmänniskor med stora magar och hängbröst…okej, några killar var där, men inga seglare, utan lokalbefolkningen. Vi kom dit, dansade lite till den gungiga musiken, pratade med ett par svenskar som jobbar på ett kraftverk som halva midskepps besökte (inte jag), gick på stranden och självklart kunde inte några hålla sig utan köpte öl och drack. Blir väldigt besviken, för en av killarna som skulle bli hemskickad i Surinam dricker. Lärde han sig ingenting då eller? Jag blir gaaaln.. men det var en trevlig kväll på det hela taget..Dagen har innehållit ännu mera vakt för min del. Resten av gänget har varit på utflykten så det har varit lugnt här. Har målat och bakat sega chokladrutor (väääldigt goda). Efter att vi var klara med underhållsarbetet fick vi bada. Det var underbart härligt. Satt sedan på backen (längst fram på båten) och bara njöt av livet. Nu har en tjej fått besök av sin brorsa som seglar i Västindien. Ska vi gissa på att hon är lyckligare än dagens födelsedagsbarn? Tror det ja. Till efterrätt idag fick vi chokladpudding med vispgrädde. Mums tänker ni, men tyvärr. Grädden är megaäcklig och chokladpuddingen smakar bara konstigt. Väldigt besviken på det.. nästa gång någon av er äter chokladpudding, ät lite för mig också och njut ordenligt av det. Snälla?! Ska sätta mig och knåpa ihop dagens engelska blogg, eller det kan jag ju göra i natt när jag ska på landgångsvakt.. Det är tre veckor kvar av våran resa räknat från idag. Herregud vad konstigt att komma hem. Men det ska bli roligt. Jag ska njuta av svensk mjölk när jag kommer hem. Det saknar jag ordentligt. Sov så gott! Puss C.
tillie_dg

Veckan som varit – och just nu.

Först brände jag min högerhand när jag klantigt skulle ladda en gaständare från en gastub som tyvärr läckte ut på handen och i diskbänken. Det klantiga var att jag omgående kollade om tändaren funkade – och det gjorde den – och tände eld på vätskan som läckt ut. Det brann friskt i diskho och hand ett kort ögonblick och sedan var allt över. Handen svullnade och gjorde ordentligt ont och var obrukbar några dygn.
Några dagar senare var jag hos tandläkaren och det är ju numera ingenting att gnälla över. Jag brukar tåla kroppslig smärta något sånär men inte 7-8 bedövningssprutors vassa nålar i överkäken. Fy katten vilken smärta. Jag vred mig som en mask och tänkte på en ytterst obehaglig filmscen där Laurence Olivier som gammal sadistisk nazistdoktor torterade Dustin Hoffman i filmen ”Maratonmannen” genom att operera Dustin i munnen. Nu var det jag som satt där i tandläkarstolen och skulle opereras för inplantat – frivilligt - och kirurgen var vänligheten själv. Att det kan göra så ont just när sprutorna sticks in – Burr! Men jag blev iaf bedövad vilket underlättade den fortsatta behandlingen.
Ja, det var några smärtfyllda dagar. I övrigt störs jag av ömhet i hälen – eller är det kanske i själen (nej jag skojar) – en sprucken tumnagel och uppförsbackar i största allmänhet. Men annars är allt bra.
Just nu är det svinkallt utomhus – men sådant lär gå över – och jag har äntligen varit och gympat. Det var lite länge sedan – förhindrad av tandläkeri, handskada och allmän lättja. Men är nu förhoppningsvis i gång igen.
Förstår inte varför jag är så frusen av mig. Förr var vintern en härlig tid med sparkstötting och kälke i himmelsbacken – var den nu låg. Nu kurar jag framför brasan och försöker läsa en god bok. Just nu heter den Rubicon – och det vet ju alla att det var en flod som ngn gick över efter att ha kastat en tärning och sen var det kört med alla fina demokratiska tankar för ett slag.

