Några "gyllene ögonblick" att minnas

Så här skrev jag i min blogg om Jordanien:
"I staden Jerash tittar vi på utgrävning av en romersk stad från kejsar Hadrianus tid med triumfbåge, hippodrom som fortfarande är i bruk, kolonner och stenlagda torg och gator. Där omringades jag av en hoper skolpojkar –ärtiga , belevade, intresserade i 10-12 års ålder. Härligt att prata med dem och när jag frågade om de var duktiga i skolan var svaren enhälliga!"

Det var ett oemotståndligt ögonblick som jag nu kan återge i en bild jag fick i går av medresenären Bengt. Tack Bengt för bilden!

Ett annat gyllene ögonblick är naturligtvis när bb Camilla kommer på besök -pysslar om mig och sedan slår sig ner med sin dator och jobbar några timmar vilket hände härom dagen enligt detta bildsvep.

KOLa VÅRd-dagar i veckan som varit

Lunginflammation konstaterade den ljuslockiga akutläkaren på St Göran i lördags efter att jag röntgats. Du får stanna över natten så vi får hålla koll på dig eftersom du också har KOL. Det var bara att tacka och ta emot trots vårstädning och fönstertvätt hemma och lunch för syskon och Elin. Den långa förkylningen hade knäckt mig – jag var som ett ”utskitet äppelmos” som vännen Pelle en gång uttryckte sig – förkylning o KOL slår ut en – rena knocken. Jag fick en säng på AVA 33 – uttytt Akut Vårdavdelning och sedan startade en lång procedur. På söndag flyttades ”äppelmoset” till avd 19 medicin vilket innebar att nu skulle jag få stanna ytterligare några dagar – bara att tacksamt ta emot för nu var fönstren tvättade och lunchen med Elin uppskjuten till hösten.
Vad de kan dessa förtrollerskor av systrar i olika grader som nu omger mig! De pillar med nålar och sticker mig, tömmer mig på blod eller pumpar in nya mediciner via inhalation och dropp dag som natt och jag är tydligen mottaglig för avsevärd förbättring i andning o lungor – jag har börjat kunna tala! Åsså får jag syrgas – den livar upp minsann!
Vi är två i varje rum på den här avd. Jag delar rum med Bo 80 år – KOL-veteran som ständigt måste vara kopplad till syrgas. Vi har pratat mycket om våra problem och jag har fått reda på en hel del. Han tipsade mig om Danderyds lungklinik innan han åkte hem på måndagen. Ny rumskamrat – Manuel – nära 60 år, restaurangman med anor från Chile med bostad på Bråvallagatan!!! Trevligt! Vi hade en hel del att prata om.
Vi får god mat, varm, riklig och omväxlande – flera rätter att välja på.
I en rond uppmanade doktor Anna mig att – ”eftersom jag är gammal måste jag röra på mig” – ”har de inte ett gym som jag kan uppsöka” – borde ha varit min svarsreplik!
Vi konstaterade att jag låg i en av sjukhusets äldsta sängar med helt manuell manövrering som fordrade avsevärd handkraft. Jag var riktigt stolt att jag kunde manövrera den men så byttes den ut till en ny modern säng helt tryckknappsmanövrerad.
I torsdags kom Ronald o Ludde och hämtade mig sedan jag skrivits ut med en lång rad av fortsatta behandlingar.
Tack alla förtrollerskor och förtrollare på St Göran som hjälpt mig tillfriskna!!!

Vänsterklicka på collagen förstoras bilderna förhoppningsvis.

Det är käpp som numera gäller för mina vingliga ben...

.....när jag är ute och promenerar konstaterade jag när jag gick över St Eriksbron i dag. Jag hade varit på ÖB och köppt tvättmedel inför kommande vårstädning och fönstertvätt. Just nu kör jag med Landstingets kryckkäpp - inte särskilt elegant men ändamålsenlig, robust och "ful". jag saknar min eleganta skotska "golfklubbekäpp" med inbyggd behållare för stärkande drycker som tyvärr inte höll för ökat tryck uppifrån. I mosaikstaden Madad i Jordanien kikade jag på mosaikklädda käppar - mycket eleganta - borde ha kanske ha köpt en sådan att stoltsera med - men tvekade. En sak dock bra med Landstingets käpp - den flöt i Döda Havet.

I skog o mark gäller fortfarande min gamla österrikekäpp välhängd med små minnesmärken från platser jag besökt. i yngre dar.

Dag 7 o 8: Aqaba o hemresedag

Morgondopp i havet därefter frukost o programfritt – avkopplande med sköna bad där Reseskapsfamiljen mötte oss med stora famnen och ännu en solnedgång vid sjöstranden före en gemensam middag utomhus i den ljumma kvällen
Avresedagen kyligare men ett sista havsbad och mycken tid för en sammanfattning av denna vidunderliga Jordanienresa!
I like travel in Jordan!
Skrev jag på ett frågeformulär.

