Söndagsmiddag

I går strålade mina två förtjusningar Camilla o Ylva samman när jag bjöd på söndagsmiddag. Jodå jag lyckades verkligen skapa en läcker söndagsstek serverad med potatisgratäng och rikligt med brun sås för så skall en söndagsmiddag serveras. Till efterrät serverade jag min knäckiga äppelpaj. Eftersom Camilla o Nils startat en hemsida om ostar: www.dessertost.nu blev det mycket tal om ostarna i min lilla ostbricka.
Damerna fann verkligen varandra omgående och gav sig hän i diskussionens vågor medan de tre herrarna lugnt kunde ägna sig åt mat och dryck och konstatera att vi trivdes med varandra.
Under minglet fick jag tillfälle att föreslå en skål för Ylva som idag har jämn födelsedag. Grattis Ylva!!!

 

Min vän Birger Gripstad ......

......finns inte mer. Jag mötte honom i kretsen av Föreningen 1924 års män där han var centralt engagerad i föreningsarbetet. Birger var primus motor som reseorganisatör och med arbetet med vårt medlemsblad. Det blev många fina stunder tillsammans med honom ute i villan på Pionvägen när vi tillsammans tillverkade  medlemsbladet - det med Birgers berömda logotype "1924 Den goda årgången" - och hur han suveränt redigerade in vad jag hade skrivit ihop.
Jag minns med glädje och tacksamhet gångna dagar tillsammans med honom och hans Majsan och en och annan "flygande Jakob".

Att leva med KOL

I Hörsalen på St Görans sjukhus i går berättades det intensivt och lärorikt om att "leva med KOL" av en grupp kunniga experter. Det var mycket som vi - ett 20-tal KOL-patienter - fick lära oss under några eftermiddags timmar.
....men, men en stor del av tiden gick åt att "artigt" lyssna på några pratglada pensionärer som efter vad jag med svårighet hörde ville berätta sin egen "historia" om hur de lever med KOL - helt ointressant för alla oss andra som var där för att få expertinformation. Av någon anledning lyckades sjukgymnasten och kuratorn få tala utan alltför många avbrott - bra.
Så till en annan longör - "Rökningen". Då diskuterades det hej vilt hur svårt det var att sluta röka - Vad skulle man göra av "oroliga fingrar" t.ex. var det någon som sa - "köp en dator" sa jag - man kan bli mördad för mindre. Jag viftade med Kjell Larsons nya bok"KOL Det går att behandla" där han skriver:
"Den definitivt vanligaste orsaken till att man utvecklar KOL är tobaksrökningen. Det är klarlagt att risken att få KOL ökar med antalet cigaretter". Punkt slut!
Dä bare å slut!!  - och lyssna på de goda råd vi fick.

Iaf var det hela en bra påminnelse om vad jag har att rätta mig efter. Tack alla medverkande för en lärorik stund!

Januaridagar

 Nyårsaftonens tolvslag firades traditionsenligt tillsammans med vännerna Sven, Göta o Vendela hos Kerstin o Lennart på Karlbergsvägen – Gott Nytt År 2012!

 
2 januari: Champagne-lunch ute i Häggvik där vi firade en 20-årig pingis-drottning med krut i hammaren när hon tävlar – Jeanette Lindberg. Det är alltid så trevligt att få vara med familjen Lindberg som är min släkt via min Maj
3 januari: Tack alla mina kära för uppvaktning på min födelsedag – alla i facebook – i telefon och brevledes! Hemma på Norrbacka blev ett roligt kalas med god knytismat att mumsa på. Själv blev jag uppfångad av det intensiva bonusbarnbarnet Isabelle och blev satt att spela Chinaschack o Fia med knuff som hon naturligtvis vann överlägset med hjälp av kvinnlig list, hänsynslöst övermod och lite fusk.

4-5 januari: Ut till Vemlinge tillsammans med Ronald för ett dygns övernattning i mitt kära Tusculum – Härligt att andas lantluft och jag kunde gå några vändor i det soliga vädret

6-12 januari: Åter hemma – men nu började en kommande ”execebation” att plåga mig och fredag kväll kom K+R och körde det ”utskj-tna äppelmoset” till St Göran där en liten bedårande sjuksyster med det märkliga namnet Elvan konstaterade efter ett röntgenbesök – lunginflammation – och skickade mig till Geriatiken på Sabbatsberg där jag trots den sena kvällen blev väl omhändertagen och nattad. Trettonhelgen passerade. Men på 7 trappor upp med en milsvid utsikt ut över stan, en ruskigt spännande ”TVMidsomer” och den gamla filmen Charade med Audrey Hepburn o Gary Grant kunde jag åter börja andas lite lugnare. När ”KOOL” har börjat galoppera lite för mycket i mig så är ”Geriatiken på Sabbatsberg” en räddande ängel som helar mig igen. Och här händer det en hel del må ni tro! Vi är tre på salen – Nils äldst 90 år den 17/1 - säger inte mycket men ler gott när han inte sover för det mesta. Halvar sängliggande snart 80 men är en god historieberättare och ofta föremål för sjukgymnastens intensiva försök att få honom upp på benen. Det är verkligen spännande hur personalen livar upp oss och får oss aktiva. Jag har lärt mig mycket de här dagarna! Måndag morgon hissade vi upp Halvar ur sängen med en taktravers och satte honom i en rullstol och jag tog en sväng med honom ut till dagrum medan flickorna bäddade hans säng. Runt omkring oss svävar en hord av personal som tålmodigt tar hand om oss på allra bästa sätt! Tisdag morgon. Nu skulle alla duscha. Sängliggarna Nils o Halvar fick nu äntligen sitta uppe och röra på sig. Det kändes skönt med hjälp av stor personalinsats. Vad de kan dessa förtrollerskor av systrar i olika grader som nu omger mig! De pillar med nålar och sticker mig, tömmer mig på blod eller pumpar in nya mediciner via inhalation och dropp dag som natt och jag är tydligen mottaglig för avsevärd förbättring i andning o lungor – jag har börjat kunna tala! Och det blir tal om hemfärd den 12:e januari. Tack geriatriken för den här gången! Nu har jag lärt mig ny andningsteknik gm att ”pysa” och ”huffa” och i nästa vecka går jag i KOOL-skola en eftermiddag på St Göran. Så det så!