Så blev det då krabbmiddag!

Läs Camillas blogg av den 11/11 - en inside rapport från köksgolvet
Själv skrev jag bara en lapp i porten där det stod:

DET KAN BLI LITE HOJTIGT I KVÄLL
PÅ TVÅ TRAPPOR HOS BJÖRKMANS.
JAG HAR BJUDIT IN
ETT ANTAL SISÅDÄR 70+++ are
PÅ KRABBMIDDAG
SÅ HÅLL UT!
FÖR SEDAN GÅR VI PÅ NATTCLUB FÖRHOPPNINGSVIS

Det kan tilläggas att vi alla charmades av Camilla och uppskattade hennes insats och uppoffrande värdinneplikter och gästerna trivdes.

Det firar vi i november!

I november firar familjen två födelsedagar och en bröllopsdag!
Den tionde november har dottern Kajsa födelsedag och hon bjuder på födelsedagsmiddag i sitt hem nu i kväll och då åker jag dit och kramar om henne.
Den sjuttonde november har dottern Anna födelsedag som hon i år firar i Indien tillsammans med sin Olle och goda vänner där

Grattis mina kära barn!


Den tjugoandra november är min Majs och min bröllopsdag!

Tre betydelsefulla dagar att minnas!

På uppdrag i Indien

Min dotter Anna är just nu i Indien på en konferens för handikappade och jag låter henne berätta själv om sin resa via erhållna E-mail:

Hej!
Tidigt imorgon flyger jag med Air France först till Paris och sedan till Bangalore i södra Indien och är framme någon gång mitt i natten mellan onsdag och torsdag. Men det är ca 5 timmars tidsskillnad - de ligger före, så man får lägga på 5 tim på den svenska tiden för att få fram indisk tid.
Jag ska vara med på en internationell konferens där vi ska diskutera tillverkning och distribution av rullstolar i alla världens u-länder i nästa vecka den 6-11 november. Eftersom jag är med i organisationskommittén har vi både för- och eftermöten för att få det att fungera. Men jag har lagt in en hel dag efter ankomsten då jag bara ska vila ryggen och ta det lugnt. Räknar med att omväxlande både stå, gå och sitta på planet - sitta en timme och vara upp en halvtimme. Hoppas det inte är någon bra film för då blir jag ju sittande längre tid. Paris-Bangalore tar ca 10 timmar i restid.
Den 14 nov reser Olle ut för att tillsammans med mig ha 1½ vecka semester. Vi hade tänkt oss en drömsemester med husbåt och lyxigt hotell vid vacker lagun i Kerala utmed kusten. Men igår fick vi höra från vår indiske vän i Toronto att dengue-febern härjar där (mycket myggor, varmt och fuktigt) och han avrådde från resan dit. Så vi får hitta på något annat i närheten av Bangalore på höglandskapet, som är bättre ur hälsosynpunkt. Han kommer från Toronto till Bangalore den 10 nov, så vi blir väl omhändertagna av honom och bor i hans trevliga lyxiga hus. Temperaturen i Bangalore är ca 20 på morgonen och 27 på dagen, men med scattered thunderstorms, dvs skyfall - det är väl någon slags monsunperiod där nu.
Vi kommer hem till Stockholm lördagen den 25 nov mitt på dagen.
Stor kram,
Anna

Så här svarade jag på hennes mail:
Käraste Anna
Välkommen fram till Indien!!!
Ja det blev en tidig morgon för dig - även för mig. Inte fasiken skulle jag ligga o sova när ditt Arlanda tåg rusade förbi i ottan. Jag gick upp tände ljus i mina fönster och hejade på två arlandatåg för säkerhets skull klockan strax efter fem och vinkade. Stora fönsterstaken brann så fint i mörkret. Undrar om du hann se ngt för fort gick tåget. Men symbolen ljushälsning fanns där.. För att skingra tankarna gick jag sedan inte och la mig utan ut i köket och bakade den där "monster/halloween-kakan med rödhets/keso-inkråm jag skall ha till krabbmiddagen. Den blev bra och jättelik och en fröjd för ögat om inte annat. Nu fyller den upp hela frysfacket. Klockan 10 minuter i åtta började det snöa så nu är det nästan vinter här i Stockholm. Det var ju väntat men säkert inte det kaoset som det är längre norrut......
Detta är min förstarapport på din resa. Snart får jag höra om din långa ditresa
Jag kramar om dig

Hej allihopa!
Här kommer en hälsning från Bangalore som nu i november har fått det egna indiska namnet Bengalooru i samband med firande av den 50-åriga delstaten Karnataka. Det är precis som Bombay heter Mumbai och Madras heter Chennai och Calcutta heter Kolkata nu för tiden.
Jag skriver på ett cyber-ställe i närheten av hotellet söndag kväll kl 18.00, medan ni har söndag em ca halv två.
Jag är OK. Ryggen klarade flygresan bra. Satt i max 2 tim och var sen uppe och rörde på mig och stod och läste en bok i en timme. De indiska filmerna var inte så roliga, men man kunde ha tittat på hela Caribien-piratfilmen under några timmar.
Ryggen har sedan varit hyfsat bra. Häromkvällen satt jag i en underlig soffa på en restaurant - då kändes det efteråt. Det gäller att hela tiden kolla vad jag gör.
Jag bor på ett fint och bra hotell, lagom lyxigt. De har en bra restaurant med god exklusiv indisk mat där vi i organisationskommittén ätit underbara middagar tre kvällar i följd. Men ikväll ska det bli besök på en afghanistansk mat, också på hotellet högst upp. Det är ett välbesökt ställe där folk står i kö på kvällarna för att få komma in.
Det är en behaglig temperatur här, ca 20 gr på morgonen och kanske 27 på kvällen. Vid regn lite svalare. Monsunsäsongen är redan förbi, så det är mest vanligt regnväder som kommer då och då med molnig himmel som gör att det inte blir sa varmt. Skönt!!! Igår var jag och en engelska ute med paraplyer och undvek vattenpölarna i mörkret före middagen för att kolla vad vi har för affärer i närheten. Mest små fruktstånd och lite små klädaffärer.
Torsdagen blev delvis en vilodag, men byte av hotell en gång pga att det ordinarie hotellet hade uppfattat min ankomst fel, så inget rum fanns tillgängligt. Ett systerhotell i närheten tog emot mig och Mobility India-chaufforen tog mig dit för några timmar innan jag kunde komma tillbaka till mitt hotell. Där bytte jag rum efter en dag, men nu har jag ett lugnt rum mot gården och slipper den väsnande trafiken på kväll och morgon.
Fredag halvdagsjobb med besök pa Mobility India. Det kändes som om jag varit där igår fast det gått 3/4 år sen januari-resan. Vi var alla glada att se varandra.
Lördag o söndag har org.kommitten jobbat hela dagarna med att slutföra alla förberedelserna med program, diskussionsgrupper och diskussionsfrågor. Det är ju nu vi vet om folk uteblir av ngn anledning. Jag är utsedd att vara rapportör i en session med presentationer och en diskussionssession på måndag och tisdag. Sen kan jag ta det lite lugnare. Lika bra att få jobbet gjort.
Så jag har det bra och hoppas att ni har det bra också.
Många stora kramar,
Anna