Slutackord

Småfolk o godis

Hej då Jordanien!

Dag 5 o 6: Vid Döda Havet o Jordanfloden

Nu vänder vi kosan söderut mot Döda Havet och erinras om en del bibliska händelser och besöker platsen där Jesus döptes av Johannes Döparen – hans huvud hamnade något senare serverad på en bricka till Salomes stora förtjusning av kung Herodes! När vi stod där vid flodstranden såg vi tvärs över det trögflytande vattnet Israel på bara 5 m håll där en grupp män o kvinnor i vita kläder stå på en brygga mässande o sjungande och sedan gå ner i det smutsbruna flodvattnet o doppa sig – mycket högtidligt men lite komiskt o udda – vilken idé men ändå gripande!
Runt om i området har det under årens lopp uppförts ett otal kyrkobyggnader till åminnelse av Jesu dop.
Mitt eget dop(p) i Döda Havet – 422 m under medelhavsytan, 33,7% salthalt var en höjdare och jag är stolt att jag lyckades kravla mig ut i det salta vattnet vältra omkull där och flyta som en kork! Men närjag försökte ”sitta ” upp och pressa ner benen mot botten då tog ork o andning slut – men med Ronalds greppande hand lyckades jag landa – helt utpumpad men nybadad !!!!
Resan från Döda Havet till Röda havet skulle gå via ett beduinläger i ökendalen Wadim Rum men en sandstorm kom i vägen och vi reste direkt till Aqaba vid Röda Havet Det var en hissnande väg som tog oss upp de där 400 metrarna under havsytan där backarna nästan slog knut på sig själva och någon blev lite åksjuk så det kändes gott att komma direkt till Aqaba där vi somnade efter ett kvällsbad i Moevenpickregim.

Forts föjer -Vänsterklicka på collagen

Dag 3 o 4: Saladins borg o urgammal mosaikkarta över Palestina och ”mellanösterns Pompeji” i Jerash

Nu Lite stelbenta efter marschen i Petra äntrar vi bussen och reser längs den gamla kungsvägen - ”The Kings way” norrut mot Mosesberget där den gamle gossen efter 40 års intensivt travande inte fick gå längre in mot det utlovade landet av ngn anledning – det var ngt om den gyllene kalven . Men utsikten på 1500 m var finfin liksom världens äldsta mosaikkarta över Det Heliga Landet som finns inne i St George kyrkan i mosaikstaden Madaba. Vi besökte också en ”mosaikskola” och såg hur de svängde ihop fabulösa motiv i mosaik. Spatserkäppar helt inklädda i mosaik lockade men de kostade skjortan och kanske var lite för klena i jämförelse med landstingets påkar. Saladins borg eller fästning från 1100-talet var naturligtvis välplasserat på toppen av ett högt berg med milsvidd utsikt åt alla håll och kunde härbärgera 5000 man innanför en bred vallgrav.

Nu övernattar vi i huvudstaden Amman – en i det närmaste kritvit stad. I staden Jerash tittar vi på utgrävning av en romersk stad från kejsar Hadrianus tid med triumfbåge, hippodrom som fortfarande är i bruk, kolonner och stenlagda torg och gator. Där omringades jag av en hoper skolpojkar –ärtiga , belevade, intresserade i 10-12 års ålder. Härligt att prata med dem och när jag frågade om de var duktiga i skolan var svaren enhälliga!

Middagen åt vi ute på stan på en restaurang som ståtade med bilder av don Quijote och i tamburen bakade en äldre kvinna på gammaldagsvis det tunna brödet vi åt som tilltugg. Jordansk middag består av en massa assietter med allehanda smårätter som förrätt, lamm gärna kokt, kyckling eller fisk som varmrätt och som efterrätt massor av små eleganta bakelser. Efteråt tog vi en kort rundtur i gamla stan. Amman har 2,6 miljoner invånare och är arabvärldens ”Schweiz” men med en styrande kung – ättling till en av de tre prinsbröderna som red med min gamle hjälte Lawrence av Arabien under Första Världskriget 1914-1918 och slogs mot turkarna. Prinsarna blev sedan utkörda ur Arabiska halvön av rövarhövdingen Saud som med oljans flödande hjälp tog över halvön och bildade SaudiArabien. Som ”kompensation” fick prinsarna varsitt kungadöme på 1920-talet – Hussein Jordanien, Feisal Syrien och tredje brodern Irak och sen gick det som det gick…. utom i Jordanien där kungen fortfarande är respekterad och kanske lyssnar på sitt folk.

Det här måste berättas!

Sent i går kväll ringde yngsta bb Camilla:
Morfar - hur är receptet på våra "laxmackor"? Jag skall göra en sån i TV.

