Kristofferuskyrkan i Saltå utanför Järna var fullsatt till sista plats när vi igår tog farväl av min syster Beata Bergström.....

......... Jag känner stor sorg och saknad efter Beata men också tacksamhet för hon skulle inte kunna leva längre det framgångsrika liv hon byggt upp på sitt Backa i Järna och Bibbeli på Rossö!
Ja, jag har känt henne i 92 år.
Född i Uddevalla som fjärde barn - en liten tös med stora vackra ögon som snart måste skymmas av nödvändiga glasögon och svaga ben som ständigt måste lindas för att kunna bära henne.
I tonåren en hurtig flicka som envist lärde sig springa fort i skog och mark med karta och kompass. - Ja, så fort att hon blev Svensk Mästarinna i Orientering - 2 gånger till och med!!!

Gifte sig och bytte efternamn men lämnade hemmet i Östersund tillsammans med Stefan, ett halvt år gamma, och flyttade in på Kungsholmsgatan där Mor och Bibbi nu bodde.

Hur hon fick tag på en kamera vet jag inte men plötsligt hade hon förvandlat mitt gamla pojkrum till kameraatelje och den närliggande garderoben till mörkrum!Några år senare var hon snart ”En av de tio” yrkesfotograferna med egen atelje i en ombyggd mjölkbutik på Bergsgatan,som blev en mötesplats för storfamiljens ungdomar som ofta träffades där och lärde sig mörkrumsarbete.

Bakom kameran mötte hon de stora i teaterkulturen när hon fotograferade dem  dansande, agerande, sjungande -  - Cramérbaletten, Inga Tidblad, Birgit Cullberg, Anders Ek, Jarl Kulle, Lena Nyman...... och trotsade självaste Ingemar Bergman när hon steg ner från 1:a raden och fotograferade hans skådespelare nere på scengolvet på Dramaten! 

”Det var Beatans bilder som skulle tas” sa Dramatenchefen!

Böcker, utställningar och tidningsartiklar har följt i hennes spår!

Varför inte avslutningsvis citera en tidningsartikel jag snappat upp för länge sedan med rubriken 

SUCCÉ-KRISTINA DOKUMENTERAD från 1980-talet: 

”Hade det inte varit för moster Beata o hennes teaterkontakter är det inte säkert att systersonen Lars blivit teaterbiten.

Moster Beata heter Bergström och är svensk teaterfotografis grand old lady. Den unge systersonen heter Lars Rudolfsson,  chef för Malmö Musikteater.

Efter 30 intensiva yrkesår varav alltför många i dystra mörkrum –  om systersonen förstått det rätt – drog sig Beata bort

 från stan år 1984 och började ett nytt liv med biodynamisk odling bland Järnas antroposofer

Men när Lars förra hösten frågade moster Beata om hon kunde tänka sig att komma ned till Malmö för att fotografera repetitionerna inför världspremiären på ”Kristina från Duvemåla” så sa hon ja och plockade fram Leican ur skåpet. I fem veckor mer eller mindre levde hon på scen.

Nu, 200 föreställningar senare, då ”Kristina” redan skrivit teaterhistoria utgör Beatas bilder kärnan i en unik dokumentation av hur Benny o Björns musikal efter Vilhelm Mobergs Utvandrarepos tog form i samarbete med Lars Rudolfsson med flera – ett praktverk som det sjunger om!!!" Allt enligt Lars Ramklint på DN.

Avslutningsvis Ett Varmt Tack till Stefan och hans familj för den vackra och högtidliga minnesstunden i kyrkan! Tack Kära Ni!!!