Om Kusinträff på Norrbackagatan mm

Mitt bloggande barnbarn ,Caroline har redan – på ett mycket smickrande sätt – berättat om ”kusinträffen” den 16/2 som jag var värd för – sett ur hennes synvinkel.
Sett ur min synvinkel gällde det för mig att visa mig för mina unga gäster att jag är den ärrade och aktade morfar jag helst vill leva upp till. Nämligen att lugnt sitta och lyssna på deras livliga diskussioner om Bunsai-kattor, fåglar, det senaste i mobiltelefoneri och dataprogramering och försöka se ut som man förstod ngn bråkdel av snacket. Jag fick iaf lära mig hur man anpassar sparade bilder till bildspel!!! Alltid lär man sig ngt när man träffar sina barnbarn! Men mina herrar: ”Sila tekniksnacket när det är brudar i kartongen!”
Det finns inte mycket att tillägga utöver Carolines beskrivning av denna kusinträff. Gästerna uppskattade tydligen utfodringen För de åt så det stänkte om det och maten räckte så att de blev mätta.
Caroline! Det var en himla tur att vi glömde att ställa fram den där dressingen vi lagade till före middagen!! Jag hittade den i kylen dagen därpå och höll på att storkna när jag försökte smaka på den. Vi får nog – du och jag – gå i ngn dressingskola innan vi serverar nästa sallad!
I övrigt var alla överens om att det där gör vi om – och morfar håller med!

Fredag blev en vilodag visserligen med en eftermiddagsgympa men sedan kom Stefan från Skåne för att bo här några dagar och då åt vi resterna av den gravade laxen till supé.
Söndag em var det så dags att träffa delar av ”järngänget ” av skvärdansare ute i Huddinge där en av oss visade upp sin nya lägenhet på Patron Pehrs Väg.
Ja man blir lite avundsjuk på moderna badrum och kök. I badrummet fanns det utrymme för en ”skvär” (En sådan dansas av åtta personer!)
Nej, jag gillar mitt hörnrum – där får hela styrelsen för 1924 Års Män ledigt rum kring mitt avlånga matbord eller mina växande barnfamiljer vid glada sammankomster.
Nu är det ”måååndagmoooorgon” och i övermorgon sista tandläkeribesöket förhoppningsvis på ett tag. Heja!

Välkommen hem Cecilia Sjöfararen

Cartagena, Cartagena, Colombia
Sista sammanfattningen?
Just nu har jag ingen hemlängtan, men hela kroppen är inställd på att få komma hem och slappna av. Seglingen hit till Cartagena gick jättebra. Mycket vind och lagom med vågor. Som Kotte sa, det har blivit rutin att komma till ett nytt land. Det är lite konstigt, ett helt nytt land som bara har hört om, om man är bara halvt nyfiken. Då är man mätt på intryck och då passar det väldigt bra att få komma hem och vila upp sig innan man drar iväg på nästa resa. Det är en väldigt trevlig stad vi hamnat i, men varm. Har ränt runt på stan i två dagar nu och är helt slutkörd.. det finns massa kul att titta på och en hel del folk. Vi var på besök i på en riktig amerikansk snobbskola häromdan och det var lagom kul. Eleverna var jättetrevliga, fotbollsmatchen vi förlorade var skitkul att spela, negerbollarna vi bjöd på när de kom hit var mums, men mer var det inte. lagom kul sammanfattningsvis. De skulle ta med oss på disko, men det var inställt så det blev det inget av, utan vi åkte till en bar istället. Den låg uppe på den gamla stadsmuren precis vid havet. Det var riktigt tufft, men inte särskilt kul. Ingen dans.. L. Vi fick skjuts av eleverna dit, (de är 17-18 år) och det var tufft.. De får ta körkort när de är 16 och börja övningsköra när de är 12!! Hm… annars är staden väldigt mysig innanför de gamla murarna. Smala gator, kyrkor/katedraler, små affärer, många glassförsäljare, varmt… det kunde vara bättre om vi visste att vi inte ska åka hem på lördag (3 dagar guys, snart!!) visst det ska bli jättekul att komma hem, men nu vill man stanna här.. att man aldrig kan vara nöjd. Vi var på åktur ut i kåkstäderna igår och det var… öh, kåkstäderna? Vi åkte till en kyrklig samlingslokal inne i staden och sedan ut ur staden till stranden där kyrkan hade sitt ”field”. Där blev vi presenterade för ett gäng ungdomar och sedan dansade de lite för oss och sedan åkte vi hem. Det var inte mer än så. Vi hade fått berättat för oss att vi skulle ut bland kåkstäderna med militärbevakning och det skulle vara VÄLDIGT farligt. Vi blev ganska besvikna.. och det här att Colombia är världens 3:e farligaste land? Det har jag inte märkt något av. Det kändes läskigare att vara ut på kvällen i Surinam, här är det bara väldigt mysigt. Jag ska ut ikväll och äta middag, sista kvällen med gänget. vi har vakt imorgon nämligen, och då är det packning som gäller. Och städning självklart! Allt ska skina inför treornas hitkomst. Men det ska bli skönt att komma hem. Jag saknar er!Det blev ett litet mesmejl, men jag har en hel del skolarbete att göra, vi ses om 4 dagar!! Puss C.
tillie_dg
Sida 19