Tack för mail att allt är ok och att resan gick bra. Självklart att du inte hann se min ljuständning avresedagen. men det kändes fint att på ngt sätt få följa av dig på vägen. Kl 0810 började det att snöa så smått och senare på dagen vräkte det ner och full snöstorm kl 1700 när jag gick ut för en middag på Blasieholmen -Kaos i stan men jag kom lättvindigt fram och även hem trots blixthalka på Bråvallagatan. Nu har all snö smält och temperaturen stigit- Men på lördag var det en mild vinterdag vi var ute vid Mors grav och träffade hela Mattias familj - en tradition. Sedan gick Kajsa Ronald o jag den stora ronden över Skogskyrkogården och det blev en riktigt lång och skön promenad i skymningen. Vi avslutade med middag på tremanhand uppe på restaurang vid St Eriksbron.
Söndag vilodag med tre rullar "Rome"- video bl.a. och i dag måndag nu full fart med förberedelser till krabbmiddagen. Bordet dukat och Gorgonzolakexen under tillverkning. Om en timme möter Ronald upp på systemet och hjälper mig köra hem "våtvarorna" och sedan flytta lite möbler
Jag kramar om dig och väntar med intresse på nästa rapport!!
Krrrrrrram från Far

Hej allihopa!
Det är nu onsdag kväll vid 21.00 och jag har möjlighet att besöka Internet-centret på nytt.Konferensen har börjat och håller hög fart. Det blir lite långa dagar och visst är jag trött, men jag försöker att ligga ner på en soffa eller bänk ngn gång under dagen och sedan stå mycket. Vi äter en god catering-lunch, så nu skippar jag middag utan tar det lugnt på kvällen i mitt rum. Jag behöver koppla av från allt engelsk pratande och vila. Info om konferensen finns på www.mobility-india.org och ev finns det också foton på hemsidan. Jag föreslog att IT-killen skulle lägga in det, men vet inte om han hunnit.
Igår tisdag var det Cultural evening med indisk dans av både blinda och hörselskadade elever samt professionella dansare och till slut MIs egna studenter i kursen med protesteknik. Mycket underhållande och vackert. Rapportskrivandet har gått bra, men känns lite jobbigt när jag inte är 100% engelskspråkig. Det är en utmaning att se om jag kan och uppfatta vad folk säger och hinner skriva ner det. Gudskelov ser jag till att få hjälp av ordföranden för respektive session som alla gånger varit bra engelsktalande och som kan formulera på rätt sätt, både vad gäller rullstolar och konferensterminologi.
Stora kramar,
Anna

I skrivande stund kan jag rapportera att barnbarnet Peter just nu är på uppdrag i Korea och att systersonsonen Daniel rest till irakiska Kurdistan på en musikturné och utlovat rapporter därifrån – men mer därom senare. Men yngsta barnbarnet Camilla flygs in i kväll från London för att hjälpa mig med krabbmiddagen i morgon. Det reses en hel del i min familj just nu!

Hej vänner!

