Cecilia Sjöfararen upplever ett ”Historiskt Vingslag” på Kuba

Kuba - rom, cigarrer och revolution?

Hej!

Har nog aldrig pratat så mycket om ett resmål innan, har aldrig varit så förberedd, haft så många fördomar eller så många tankar. och det känns som om tankarna bara är fler nu. det är nu egentligen sista dagen i februari och vi har precis lämnat Kuba. har varit här i 6 dagar och har verkligen inte hunnit uppleva Kuba på ett riktigt sätt.Att på tiden 4 dagar (eftersom vi har 2 vaktdagar) uppleva kuba funkar inte riktigt, men vi har hunnit med det bästa, att vara turister. spanat in Plaza de la revolution, Revolutionsmuseet, druckit en cuba libre på hotellet där Hemmingway bodde, handlat på svarta marknaden och nästan blivit upptäckta (t-shirtar med che på som killen tydligen inte fick sälja. kändes som om vi köpte typ knark eller något för vi var tvungna att smussla jättemycket och när det gick en vakt förbi gömdes tröjorna lätt under bordet), Besökt en liten by, Viñales och kollat in ett tobaksplantage, blivit lurade på växelpengar och lite av det mesta.

Det tuffaste ändå är att vi var här på presidentsvaldagen. den första på 50 år. det är verkligen en ny era som startar, Fidel har lagt av och Raul tar över. vi var uppe på revolutionstorget den dagen och trodde att det skulle vara en tillställning där. det var ju ändå där, brevid statyn av José Marti, som Fidel i början höll sina timslånga tal, och man tycker ju att något borde hända på torget. vad tusan, det har varit diktatur med samma ledare i 50 år, de borde ju ändå tacka av honom tillsammans med folket, men nej. inte en endaste en uppe på torget, det var vi och några andra turister. kul!

På revolutionsmuseet hade de verkligen tagit tillvara på allt möjligt. "det här repet användes för att korsa en flod under en attack" "den har skeden åt Hernandez med" "en fackla som den här användes under en demonstration". ojojoj vad olika saker vi spanade in. det är en fantastisk spännande historia Kuba har och en livsituation. en vanlig kuban tjänar ungefär 20 convertibla pesos i månaden (cirka 140 svenska kronor) och det ska han klara sig på. eftersom de får mat och allt från staten. det håller inte, så de flesta kubaner har två jobb.
Vi besökte som sagt även Viñales. en liten by tre timmar från Havanna. vi åkte dit vaktvis och fick roa oss bäst vi kunde. vi blev inkvarterade hos varsin familj och alla bodde två och två förutom jag. jag bodde ensam. det var sjukt intressant, för språken de pratar på Kuba är spanska och kroppspråk. eftersom min spanska är ganska obefintlg fick jag klara mig med hjälp av kroppen och franska förspanskade ord och det funkade förvånansvärt lätt! vi besökte som sagt ett tobaksplantage som ägdes av en 86-årig gubbe som drack rom lite då och då och rökte två cigarrer om dagen. förvånansvärt pigg var han. och tandlös, tror inte att han hade en enda tand i hela munnen. vi hade hyrt cyklar för att ta oss dit, och sedan svängde vi vänster istället för höger efter besöket, mot äventyret. vi hamnade under ett träd på den kubanska landsbygden, njöt av de röda bergen i bakgrunden och rökte cigarren vi hade fått av gubben. det är känsla i det.
Efter lite lunch tog jag och några kompisar oss till en grotta och spanade in i den. det hade fixats så att man kunde åka båt där inne och det var tufft. Benjamin höll på att krocka med huvudet i ett utstickande stenblock, men jag ryckte in och räddade huvudet.
Senare på kvällen träffade vi en svensk tjej som var gift med en kuban så hon visste ju allt om landet och situationen. skönt var det, för det pratas inte särkilt mycket engelska här, men nu är skolarbetet fixat.
Bara en liten tanke, en diktatur hur bra är det? det är bara en enda person som bestämmer, och du får inte tycka och tänka hur du vill. men du jobbar inte för ditt egna bästa. det du gör gör du för samhället, för dina medmänniskor. det är en fin grundtanke i det hela.
Ska nu förbereda mig för en 5 dagars sjöresa, sen är vi i Charleston. nu har vi även blivit tvugna att ta på oss lite kläder, igår gick jag ändå runt i jeans och jacka. då var det slut på det glada solvädret, det var kul så länge det varade.ha det så bra!kramar cecilia.
tillie_dg

Vi firar Pia 60 år i dag

Vem är Pia - så här kanske?

