Höstmiddag med krabba

Det kan bli
litet stoj och glam
på fredagskvällen
när ett antal 70++are kommer
och äter krabba hos mig!

men sen går vi på nattclub

Hav överseende! Morten på 2 trappor!

- var anslaget för ngn tid sedan i port och hiss i god BRF-anda inför kvällens kalas i min lägenhet där det nu rådde en febril verksamhet innan delar av vänkretsen skulle anlända. Yngsta barnbarnet, Camilla, var vidtalat och hade flygits in från London där hon förväntas plugga ekonomi. Hon kom som en virvelvind och satte fart på morfar och krabborna och tänkte på allt som nu behövdes för en glad höstmiddag – för det blev det – en glad höstmiddag! Vad vi åt – krabba naturligtvis – stora norska som fiskhandlaren och gympakompisen Pelle – en gång kock åt Åke Söderqvist i Waxholm – valt ut åt mig och kokat. Till krabban serverades ”Morgans Krabbsås” gjord på vispgrädde, senap, dill och ”några” droppar ättika samt Camillas sallad gjord på bl.a. färska fikon, dadlar och granatäpplen. Förrätten bestod av Camillas ”mackor” – gravad lax lindad kring en pepparrotsröra med småskuret rökt renhjärta på svart bröd och som efterrätt serverades ”knäckig äppelkaka” nersköljd med Calvados. Vi åt och drack och sjöng och värden kunde lugnt sitta kvar vid bordet för all servering av mat och dryck sköttes med bravur av lillvärdinnan Camilla.
När alla gästerna hade gått och allt var diskat, städat och undanplockat stod hon där i tamburen festklädd, högklackad och elegant i kort kappa med stora slag och brett skärp och ”kortbyxor – ja minsann!! Precis sådana som jag hade som pojkscout på Tullgarnslägret 1938 - och klar att gå i väg till Café Opera. Under kappan hade hon ngt silvrigt, lätt och tunt – ”köpt på Grand Bazar och med ryggen nästan bar” som Lasse Dahlkvist en gång sjöng, Som sagt. Någon gick i alla fall på nattclub och kortbyxorna påstod hon var highest fashion i London!