Tack , Cecilia, för dina käcka och trevliga reseskildringar vi fått läsa från din spännande resa!

Grattis på födelsedagen!

Grattis på födelsedagen den 13 februari säger jag till min broder Magnus som fyller 86 år och nu bor i Lund med sin Ann.

När vi var små i Uddevalla var sådana dagar förväntansfulla med strikt utformade ritualer. Jag kommer ihåg att uppvaktningen skedde vid middagsbordet och födelsedagsbarnet bars i gullstol in i matsalen efter att ha fått vänta utanför olidligt länge till sin hedersplats där presenter väntade att bli öppnade. Gunnar, storebror, visade sin växande armstyrka genom att bära in MajLis sittande på sin utsträckta hand.
En annan viktig detalj var att det var födelsedagsbarnet som bestämde dagens matsedel med att få önska sin livrätt. Jag vet att jag valde kroppkakor och Kronans kaka medan MajLis önskade dillkött och chokladsoppa. Bibi hade en mera exklusiv smak och ville gärna äta vilt som tjäder eller rådjur. Men vad valde ”Lilleman”?
Den lilla sjuarmade födelsedagsstaken med de rysligt smala och långa ljusen skulle också tändas och sedan fick man gissa vilket ljus som brann längst – det var taktikval.
Den är fortfarande i bruk i min familj och i morgon tänder jag den för dig! Grattis!


Grattis på födelsedagen den 15 februari säger jag till en favorit – brorsbarnbarnet Elin som fyller 24 år och nu bor i Malmö och pluggar i Lund – förhoppningsvis - om hon inte spelar teater. Det är Elin som tar med mig ut på teateräventyr när hon är i Stockholm.
Jag kramar om dig på din födelsedag!

Kryddön Grenada

2006-02-04 11:34 Grenada, S:t George's, Grenada
Hello sweden!