P- som i Parant Pingla, Parkad i Porslinbruket med Pojkvännen Janne

I- som i Intresserad, Intressant, Idérik, Ivrigt Ifrågasättande,
Iögonfallande, Impertinent och Istadig – kanske – vad säger Janne?

A- som i Attan så Attraktiv, Aktiv, Absolut Alert, Alltid på väg till stugan ute i Tyresö tillsammans med Ahlbäck och Aningen-Anspråkslös

H- som i Har Högaktuell Högtidsdag i dag

O- som i Omsvärmad, Omtänksam

L – som i Leende Lekfull

M- som i Musikälskande Marsmånadstös, Målmedveten MM

B - som i Beatlesfan eller var det Elvis, Beundransvärd BRFmedlem

E - som i En Eldsjäl, Enastående Effektiv, Entydig, Elegant f.d. Ekensfröken, Extrovert(=utåtriktad), Exklusiv och Eminent Estetiker och Emellanåt Emancipierad

R - som i Rättfram, Rolig, Rekorderlig, Rakryggad

G - som i God och Glad Granne till mig sedan många år tillbaka, GRATTIS Gumman!!!!

Cecilia Sjöfararen i en Mayaindianby

Hejsan!

Vi gick ombord på en buss, exakt en sådan som forrest gump åker första dagen på väg till skolan, och skumpar på den ett bra tag. och det var verkligen skumpande. man var ordenligt skakad när vi kom fram till första stoppet, en ekologisk farm. de odlade en massa olika växter som de sedan sålde frön av till hela världen. vi fick smaka/lukta/känna på en hel del olika saker, och de som jag kan det svenska namnet på är ungefär kanel och vanilj. bordade sedan bussen och åkte vidare till en gammal mayafästning. en mile i omkrets så vi var bara uppe på huvudtorget. men det var tufft att se dessa gamla trappor som har hållit sedan 1300 fkr.Efter ytterligare lite skumpande kom vi då fram till denna mayafolksby. vi blev avsläppta tre och tre och fick bo hos varsin familj. det var intressant och se hur de bodde. enkla hyddor med palmbladstak, öppen eldstad med stekbord över, hunder, hönor och katter som springer överallt och äter direkt från eldstaden. det får en fundera över all denna stress vi har hemma. Vad är egentligen livsnödvändigt? är det verkligen så att den som har mest saker när han dör vinner?

Vi somnade himla gott den natten till ljudet av syrsor och andra typiska djungelljud.På morgonen vaknade jag av en galen tupp som gal. man skulle kunna tro att han inte hade annat för sig, för han började att gala vid 3 för att sedan fortsätta sporadiskt. tusan vad irriterade vi var. men inte ska man klaga. vi gick upp till en frukost som bestod av nybakta tortillas med en röra, mycket godare än gårdagens kokta bananer, och sedan gick vi på djungeltur. vi fick se byhövdingens kakaoplantage bland annat. det hade varit spännande om vi inte hade varit på farmen dagen innan och sett allt vi såg idag. men man ska inte klaga, vi fick ju ändå smaka egengjord färskplockad choklad efteråt. vid lunch gick vi tillbaka till vår familj och sov en timme.

Efter några majstortillas till lunch gick vi på en redig djungeltur till och spanade in några hummingbirds och fick höra historien om deras naturgudar. guiden frågade sedan vad vi i Sverige trodde på, och den som har ett bra svar på det kan mejla till mig (elev44@ship.gunilla.nu) för vårat svar var pengar. är det verkligen så sorgligt att det är det vi tror mest på i Sverige?

På kvällen var vi tillbaka hos vår familj och satt i skenet till fotogenlampan och pratade med barnen i familjen om musik, historia och lite av det mesta. samtidigt satt jag på en sjukt liten pall vid ett sjukt litet bord och gjorde kakor tillsammans med mamman. himla trevligt. småpratade lite och sedan vid 21 gick vi och la oss. sjukt jättetrötta.

Vid 0530 väcktes vi igen för att hinna i tid tillbaka till Gunilla. då hade våran mamma varit uppe och bakade typ tusen tortillas. alltså den kvinnan gjorde inget annat än hushållsarbete. hon fyllde sina dagar med tvätt, städning och matlagning. hon hade 5 söner och tydligen kunde ingen av dem hjälpa till, så hon var mycket glad när vi frivilligt frågade om vi kunde hjälpa till.
Vid 6 hoppade vi på bussen och skumpade sedan hemmåt mot Gunilla med typ tusen livserfarenheter rikare. himla spännande var det att vara där, men gladast blir man ändå när man kommer tillbaka till båtens ac.ha det bra! snart kommer rapport om kuba.... kramar cecilia.