Ny rapport från Cecilia Sjöfararen med "epilerade sjöben". Läs och fröjdas!
2006-10-21 20:18 Portsmouth, Storbritannien
hej vänner!Portsmouth såg ut att vara världens mysigaste stad när vi först såg den. Vi hade seglat och haft monsterväder och när vi såg Portsmotuh sken solen och allt var jätteschysst. Vi la till precis utanför ett outletshoppingtälle. Dyrt, men kul att kolla afffärer.. :P Vi kom dit på söndagen runt 1500. vid 1700 kom det en mamma och hennes dotter och hämtade mig och Ella, så åkte vi hem till dem. (läs tidigare inlägg) himla schysst att komma ifrån båten. vi åt, kollade tv och sov. himla skönt faktiskt.Måndag började vi med frukost i det engelska köket, trevligt. sedan tillbaka till båten, byta om, fixa baguette och sedan iväg igen.
Den här gången åkte vi buss till ett himlans konstigt ställe. Tänk er Lord Montagu, en snorrik snubbe som till exempel partar med Cher.Han fullkomligt älskar bilar. ja, om man då har en massa pengar, då köper man ju en massa bilar. Okej, vad gör man med dem sen? jo, man kan ju sätta alla under ett och samma tak och göra en utställning av det hele. Sen gillar du James Bond och du har fortfarande en massa pengar, jomen då köper du en massa prylar som har varit med i olika filmer och sätter de i en annan byggnad med lite schyssta skyltar till. sen måste ju barnen ha något roligt, jo men då kirrar vi en byggnad med en massa playstationspel i alla olika former och färger. sen finns det ju det ett kloster och hans eget lilla slott som man kan kolla in i. och för att underlätta så att man inte behöver gå överallt så bygger vi en räls med ett grönt tåg som går i en bana runt området. missade jag något...? jo den röda turistbussen i två våningar som piffar till det lite extra som går runt området. där tillbringade vi hela måndagen, himla lattjo. Fast när man hade åkt tåget 4 varv (jag och Boris hade himla roligt), spelat spel ett bra tag tjeckat in bilarna..gjort allt så var det inte så himla kul längre. men jag och Boris hade turen att hamna på en guidad rundtur i slottet i delarna där Montagu bodde. det var kul för guidad för väldigt bra. Sedan åkte vi tillbaka till båten och jag hade vakt. så det var städa lite toaletter som gällde innan läggdags.Tisdagen var himla käck. på förmiddagen var vi på museum om Mary-Rose, gammal båt. och sedan på Victory, också gammal båt där Nelson stupade. sedan hade jag och Boris paltkoma och dampade med våra datorer tills klockan var dags att gå på bio. jag, Boris och Emma såg the Devil wears prada. Det är så kul att man kan gå på bio utan text och förstå allt, eller bo i familj och det funkar jättebra också.. jag är nöjd.Onsdagen var vi på skolbesök. kändes väldigt harry potter över det hela. mest för att de sprang runt i skoluniform och pratade engelska. efteråt tittade vi på rugby. spänstiga killar som såg ut att bara vilja hamna i böghögar hela tiden. det var rätt kul att se på. efteråt skulle vi ut och segla, men någon pump till motorn funkade inte, så det blev inget av det.Torsdagen var vakt och inget inplanerat. Boris och några till åkte till London. det hade varit rätt lattjo, men vi hade ingen ledig tid till det. Jag var inne i byssan hela dagen och slet som ett djur, med att bla använda svinto och verkligen skrubba kastrullerna. de blänkte när vi var klara. hann även med att epilera mina ben. det gjorde så grymt ont att det knappt är sant, men a man got to do what a man got to do. och vill man bli fin får man lida pin. Ni vet alla vad en epilator är? det är en liten manick som rycker ut hårstråna med rötterna. aj! Sedan hände väl inte så jättemycket mer den dan. På kvällen hade vi liten avslutning med 12-4 vakten. det sk bli jättetråkigt att byta vakt, eftersom våra befäl har varit så himla bra, men de andra verkar rätt schysst också.fredagen var ledig och tanken var att vi skulle åka iväg vid 12, men eftersom den där himla pumpen inte hade blivit lagad och en reservpump inte fanns på hela de brittiska öarna så var vi tvugna att få den hitskickad från nederländerna (?) så var avgång satt till 1900. Dagen tillbringade vi på ett badhus och åkte rutschkana och badade i vågmaskin och gjorde stan lite. När vi väl kom tillbaka till båten så hade pumpen fortfarande inte kommit. Så helt plötsligt hade vi en kväll ledigt. kul att få reda på det då, eftersom då hade vi kunnat åka till London och man hade kunnat planera in nått ännu roligare.. men det var rätt skönt att ta det lugnt. På lördagen var jag och shoppade upp mina sista pund på posten. köpte frimärken och sedan hittade jag ett pund på gatan som vi spenderade på bageriet.. :P. kom tillbaka till båten och sedan var det bara upp, upp och iväg... Biscaya ska vara härligt gungade så här års.. vi får se vad som händer. nu ska jag sova. har suttit uppe alldeles för länge och kommer vara halvdöd imorn.. eller heldöd.. appropå det, mördarleken ska vi köra ute på havet, man får ju hoppas att man inte dör först som föra året.. ha det gött haj! kramar C.

Sirius Liam Patrik

Sirius Liam Patrik
Det är jag det. I lördags döptes jag i Ängskyrkan hemma i Tumba. Så fick jag då äntligen ett namn på riktigt. Precis som mina tre äldre syskon så blev även jag uppkallad efter en stjärna – Sirius, huvudstjärnan i Stora hundens stjärnbild. Det var mycket trevligt i lördags när jag döptes. För en gång skull var det jag som var medelpunkten och själv tyckte jag att jag skötte mig finemang. Mycket folk hade kommit. Mormor, Farmor och Farfar, Mostrar flera stycken, Farbröderna med tant Pernilla, Gammelfaster Kajsa och naturligtvis Gammelmorfar. Och många andra.
Tyst och intresserad bars jag fram av min gudmor Pernilla, väninna till min mamma och min gudfar Joakim, kusin till min pappa. Pappa läste något som var viktigt att känna till. Sedan fick storasyster Mira hälla upp vatten i det vackra silverfatet på dopfunten och det gjorde hon utan att darra på manschetten. Det var rysligt spännande och hela församlingen följde med spänning vad hon då gjorde i stundens allvar. Sedan tog farbror prästen hand om mig och höll mig i ett stadigt grepp så jag trodde han skulle doppa hela huvudet i silverfatet och talade om vad jag skulle heta. Med orgelspel och lite sång avlutades det hela – vår lilla fina familjehögtid som någon sade att det var. Tack för att ni alla var med!
Sedan var det ett himla blixtrande och plåtande och jag kände att det var gott att få vara i centrum för så mycken uppmärksamhet. Sedan bjöds alla på kaffe och kakor och det blev mycket pratande. Själv hamnade jag i min lilla korg på golvet och kände mig kanske lite övergiven. Men då kom Morfar Morten fram och lyfte upp mig och jag fick sitta i hans knä vid bordet och då blev det skoj igen så jag nästan kiknade av skratt – Också berättade jag för honom vad han kunde skriva i sin blogg om den här dagen.




PS:. Från jorden sett är Sirius den klarast lysande stjärnan (bortsett från solen). Sirius ligger 8,6 ljusår från solen och är därmed en av de stjärnor som ligger närmast jorden.DS

Två Tjejer - Wow

Jag skulle vilja presentera två frejdiga, rödhåriga o fräkniga tjejer– lite äventyrliga och mycket modiga rättframma tjejer i 17-årsåldern som jag är mycket stolt att jag känner. De har båda låtit tala om sig här i min blogg.
De är ganska lika i utseende och sätt när de här nedan poserar framför kameran
Det är bara det att det är 99 år mellan de två bilderna – men de hör ihop på ngt sätt!














Fröken Maria Stenberg, 17 år – präst- och bondjänta från
Rölanda på Dal. Här klättrande i fjällen kring Ammarnäs
1907. Blivande Mormorsmor till Cecilia här nedan



Fröken Cecilia Olsson 17 år – gymnasist från
Grebbestad och djärvt klättrande i mast och rår på
segelfartyget T/S Gunilla ute på Biscaya 2006 när
hon inte som här slår klackarna i taket på
”Tjamps Elajsas” i Paris.
Barnbarnsbarn till Maria här ovan

PS Av Marias 32 barnbarnsbarn är Cecilia den enda som är
"dotterdotterdotter" till Maria!!! DS

Tjoho världen!