Efter ett himskets massa gungade kom vi fram till Grenada. Vinden blåste lite konstigt så för att komma in i hamnen var vi tvungna att kryssa. Lycka till med en råseglare som Gunilla. När Torben förklarade hur vi skulle göra lät det jättebra. Men efter andra försöket gav vi upp och beslog seglen istället. Vi kom in i hamnen och det blev landgångsvakt 12-4 för våran vakt. Stackars mig hade oturen att inte behöva stå (thanks god!) någonting alls eftersom vi lottade den vakten.. så jag fick en god natts sömn. Dagen efter var jag ute på stan och tjeckade leget. Trevlig stad St George, bättre än Paramaribo tycker jag. Hittade lite småtjafs sådär, gick sedan tillbaka till båten för lunch. Jag gick dels tillsammans med en trevlig tjej vid namn Anna-Lisa även kallad Skåne (kanske för att hon är från just Skåne?) som är allmänt hästintresserad. Hon visste en snubbe typ Alex Miguel Rodriguez, eller nått sånt, enligt henne vääääldigt känd, som bodde och tränade på Grenada. Honom ville hon besöka och jag sa: jag är på! Sedan sprang vi till tursitinfon och försökte hitta honom, men där visste de inte vem han var eller var han jobbade, så då försökte vi hitta ett annat stall för att upptäcka Grenada från hästryggen. Väldigt bra initiativ enligt mig. Fick tag på ett nummer till ett stall, men de hade inga lediga tider förrän nästa vecka. Ajpaj som min kompis Totte skulle ha sagt. Istället hittade vi i en katalog om att åka ner för en flod i ett gummidäck. Väldigt kul tänkte vi och tjacka (eller åkte med) en taxi dit. Vi hade inte så stora förhoppningar ändå om att det skulle vara öppet och tur var väl det, för det var inte öppet. Men vi gick en bit, på gränsen till en odling med massa olika frukter, och sedan under ett bambuträd ner till floden. Där badade vi och hade picknick, ett gäng på 6 tjejer. Väldigt kul att göra något vi planerat alldeles själva.. plockade en massa grapefrukt och apelsiner som vi tog med till båten. Vi träffade ägarna till plantagen och de sa att det var OK. (Förresten, jag har hört att ”OK” är från nått krig då det betydde ”zero killed” men som sedan gått över till betydelsen som den har idag.) kom hem till båten och var glada att vi hittat på nått istället för att ligga på playan hela dagen eller tillbringat hela dagen i stan.
Sedan på kvällen frågade Ellinor vad jag skulle hitta på imorgon, cykla till udden längst ut, sa jag halvt på skoj, halvt på allvar och gick och la mig. Nästa dag började på Granadas flickskola med föredrag på engelska. Jag berättade om våra resor. Det var en väldigt jobbigt bunt tjejer som lyssnade på oss. De var inte intresserade ett dugg av vad vi sa, bara av våra killar.. och Anton började sitt tal med ”Hello, you fool I love you, come and joy the joyride... Ever heard of Roxette?” sedan var de sålda på honom.. men det gick bra och vi fick se ett uppträdande av dem med sång och dans.
Sedan efter det gick vi hem till båten och Gustav kom och frågade ”hörde det du sa till Ellinor igår, ska vi ut och cykla idag Cecilia?” självklart sa jag, så vi gick och packade matsäck, letade cykeluthyrning på turistinfon och gick sedan dit. Efter många om och men fick vi hyra cyklar, and off we go! De första tramptagen var underbara. Det är ju skitkul att cykla! Vi cyklade i 4 timmar ner på södra västsidan av Grenada. Fan vad kul vi hade! Vi var och kollade segelbåtar (gustav ville), badade (min vilja), fikade fyra gångar (båda). Och bara njöt av den underbar naturen. Det var lite läskigt att cykla på trafikerade gator eftersom de kör som galningar på fel sida av vägen. Men det gick bra utan större incidenter. Kom tillbaka och alla var jätteavundsjuka på att vi hittat på något eget. Folk har försökt härma oss, men misslyckats. De har inte den rätta GustavCissi andan. Men gud vad kul det var att göra något eget.
På kvällen sedan var vi ute i city och försökte hitta på något. Vi lyckades inte kan jag berätta. Det slutade med att vi gick tillbaka till båten och jag och Anna la oss i en MOB-båt och svullade Marabou mintkrokant och pratade om livet.
Gick sedan och la mig och sov. därpå hade vi vakt, ganska slappt eftersom halva midskepps var på kraftverksbesök så vi fick inga jätteprojekt att deala med. Men kom inte och säg att vi inte jobbade.. beslog bramstorstängstagseglet (puh!) och kollade alla säkerhetsdräkter, slipade och lackade både mesan- och apbommen… i tryckande hetta. Jobbigt… Sedan dagen efter hade vi en rundtur på ön. En fullastad buss med trötta elever. Det var intressant. Först badade vi i ett vattenfall, sedan kollade vi på en kryddfabrik, besökte ett rom destelleri där vi smakade på 75% rom (blääääääääääää!!!!). sedan en chokladfabrik där vi smakade 71% och 60% choklad (mums). Mysig natur på ön hära. Åt tonfiskbaguette på en mysig sandstrand med riktiga turistsnäckor. Kom hem och åt middag. Stack sedan iväg till Grande Anse Beach där det var välkomst.. (fest tänkte jag skriva, men tillställning passar nog bättre), för deras seglingsfestival börjar idag. Jag och Gustav fick med oss ett ganska stort gäng och vi trodde att det skulle bli världens disco. Det stod i programmet att Grenadas populäraste Dj skulle vara där. Jag visste att det skulle vara seglingsmänniskor. Föreställde mig riktiga vältränade brunbrända 24-åriga hunkar, men vad är det för folk som är där? Jo gamla gråa seglingsmänniskor med stora magar och hängbröst…okej, några killar var där, men inga seglare, utan lokalbefolkningen. Vi kom dit, dansade lite till den gungiga musiken, pratade med ett par svenskar som jobbar på ett kraftverk som halva midskepps besökte (inte jag), gick på stranden och självklart kunde inte några hålla sig utan köpte öl och drack. Blir väldigt besviken, för en av killarna som skulle bli hemskickad i Surinam dricker. Lärde han sig ingenting då eller? Jag blir gaaaln.. men det var en trevlig kväll på det hela taget..Dagen har innehållit ännu mera vakt för min del. Resten av gänget har varit på utflykten så det har varit lugnt här. Har målat och bakat sega chokladrutor (väääldigt goda). Efter att vi var klara med underhållsarbetet fick vi bada. Det var underbart härligt. Satt sedan på backen (längst fram på båten) och bara njöt av livet. Nu har en tjej fått besök av sin brorsa som seglar i Västindien. Ska vi gissa på att hon är lyckligare än dagens födelsedagsbarn? Tror det ja. Till efterrätt idag fick vi chokladpudding med vispgrädde. Mums tänker ni, men tyvärr. Grädden är megaäcklig och chokladpuddingen smakar bara konstigt. Väldigt besviken på det.. nästa gång någon av er äter chokladpudding, ät lite för mig också och njut ordenligt av det. Snälla?! Ska sätta mig och knåpa ihop dagens engelska blogg, eller det kan jag ju göra i natt när jag ska på landgångsvakt.. Det är tre veckor kvar av våran resa räknat från idag. Herregud vad konstigt att komma hem. Men det ska bli roligt. Jag ska njuta av svensk mjölk när jag kommer hem. Det saknar jag ordentligt. Sov så gott! Puss C.
tillie_dg