Mayaborgar

När jag går ut på min balkong - hej dingeli dång...

… var en slagdänga som ringer i mina öron nu när jag skaffat mig en egen ”balkong”
Jag: I morse frukosterade jag på min balkong och såg morgonrodnaden färga himlen och utsikten över vattnet mot Kungsholmen
Vän av ordning: Det finns väl ingen balkong till din lägenhet?
Jag: Jo numera – en inbyggd sådan placerad bakom mitt stora panoramafönster. Där har jag placerat bord och stolar för frukost middag eller arbete. Utsikten är omfattande. Så gott som alla tänkbara transportmedel kan iakttagas från min ”balkong” - från luftskepp, hjul- och, vattenburet alla kategorier – kanske inte oceangående - rörligt folkliv där kanske en och annan kommer ”leandes med en ko” med lite fantasi
Vän av ordning : Du överdriver. En balkong är en från husväggen utbyggd plattform försedd med räcke och kanske inglasad.
Jag: Inglasad – ja det är just vad min ”balkong” är utåt av mitt stora panoramafönster som går att öppna varma dagar. Låt mig nu tro att jag äntligen fått en ”balkong” som jag längtat så efter.
Vän av ordning: OK då. Men inte har du väl sett någon ”leandes en ko” från din ”balkong”?
Jag: Ja, se det kan man nicht so genau wissen!!!



Gästande syskon frukosterande och dinerande på min "balkong"

Pirater och hajar!

Här ny rapport från den skrivande sjöfararen Cecilia från den seglande gymnasieskolan på Öckerö: http://www.ockerogymnasieskola.se/
ombord på T/S Gunilla: http://www.gunilla.nu/framesets/frameset_svensk.htm
Klicka in er på de här hemsidorna och läs mer om vad svensk ungdom får och kan göra!!!
Hej hörrni!
Vi har anlänt till Belize och vi ligger nu ankrade utanför staden Puenta gorda. vi kom hit igår förmiddag, men jag har inte varit iland än.
Igår fick ingen gå iland, vi blev nämligen bordade av pirater! vi fick två alternativ, antingen gå på plankan, eller gå ner och byta om till piratkläder. alla valde, konstigt nog, att byta om. sedan utförde vi vaktvis olika uppdrag, svara på gåtor, leta ledtrådar i komposthinken, kasta prick och avlossa potatisar i egenkonstruerad potatiskatapult. vi var den enda vakten som lyckades träffa den utsatta hinken.
Alla ledtrådar ledde sedan fram till ett manus. vi i styrbord skulle sätta ihop en balett om piraternas pirat som var olyckligt kär. alla vakter hade fått samma manus, men de skulle utföras på olika sätt. vi hade himla kul, fick med alla interskämten från tidigare resor så våran publik skrattade hysteriskt.
Och hur är det då att vara utklädd pirat ombord på en båt? tänk på den mest lyckade maskerad som du har varit på och dubbla den känslan några gånger. att som pirat få klättra i masten och kasta tampar och skrika "kasta ynkryggern överbord!" och verkligen mena det förstärker maskeradkänslan något så mycket.
Värmen tog hårt, så efter att sprungit runt som pirater en halvdag var vi helt slut och vid 2000 var de flesta redo attgå och lägga sig.
Vi ska göra ett besök i en mayaindianby här i Belize, så vi har blivit uppdelade. har idag därför haft vakt med alla personer som sover överkoj tvärskepps. himla kul att få arbeta med människor utanför min vakt. överkojer långskepps är lediga och alla underkojerna har åkt iväg till byn. det är skönt att vara så få ombord, känslan blir ytterligare familjär. när vi vinkade av underkojerna i vattentaxin.
I morse skriker överstyrman till "haj på styrbords sida!!". och vad simmade där om inte mamma haj och mini haj. tre timmar senare badade vi just där. sången "hajarna, hajarna, hajarna... och mamma haj, dudutudut..." fick en helt ny innebörd. det var ingen som vågade plaska särskilt mycket med fötterna...
Vår maskinist lyckades få båda två på kroken under eftermiddagen, men de slet sig båda två och sen dess har vi inte sett till dem. kanske till och med att man vågar sig på ett litet dopp nu innan middag utan rädsla att bli nafsad i tårna...do you shark?
Ska nu träna lite, så att man kan komma hem både solbränd och vältränad
:P .ha det så bra! kramar cecilia.