Cecilia Sjöfararen anropar oss från Antwerpen och Paris där hon slår klackarna i taket ute på "Tjamps Elajsas" och käkar Pain du Chocolate
2006-10-17 16:24 Antwerpen, Belgien
Tjoho världen!ursäkta min försening, men jag har varit busy som bara den... Antwerpen, been there done that. lagom lattjo. kom dit på lördag runt middag, så vi hade en kväll ute på stan. sprang runt och kollade läget, himla stor stad.
På söndagen hade vi en friidrottstävling, HKF-pokalen. (har ingen aning vad det står för, kanske nått med Handboll Kan Försvinna.. :P ) men jag var himla aktiv och njöt som en smörboll i vårsolen. satte personliga rekord i alla grenar tror jag. jag slog i alla fall mig själv sen förra året. det var stående höjd (1.10 m) stående längd (2.50m) 60 meter (8.8 sec) och kula(8.55 m) och självklart fick jag mest poäng av alla på båten när Benny Djup (våran agent i antwerpen) hade räknat ihop alla poäng. visst det var olika poängsystem för tjejer och killar, men jag hade ändå runt 2600 poäng så numera är jag stolt medlem i 2000poängsklubben. fick ett himla snyggt snappsglas (?) som bevis på det. Senare på dagen spelade vi fotboll mot några andra fartygs-besättningar, det gick väl sådär...
På måndagen åkte vi till Bryssel och verkligen alla som hade varit med i friidrotten hade en fruktansvärd träningsverk. det var riktigt kul att se hela klassen försöka se så oberörda ut när vi gick runt i stan. vi åkte tåg dit och började sedan på ett lobbyingföretag West Sweden och det var himla supedupertråkigt. kunde varit intressant, men han hade en presentation som passade kommunsnubbar och han berättade inte förrän i slutet vad en lobbyist gjorde. Fråga mig inte om vad det är, jag satt mest och tyckte synd om mig själv och min träningsverk. Sedan hade vi liten lunchpaus och sedan gick vi till europaparlamentet. det var tufft. värsta säkerhetskontrollen för att komma in. väl där fick vi en föreläsning som var intressant, men snäppet för lång. efter det en rundvisning på stället. tidigare år har alla kostymsnubbar varit i strasbourg när DSG besökt byggnaden, men i år var alla där, fast de gömde sig rätt bra. sedan gick vi runt på stan och käkade belgiska våfflor och kollade på den här kissande pojken (som var himla liten tycker jag) och köpte födelsedagspresent till Boris.
Tisdagen ägnade vi åt geografiarbete i Charleroi. det är en liten industristad och våran uppgift var att ta reda på hur det hade varit där tidigare år och hur det såg ut i dagsläget. en väldigt grå stad, men vi hade det ändå rätt trevligt. vi sprang runt och försökte hitta kommunhus, bibliotek, turistinformation... det tog hela dagen i stort sett. rätt nöjd ändå, pratade franska rätt mycket. sedan på kvällen var vi ute i Antwerpen och firade Boris som fyllde år. det var trevligt.
Onsdagen var vaktdag, rätt slapp, men vi hade ett träningspass på kvällen. lite röra på dököttet. jag hade gjort världens bästa byte med Matthias i byssan. han hade fått erbjudandet att åka till Rrotterdam med HKF och spela boll så han frågade om jag kunde gå in i byssan för honom i ca 3 timmar. då sa jag visst, om du tar min landgågsvakt i natt (skulle egentligen ha suttit mellan 3 och 5) rätt nöjd, för då kunde jag sova ordentligt och vakna nästan utvilad på torsdagen.
Gick upp 0500 (!!) för att sedan traska bort till Aantwerpens centralstation och ta tåget till Paris tillsammans med Gustav vid 0615. världens grej! vid 0830 var vi i paris, Frankrikes huvudstad! och det på skoltid!! kan det bli mycket bättre?herregud vad nöjda vi var när tåget tuffade in mot paris och vi sa, jaha, nu har de uppställning där hemma på båten och vart är vi snart? jo i Paris. det var grymt tufft. både jag och Gusav har varit i Paris innan så vi sa det, det enda vi vill ha ut av dagen är att äta pain au chocolate. sedan hann vi även med eiffeltornet, triumfbågen, notre dame, montremarte, pont neuf, les halles, champs élysee... och även att träffa gustav kompis hann vi med. Hon bjöd oss på lunch och det var rätt skönt att komma hem till henne och få lite hemkänsla.sedan sprang vi runt på stan igen. vi tog tåget hem och var hemma på båten igen vid 22.30.
Dagen efter lämnade vi Antwerpen och gungade över kanalen till Portsmouth. det gungade rejält kan jag berätta. Det var sista seglingen som 12-4 vakt också, lite sorgligt, för våra vaktledare har varit så himla bra att det knappt är sant. det ska bli surt att byta vakt, men 4-8 vakten är rätt skön. sova och äta är typ det enda du gör på den vakten. det är lite jobbig stämning ombord. alla är lite halvt deprimerade. lite trist. jo vi hade hagel i Antwerpen när jag satt landgångsvakt och det var nog det roligaste på länge. stört stora hagel som gjorde skitont när de träffade fingrarna. tur att man har stora seglarstället att ta på sig.. Jo, tror att det snart kommer upp bilder från Antwerpen på hemsidan (www.dsg.nu).. hehe, det är inte jag som har valt ut dem, men man skulle kunna tro det. där kan ni se en aktiv person. eller snart kan ni det.annars är det väl bara att säga, thank you for listening, over and out. puss c.
tillie_dg

CinemAfricas Filmfestival i Stockholm

10-årsjubilerande Sällskapet CinemAfrica bjuder på en välkryddad filmfestival med film från 16 afrikanska länder – Marocko, Burkina Faso och Madagaskar är bara några exempel. Filmerna visas på biografen Zita och Moderna Museet.
Se vidare på deras hemsida: http://www.cinemafrica.se/
Hårt engagerad i denna filmfestival är dottern Anna som genom sina många resor i tjänsten till Afrika är en varm afrikavän och en av initiativtagarna till det 10-årsjubilerande sällskapet CimemAfrica. Idag ledde hon en filmvisning på biografen Zita för ett par hundra elever från några skolor här i Stockholm. Hon berättar att i år erbjuder CinemAfrica lärare och elever möjlighet att se afrikansk film. När barn och ungdomar får tar del av afrikansk film får de en mer nyanserad bild av livsvillkoren i Afrika. När de sedan diskuterar tillsammans med kamrater och lärare med hjälp av sällskapets filmhandledare, upptäcker de dessutom hur mycket som förenar barn och ungdomar världen över.
Jag är mycket stolt över hennes engagemang och skall i morgon och på söndag se två filmer som hon valt ut åt mig.