Veckan som varit – och just nu.

Först brände jag min högerhand när jag klantigt skulle ladda en gaständare från en gastub som tyvärr läckte ut på handen och i diskbänken. Det klantiga var att jag omgående kollade om tändaren funkade – och det gjorde den – och tände eld på vätskan som läckt ut. Det brann friskt i diskho och hand ett kort ögonblick och sedan var allt över. Handen svullnade och gjorde ordentligt ont och var obrukbar några dygn.
Några dagar senare var jag hos tandläkaren och det är ju numera ingenting att gnälla över. Jag brukar tåla kroppslig smärta något sånär men inte 7-8 bedövningssprutors vassa nålar i överkäken. Fy katten vilken smärta. Jag vred mig som en mask och tänkte på en ytterst obehaglig filmscen där Laurence Olivier som gammal sadistisk nazistdoktor torterade Dustin Hoffman i filmen ”Maratonmannen” genom att operera Dustin i munnen. Nu var det jag som satt där i tandläkarstolen och skulle opereras för inplantat – frivilligt - och kirurgen var vänligheten själv. Att det kan göra så ont just när sprutorna sticks in – Burr! Men jag blev iaf bedövad vilket underlättade den fortsatta behandlingen.
Ja, det var några smärtfyllda dagar. I övrigt störs jag av ömhet i hälen – eller är det kanske i själen (nej jag skojar) – en sprucken tumnagel och uppförsbackar i största allmänhet. Men annars är allt bra.
Just nu är det svinkallt utomhus – men sådant lär gå över – och jag har äntligen varit och gympat. Det var lite länge sedan – förhindrad av tandläkeri, handskada och allmän lättja. Men är nu förhoppningsvis i gång igen.
Förstår inte varför jag är så frusen av mig. Förr var vintern en härlig tid med sparkstötting och kälke i himmelsbacken – var den nu låg. Nu kurar jag framför brasan och försöker läsa en god bok. Just nu heter den Rubicon – och det vet ju alla att det var en flod som ngn gick över efter att ha kastat en tärning och sen var det kört med alla fina demokratiska tankar för ett slag.

Så har jag på internet hittat ett nytt fotobehandlingsprogram som heter Picasa och som jag har laddat ner gratis från Google. Det verkar vara ett bra program. Efter nerladdningen satte det omedelbart i gång att automatiskt samla ihop alla bilder jag har i datorn och presentera dem i foldrar på ett enda ställe varifrån jag kan plocka ihop till exvis collage vinklade härsan och tvärsan – kanske. Picasa har iaf sysselsatt mig nu i några dagar.