De har skolbänken med sig...


...och mssor med frisk luft - under fötterna!

"Det är rätt gott att leva ibland" säger Cecilia Söfararen från paradisön Provedencia

ohoj!
Vi ligger nu till ankars utanför ön Provedencia, Paradisöarnas paradisö. var iland igår och hade det så himla skönt. verkligen såååååååå himla skönt. vi tog en taxi när vi kom iland och åkte till stranden, stranden med stort S. det var en bar, Rolando's, precis vid stranden med uteservering gjord av bambupinnar. de serverade grillad fisk med kokosnötsmjölksris och friterade plantings (matbananer).

Det är varmt och skönt på Provedencia, men vi kom med en kallfront och det har regnat en liten skur varje halvtimme. skönt, för då blir man inte överhettad, men solbränd har jag blivit, som en liten gris. men ja ja, ska inte klaga. hörde att ni nästan hade storm hemma .

Vi åkte en rundtur på ön och folket lever verkligen i slowmotion. ingenting går snabbt, men allting blir gjort. det bor ungefär 5000 personer på ön och de har en väg runt hela ön. den vägen är verkligen ett skämt. på ett ställe fanns det en skylt som på svenska betyder att vägrenen försvinner, men som på provedensiska betyder att ena körbanan försvinner. men våran taxichafför var van och det gick fint.

Kvällen tillbringade vi på Rolando's med stjärnhimmel och vågskvalp, reggeamusik och kompisar. det är rätt gott att leva ibland. I morgon ska vi ha en biologilektion. skolan ordnar en snorkelutflykt ut till korrallrevet som går runt ön. haha, det ska bli kul. känns som om vi har varit ute jättelänge, men det är bara en vecka. sjukt. har verkligen glömt bort regn och rusk. det är skönt att vara här. ha det så bra! kramar cecilia.

Rolandos bar med musikanter

Cecilia sjöfararen på nya äventyr

Ja nu är hon till havs igen – Cecilia – enda dotterdotterdotter till den äventyrliga prästgårdsjäntan Maria från Rölanda som för 100 år sedan som 16-åring reste upp till Ammarnäs för att så småningom bli en vördad anmoder till bl.a. f.n.32 st barnbarnsbarn varav Cecilia är ett - men ett sjusärdeles sådant ……

Så här mailade hon mig för några dagar sedan
Hej Morten!
Jo ryktet stämmer, jag är på väg ut på böljande blå. Vi har 3 dagar kvar i skolan, sedan är vi lediga 12 dagar och sedan flyger vi ner till Colombia. Den 31 januari bär det av. Och jag längtar som en gris. Du får jättegärna citera mig. Det är så kul att du är så insatt i min resa. Ja dotterdotterdotter, det är allt något. Skönt att jag tar det unika snäppet längre och reser över världen också… Håller nu på att färdigställa det mesta av skolarbetet. Det är mycket att göra, men skönt att få det gjort innan vi åker iväg.
Vi hörs! Kramar Cecilia
Och här kan vi läsa hennes första rapport från t/s Gunilla:

Hej Alla
Jag startade min resa klockan 0500 frånLandvetter. det var lite jobbigt att åka ifrån familjen, men när man vet att den vita kajen i Cartagena hägrar traskar man ganska glatt upp för rulltrappan. vi flög till Paris och där hade bagagearbetarna strejk. kul! planet till Bogota blev försenat två timmar och det var spännande. vårt nästa flyg i Bogota skulle nämligen avgå två timmar efter vår första planerade ankomsttid. men vad vore livet utan lite spänning i tillvaron?
Flyget över atlanten tog 10h 55 min och det var tid. men det är rätt kul att sitta på plan med sina kómpisar. vi spanade in snygga flygvärdar, tävlade mot varandra i "vem vill bli miljonär?" och försökte sova. det gick det med.
I Bogota gick vi med raska steg och kom ombord på planet som avgick direkt. kom fram till Cartagena, åkte buss och tlll slut. klockan 0315 svenska tid såg vi Gunilla ligga vid den vita kajen och livet kändes helt okej. vi packade upp och hälsade på befälen och gick och la oss 0600 svensk tid. då var klockan här 2400. sedan rullade det på.
Första dagen ombord provianterade vi och hade säkerhetsgenomgångar. efter middagen var det till och med så att vi satt på däck och torkade frukt/grönsaker för att inte få mögel/parasiter ombord.sjukt! tänk er frukt och grönaker för 50 personer i en vecka. det är rätt mycket att torka! men, är man många så... trötta gick vi och la oss och jag var uppe på landgångsvakt mellan 2-3. då bunkrade vi diesel och sedan var vi redo för avgång.idag lämande vi den vita kajen vid 9 och nu guppar vi fram på havet. alla ombord är solbrända, det är runt 30 grader och strålande sol och livet är gott. ska nu gå och äta lunch för att sedan gå på vakt. jag har det bra, hoppas ni har det också!
kramar cecilia.