Så har jag på internet hittat ett nytt fotobehandlingsprogram som heter Picasa och som jag har laddat ner gratis från Google. Det verkar vara ett bra program. Efter nerladdningen satte det omedelbart i gång att automatiskt samla ihop alla bilder jag har i datorn och presentera dem i foldrar på ett enda ställe varifrån jag kan plocka ihop till exvis collage vinklade härsan och tvärsan – kanske. Picasa har iaf sysselsatt mig nu i några dagar.

Eftersom jag var lite tveksam hur jag egentligen hittade Picasa så drömde jag t.o.m. första natten att det var ngn slags trojansk häst som jag fått in i datorn och att den nu stod och mumsade upp alla mina bilder. Drömmen var så verklig att jag faktiskt vaknade och slog på datorn för att kolla. Men där sov alla bilderna sin skönhetssömn och ingen saknades vad jag kunde se. Man liksom lever sig in i datorarbetet.

Denna vecka skall man ta stygnen efter operationen i munnen. Skönt! För det är som ett helt fisknät där just nu och risken är att man fastnar med tungan i garnen!

Nästa blogg blir mer spännande. Då seglar den vittbefarna sjöfararen Cecilia in i de Små Antillernas övärld och landar på Grenada. Följ med!

I regnskogsland i Sydamerika

Nu låter jag Cecilia Sjöfararen rapportera läget igen. Var med på hennes resa via: http://www.resedagboken.se/ . Klicka på Snabbsök/resenär och logga in på : "tillie_Dg" och klicka på sök! Då träffar du på Cecilia - och läs hennes "dagbok". Var med från början! Mer om skolan och fartyget hittar dui på http://www.dsg.nu/ som är hemsida för Den Seglande Gymnasieskolan. Heja på henne via hennes mail: ceciliao2@ship.gunilla.nu.

2006-01-20 på väg igen, S:t George's, Grenada
Been there, done that.

Sådär ja, ännu en hamn gjord. Paramaribo i Surinam, en gång aldrig mer? Nej riktigt så illa är det inte, men det har inte hänt särskilt mycket här. Tidning, TV (2 ggr) och radio har vi hunnit vara med i. men regnskogsutflykten var riktigt härlig. Vi åkte halva midskepps och hela styrbord till New Lombee en liten, liten by med ett bageri och i stort sett inget mer. Men där vi sov, grrr.. jag hade turen att få sova i hängmatta båda nätterna. Det var nog det mysigaste jag någonsin varit med om. Vakna upp, sådär lagom kallt, och först titta upp i taket av bungalowen och sedan kolla på floden som låg 2 meter därifrån. Regnskogens klargröna färg i kontrast mot flodens bruna vatten. Underbart! En dag badade jag och Edward i floden (jättevarmt och det bruna är inte sååå farligt, bara du inte sväljer det) och det regnade. Det var nog det tuffaste jag varit med om. Hela floden kokade och det var.. så jävla tufft! Jaja, sedan var vi på en regnskogsvandring som inte var alls särskilt speciell. Vi gick på en upptrampad stig genom skogen, men det var ju en upplevelse det med. Vi såg inte några djur förutom en liten kolibri som jag såg när jag skulle gå en annan väg… men resten av regnskopgsutflyktsdagen låg vi och slappade i hängmattorna på stranden och det var en välförtjänt vila. På kvällen fick vi ett trummnummer uppspelat för oss och det var inte heller särskilt bra, men vi dansade ändå :D . jag låter särkert jättenegativ, men den här utflykten var jätteskön. Få paus från halva vakten och umgås med styrbord. Ta det lugn och bara njuta av livet. Underbart är ordet! Sedan åkte vi tillbaka till Gunilla och shoppade lite till i Paramaribo.. en dag var vi bjudna på disco på en restaurang och han som ägde stället hade gått ut i radion att vi skulle vara där på fest. Gu’ va kul tänkte vi, då får vi kanske dansa med surinameser.. tji fick vi. Det kom två turister från frankrike och dansade med oss. Men det va kul att släppa loss. Där DSG drar fram sitter ingen still är ett väldigt bra ordspråk. Har varit på barnkalas i surinam också. Det var filip som fyllde år och det firades på Donken. Vi hade jättekul! Nu ska vi precis ta och lämna hamnen och jag tro inte att jag kommer komma tillbaka hit, men man vet aldrig. Gillade de andra ställena bättre… nu är det bara 1 månad kvar och det känns jättekonstigt när man tänker på att komma tillbaka till Svedala. Men det ska bli kul… ha det så bra. Nu bär det av mot Grenada. Ha det gött haj! C.
p.s. jo jag har ju varit på en salsakurs också. Den var lite misslyckad, för vi fick fel info om när den startade, men lite hann vi dansa. Det var askul!
se hur det blir.
tillie_dg


Är man sjöman så är man....

Castor på besök hos Morfar Morten

Häromdagen hade jag besök av unge herr Castor – en yngling på 2½ år – mitt yngsta barnbarnsbarn. Han kom vid 9-tiden åtföljd av sin pappa som lämnade honom i mina händer och lovade återkomma efter kl 14. En hel halv dag tillsammans ensamma minsann.
Jag hade förberett mig – köttbullar och spagetti, kanelbullar och några bananer – det fick bli dagens kosthåll. Ute i lägenheten var framplockat diverse lockbeten för sysselsättning för att få honom att förstå att mor o far var långt borta och nu fanns bara Morfar Morten att tillgå som sällskap. Det gick riktigt bra. Hans charm och mina förberedelser löste upp all tvekan att ifrågasätta ett sådant här arrangemang.

Det är klart att man är lite undrande och tittar lite storögt på den ovana omgivningen och den där kar´n som bara följer en med en blixtrande kamera. Men se där en manick på hjul med en massa knappar som det bara är att trycka på för det vet jag hur man gör. Då började manicken att tala och tuta och frusta och sen kan man köra runt på golvet med den. Stör mig inte för nu är jag upptagen ser du väl!









Och titta där – vilken grej – en svart manick på hjul som kilar runt på en bana – runt, runt - med broar och bommar – och resan tar aldrig slut. Det var skoj!
Nu vill han att vi skall gå in och hälsa på alla djuren och rota i leksakskorgen. Ja, ja - lego på hjul var ju kul förstås ett tag men annars var där bara skräp som dockor och en uppstoppad flodhäst. Nej tillbaks till manickerna på hjul – det är grejer det!













Ja - där framför min kinesiska tågbana i plast köpt för 25 år sedan på Kiviks marknad kunde han stå hur länge som helst. Förundrat intresserad följde han det lilla lokets framfart på den långkorta resan med svängande broar och roterande stationshus. Ett studium som förhöjdes av att han hittade tågbanans originalkartong med alla bilderna av konstruktionen. Då fann han att jag inte monterat tillhörande tunnel och påpekade detta vilket naturligtvis måste rättas till.
Ja vi hade en hel del att göra och vi var för det mesta överens så tiden gick snabbt mot en lunch. Då fann han dörren som han en gång kommit in genom och föreslog att nu var det dags att gå ut genom den igen. Han säger inte mycket – egentligen ingenting annat än ”nä” men han har ett talande kroppsspråk och det räcker. Nu var vi inte riktigt överens – att gå ut eller gå på lunch? Han löste tvisten genom att sitta i mitt knä, gömma sig i min famn, sucka några gånger för att visa att han tyckte att han blivit orättvist behandlad och därefter välvilligt acceptera en lunch.
Som förrätt mumsade han i sig en kladdig kanelbulle och en bit kardemummakaka. Varmrätten bestod av ett antal kalla köttbullar. Men den nykokta spagettin ratades sånär som på fyra tråder som han i nåder snaskade i sig. Framlagd gaffel och sked ignorerades helt. Till efterrätt serverades en banan. Jag tror han blev mätt. För sen var det brått ut till tågen igen.
Ja så kom det högtidliga ögonblicket för det anbefallda blöjbytet som gick som en dans. Han var vänlig nog att inte ha hunnit bajsa vilket underlättade bytet och rengöringen.
Vi hann också köra i datorn ett bildspel av en fil med barnbilder där han förtjust kommenterade sina egna och systrarnas bravader. För säkerhet skull körde vi bildspelet två gånger.
Så kom pappa för att hämta hem honom och vi skildes som goda vänner. Det här var ju premiär för oss bägge – att vara ensamma tillsammans. Jag tror han var nöjd med mig och dagen.
Du är välkommen tillbaka, Castor, säger Morfar Morten