Eftersom jag var lite tveksam hur jag egentligen hittade Picasa så drömde jag t.o.m. första natten att det var ngn slags trojansk häst som jag fått in i datorn och att den nu stod och mumsade upp alla mina bilder. Drömmen var så verklig att jag faktiskt vaknade och slog på datorn för att kolla. Men där sov alla bilderna sin skönhetssömn och ingen saknades vad jag kunde se. Man liksom lever sig in i datorarbetet.

Denna vecka skall man ta stygnen efter operationen i munnen. Skönt! För det är som ett helt fisknät där just nu och risken är att man fastnar med tungan i garnen!

Nästa blogg blir mer spännande. Då seglar den vittbefarna sjöfararen Cecilia in i de Små Antillernas övärld och landar på Grenada. Följ med!

I regnskogsland i Sydamerika

Nu låter jag Cecilia Sjöfararen rapportera läget igen. Var med på hennes resa via: http://www.resedagboken.se/ . Klicka på Snabbsök/resenär och logga in på : "tillie_Dg" och klicka på sök! Då träffar du på Cecilia - och läs hennes "dagbok". Var med från början! Mer om skolan och fartyget hittar dui på http://www.dsg.nu/ som är hemsida för Den Seglande Gymnasieskolan. Heja på henne via hennes mail: ceciliao2@ship.gunilla.nu.

2006-01-20 på väg igen, S:t George's, Grenada
Been there, done that.

Sådär ja, ännu en hamn gjord. Paramaribo i Surinam, en gång aldrig mer? Nej riktigt så illa är det inte, men det har inte hänt särskilt mycket här. Tidning, TV (2 ggr) och radio har vi hunnit vara med i. men regnskogsutflykten var riktigt härlig. Vi åkte halva midskepps och hela styrbord till New Lombee en liten, liten by med ett bageri och i stort sett inget mer. Men där vi sov, grrr.. jag hade turen att få sova i hängmatta båda nätterna. Det var nog det mysigaste jag någonsin varit med om. Vakna upp, sådär lagom kallt, och först titta upp i taket av bungalowen och sedan kolla på floden som låg 2 meter därifrån. Regnskogens klargröna färg i kontrast mot flodens bruna vatten. Underbart! En dag badade jag och Edward i floden (jättevarmt och det bruna är inte sååå farligt, bara du inte sväljer det) och det regnade. Det var nog det tuffaste jag varit med om. Hela floden kokade och det var.. så jävla tufft! Jaja, sedan var vi på en regnskogsvandring som inte var alls särskilt speciell. Vi gick på en upptrampad stig genom skogen, men det var ju en upplevelse det med. Vi såg inte några djur förutom en liten kolibri som jag såg när jag skulle gå en annan väg… men resten av regnskopgsutflyktsdagen låg vi och slappade i hängmattorna på stranden och det var en välförtjänt vila. På kvällen fick vi ett trummnummer uppspelat för oss och det var inte heller särskilt bra, men vi dansade ändå :D . jag låter särkert jättenegativ, men den här utflykten var jätteskön. Få paus från halva vakten och umgås med styrbord. Ta det lugn och bara njuta av livet. Underbart är ordet! Sedan åkte vi tillbaka till Gunilla och shoppade lite till i Paramaribo.. en dag var vi bjudna på disco på en restaurang och han som ägde stället hade gått ut i radion att vi skulle vara där på fest. Gu’ va kul tänkte vi, då får vi kanske dansa med surinameser.. tji fick vi. Det kom två turister från frankrike och dansade med oss. Men det va kul att släppa loss. Där DSG drar fram sitter ingen still är ett väldigt bra ordspråk. Har varit på barnkalas i surinam också. Det var filip som fyllde år och det firades på Donken. Vi hade jättekul! Nu ska vi precis ta och lämna hamnen och jag tro inte att jag kommer komma tillbaka hit, men man vet aldrig. Gillade de andra ställena bättre… nu är det bara 1 månad kvar och det känns jättekonstigt när man tänker på att komma tillbaka till Svedala. Men det ska bli kul… ha det så bra. Nu bär det av mot Grenada. Ha det gött haj! C.
p.s. jo jag har ju varit på en salsakurs också. Den var lite misslyckad, för vi fick fel info om när den startade, men lite hann vi dansa. Det var askul!
se hur det blir.
tillie_dg


Är man sjöman så är man....