En förödd dag

Måndagen den 28 januari gjorde jag inte ett dugg – ingenting bara åt och sov och fördrev tiden med några soduckis, läste en långtråkig deckare, slötittade på TV och såg på kvällen en långsam men trivsam film - utan att somna - om en man som blev kvar på en flygplats utanför NY. Den gamle Martin Luther inom mig kved och frågade varför jag inte gick och gympade som var planerat på förmiddagen och sedan promenera ner till Blasieholmen för lite jobb. Men icke sa Nicke – helt obekymrat lät jag dagen bara gå – och nu är det för sent att göra något annat än att gå till sängs efter denna oförrätta dag – God natt!

Framför en bokhylla

Jag står gärna och ofta framför mina bokhyllor och läser och bläddrar och tycker om vad som finns där av böcker som har följt mig genom åren – vilken var den första som hamnade i min bokhylla? Jag minns att jag som barn på tjugotalet hade en älsklingsbok/sagobok om en liten pingvins äventyr i sydpolen. Den hette kanske ngt på Adelaide men var är den nu? Det kanske började med den iaf. Men tyvärr finns den inte kvar i min samling. Jag skulle gärna vilja ge bort just den boken till mina barnbarnsbarn!. Sedan blev det Tomtar och troll och pojkböcker av olika slag. Jag minns särskilt en hel radda ”Bill”- böcker av ngn Crompton som slukades via bibliotekslån och som ngt års julklappsbok – indianböcker och science fiction varav jag har kvar en – men en pärla – om ett Moln som kunde kommunicera. Sedan blev det allvar i leken. Min historielärare i Nya Elementar vid Slöjdgatan vid Hötorget var Bernard Tarschys och han satte mig på spåret att läsa om gamla tiders historia. Så fick jag Frans G. Bengtssons essäer - Sällskap för en eremit och De långhåriga Merovingerna i min hand och de är fortfarande pärlor i min boksamling som växte snabbt med namn som Robert Graves, Linklater och nestorn Edward Gibbon med mästerverket Romarrikets nedgång och fall, Montaignes Essäer, Olaus Magnus och Alf Henriksson Arkeologi, Stockholmiana, nutidshistoria tar numera upp ganska många hyllmeter förutom all skönlitteratur.

Jag hörde av en 70++are som nu skall flytta från sin villa till lägenhet att de hade co 90 hyllmeter böcker och pärmar – och måste nu gallra. Hur många hyllmeter har jag – ca 60!!!
När min ”käraste” levde var det ett måste att det skulle finnas små gluggar här och var i hyllorna där vi kunde placera en del kära prydnadssaker. De gluggarna har nu försvunnit och fyllts igen med nya böcker, Vad kommer att hända med min boksamling. Jag har blivit uppmanad att tala om om jag har några klenoder – inkunabler, första upplagor eller liknande. Men alla mina böcker är mina klenoder!!! Motvilligt börjar jag förstå att någon sorts gallring förr eller senare måste ske. Frans G.Bentsson ger mig ett gott råd i sin - i det här ämnet – lysande essä ”Framför en bokhylla”:
Man skall inte sätta på hyllorna andra böcker än dem man tänker läsa en gång till!!!!
Jag har iaf börjat göra mig av med deckarhyllorna. Det är dags för en ny gallring! Någon som vill vara med och överta????