Helge sjutiofem år

I dag skall vi fira min Gode Vän Helge Schieche som nu fyller Sjuttiofem År.
Helge får följande hyllning av mig:
H som i Hat – åh vad jag hatade att gå upp mitt i natten, ta tåget till
Huddinge och traska flera Hundra meter över tomma torg för att av Helge lära mig dansa skvärdans. Vi kan börja med det Hået

E som i ELDSJÄL – Han var eldsjälen som lärde mig alla de underbara
krumelurerna som då skulle bli min skvärdans

L som i Läraren – utan att blinka åtog han sig att lära oss alla de 6000
kålen i Skvärdansandet trots att han själv bara kunde tjugo
kål fler än vi andra

G som i Generös - Globetrotter – Glädjespridare och lite Gleshårig
Grafiker och en hejare att spela Golf och God vän

E som i Energisk – huga vilken energi han ständigt har och vilken
Elegant Estradör han är! Men kanske lite Envis o Enveten
(vad säger Anny?)

S som i Skitrolig – Skicklig i SvarvStolen med Sommarhus i Sälen,
Sång- och Sågkunnig, Skäggig och framförallt avancerad
Skvärdansare

J som i Jubilar – en i Järngänget

U som i - Upplyst Underhållare med stor Ubikvitet = allestädes närvaro

T som i – Tryckerikunnig Tidningsutgivare av en Tongivande Tidning
för dansanta i egna Teleslingesalar

T som i - Tenor i Truddeluttkör á la Bellman

I som i - Instruktör naturligtvis och något Istadig (vad säger Anny)

O som i – Oemotsägligt Oemotståndlig

F som i - klämmig Farsa, Farfar och gudomlig Famljefar med bostad i
Fullersta

E som i - En Eldsjäl Extremt-Enastående-Effektiv Entydig
Extrovert=utåtriktad Exklusiv Elegant Eminent Estet
Eftertraktansvärd

M som i – Annys Make!!!!!

Vi hurrar för HELGE SJUTTIOFEM ÅR!

Hänt i veckan

Oj! Nu har det gått mer än en vecka sedan jag skrev i min blogg. Men jag ser att den finns kvar och nu har ni haft god tid att bekanta er med min tuffa gästkrönikör, Cecilia, som nu har seglat över Atlanten och liksom en modern och kvinnlig ”Fritiof Andersson” på sailorvis gått i land på ”rio de la plata just där vid kanten av den blåa Atlanten och med Pampas bakom sig med flera hundra gröna mil” – ”för att dansa tango”! Njutit av den käcka brudens skildringar på kärvt sailortugg av sjölivet nu när hon lärt sig att ”spotta i lä och klättra i tackel och tåg”. Det kommer mera därifrån – men först något om vad som hänt under veckan som varit.

I söndags dansade mina stjärmbarnbarnsbarn ut julen för allra sistagången i år på Forum. Hemgång med en välfylld godispåse och små Barbiedockor och en gröngul dinosaurie – lyckan var fullständig!

Det finns mer Lycka! Hör här:
Morten: I går blev jag uppringd av Sofia Karlsson!
Någon: …och vem katten är Sofia Karlsson?
Morten: Det är hon som sjunger DanAnderssonpoesi så vackert!
Någon: Varför ringde hon dig?
Morten: Hon ville tacka mig!
Någon: För vad?
Morten: För en CD-skiva med bilder hon fick av mig när hon sjöng i Bervaldhallen i höstas. Jag hade fotat henne när hon uppträdde på Stortorgget i Gamla stan på Valborgsmässoaftonen och sjöng så vackert sina Dan Andersonlåtar. Nu frågade hon snällt om hon fick använda mina bilder på sin hemsida för at de var så bra.
Vad tror ni jag svarade???
Tänk att jag har fallit för en artistidol och att jag är en lyckans ”fan”! Min ursäkt är att hon sjunger Dan Andersson så himla bra

I övrigt har veckan varit huslig i hög grad. Middag för tolv personer på fredag kräver djupa kunskaper och förberedelser av huslig karaktär som städning, matlagning etc. Allt hade jag gjort alldeles själv! Vad jag bjöd på?
Det blev laxmackor, Lustgårdens provencalskt örtmarinerad lammgryta med råstuvad potatis och som efterrätt egenhändigt vispad äggtodyparfait med Calvadossmak. Jag var alldeles matt i höger arm efter allt vispande. Gästerna åt så det stänkte om dem och vi blev nog lite högljudda för vi sjöng vackra visor och var rätt glada!!! Men när de gick så hade de diskat – sådana gäster har jag! Det var ”Järngänget” som en gång för 10 år sedan startat Huddinge Skvär Swingers som jag samlat till en ”Treffpunkt Morten”. – så det så!
Avslutningsvis vill jag ge min yngsta dotter en komplimang. Visserligen är jag strängt tillsagd att inte uttala mig om hårfärg, ondulering och annat tillrättaläggande av utseendet men jag tycker att bif bild av Kajsa är söt. Hör här vad hennes dotter Caroline säger om bilden:
Bilden var på mamma. Det syntes klart och
tydligt att det var en makeover som utfärdats. Mamma var inte längre rödhårig, utan brunhårig. Hon hade inte längre långt hår, utan kort. Inte heller stod luggen åt alla håll, nej den låg fint över pannan. Kunde även skymta en dos rosa läppglans på de leende läpparna. Jättefint var det i alla fall!!

Nu har hon seglatsom Columbus och hittat Amerika!

Nu låter jag Cecilia Sjöfararen rapportera läget igen. Var med på hennes resa via: http://www.resedagboken.se/ . Klicka på Snabbsök/resenär och logga in på : "tillie_Dg" och klicka på sök! Då träffar du på Cecilia - och läs hennes "dagbok". Var med från början! Mer om skolan och fartyget hittar dui på http://www.dsg.nu/ som är hemsida för Den Seglande Gymnasieskolan. Heja på henne via hennes mail: ceciliao2@ship.gunilla.nu.

NU har hon seglat som Columbus och hittat Amerika! - "El Pirata" med pärla i örat och glimten i ögat!!!

2006-01-11 på väg mot Surinam, Île du Diable, Franska Guyana
Vart ska jag börja?

Hejsan. Vart ska jag börja?Resan över Atlanten var lång, vääääldigt lång. 13 dagar på en båt tillsammans med ett gäng som jag bara blev tröttare och tröttare på. Människorna i min vakt, midskepps, har jag i stort sett tröttnat på. Och de andra vakterna, som f.ö. anser oss som töntvakten, träffar man bara vid avlösningarna. Helt enkelt ett jävligt stort problem. Det blir ju inte bättre av att jag inte sover om nätterna. Resan över till andra sidan var lång, spännande, lärorik, förjävlig, underbar, rolig, ensam, långrandig, gungig, jobbig, skitkul… en blandning av det mesta kort och gott. Efter många om och men, och efter en rejäl urladdning mellan oss i vakten, närmade vi oss Räddningens öar. En morgon, självklart när jag stod i byssan, ropade Issa: ”land i sikte!” jag tog mig ut från byssan och klättrade upp i riggen och såg till min förtjusning ett par öar skymta långt där borta vid horisonten. Det var en underbar känsla som spred sig i kroppen. Om 9 timmar skulle vi ankra utanför Öarna! Resten av dagen var inga problem. Lektionerna flöt på och tillslut var vi framme. Det var ett par paradisöar som var bara ett 20-tal meter ifrån oss. Palmerna hängde ner över vattnet och värmen var alldeles perfekt och ljudet, det var verkligen ett djungelljud som hördes. It’s a Halelulja moment, som min kompis Kishti skulle sagt. Dagen efter började vi med att ha vakt. Jag var MOB-båtsförare och sedan efter lunch gick jag mest runt och höll mig undan… Andra dagen åkte jag & Gustav in till Ile du Royal. Det första vi möts av är en sköldpadda somligger och sprattlar i vattnet. Några steg till och vi ser en herr nilsson apa. Ön kryllar av djurliv och det är framförallt palmråttor, stora hamstrar typ, som vi ser. Även papegojor (fast inte i det fria), leguaner, tuppar och höns. Vid 1130 fick våran franskagrupp en guidad tur på franska. Det kunde varit intressant om inte guiden skulle snackat om frankrikes historia i 45 minuter. Eftermiddagen tilbringades på andra ön St. Joseph. Det är på den ön som Papillon sitter i isoleringscell. Royal var inte lika spännande som Joseph. På R. var alla byggnader i stort sett hela och rena och det var skyltar uppsatta om vad som var vad, men på Joseph hade man låtit allt förfalla. Naturen försökte dölja spåren efter Frankrikes kanske hemskaste brott. Fängelserna var förfallna och det växte träd och blommor överallt. Det var mäktigt att gå omkring i byggnaderna, nästan lite kusligt… på kvällen fick vi två franska främlingslegionärer till middag, eller på middagsbesök :P . eftersom de bara pratade franska så fick jag uppdraget att ta hand om dem. Det gick väl sådär, men jag hade Gustav till hjälp. Vi blev inbjudna att spela volleyboll, men var tvungna att tacka nej eftersom våran bensin till MOB-båtarna hade tagit slut. Men jag och Gustav fixade biffen. Vi skjutsade hem dem till ön och de skänkte bensin till oss. Så om det inte varit för mig och Gustav så hade vi lämnat paradisöarna en dag tidigare.. (tack, tack. Jag vet!) Dagen efter började med ett varv runt St. joseph. Det var underbart att springa, att få röra på dököttet. Sedan tog vi ett snabbdopp och sen utklassade vi snubbarna på volleyboll, eller okej. Det kanske vann om vi ska vara ärliga, men kul hade vi. Tillbaka på lunch och sedan tillbaka till St. Joseph för att ligga på playan. Underbart. Snäckstrand, palmer, solsken, värme, nyöppnad kokosnöt i handen. Kan livet bli mycket bättre? Har nästan förätit mig på kokos. Men gott är det (har dock blivit lite lös i magen, men det är smällar man för ta). Lite ledsamt var det att åka härifrån, men man kan ju itne stanna här för evigt. Kan sammanfatta de tre hamnar vi besökt med bra (Marocko), Bättre (Kap Verde) och Bäst (Räddningens Öar). man får hoppas att trenden håller i sig. Är nu på väg till Surinam och Paramaribo. har ingen koll alls på vad det är för land, men det ska bli spännande. Är snart hemma. Tiden har gått fort. Det är inte långt till den 18:onde februari. Ha det gött haj! C.
tillie_dg

Gastkramningen är över - för denna gången!

Yngsta barnbarnet Camilla lyckades efter en veckas gatlopp – gata upp och gata ned i London hitta en drömlägenhet. Ja dröm och dröm – men dock en lägenhet att bo i. Stort jubel. Skam den som ger sig. Farväl currydoftande hotellskrubb – Wellcome lägenhet på Kings Road i Chelsea som är ”så fantastique, så très, très magnifique! Två våningar med tre ljusa sovrum, stort och vackert vardagsrum med spotlights i taket, kakelklätt splitternytt kök med matbord och tvättmaskin…allt! Att jag sen har det minsta rummet, det får man väl stå ut med”.
Ja det får du verkligen stå ut med – bra!!! Ett litet, litet rum kanske lär unga fröken att lära sig plocka undan saker o ting - hålla ordning på alla prylar – allt på sin plats! Lev som en sjöman i en trång koj!

Nu lell – nu skall här pluggas Skrivkonst! Good Luck says Morfar!

På barnkalas

Fliten lyser i närstående bloggar. Men nu har jag kanske vaknat upp efter ngn slags influensa. – Tänk jag har inte varit och gympat sedan den 23 eller var det den 22/12!. Men nu lell – manyna, manyna – i morgon premiärdag för 2006 års gympa. Var det där ett senkommet nyårslöfte?
I går, lördag, var jag i alla fall på barnkalas – två stycken till och med samma dag. Det gäller att hänga med i svängarna! Först tillsammans med alla tre barnbarnsbarnen – Mira, Vega och lille Castor – på det årliga barnkalaset på Blasieholmen. Där var det hejsan, svejsan – fiskdamm med godispåse när vi kom, danskringgranen, saftochbullar, holiansroligochspännandetrollkarl, utmedgranendans, tecknad film med HiawathaPlutomedflerakändisar samt godispåsenärvigick!!! Det var bara så förtvivlat svårt att man måste gå därifrån när man har så roligt med alla nyfunna kompisar.

När vi sedan vinkat i väg varandra vid T-Centralen tog jag mig ut i snömodden ute i Täby och lyckades hitta rätt trappuppgång till nästa barnkalas – tre trappor utan hiss!! Där satt alla till bords och slevade i sig Ronalds legendariska kalopps . Hela Ronaldsklanen med farmor Dagny i spetsen tillsammans med son och de tre vackra döttrarna och fyra förtjusande barnbarn i åldrarna 14 till 3 månader plus ”ett på väg” presenterat i form av ett ”snapshot” via ultraljud som Emma stolt visade upp för mig – ja det var ngt att få vara med om!. Där fanns också den lilla sambofamiljen – mor o dotter.

Ja där var mycket kvinnlig fägring och tillhörande unga stiliga män.
Kalopsen räckte till en tallrik åt mig också på detta Ronalds barnkalas. Att han sedan - som alltid – skjutsade hem mig var en välgärning efter denna långa och innehållsrika dag!

Morfar i centrum - ibland

Jag har tydligen varit föremål för viss indiskret diskussion av hushållskaraktär i en av barn familjerna enligt vad som har berättats mig från en säker och ngt lösmynt källa. Hör här:
Barnbarn 1: Å vad skall man ge morfar i julklapp?
Dotter: Köp en ny skjorta till honom. Hans ena skjorta är full med hål som han har tejpat eller klistrat igen och på den andra hänger kragen i trasor och saknar en manschett i ena ärmen. Så där kan han inte gå omkring med även om han har en kavaj eller tröja som skyler de värsta skavankerna.
Barnbarn 1: Jaha ngt mer?
Dotter: Hans tekopp – en stor balja i vitt porslin - som han dricker te ur hela dagen. Den diskas sällan eller aldrig. Han säger att den diskas automatiskt när han slår på det varma teet. Hur vore det om vi köpte en helsvart elegant kopp med tunna kanter så syns det inte om den skulle vara lite odiskad.
Som ett ytterligare bevis på vad som avhandlats före jul bifogar jag följande grötrim som åtföljde den inhandlade svarta tekoppen:
Svart som synden och lite rund

Du kan spara på disk
Njut en stund
på egen risk
Med fotnoten: "Behöver alltså inte diskas jämt."
Det skall här sägas att både skjorta och tekopp är valda med stor omsorg och mycket god smak och egentligen alldeles för fina för vardagsbruk……
Det skall också sägas att den igentejpade skjortan är numera ett minne blott - i form av några torktrasor – medan den andra, den manschettlösa, nog kan hänga med lite till.

I den andra barnfamiljen med ett mer påfallande maskulint inslag däremot är det mer raka rör som knappast föranlett några indiskreta diskussioner - några packar CD-skivor med märkpennor för inspelning och en stor flaska Calvados att bjuda vänkretsen på till den knäckiga äppelkakan.

Jag har två underbara barnfamiljer där morfar ständigt är en medelpunkt! Härligt!