17 oktober - en Minnesdag

Den 17 oktober var alltid en viktig dag för min lilla familj antingen vi bodde på Skåpvägen i Gubbängen, i Vinkeltået eller på Kungsvägen i Sundsvall, Repslagargatan i Luleå eller slutligen på Norrbackagatan i Stockholm. Den 17 oktober var Mor Majs födelsedag!
Jag citerar här ur min MM-krönika ett brev från Maj till hennes svärmor den 25/10 1951, där hon berättar om sin födelsedag i Sundsvall. Låt höra:
Käraste lilla Fami!
Ännu en gång en riktig k-r-a-m och tack för den ljuvliga presenten, det ” flors-tunna”, som Bibi kallar det. Du kan inte ana hur mitt i prick du träffade även denna gång. Du har en underbar förmåga att välja presenter, jag känner mig alltid överlycklig efteråt. Det var så roligt att prata med er alla o jag berättade väl allt det jag skulle skriva om här (den eländiga telefonen som alltid fördunklar krönikörens arbete!!!!). Morten o Anna var så ”goa”, när de kom in på morgonen enligt tradition utklädda, Anna hade basker o halsduk o var festlig värre, kånkande på stort, fyrkantigt paket, son visade sig innehålla en brödrost……
Ja, det var nog mest praktiska ting som blev födelsedagspresenter i familjen – t.o.m. en gång - påstår hon – att hon förärades fyra vinterdäck!!! Troligen var det dags för ett däcksbyte inför norrlandsvintern just då. Men det finns sparat travar med kärleksfulla teckningar till lilla Mor från hennes barn.
Nu kan jag bara sätta en ros vid hennes grav – men födelsdagsstaken med de smala ljusen tänder jag för henne idag precis som alla gånger förr.

Några bilder Orionteaterns föreställning Fusk

I dag träffade jag Martin Skoog som har fotograferat Orionteaterns föreställning Fusk som jag berättade om i min föregående blogg . Martin tipsade mig hur jag skulle kunna hitta hans bilder på nätet och här är några av dem från denna hissnande teaterföreställning:
Klicka på bilderna så förstoras de!

Från Lars Rudolfssons cirkusteater till Cecilia Sjöfararens landkänning

I går kväll var jag på Orionteatern och såg en föreställning som kallas FUSK som kanske kan tydas med Fenomenal Uppvisning Styrka Kraft.
”En svävande nycircusföreställning med livemusik” var det!
Hur otroligt lätt de lekte med sina kroppar i de olika scenerna från början till det fantastiska trapetsnumret i slutet. Och musiken o sången som följde alla rörelserna så väl. Tänk om man kunde filma hela föreställningen för att bevara den – en sinnrik, vacker, rolig, lekfull och spännande teater. För visst är detta teater – stor teater - i Shakespeares anda. Här behövdes inga hörapparater för att uppfatta budskapet!!
Bravo Orionteatern och Bravo Lasse Rudolfsson och Bravo alla hans scenkonstnärer!!!!
Gå och se och häpna!

När jag kom hem ¨på kvällen fick jag i en reserapport läsa om vad en ung svensk gymnasist från det Seglande Gymnasiet gjorde en kväll när hon gick i land i Portsmouth och den rapporten vill jag inte undanhålla mina läsare. Dessutom finns det ett samband mellan ovanstående teaterhändelse och ”hoppilandkallan” i Portsmouth – Cecilia Sjöfararen är systerdotter till Lasse och jag är omåttligt stolt över vad de uträttar och att få vara släkt med dem.

Cecilia Sjöfararen berättar:
2006-10-08 23:01 Fareham, Portsmouth, Storbritannien
Liten Parentes
Tjohoo världen!! innan jag berättar om min vistelse i Antwerpen (och även i Paris!!), som jag ska skriva ihop när jag har tid, så vill jag bara berätta att nu sitter jag hos en engelsk familj i Fareham (tror jag att det heter) som ligger precis utanför Portsmouth. jag och Ella är här idag/inatt och kommer tillbaka till båten imorgon. Det är rätt schysst grej att vara här. Man vet inte riktigt hur lyckligt lottad man är. Det är en sådan himla skön grej våran skola.
Har inte så mycket mer att berätta, jo vi har ju ätit världens kanonmiddag. rostbiff, ungsrostad potatis, "greavvy", yorkshire pudding, kokt graving, kokta grönsaker, bla swede, christmas pudding, fruktsallad och självklart ost och kex och engelskt te. Liten kul grej är att i dag åt jag en likadan osy som jag åt i paris förra torsdagen :P . rätt schysst.
Jag tror att mamma kanske kan lägga upp en bild från Paris som hon förhoppningsvis fått på mejlen. mina bilder därifrån ligger på min dator på båten, ska försöka få upp några bilder när jag har connection med den datorn.
Nu ska ja se på brittisk såpopera. Ursäkta att det blev så hafsigt, känner mig lite jobbig bara som sitter uppe på deras internet istället för att socialisera med den engelska världen..
puss på er och lev livet!

Någon bild från Paris har vi ännu inte sett. Men vi ser fram emot vad en ”hoppilandkalla” gör i sjöfartsstaden Antverpen och hur hon kom till Paris – seglade de uppför Seine?

Hej Sverige

Återigen är det Cecilia Sjöfararen ombord på skolskeppet T/S Gunilla som tagit kommandot i min blogg och berättar från sin andra resa:

2006-09-28 På väg genom Kielkanalen, Antwerpen, Belgien
Hej Sverige!

Hej Sverige!En hamn avklarad. Lübeck, en marsipanstad med 5 kyrkor, 4 kloster, massa shopping, fullt med tyska människor... Det är en mysig stad. Vi började med att på ankomstdag (20/9) göra stan. Hjälpte en kompis att göra sin tyska uppgift. Hon hade fått en bild av sin lärare som hon skulle hitta i staden. Det var ett marionettmuseum och vi hade inte så mycket annat för oss så vi gick in och tjeckade leget. Vi hade jätteroligt, det är skönt att komma ifrån båten och bara vara några stycken.
Dag 2 i Lübeck åkte vi allihop till Neungamme, ett koncentrationsläger under 2a världskriget. vi hade tyvärr bara tre timmar på oss där, och det kanske låter mycket, men när vi väl var där så räckte tiden knappt till.
På kvällen var vi på en minnesgudstjänst inne i staden. Det var till minne av Pamir, ett skolfartyg som sjönk ute på Atlanten -57. DSG har varit där vartenda år, men det var första gången i år som vi var där på årsdan. Vi hade egentligen vakt den här dagen, men det blev inte så mycket av det eftersom vi var iväg så mycket. men på natten var det de två obliatoriska timmarna. Jag fick som tur är sitta mellan 2-4. Rätt skönt.
Dag 3 var en allmän hänga-runt-i-stadendag. Lite projektarbete, lite fotboll mot en tysk skola. Surt, de vann på straffar... Jo jag skrev blogg för den här dagen (22/9) den tycker jag att ni ska läsa (på www.dsg.nu) Var lite trött på alla vanliga bloggar, så jag piffade till min lite. Blev rätt nöjd ändå :P .
Dag 4 var en till hänga-runt-i-stadendag. Satt bla på café väääldigt länge och njöt av livet. Senare på kvällen var vi i Mariakyrkan på en helt fantastisk orgelkonsert. Det var bland det mäktigaste jag någonsin varit med om. Så himla tufft. Världens största orgel med jag vet inte hur många pipor..
Dag 5. Ännu en slapp vaktdag. Stod i byssan (köket för er icke insatta) men vid 13 fick jag gå iväg på Hansa- museum. Det brukar man inte få göra, men jag hade velat göra det igår också, men då var det bara jag, så jag fick gå idag istället. Det var ett jätteroligt museum. En massa lådor att dra ut, knappar att trycka på och saker att snurra på. Kan inte bli mycket bättre, jo all text var ju på tyska, men det är sådant man får leva med..
På eftermiddagen hade vi roddtävling allihopa. Det var asroligt! Linnea, Filip och jag hade bildat "Samlaget redheaded albinos". Vi är alla tre rödhåriga och vi smetade vääldigt mycket solkräm i ansiktet och på kroppen så att vi verkligen såg ut som albinos. Eller franska mimare som någon uttryckte det... Vi var rätt oseriösa vad gällande rodd, men jag gissar på att vi hade roligast!
Dag 6 var sista dagen iland. Alla mina kompisar hade panik över vad de skulle göra och försvann sedan iväg ut på olika utflykter (utom de som hade vakt självklart) men jag valde, helt frivilligt att stanna kvar på båten och... PLUGGA!! Jag var jättenöjd med mitt beslut, även när folket kom tillbaka och berättade hur roligt de hade haft det. Det var skönt att komma ikapp med matten, och att bara stanna hemma på båten och ta det lugnt. Det är så himla skönt att vara ombord när det bara är ett fåtal, det blir en hel annan känsla.
Har seglat ett dygn nu och nu när vi har kommit igenom Kielkanalen ut på Elbe har det börjat att gunga lite... På fredag kommer vi fram till Antwerpen, 5 största hamnen i världen, som ligger i Belgien och inte i Nederländerna som jag trodde förrut.. Det är skönt att det är så korta seglingar, för är rätt trött på min vakt och iland kan du umgås över vakterna. Plugget ombord går bra. Jag tar verkligen tag i mitt liv den här resan. Har till och med en seriös träningsplan! Några eventuella kakor har det inte blivit än så länge. Har missat tillfällena.. Surt..
Morten, varsågod, jag är jättegärna gästkrönikör!
Jo, det måste jag ju berätta. Förra resan fick jag ju som sagt chokladtransport från Svedala och då inför den här resan tänkte jag att "nej det håller inte, jag får köpa med mig ett ordentligt lager så att jag klarar mig". Sorgligt, men sant så är det redan slut.. Haha, jag skrattar. Så himla typiskt.. Mamma, få inte araben på mig. Har självklart inte ätit allt själv och det är ju ändå bara två månader kvar... Sicken ursäkt.. Jaja, jag njöt. :D .
Nu ska jag gå och kinesa. Ska på vakt om tre timmar.. Ha det så himla bra och skicka en massa mejl till mig

elev40@ship.gunilla.nu

så att jag har något att roa mig med.
Lots of löööv. Puss C.
tillie_dg

Ja gör det skicka henne ett mail - det är hon värd!!!

Castor tre år

I går den 25 september fyllde jag tre år men dom firade mig i söndags. Det var rysligt spännande för det kom så mycket folk – farmor o farfar naturligtvis, bonusmorfar Bengt o moster Linnea som jag gillar skarpt, farsmoster Kajsa med farsbonussmorbror Ronald åsså mina tjusiga farbröder Peter o Mikael med sina tantvänner Linda o Pernilla o Joakim som är kusin till pappa. Åsså var där en skäggig gammal gubbe som ständigt skulle fotografera mig och störde mig när jag var så upptagen med att öppna alla paket som allihopa kommit med - stora spännande paket med spel o pussel, järnvägsstation till mitt trätåg, små b ilar o stora vräkiga som tjuter och blinkar, en gul byggkran med fällbar kranarm som tjejerna envisades med att fälla stup i ett för det tyckte dom var skojigt. Men jag vet hur man leker byggkran. Det är bara på natten den skall sova som kranarmen fälls. På dagarna arbetar man med två spel som vinschar krok med last upp o ner eller ut o in. Tur att lillebror är så liten än så länge att man får ha de här grejerna i fred. Men Vega är väldigt klåfingrig och Mira vill helst höra sagor. Vet ni jag tror att jag inte fick ett enda mjukt paket - såna är så ointressanta – det ska vara hårda paket som gäller. När alla paket var öppnade så blev jag tillsagd att sitta stilla och då kom pappa med en tårta med några tända ljus nerkörda i tårtan som alla ville att jag skulle blåsa ut så at vi skulle kunna käka upp tårtan – och så sjöng dom o hurrade för mig men då blev jag rysligt generad.
Jag undrar om det är min födelsedag snart igen för det här var skoj!

Sjöfararen Cecilia seglar igen!

Jag flaggar igen för Cecilia som just nu gör en andra långresa till havs och skriver
resedagbok. Cecilia bor i Grebbestad i Bohuslän och är dotterdotter till en syster till
mig. Det är en käck tös på 17 år som skriver en rolig och spännande resedagbok.
Var med på hennes resa via: http://www.resedagboken.se/ . Klicka på Snabbsök/resenär och logga in på : "tillie_dg" och klicka på sök! Då träffar du på Cecilia - och läs hennes "dagbok". Var med från början! Mer om skolan och fartyget hittar dui på http://www.dsg.nu/ som är hemsida för Den Seglande Gymnasieskolan.

Här är hennes första rapport.

heeeeeeej väääääärlden!!nu äntligen funkar mejlen! här är allt toppen. vi ligger utanför tyska kusten, rostock snackade någon om. tänkte att jag skulle få iväg ett mejl nu innan vi ska sätta alla segel och bege oss mot Lübeck. jag har redan haft mitt sammanbrott... natten fredag-lördag kunde jag inte sova, slumrade i kanske tre timmar. på dagen efter var det fullt ös, innan nattvakten sov jag kanske en halvtimme och sedan var vi uppe och beslog massa segel på vakten. och efter det kunde jag kanppt sova.. helt död skulle man kunna säga. men nu har jag sovit ikapp. grejen är den att jag inte kan slappna av ordentligt.. men nu går det fiiiint. vakten är väl bra. känns som om vi har ett litet latgäng med att göra. det är synd.
I går hade vi lektioner hela dagen, en liten introduktion så att man kan komma in i det hela. vädret är sådär, det blåser rätt mycket för det mesta. men det är oftast soligt, men det är ju ändå rätt kallt tyvärr. befälen är hur störtsköna som helst, det är jätteroligt. det känns verkligen som om man är hemma igen. efter ettt bra tag så hittade man hem. det är väldigt skönt. vi har två nya personer i klassen, eftersom två slutade förra året. de verkar komma in i det hela jättebra. det är rätt schysst.
Nu har jag precis ätit frukost och så ska jag gå och göra mig iordning, för sen är det det alle man upp i riggen och sätta segel. det ska bli skitkul! åh, jag önskar att alla skulle förstå min känsla att vara tilbaka. allt underbart. alla kompisarna, segling, havet, ordning, gröten till frukost. allt är såååååååå bra! jag längtar efter massa tusen mejl. annars hoppas jag att ni har det jättebra! pussokram C

Som sagt en välskrivande positiv tjej och råbarkad sjöfarare.

Jag har bett om hennes mailadress under resan och meddelar den här så snart jag fått den

Middag med pannkaka

I väntan på barnbarnet Camilla sitter jag på ”Byn Mat o Drycker” på Torsgatan i höjd med Röda Bergen. Det är en varm o skön kväll – fortfarande sommar trots mitt i september. Det skall bli en avskedsmiddag för Camilla som nu reser tillbaka till London för att plugga. Jag har hört att detta skall vara ett ”pannkakshus” och bespetsat mig på en redig fläskpannkaka.
Här är nu trångt och fullsatt. Bakom mig sitter en väggfast slasktratt av gammal god modell som jag lutar min trötta rygg mot. Slasktratten är väl en kvarleva från ngn mjölkaffär som det kryllade av i de här kvarteren anno dazumal. Inredningen är sparsam med små bord och obekväma stolar. Men det står av ngn anledning en lättviktsmotorcykel – en sådan där helvetestamejfan som var så populär på 40-50talet innan bilarna blev var mans egendom – i ett av fönstren..
I väntan på Camilla har jag gluttat i den fransktalande matsedeln där fantasin blomstrar på köksfranska. Vad sägs om:
L’archippel med västerbottenost, stenbitsrom, rödlök, gräddfil 118:- eller
La Laponne med rökt renstek, riven ost, glaserade rotfrukter, syltade kantareller 118:-
Dä bar å välj! Men var är pannkakorna – som efterrätter kanske för där läser jag Creppes.
Nu har klockan blivit 1800 och samtidigt konstaterar jag att jag som vanligt glömt mobiltelefonen hemma trots uttrycklig tillsägelse att ta med den. Tänk om tösen är försenad…
Men lugn i stormen där viker hon runt hörnet vid motorcykelfönstret och kommer instormande fullastad med som vanligt en massa paket inköpt under en shoppingrunda på stan. Middagen kan börja. Hokus Pokus – det visade sig att allt som här serverades var baserat på pannkaka – tunna pannkakor med alla tänkbara ingredienser serverade som små konstverk
La Laponne som jag valde var nog det närmaste jag kunde komma en fläskpannkaka medan Camilla friskade i med en L’archippel . Vi åt och vi blev mätta och trivdes med varandra.
”Byn” hittar ni på:
http://www.bynmatochdryck.gastrogate.com/

A prince charming has visited us!

Oance upon a time thera was a young princess.........

Yngsta barnbarnet Camillas pojkvän, Mark, har nu presenterats för familjen. Han visade sig vara en artig belevad Young British Gentleman – 190 cm i strumplästen – och med glimten i ögat vilket kan behövas för att tackla vår Camilla.
Presentationen skedde vid en som vanligt livlig middag som mamma Kajsa och Ronald bjöd på i går kväll på kvarterskrogen Minerva i Vasastan. Vi som var med var storasyster Caroline, hennes Pierre och så jag, Morfar. Lite senare - till efterrätten - kom bonussyrran Hanne med sin Daniel som också charmades av denne Prince Charming.
Det glammades vilt vid bordet så det var kanske lite svårt att uppfatta allt som sades så jag låter några bilder berätta.