Januaribestyr

Innan jag börjar denna blogg ber jag att blygsamt - men stolt - få visa "2007 års julklapp" alla kategorier:

Redan den 21 januari och ännu ingen blogg skriven i nådens år 2008! Orsak? Har jag inte haft tid eller har jag bara sorglöst låtit dagarna gå? Nej då! Allmän verksamhet har pågått med att kasta ut julen, julgransplundring med ”småfolket” i Bååthska palatset, gå på hälsokontroller och få benmassage hos Axelssons, gymmet i vanlig ordning där en nyårsönskan äntligen blev uppfylld, tvättstuga och en Morten-träff enligt bif inbjudan via E-post till:

Anny, Bengt, Berit, Bertil, Eva, Göran, Helge, Ingvar, Margareta, Marianne, Soe!!!!!
Välkomna till Mortenträff
Fredagen den 18 januari klockan 1700

Föregående års instruktioner gäller

(I den mån det fanns några då)

Och för grannsämjan fanns följande meddelande anslaget i port och hiss:
Det kan bli
litet stoj och glam
nu på fredagskvällen
när ”järngänget” - ett antal
skvärdansare och 70++are kommer
och äter lammgryta hos mig!
Men sen går vi på disco
Hav överseende! Morten på 2 trappor!

Middag för tolv personer en fredag kräver djupa kunskaper och förberedelser av huslig karaktär som städning, matlagning etc. Allt hade jag gjort alldeles själv! Vad jag bjöd på? Det blev laxmackor, Lustgårdens provencalskt örtmarinerade lammgryta med råstuvad potatis och som efterrätt egenhändigt vispad äggtodyparfait med Cognacssmak. Jag var alldeles matt i höger arm efter allt vispande. Gästerna åt så det stänkte om dem och vi blev nog lite högljudda för vi sjöng vackra visor och var rätt glada!!! Men när de gick så hade de diskat – sådana gäster har jag! Det var ”Järngänget” som en gång för 10 år sedan startat Huddinge Skvär Swingers som jag samlat till en ”Treffpunkt Morten”. – så det så!

Gott Nytt År 2008

Någon: Vad önskar du inför det nya året 2008?

Jag: Att jag skall kunna öka till sju vikter - en ännu icke uppfylld nyårsönskan från 2007, men nu lell skall det ske - i den förskräckliga "sträckbänken" på gymmet

samt att jag får vara med i familjen ännu ett år

och att

ALLA, ALLA i VÄNKRETSEN får ett riktigt GOTT NYTT ÅR 2008
också, allt det där om fred på jorden till människors behag!

I kväll skall jag gå och skåla in det nya året tillsammans med goda vänner på Karlbergsvägen!

Kontakt

Ludwig sex veckor på besök tillsammans med Mor o Moster

Två födelsedagstårtor på raken!

Första tårtan severades när den illustra föreningen Huddinge Square Swingers firades med ett 10-årskalas i lördags och jag tackade så här:

Huddinge Skvärdans Swingers!! Vilket namn – säger allt
En svängom i skvärdans uti Huddinge
”Dans” möter oss i många sammanhang. Magdans…, Kalvdans…., Danslysten….När de stora elefanterna dansar……Det var dans bort i vägen…..Dans på slak lina…Fröken får jag lov skall vi dansa ett tag……Vi går och dansar… Dansen den går….kanske på Svinsta skär som lär finnas i Bråviken utanför Kolmården…. Dansa min docka mens du är unger när du blir gammal så blir du så tunger…..men det gäller naturligtvis inte glada, ivriga, heta, dansanta, skvärdansande och charmerande seniorer i Husq…. Dansen ädla känslor föder…måntro bara det inte brejkar…..
Vi firar tio år i dag. Tio år av glad gemenskap och samvaro – egentligen har vi rätt trevligt på våra sammankomster - förutom att vi får lära oss och öva nya cåll. Det lär finnas i runda tal 6000 skvärdanscåll inkl variationer. Hur många cåll kan vi efter dessa tio år? Dum fråga! ”Golvets nivå” är det som gäller!

Men – och nu kanske jag kommit in på rätt spår - för att vi Husqmedlemmar skall få ha det så här trevligt och kunna träffas i glad gemenskap så fordras det en duktig styrelse – ett antal eldsjälar – en festkommitté som vill och verkligen kan greja till ett sådant här kalasfint kalas Tack Berit och compani
Den saken gjorde ni fan så bra
En skål uti botten för dem alla vi ta

Där var god mat vid vackert dukade långbord, underhållning, sångarglädje och modevisning av lite extra slag samt ett sånglustspel enl följande löpsedel:
Plåtslagare vittnar vanvördigt
Triangeldrama i grevligt gemak!
Vad ett rött sidenband kan ställa till med?
Här några bilder med en stolt ordförandegeneral i spetsen:

Primus Motor med hjärntrust

Modevisning

Andra tårtan serverades i söndags ute i Älvsjö på Tröskverksvägen – ett namn som får mig att osökt tänka på Falstaff Fakir som skaldade om ett ”ångtröskverk” i en julklappsvers – hos min brorssondotter Pia och hennes familj. Där var många som skulle dela på sonen Johannes födelsedagstårta – far och morföräldrar bröder och systrar i form av diverse småfolk som jag alla kände var en del av min kära släkt.. Tack Pia för att jag fick vara med! Några bilder får berätta:

När jag ändå är i farten passar jag på att gratulera brorsonen Anders som nu fyller 65+ dagen före julafton. Det var inte nådigt att som barn ha födelsedag strax före och särskilt dagarna efter jul – före jul fanns ingen tid att också köpa födelsedagspresent och efter fanns inga pengar kvar till födelsedagspresent fick man höra – särskilt om den inträffade i början av januari!!!

Ja, så är det plötsligt JUL i mitt hus – skinkan griljerd, laxen gravad och ”sillsallaten med äpplen och lök nyskuren à la Hagdahl i mitt flottiga kök” Ja .så flottigt är det just inte . Men hur det än blir så blir det gärna lite stökigt när man håller på i hushållet.
På julaftons morgon åker jag ut till min Maj och tänder ett ljus där hon vilar under den stora björken ute på Sandsborgs kyrkogård.
Mycket stolt bifogar jag här årets julkort som jag fått från min barnbarnsfamilj i Tumba och det får bli mitt julkort till er alla!

Vega, Sirius,Mira, Castor

God Jul !

Vänsterklicka på bilderna så förstoras de - kanske!

Jag vill minnas….

I dag - när det är 10-årskalas i skvärdansklubben Huddinge Square Dance Swingers vill jag gärna minnas – ja vad då?
Jag minns först och främst Min Allra Käraste Högerdansare. Utan henne hade jag varit eoners ljusår från allt skvärande och allt vad denna skvärdans fört med sig.
Jag minns ”Huset” ute på Sjödalsvägen där vi lärde oss grunderna och de första stapplande stegen - hur det nu gick till.
Jag minns att jag var lite motsträvig att tidiga morgnar ge mig ut på landsbygden och försöka lära mig en massa underliga och konstigt slingriga dansturer utropade av en mycket enveten skäggig herre som kallade sig kåler. Men så fort jag fick hennes lilla vänsterhand i min högerhand då tyckte jag att det här var något att lära sig för oss gemensamt - och på den vägen blev det.
Jag minns hur vi dansade ihop med andra och blev ett ”Järngäng” – sammansvetsat av de första knepiga basic- och mainstream-kålen som övades var vi än var. Ingen golvyta var för liten för att vi inte skulle ställa upp oss i en skvär och dansa runt. Där var någons villavind, där var vår egen trånga hall, där var guldbröllopskrogen, där var SPF-och Odd Fellow-lokaler, och där var utomhus på kullersten och asfalt och en och annan skranglig dansbana och t.o.m. en födelsedagsdans med tårta och många gäster
Jag minns hur vi övade hemma på köksgolvet – med kylskåpet fullklistrat av de svåraste kålens definitioner. Det gällde att hålla oss uppdaterade! Ja, vi till och med gick på kurser arrangerade av andra klubbar och hur vi travade upp i Plus- och A-formationer
Jag minns hur vi med bävan besökte andra klubbdanser och Ericssons årliga ”Jamboree” där proffsiga skvärdansare i färggranna kläder virvlade runt oss och lärde oss ett snabbare tempo. Med beundran kikade vi in i den allra heligaste vrån där C-dansarna höll till och dansade långt över vår egen förmåga.
Jag minns att jag en gång satte ut hakan och nämnde något om att musiken var ibland lite besvärande. Men det fick jag naturligtvis inget gehör för. Jag har med tiden suckande förstått att den är helig och det får väl en helt vanlig omusikalitet acceptera eller….?
Jag minns att vi reste land och rike runt och fann att det vi lärt oss under det gångna året var helt dansbart när vi mötte utsocknes dansare. Först och främst till Böda – skvärdansens högborg på Öland, där Ingrid och Gösta Toreld härskade med omväxlande blandning av kulturella utflykter, skvärdans med världsberömda kålers och glada fester – ibland var vi där i flera veckor. Vi reste till Sundsvall och dansade på Norra Stadsberget, till Klövsjö där vi dansade utför skidbackarna, Till Norge och vännerna där. Ja, vi reste en sommar till Polen och skvärdansade i Dansens hus i Danzig
Jag minns många kära vänner och sorlet från många glada jul-och vårfester fyllda av spex och underhållande tragisk- komiska sånguppträdanden och charader.
Jag minns slutligen hur jag började om från början förra hösten i en nybörjarkurs och känslan att än en gång få uppleva de första trevande basic-kålen och lära känna än en gång ett nytt sammansvetsat ”Järngäng” och att då som nu var och är kaffepausen väsentlig för gemenskapen
God fortsättning i skvärdansens virvlar alla kära husqmedlemmar i ytterligare tio år önskar
Husqus Anonymus Finis