Va? - skall min lilla älsklingsfröken Bjkn laga mat i TV????
Ja "laxmacka" är det enda jag kan. Jag har tre timmar på mig - hur är receptet?
Nu är det så att familjens "infödda fröknar Bjkn" oavsett de heter Lindström eller Olsson etc kan allt - utom att laga mat. Jag vill påstå att det finns stunder när de inte "vet var köket ligger" i eget hem. De kan allt - men matlagning - nej! De är mycket målmedvetna och otroligt skickliga i vad de vill och kan göra. Jag beundrar dem mycket!!!
Tja - receptet på "röran" är en eller flera Candidou med pepparrotsmak......Nej man får inte ha med halvfabrikat - kan man inte ta och strö lite pepparrot.......???!!

Lax o röra lägger du på en brödskiva.....Hur gör man brödet? Jag tar mitt svarta hälsobröd - Receptet Morfar! - 7 sorters mjöl, filmjölk, sirap, kryddor - 175 gr i 70 min (jag är inte säker på att hon vet hur en ugn fungerar) - men det tar hon säkert reda på - sån är hon "vår dyra fröken Bjkn"
Så kom den magnifika slutrepliken:
"Morfar du måste grava laxen"!!!!!
Åh dessa mina underbara fröknar Bjkn som jag älskar o beundrar - var får de allt ifrån?
Laxreceptet måste hon skriva ut nu i kväll - så där i någon sista minut - Jag bävar!

Dag 2 Petra!

Så kom jag då äntligen till den av nabateer uthuggna, sagoomspunna klippstad och gick den kmlånga Al Siq-prommenaden via den mäktiga entrén Djin blocks och Obelisk graven trängde mig fram genom smala,höga klippskrevor för att till slut andäktigt stå framför El Khazneh (Skattkammaren) - Petras mest berömda klippbyggnad uthuggen i röd sandsten – Wow!!!!

Här är den i bild via min kamera!
Ali berättade för oss att den omgivande och moderna staden Petra på ca 15 år vuxit från 30 000 till 350 000 invånare - allt på grund av ökad turism sedan Petra placerades på Unescos världsarvslista.
Sedan var det bara att knalla vidare - storögt titta, beundra och förundras, lyssna på Alis och Hakabs berättelser om denna förunderliga klippstad i rosenrött med sina praktfulla kungagravar och enklare grottbostäder, passera den magnifika teatern skulpterad i klippan och strosa ner mot fasad- och kolonngatorna. Det blev en mycket lång vandring som till slut slutade på en välkomnande restaurang. Vi hade hela tiden gått i nerförsbacke. Hur i all världen skulle jag kunna ta mig tillbaka i den långa uppförsbacken med utpumpade ben. Vi hade ju inte beställt ngn transport med hästkärra!!!
Men naturligtvis grejade det sig – hästkärra från Skattkammaren och åsneritt från restaurangen till hästkärran – kanon! Tyvärr inga bilder på åsneritt eller i hästkärra – kanske lika bra det! Ronald var helt upptagen med att leda min åsna och jag hade bara en tanke i huvudet – att inte ramla av och hade händerna upptagna av att krampaktigt hålla mig fast i sadeln.

Men här ett bildsvep.
Den långa fantasieggande vandringen var över och vi återvände till nutid och lyxigt hotell för att ngra timmar senare njuta av en vacker solnedgång före middagen.

Nu har jag badat i Döda Havet!!!

Jomenvisst! Det var häftigt men ingenting gick upp mot ”Hela dagen i Petra” wow!

Låt mig berätta – en veckas minnesbilder tumlar om i huvudet på mig – jag börjar från början. Jordanien - varför? Petra förstås! Som vi fick besöka som första anhalt.

Påskaftons morgon stod jag resklädd o färdigpackad för en ”äventyrsresa” till Jordanien o drömmålet den rosenröda klippstaden Petra tillsammans med Ronald. Kajsa skjutsade oss ut till Arlanda där ett fullastat plan lyfte planenligt mot Aqaba vid Röda havet – där skildes agnarna från vetet i skön försommarvärme. Flertalet resenärer skulle bada och snorkla i Röda Havet men vi – en liten exklusiv grupp samlades upp i en minibuss - styrd av chauffören Abraham - för avfärd mot Petra.

” Vi” – är Kerstin F, Ulla-Britta L, Bengt R och Ronald o jag.

Ronald! Utan honom ingen resa! Resekompis och vän - mitt stöd o trygghet – allt!

Vår guide Ali Mostafa med hemsida:……en mycket kunnig ung man – arkeolog från Egypten som på vältalig svenska berättade för oss allt vad vi behövde veta - med förtjusande fru och 1½-årigt stjärnögt krusidull Lejla.

Hakab - officiell jordansk guide som enligt jordansk lag måste finnas till hands.

Samt Christina – delägare i Reseskaparna – med man Håkan o barnen Emil o Freja var med oss under dag två i Petra. Heder åt Reseskaparna som släppte i väg oss med så få deltagare = 5 pers!!!!

Javisst – det var med Reseskaparna med hemsida:… som lockade oss via ett erbjudande gm SPF

....och det här är "vi".

Vänsterklickax2 på collaget förstoras bilderna

Forts följer.....