Förälskelsen är påtaglig

En dag av mitt liv

Fredagen den 1 september.
Med en lätt travestering av Stiernhjelm började dagen så här
Morten arla stod upp, en morgon, fuller av ångst och tvijk huru han sin dag böria skall
Grötfrukost, kaviarsmörgås utan smör, en balja grönt te och dagens tidning är alltid en bra början på dagen – lite av en högtidsstund medan man knaprar på s.k. medicin och insuper första Spiriva-dosen för andningen – men sedan kaos eller välplanering.
Så här blev det denna dag. Fyra timmars datorarbete i biblioteket i det gamla 1600-talspalatset på Blasieholmen. Jag gillar att arbeta där och få någonting gjort. Denna dag var det livligt på Blasieholmstorg med de vackra bronshästarna – ursprungligen utförda någon gång på 400-talet fvt – Där vimlade det av folk med anledning av givarkonferensen för Libanon o Gaza i grannhuset Grand Hotell. Det kändes lite pirrigt att komma inlunkande på torget i min gröna jacka och gröna ryggsäck bland alla väktare och poliser som fanns där utposterade. Jag blev troligen granskad men inte stoppad.
Vid tvåtiden stod jag ute på torget igen och precis som Hercules inför en skiljeväg – gympa eller falla för frestelsen att strosa ut i Kungsan, sätta mig på ett fik, njuta av solen och titta på alla som går förbi. Jag lät buss 47 bestämma nere på Nybroplan. Om det kom som första buss en 47:a märkt Tomteboda skulle jag ta den och åka direkt till gymmet på Dalagatan – alternativet var en 47:a märkt Sergelstorg, då blev det inget gym. Det kom efter en stund två bussar samtidigt. Jag steg upp i den andra och åkte till gymmet. Det finns en viss Martin Luther i mig som försöker hålla mig på den smala stigen.
På gymmet var det som vanligt ganska lugnt och tyst en fredagseftermiddag. Under cykel-trampandet råkade jag gäspa lite för högljutt vilket uppmärksammades av en tjänstgörande sjukgymnast som sa: ”Hörde jag en gäspning? Är det så tråkigt?” ”Njanäää” svarade jag och försökte med ett ursäktande: ”Det var naturligtvis en glädjeyttring att äntligen få vara här och trampa en fredagseftermiddag när solen skiner och det är full sommar”. Här på gymmet är det bara ”kallt stål” som gäller. Man skulle ibland vilja kalla sjukgymnasterna där ”fru/fröken ”Jobba På” Ingen förståelse för lättja. För att mjuka upp samtalstonen lite berättade jag lite malligt senare att jag snart var ikapp henne i lyftförmåga på den där otäcka sträckbänken jag skrev om i min blogg den 29/4-06 (klicka här). Hon tog mig snabbt ned på jorden och meddelade kallt att hennes rekord var 19 vikter – medan jag fortfarande stampade på 4-5 vikter. Hon tröstade mig med att det rekordet sattes när hon en gång var elitgymnast!!!
Med en liten gnutta självkänsla som jag trots allt hade kvar avslutade jag gym-övningarna och kunde strosa hem via ”Sinnenas Trädgård” i Sabbatsbergsparken – denna härliga trädgårdsoas där nästan allt i flora finns att titta på, lukta på och känna för.
Hemma väntade midagsmål lite extra festligt för att det var fredagskväll med blåbär och mjölk och lite hårt bröd som efterrätt.
Mitt hemmapyssel just nu är alla mina diabilder som jag nu håller på att inventera, sortera och skanna in för överföring på CD-skivor - ett mycket intressant o tankeväckande arbete samtidigt som jag gottar mig åt alla små söta barnbarns-knubbisar jag fick tillfälle att fota under 80-talet. Meningen är att bilderna skall förvandlas till CD-skivor för spridning till familjen. Om nu ngn vill ha sådana hemskiteter?! Det finns ett visst motstånd i banbarnsskaran att jag publicerar bilder av dem i koltåldern just nu.
Därför blir det i stället några bilder på småfolket i nästa generation från ett besök hemma hos mig häromdagen. Det är stjärnbarnen Vega och Castor som poserar och de har ännu inte förstånd att protestera! Och roligt hade vi!

Det kallar jag att ”lägga en sula på dansgolvet”!

I går tittade jag på en repris av dansfilmen Top Hat från år 1935 med Fred Astaire och den tidens drömpudding Ginger Rogers på TV. Förra gången jag såg den filmen var i början av året 1936 när en morbror till mig bjöd hela sin och min familj på bio under den unika stjärnhimlen på China-teatern. Jag kommer ihåg att vi nästan fyllde upp hela första raden på läktaren. Jag tror inte att jag förstod handlingen i filmen – en förväxlingshistoria på ett lyxhotell – utan det var det där med fotarbetet och steppandet som satte sina spår i mig. Man skulle kunna ”slå en stepp” vart man än kom – en kort snabb stepp som hördes när man steg in i ett rum – en vurm eller olat som följde mig upp i ynglingaåren, numera avmattad av naturliga skäl.
Däremot ser jag gärna uppträdanden av de fantastiska irländska mass-stepparna/livedansarna som så taktfast ”lägger en bråte sulor på dansgolvet”. Sådana lär uppträda i Globen i höst och då vill jag gå dit – någon som följer med?

Så vänder jag mig till dottern Kajsa och dotterdottern Camilla – som berättar om Göta IK och kast med liten boll i Camillas blogg för ngn dag sedan:
Redan i 8-årsåldern var jag med och bildade den illustra föreningen T.V.I.F. – uttytt till ”Två vänners idrottsförening” med egenhändigt byggd längdhoppsgrop och löparbana med inbyggt tidtagarur bestående av en gammal väckarklocka för föreningsmedlemmarnas förkovran i ädla friidrottsgrenar - kombinerat med bandy och skridskosegling vintertid på Stora Värtan, tolkning med bob fastspänd till en gammal Fiat cabriolet på isiga vägar - ja det finns en hel del att berätta om från den tiden. Vår idol hette Knutte Kroon – legendarisk center i fotbollsklubben HIF som var världens bästa lag enväldigt beslutat av ena medlemmens förhållande till Helsingborg

Min kära syster Beata fyller 85 år den 13 augusti!

Grattis Beata – med två SM-tecken i orientering när det begav sig. Berömd teaterfotograf och numera Klok Gumma och Farmor när hon påtar i jorden och odlar hälsobringande örter på Rossö och ute i Järna

Den lilla sjuarmade födelsedagsstaken med de rysligt smala och långa ljusen som alltid skulle tändas på födelsedagarna när vi var små är fortfarande i bruk i min familj och på söndag tänder jag den för dig! Grattis!

Anna o Kajsa med familjer instämmer i hyllningarna! Vi kramar om dig!!!!!

Så här skrev Mor Maj till Kräftskivan vid Gömmaren augusti 1940:
Ja, vandringen i världen är svår att tänka på.
Det är så många öden, som man skall genomgå
men den som har ett litet hus vid Gömmarns branta strand
han klagar ej på ödet, han har sin tröst på hand.

Ja – vandringen till Gömmarn är ganska lång och sen,
för vägen den går upp och ner och ner och upp igen.
Men ingenstans i världen är trevnaden så stor
som i vårt lilla, lilla hus där gräs och mossa gror.
---------

Och för Beata ber jag ni höjer ett hurra!
För hon har kommit hem i kväll o firar födelseda!
Ja – tänk att vara käck och söt och fylla nitton år
det är en lott så lycklig, att hon det knappt förstår!