Nybörjarkursen april 2007

Grattis Camilla! - Den 11 december...

….. fyller mitt käraste barnbarn – alla mina barnbarn är mina käraste!! – 24 år
Och jag ger henne en stor födelsdagskram som räcker ända härifrån och till London där hon är just nu - förhoppningsvis.!


Lycka till med plugg och jobb och snart kommer du hem på jullov Du har lovat att komma och julpynta mitt stora fönster. Välkommen hem! Vi längtar efter dig!
Lite nostalgi i bilder från Anno dazumal har väl en Morfar rätt till en sådan här dag.

Det är Camilla som gör laxmackorna när Morfar bjuder på krabbmiddag!



Vänsterklicka på bilderna så förstoras de kanske!

Tjolahoppsan vad bra de spelar Pippi Långström på Stadsteatern

Teaterdags i lördags tillsammans med Ronalds barnbarn Felicia och Oskar och mina egna bbb Mira och Vega Vi såg, hörde och hänfördes av ”Pippi Långström” på Stadsteatern. Salongen kryllade av väl pålästa ungar som sjöng med i de kända melodierna och deltog och kommenterade livfullt i det hejiga spelet på scenen där en suverän Pippi dominerade i Villa Villerkurva med omnejd. Det vart lite tyst i salongen när det plötsligt uppstod en romans mellan Pludderluskan och pappa sjökaptenen – vilket väl var utanför det Lindgrenska protokollet eller….. Men det hela slutade lyckligt med att Pippi stannade i land hos Annika och Tommy. Spelglädjen var det verkligen inget fel på och ungarna var förtjusta!

Mira tyckte att "Lilla gubben" var fin i sin roliga dräkt, dansande på bakbenen och Vega gillade "herr Nilsons" alla konster när han for som ett yrväder över scenen - och det tyckte jag också.

Berit och Göran - kändispar i Huddinge med omnejd

I ett långt och trevligt reportage i en ”hemtrevlig” veckotidning hittar jag – nåja efter viss påstötning – de kära vännerna Berit och Göran ömt omfamnande varandra i dansens virvlar. Det är skvärdans det är frågan om - vad annars när det gäller dessa två eldsjälar som nu förbereder stort 10-årskalas i klubben Huddinge Square Swingers där Berit är ordförande och Göran ”primus motor”. Personligen känner jag visst ansvar för de bådas dansutveckling. För det var kanske jag och min allra käraste högerdansare som lockade Berit att börja skvärdansa
Så här skrev jag om henne i min blogg när hon fyllde år för ngt år sedan:

Började skvärdansa i Huddinge – var annars – blev blixtkär i en lång och gänglig vänsterdansare, tillika Huddingebo under den allra första skvären i Huddinge Square Swingers och på den vägen är det. Och undan går det för nu är hon ordförande i Huddingeklubben och leder den med lust och fägring stor upp till A-dansndets spännande nivåer i Huddinge.

Och om Göran skrev jag så här när han en gång fyllde år:

......Sedan dess har jag inte hört så mycket om dig förrän du dök upp här i salen och skulle lära dig att dansa skvärdans och envisades med att bara dansa med den snyggaste tjejen som du inte gärna släppte ifrån dig när du väl greppat tag i henne

Bullbak och syskonträff

I morse försökte jag mig på att baka lussekatter att bjuda på när vi skall klä gran och mingla kring ett glöggbord i husets tvättstuga nu på söndag. De blev lite ojämna i formen men kanske de duger i stället för de köpekatter som jag hade fått i uppdrag att anskaffa. Måntro jag får bo kvar i huset????


Här några bilder från syskonträffen på KB den 30/11: